Portugal-bloggen - VM, skratt och tårar
MAJ
25
2018

VM, skratt och tårar

Det känns som att det har hunnit hända ett helt liv sedan jag bloggade sist. Gör er redo för ett långt inlägg!

VM var förstås superhäftigt och jag är så glad att jag fick chansen att åka och rida i Tyskland. Altivo tog resan utan problem, han var pigg och fin i hull. Jag hann rida en sväng på tisdagen, onsdag kom Maria så vi red ett pass på förmiddagen. Då var han jättefin så det kändes lovande. Vi veterinärbesiktade på eftermiddagen. Jag var rätt nervös, inte för att jag inte trodde han skulle gå igenom. Men man vet aldrig. Jag var nervös helt i onödan för Altivo sprang igenom lätt som en plätt och skötte sig förvånansvärt bra. Inget kastande med huvudet.

Torsdag var det dags för dressyren, jag red efter lunch så vi tog ut honom ett pass på morgonen. Han var verkligen i storform och även inne på banan var han otroligt fokuserad och med mig. Jag gjorde en miss i ena piruetten och hamnade inte i fas med musiken. Men jag var ändå överlycklig när jag kom ut. Hästen var helt fantastisk, misstagen tog jag på mig. Jag trodde inte på det, men Johanna i laget sa att det är annorlunda med mästerskap. Det händer något med stämningen och trycket. Hon hade rätt för innan dressyren kände jag mig rätt spänd, men det var samtidigt en häftig känsla. Vi fick ihop 64 % i dressyren och en 12:e plats av 45 ryttare så det var jag väldigt nöjd med såklart. På kvällen hade vi svenskmiddag. Det var roligt att så många rest ner för att heja på oss. Många har jag haft som vänner på facebook länge, men aldrig träffat i verkligheten så det var kul att lära känna alla lite bättre. 

Fredagen var det dags för manövertest. Eftersom han var så fin dagen innan gick vi bara på promenad efter att jag hade gått banan. På framridningen kändes han super och jag kände ingen nervositet denna dag. Jag var mest laddad på att få rida och kände mig fokuserad på ett bra sätt. Jag fick startsignal och satte igång. Innan jag kommer fram till första hindret ringer överdomaren i klockan och säger att jag är utesluten. Jag förstod ingenting och hon förklarade att jag ridit igenom ett hinder efter startsignal. I internationella klasser får man inte rida igenom hinder man ännu inte genomfört efter startsignal. Jag hade alltså ridit på fel sida om en stolpe i parallellslalomen precis innan startlinjen. Ett riktigt skitmisstag kan man lugnt säga och jag grämer mig ännu. Jag kommer däremot aldrig mer att göra om samma sak, men det var tufft. Alla var helt fantastiska och stöttade. Väldigt glad för mina lagkamrater som förstod att jag ville vara ifred och bryta ihop. Även andra ryttare kom och beklagade och delade med sig av egna historier då de gjort samma eller liknande saker. Det fick mig att må bättre, men jag kände mest att jag hade svikit Altivo som var så otroligt fin och verkligen ville visa upp sig. Men han var kanske lika nöjd att få komma in 1 minut och få massor med applåder.

Lördag hade jag tagit mig samman och målet var att gå in och rida så fort jag kunde och ha roligt. No pressure då vi redan var körda pga uteslutningen. Han var taggad på framridningen, han visste vad vi skulle göra. Även fast vi inte hade ridit några hinder dagen innan så stod han inte emot på någonting. Han tog för sig och vi hade skitkul inne på banan! Jag var kanske lite ofokuserad och missade ringen (-5 sekunder) och hade jag tagit den hade vi klättrat ytterligare någon placering. Nu blev vi 17:e vilket jag också var nöjd med. Även om vår slutliga placering inte alls blev vad jag tänkt mig så har vi fått så mycket med oss från denna vecka. Vi är många erfarenheter rikare, vi har lärt känna många nya människor och en boost för vårt självförtroende. Nu ställer vi siktet på EM om 2 år ;)

Det har tagit lite tid för mig att återhämta mig efter mästerskapet. Man blir rätt utpumpad mentalt, speciellt när det gick både upp och ner för min del. Altivo har sett hur pigg och fräsch ut som helst. Han har fått 2 veckor med hage och skritturer i skogen. Han tycker det är rätt tråkigt och säger att han kan göra ett mästerskap till på en gång. Efter att han kommit hem har han gått och blivit en riktig diva, tycker att han ska ha all uppmärksamhet hela tiden.

