Portugal-bloggen - Tankar om kontakt
JUL
15
2018

Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.


Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid


Läst 39428 ggr


(Logga in för att skriva en kommentar)

Fler inlägg

NOV
15
2020

Detta år blev november lite annorlunda än vad det varit de senaste 9 åren. Årets stora hästfest Golega blev, som förväntat, inställt pga corona. Det hade varit så roligt att få tävla där igen och träffa alla underbara hästmänniskor, men det är bara acceptera läget och göra det bästa av situationen. Här i Portugal har vi rätt tuffa restriktioner under två veckor. Vardagar får man inte gå ut efter 23 och helger är det utegångsförbud från kl 13 till 5 på morgonen. Man får i princip bara gå ut efter den tiden för att gå med hundarna. Beroende på vad man har för jobb har man rätt att åka hem/till arbete. För min del märker jag inte av något, det är precis som vanligt med att jobba, åka hem till lägenheten och sova. Vi ska åka på tävling nästa helg i Cascais. Då kommer vi behöva intyg för att åka mellan tävlingsplatsen och boende samt när vi ska köra hem till norr igen. Jag tror att alla längtar efter att saker ska återgå till det normala och jag känner mig lyckligt lottad att inte ha blivit speciellt berörd. Till skillnad från många andra som har det tufft både med hälsa och det ekonomiska.

Med hästarna går det bra. Fortfarande full rulle och jag kommer lägga ut video på Mandarim som är till salu. Det är så roligt att få så många meddelanden och uppdateringar om hästar som anlänt till sina nya ägare i Sverige. Intresset är galet stort och jag försöker alltid hålla ögonen öppna efter passande hästar. Trots allt jobb hemma har jag och Anna gjort antagningsprov för att bli instruktörer level 1. De kommer göra kursen här i norr och vi ger en hel del lektioner så det känns bra att ha någon form av diplom. Antagningsprovet gick bra och även om teorin på portugisiska är lite utmanande ska det nog gå bra på slutexamen. Roligt att testa sig själv och man kan aldrig ha för mycket utbildning!

Fina fina Icaro ska också ut till salu snart.

Mandarim är väldigt rörlig och supersnäll att rida.

Förra söndagen åkte vi iväg och tränade ett gäng tillsammans här i närheten. Vi satte upp en hel bana med we-hinder och Fandi var rätt exalterad då vi inte har åkt ut så mycket iår. Det var så nyttigt att rida på ett annat ställe då han blir annorlunda än hur han är att rida hemma. Just nu känns det som jag och Fandi är mellan två trappsteg i vår utveckling. Jag vet att han kan, men det blir lätt spänt på bortaplan och då har jag svårt att ta oss ur det. Men det är bara jobba på och försöka att bli bättre.

Härligt gäng i höstiga färger. Taget av Carlos Hernani.

Min egna häst är helt fantastisk! Han är en dröm, så otroligt okomplicerad och snäll. Lugn i ridningen, men när man ber om trav så är han väldigt framåt. Jag antar att det kommer en period när han blir tonåring, men jag ska njuta av att ha en så normal och lättsam häst tills den dagen kommer.

Man kan se att han är en bebis!

Jag och Fandi jobbar vidare på hoppningen för att göra slutexamen i december. Då ska vi hoppa 1 - 1.10 m. Det går lätt för fort (vi båda tycker att det är så jäkla roligt) så vi har tränat på att hitta en rundare galopp och lägga ett extra på linjerna för att han ska hoppa mer genom hela kroppen.

Malva är så himla fin och hon blir kvar ett par veckor till. Tror Åsa Cidh kommer få mycket roligt med denna härliga märr.

Jag ska försöka bli bättre på att ladda upp videos och kanske skriva mer om träning av hästarna.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

/Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 8768 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
28
2020

Mycket hinner hända på några veckor! Jag har haft några hästar som har åkt och några nykomlingar har anlänt. Hispania och Lidador åkte till sina nya ägare i Sverige i början av oktober. Det går jättebra för båda två och jag blir så glad över meddelanden jag får från nöjda hästägare.

Emelie och Hispania. Så fina tillsammans!

Lidador mår gott i hagen.

I måndags var det Jocos tur att åka till Sverige. Jag kommer verkligen att sakna mitt lilla popcorn! Han är en väldigt speciell häst och har gjort en otrolig utveckling under de 3 månader han har varit med mig. En stor personlighet i litet format. Men jag är övertygad om att han kommer hamna i rätta händer och det ska bli spännande att följa hans resa i Sverige. Han får sällskap av två andra lusitanos som ska till Sverige. En som jag hjälpte till att sälja åt en ung tjej som tävlat working equitation. Hennes häst Danubio är 12 år och hon kände att det var dags att investera i en ny förmåga. Det är en mycket trevlig häst och jag är säker på att han kommer att göra succé i Sverige. Den tredje hästen är åt min vän Johanna Nygren som jag åkte och provred åt. Den ska gå i hennes ridskoleverksamhet och är en väldigt söt liten häst som jag också tror kommer passa perfekt. Så roligt att intresset för lusitanos i Sverige är så stort.