I tisdags fyllde jag år och hade en trevlig kväll med mina svenska/norska tjejkompisar. Däremot fick jag världens sämsta födelsedagspresent. Enjeitado är såld och åkte för någon dag sedan för att börja sin resa mot USA. Jag har gråtit oavbrutet sedan i onsdags när jag kom och såg hans tomma box. Jag kanske är mer känslig än andra, men han var verkligen en speciell häst och jag kommer alltid att vara tacksam för allt han har lärt mig. Trodde aldrig det skulle vara såhär tufft, inbillade mig att jag var mer förberedd då detta varit på tal i över ett år. Ibland suger det att jobba med hästar, men jag är säker på att jag inte är ensam om att vara i denna sitaution. Men på 4 år hinner man fästa sig och vi har så många minnen tillsammans. Med tiden hoppas jag att det ska bli lättare men just nu är det tungt. Min älskade Ernst <3

Nästa gång får det bli bilder från VM men just nu vill jag bara grotta ner mig i Ernst bilder. Vilken resa vi har gjort och jag kommer vara evigt tacksam för allt denna fantastiska häst har lärt mig.

Kram,

Astrid (instagram astridhedman)


Läst 20904 ggr




Fler inlägg

APR
12
2021

Nu är det äntligen tävlingsdags! Nästa söndag blir det working equitation här i Esposende. Det är första gången jag organiserar tävling här så det ska bli spännande. Jag kommer tävla Indio och Fandi så jag får se till att delegera de olika uppgifterna så gott jag kan. Det ska bli såååå roligt att äntligen få tävla efter ca 5 månaders uppehåll.

Ska bli kul att tävla med Indio som är i storform!

Tyvärr fick vi nyheterna för ett par veckor sedan att EM i Frankrike är inställt. Nästa år kommer VM att hållas på samma plats, datum har inte kommit ut än. Det var en stor besvikelse då min förhoppning var att det skulle vara möjligt att genomföras, alternativt flyttas fram till september/oktober. Men det finns ingenting att göra än att fortsätta träna och visa bra resultat på tävling. Förhoppningsvis kommer Fandi vara i ännu bättre form och hålla sig frisk. Men det var tungt att få besked när man satt det som mål och haft det i bakhuvudet hela vintern. Jag kan bara tänka mig hur det ska kännas om man har sitt livs häst i storform och får besked om inställt OS eller liknande. Förhoppningsvis kommer vaccineringen att flyta på och saker kan snart återgå till det normala. 

Nasoni har gjort stora framsteg med inridningen. Han brydde sig absolut inte om mig på ryggen så under första veckan kunde vi både trava och galoppera utan lina i det lilla ridhuset. Vi var så glada att han var så lättsam, men man ska inte ropa hej för tidigt. Denna vecka har jag börjat rida lite mer och inte bara följa spåret och åka runt. Då har det kommit ett bakslag, han är inte så glad när jag ska styra och använda tyglarna. Han kastar ordentligt med huvudet och lyckades till och med knocka mig i axeln vid ett tillfälle. Han känns dock säker att sitta på, han försöker aldrig bocka eller göra något för att jag ska ramla av. Jag visste att han var en häst med karaktär och det är vad han visar nu. Han gillar inte att bli tillsagd vad han ska göra helt enkelt. Det är lätt att börja tvivla om man använder rätt metod, kommer man att klara av detta eller blir det för svårt? Men vi ska prova att jag rider honom med lösa inspänningar så det tar emot när han slår upp huvudet. Jag är inget stort fan att av att använda hjälptyglar, men jag måste ha någon form av hjälp för att han ska acceptera konktakten. Jag funderar om man borde göra kortare pass då han ofta är bäst i början. Dock så tror jag att det är lika bra att försöka ta sig igenom denna fas då den kommer att komma förr eller senare. Man får ha is i magen och förhoppningsvis kommer han så småningom att låta mig ta över rodret och styra runt oss. Vägen är inte alltid spikrak, speciellt inte när det har med hästar att göra! 

Söt är han iallafall om än lite stökig ibland. 

Andra nyheter är att jag har ett nytt sto i stallet. Söta July är en 7-årig märr som ägs av Kristina Ericson och ska vara några veckor i utbildning innan hon åker vidare till Sverige. Så roligt att så många är intresserade av att köpa lusitanos. 

Inte världens bästa bild men man hon är otroligt söt och snäll. 

Nu ska jag åka en sväng till stallet och titta på hoppning. De har en träningstävling idag och även om jag försöker hålla mig borta från stallet på min lediga dag så är det svårt ibland. 

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 5052 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
24
2021

Hej på er! 

Det är full fart med hästarna, just nu gör det inte så mycket att vi är i lockdown då det enda jag gör är att jobba, äta och sova. Längtar dock efter att få tävla, sist var oktober, det känns som hundra år sedan. 

Renoir har varit sååå fin senaste gångerna jag ridit. Jag tror att han har varit inne i en växtfas för han är mycket mer balanserad nu. Tycker även att orken och energin är mycket bättre. Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att denna fina häst är min! 

Nya unghästen Nasoni gör stora framsteg. Han har varit här i 3 veckor nu och i början fokuserade jag bara på arbetet från marken. Han var väldigt känslig för beröring och gillade inte att man stod vid hans sida, utan försökte vända upp så han hade mig rakt framför honom. Jag löste det på longeringen genom att göra en mindre volt i skritt, halt, att han lät mig gå fram till honom från sidan och ge godis. Försökte han vända upp följde jag lugnt med vid hans sida tills han stannade och gav godis igen. Första gången jag hade en gjord på honom blev jag lite tveksam hur han skulle vara att sitta in. Det var full rodeo, stod på bakbenen och försöka bita i gjorden. Men han är en rolig häst för andra dagen brydde han sig inte överhuvudtaget. Han kan protestera ordentligt till en början, men så fort han förstår att det inte kommer hända något så är han lugn. Innan jag hängde på honom tog jag mycket tid till att hoppa bredvid honom, att han var okej med att bli klappad över hela kroppen och kunde acceptera att ha mig vid sin sida. Han är väldigt hingstig, så det är oerhört viktigt att ha någon som man litar på att hålla i linan när det är dags att sitta upp. Min kompis Anna Lindberg har galet mycket att göra, men hon är det självklara valet i detta fall, så hon får kämpa på med oss i några veckor tills jag kan rida på egen hand. Förra veckan provade jag att hänga på honom, det kom en del protester, men det var bara att vänta ut honom tills han accepterat att jag var där. Jag tror inte att han gillade att ha någon över sig, men ganska snabbt så förstod han att det var okej. Igår provade jag att sitta upp "normalt" och det gick hur bra som helst. Imorgon hoppas jag att det går att rida honom på linan i skritt. Jag gör hellre små framsteg än att forcera fram och riskera bakslag. Men jag tror inte han kommer att ha några problem att bli ridhäst. Det är skönt med lite större och rejäla hästar som inte tappar balansen så lätt. När de är mindre blir de mer påverkade av ryttarens vikt och lättare spända. Han är en speciell häst och jag känner att han litar på mig mer och mer. Det är en häftig känsla! 

Mistral har jag filmat och han är nu officiellt ute till salu. Det är en otroligt härlig häst! Alltid glad och med glimten i ögat. Han är den typ av häst man blir glad av att rida. Mistral är 162 cm i mkhjd, 5 år gammal och valack. Har aldrig varit halt eller sjuk, superenkel i all hantering och fina hovar. Om ni vill veta mer om Mistral kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriva på sociala medier. 