Joco är i Paris inatt och anländer till Holland imorgon. Början på nästa vecka kommer han vara framme i Uppsala och sin nya ägare Myran Olsson. Normalt tar det runt en vecka för hästarna att resa från Portugal till Sverige. Jag är väldigt nöjd med holländska företaget Marcel Jordan som jag använt mig mycket utav.

Några nykomlingar har anlänt och jag har nu 9 (!) hästar i stallet. Tur att jag har en praktikant ett par månader, annars är det tufft att hinna med allt. Jag har fått en stor och elegant skimmelvalack som är till försäljning. Han behöver en del arbete så jag tänkte vänta med att lägga ut honom på annons lite till. Han rör sig fantastiskt fint, men behöver en rutinerad ryttare då han är en känslig kille. Jag tycker hemskt mycket om honom och ska försöka se till att han hamnar rätt. Skulle bli en fin dressyrhäst. Han är 8 år och rätt sen i sin utbildning, men det finns massor med potential och kvalité. Icaro är också ny. En brun hingst som är 7 år gammal. Den ska också ut till försäljning så småningom. Dottern i familjen har tävlat dressyr och tränat massor, men tyvärr har hon tappat intresset och hästen var rätt ur form när han kom. En 4-årig hingst har också kommit in på försäljning. Det är en fin häst men när den kom var den väldigt tunn så han ska få en chans att runda på sig innan jag kan lägga ut honom. Supertrevlig att rida och vi ska nog kastrera honom nästa vecka. Även om han är snäll är det alltid lättare att sälja hästarna som valacker. Sista nykomlingen är det vackra stoet Malva AR. Hon köptes in på Alter Reals årliga auktion av Åsa Cidh. Hon är 4 år och lite riden, men jag ska rida henne lite mer innan hon åker till Sverige om ca en månad. Hon är så fin och har en läcker personlighet. Hon har ett lugn i sig samtidigt som hon är väldigt vaken och alert. Jag kommer nog alltid ha en liten crush på alter-hästarna.

Mandarim är ny i stallet. 4-årig hingst som har superfin galopp.

Malva AR som ägs av Åsa Cidh. 4-årigt sto som ska vara i träning hos mig en månad. Härlig tjej med snygg frisyr. Vi väntar med spänning på att manen ska växa mer så att den lägger sig.

Och äntligen har min alldeles egna häst kommit fram (söndag)! Ni har fått se en del bilder av Renoir TH de senaste 3 åren. När jag köpte honom 2017 var han bara några månader gammal och jag tänkte att det skulle ta såååå lång tid innan det var dags att börja rida honom. Nu är han här och jag känner mig som världens lyckligaste tjej. Det är en märklig känsla att ha sin egna häst och jag tror verkligen att han kommer bli något extra. Han är otroligt cool och mysig att ha och göra med. Vi har tagit det lugnt några dagar och i slutet av veckan ska jag prova rida. Är så tacksam för denna chans jag fått av uppfödare Ulrika Hübinette och Christian Hansson.

Min alldeles egna Black Beauty! Idag fick han en hagkompis och de blev genast vänner.

För någon vecka sedan var jag iväg med Fandi för sista nationella we-tävlingen i Lissabon. Jag hade höga mål och ville försöka få bättre resultat än i Golega. I dressyren var han väldigt spänd och det var svårt att få till en bra känsla på en hand. Vi red ändå ihop 65 % så det känns bra att vår lägstanivå är hög. Det skulle bara vara roligt att få till högstanivån någon gång och se hur mycket man kan få betalt. I uppvärmningen till tekniken hade jag inte alls bra känsla så jag trodde vi skulle få en del problem inne på banan. Men där överraskade han mig och vi fick till en jämn runda. 68 % och det fanns mycket jag hade kunnat göra bättre, så vi kan nog komma upp på den magiska 70-gränsen. I speeden försökte jag satsa och rida på ordentligt från början. Jag var kanske lite för entusiastisk och vi hade en "urballning" så jag får nog ta det lite lugnare första delen av banan och prova rida fortare succesivt. Men vi provar oss fram och lär oss massor varje gång. Det var en rolig tävling och vi var några stycken som åkte från norr. Det är en härlig blandning av folk i vårt lilla gäng och alla är så bra på att peppa varann och stötta. Gör att tävlingarna blir ännu roligare att åka på. De har lagt ut att det blir en till tävling 20-22 november så den satsar vi att åka ner på.