Indio har vi bestämt oss för att lägga ut till salu. Han är en fantastisk häst för dressyr, men ägarna vill investera i en yngre häst för working equitation som kan ta över när Fandi blir äldre. Jag har ju tävlat Indio ett par gånger i we och han har gjort det bra. Men det är rätt kämpigt för honom med sin stora galopp att göra alla små volter och han måste anstränga sig tio gånger mer än tex Fandi som enkelt kan galoppera med korta språng. Det är dumt att pusha honom i en disciplin där han kan bli medelbra i istället för att låta honom vara riktigt bra i en gren som passar honom. 

Jag är så tacksam över att ägarna vill satsa på mig och we är den disciplin jag främst vill bli bäst på. Samtidigt är det tråkigt då Indio är en av de bästa hästar jag någonsin ridit. Jag ska filma och lägga ut honom om någon vecka. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett bra hem åt honom där han får komma till sin fulla potential. Jag tror att en junior/yr ryttare skulle kunna lära sig väldigt mycket på honom och han har definitivt tillräckligt med gång för att hävda sig på tävlingsbanorna. 

Vädret de senaste två veckorna har varit helt fantastiskt. Varmt och soligt, jag har till och med hunnit bränna mig. Det är dessa dagar man blir påmind om varför man älskar Portugal. Och visst är det något magiskt med att bo vid havet...

Ha en fortsatt fin vecka!

Kram,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 12065 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
28
2021

Hej på er! 

Trots corona så är det full fart här! Det är otroligt många som är intresserade av att köpa lusitano och jag har haft många uppdrag i att åka och provrida hästar. Denna vecka fick jag hem två hästar att provrida då banan hos ägaren var dålig efter allt regn. Ska filma dem imorgon och sen åker de tillbaka till ägaren. Kommer lägga ut dem på hippsonmarket under veckan som kommer. Har haft 11 hästar att rida varje dag så det har varit tidiga morgnar och sena kvällar. Tur att jag har Rita, en tjej som hjälper mig och Anna på förmiddagarna. Jag har även en del hästar hemma som snart är redo för försäljning. Min gamla chef Renato har tagit hit Mistral, en palomino som han inte fött upp själv, men haft sedan den var ett år gammal. Det är roligt när man har sett hästarna från att de är små och få se hur de utvecklas. Han är kastrerad och nu fem år gammal. Han är redan inriden men fortfarande rätt grön i sin utbildning. Men det kommer vara en supertrevlig häst att jobba vidare med. Ska snart göra lite filmer och lägga ut honom till salu. 

Jasmim som är efter Altivo är såååå rolig att rida! Påminner verkligen om Altivo och samtidigt en hel del om sin halvsyster Hispania som ni kanske kommer ihåg? Jag har börjat med bytena på Jasmim och det är så lätt för honom. Första gången jag provade bytte han rent och på hjälpen, plättlätt! Har även provat trampa honom några steg och även det är så enkelt. Planen med honom är att rida honom någon månad till så han blir ännu starkare och eventuellt starta någon we-tävling innan han läggs ut till försäljning. 

En till häst som anlänt var jag och provred för ett par veckor sedan åt en svensk klient. Det var ganska roligt hur det blev just den hästen. Vi hade fått film på två hästar från denna säljare och bestämt att en hingst var mest trolig att passa och att jag bara behövde provrida den. Men när jag kom fram till gården var stoet (som vi också fått film på, men vi tyckte var för energisk) färdigsadlad och redo för mig att rida. Hon var superfin och det visar bara hur viktigt det är att få känna hur de är ridna, svårt att avgöra bara på film. Hingsten var också trevlig, men gav inte riktigt den känsla som den gav på video. Jag var redo att åka vidare till nästa ställe, jag hade en fullspäckad dag, men då kom säljaren med en tredje häst han ville att jag skulle testa. Det var Homero, en 9-årig valack och troligen det snällaste på fyra ben. Så rolig att rida och perfekt i energinivå. Klienten valde mellan stoet och valacken, men det slutade med att Homero kom hit för att stå i träning några veckor innan han åker vidare till Sverige. 

En riktig sötnos! 

Mitico startade sin resa med transportföretaget Marcel Jordan i torsdags. Nästa vecka kommer han vara framme i Sverige och sin ägare Cecilia. Kommer sakna honom! Han gav otroligt fin känsla i ridningen och var alltid glad att ha och göra med. Mitico hade de vackraste öronen jag sett på en häst, lite märklig kroppsdel att tycka vacker, men jag ska visa får ni se själva vad ni tycker. Jag gillar att ta kort på hästarna i början när de kommer och vi fotade Mitico innan han åkte. Man kan se att det händer en hel del i kroppen på några månader med arbete. 

Snygga öron va?

Här var fotot från när vi gjorde försäljningsfilmerna i september.

Här är två bilder med halsen i lite olika lägen från i tisdags. Syns att han har musklat och växt på sig. 

Här är ett par filmer från sista ridpasset. 

Men nu till den stora huvudrukbriken! Jag brukar normalt sett avvakta lite innan jag lägger ut något om nyanlända hästar. Ibland händer det saker som man inte kan förutse, till exempel att hästen blir halt efter ett par dagars träning och man får skicka tillbaka den. Detta händer förstås inte ofta, ibland kan det vara att ägaren inte vill att man lägger ut info om att hästen är i träning. Men denna som kom idag kan jag inte hålla mig att berätta om! Kommer ni ihåg Licor som jag bara red några veckor och som snabbt blev såld till Tyskland? När jag åkte och tittade på honom hos uppfödaren ville han även visa en 3,5-åring som jag föll pladask för. Nasoni, så mycket utstrålning, nästan 170 cm hög och vacker som en dröm. Han var rätt vild i boxen och jag var där med fyra portugisiska män. Ägaren hade fullt sjå med att få på grimman och ingen ville leda ut hästen i ridhuset så vi kunde se honom röra sig. Jag tog linan och lyckades manövrera så vi kom in i ridhuset. Han var full av energi och visade upp sig med så mycket pondus och stolthet. Jag tror aldrig jag sett en lusitano med så bra gångarter. Efter att han fått tömma sin överskottsenergi kunde vi börja kommunicera och jag kände det magiska "klicket". I slutet var han helt med mig och jag kunde lugnt leda tillbaka honom till boxen. Uppfödaren måste ha blivit rätt imponerad av att den svenska tjejen kunde hantera hans vilda unghingst och pratade om att sätta hästen i träning hos mig. Det har tagit lite tid, men idag kom Nasoni hem till mig. Känner mig som en liten tjej som fått sin första ponny. Hästen är såklart inte min, men den kommer inte vara till salu, utan planen är att jag ska rida in den och förhoppningsvis tävla i dressyr. Stammen är intressant och med den genetiken kommer jag få en riktig utmaning. Men går det bra kommer det vara en fantastisk häst. Hans mamma är samma som Licor, hon är efter Viheste, en Alter Real-hingst som har haft många fina avkommor. De är dock kända för att ha en hel del personlighet och inte helt lätta. Indio är efter Viheste och han är helt klart en av de bästa jag någonsin ridit, men han har en stark karaktär som tack och lov blir bättre med åldern. Pappan till Nasoni heter Soberano, är rekommenderad som avelshingst och har nästan 200 avkommor. Han är känd för att ge rätt heta och lite knepiga avkommor, men väldigt bra gång och modell. Uppfödaren till Nasoni berättade att flera kunniga personer avrådde honom för att betäcka stoet med Soberano på grund av Viheste. Att den kombinationen skulle bli för mycket. Han sa att han ändå ville testa och nu ska alltså jag ta reda på om denna kombination går att rida på och träna. Det känns lite som en hästbok, typ svarta hingsten. Vi får se om det får ett lyckligt slut eller om jag kommer misslyckas med att klara av denna häst. Fortsättning följer! Jag tänkte att jag kunde försöka blogga lite oftare och berätta om hur jag går tillväga med inridningen. Önska mig lycka till! 

Hoppas ni alla får en fin vecka!


Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 24634 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 2

– TEMA: Avel i liten skala
– Reportage: Hästak och André Brandt
– Takt och rytm för unghästen

– Harmoni med halsring
– Piruettens ABC
– En bra start på livet
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Tips på ridövning för häst med stora gångarter
Jessica Nordin svarar
Avtalsfrihet råder gällande handpenning
Eva Johansson svarar
Hur mycket lusern motsvarar ett kilo hö?
Eva Dahlström svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.