Tävlingen i Lissabon gick inne i ett mörkt ridhus så det får bli lite fina bilder från Golega tagna av Catarina Pedro.

Ha en fortsatt bra vecka!


Kram,

Astrid


Instagram: astridhedman


Läst 23823 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
04
2020

Så nu har jag och Fandi debuterat hoppning! Sist jag hopptävlade var mitt första år i Portugal 9 år sedan med en 4-årig lusitano. Vi red 50 cm på en lokal tävling i Porto och jag tror att det gick rätt bra. Nu var det en lite annan nivå på tävlingen, nationellt och internationellt med Portugals toppryttare på plats. Jag och Fandi hoppade 1 meter och jag tror att alla var lite förvånade över att se en rund lusitano inne på framhoppningen. Men det var så himla roligt och jag tror att både jag och hästen hade lika kul. Första dagen hade vi lite dåligt med galopp första halvan av banan, men sen kom vi igång och det kändes super. Andra dagen bestämde jag att inte mesa med galoppen från början så jag satte kanske lite väl mycket fart. Men det var bättre flyt och även om någon bom föll båda dagarna så var jag så glad när jag kom ut från banan. Väldigt tacksam över hjälpen jag fick från min vän Anna Lindberg som peppade oss att göra detta och var med på framhoppningen.

Foton tagna av Carlos Hernani

Fokuserade innan vi går in på banan.

Sen har jag sålt två hästar till, båda till Sverige. Det är Joco som jag ridit ett par månader nu och han är en otroligt fin häst så det känns jättebra att han får sin egna människa. Jag ska ha kvar honom i träning några veckor till innan han åker till Uppsala. Den andra hästen har jag redan historia med. Det är ett 8-årigt sto som jag faktiskt red in och hade i cirka ett år. Hon heter Hispania och var 4 när jag började jobba med henne, när hon var 5 åkte hon till sin nya ägare Ines Ribeiro. Hon har ridit henne och senaste året har hon varit i träning med en kille som också står uppstallad i Esposende på samma ställe som mig. Ines har haft henne till salu eftersom hon har svårt att hinna med både häst och jobb. Nu har hon fått en ny ägare och jag har haft nöjet att rida henne de senaste veckorna. Hon kommer att åka till Sverige imorgon tillsammans med Lidador.

Fina Joco. En sån fin häst med härlig energi!

Hispania som 4-åring.

Hispania 8 år med ägaren Ines och tränare Miguel Santos.

Förra helgen var jag och Fandi och tävlade i Golega. Denna gång var det dags för working equitation. Tycker det är rätt häftigt att han kan gå St George dressyr, 1 m hoppning och svår klass we på en månad. Han var otroligt duktig och vi fick tävla mot de bästa av de bästa ryttarna i Portugal. Alla var där och Portugals EM-lag kommer defentivt att tas ut av de 5 ryttarna jag red mot. På fredagen i dressyren var han rätt spänd och programmet börjar med skritt. Jag fick passa att han inte började takta och hade svårt att få honom avspänd. I traven och galoppen började det att släppa och han var mer fokuserad. Vi red ihop 65 % vilket jag tyckte var väldigt rättvist. Känns skönt att veta att vår lägstanivå har höjts avsevärt sedan bara ett halvår tillbaka. I lördagens teknik började det rätt spänt på de 4 första hindrena, därefter började han att slappna av och jag var så nöjd med vår ritt. Finns fortfarande massor som kan bli bättre och jag måste rida ännu mer tekniskt för högre poäng. Men 68 % kändes som en bra poäng på nationell tävling och detta var bara vår 4:e tävling i svår klass (enhandsfattning). I speeden på söndagen var det första gången jag kände att han var redo att gå snabbt. Vi har haft svårt att kommunicera på en hand och jag har ridit mer på säkerhet. Lite vingligt i första delen, men sen kom han igång och jag tror att vi kan bli riktigt snabba med mer erfarenhet. Totalt kom vi sist, men i detta sällskap mot de bästa ryttarna i världen känns det helt ok. Tror faktiskt aldrig att jag har varit så glad över en sistaplats. Med mer erfarenhet tror jag vi kan komma upp på 70 % och vara med och slåss. Vinnaren hade 75 % i dressyren och 78 % i tekniken så ni förstår vilken nivå det är på konkurrensen. Nu är jag superladdad på att tävla mer och bli bättre. Fandi har fått en vecka med skritt så han får tid att återhämta sig. Nästa helg är det nationell we i Lissabon och sedan ska han nog få en period med lättare arbete.

Fantastiska foton av Carlos Hernani

Ser fram emot en härlig vecka med mina fina hästar.

Kram på er!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 46159 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv