Portugal-bloggen - VM, skratt och tårar
MAJ
25

VM, skratt och tårar

Det känns som att det har hunnit hända ett helt liv sedan jag bloggade sist. Gör er redo för ett långt inlägg!

VM var förstås superhäftigt och jag är så glad att jag fick chansen att åka och rida i Tyskland. Altivo tog resan utan problem, han var pigg och fin i hull. Jag hann rida en sväng på tisdagen, onsdag kom Maria så vi red ett pass på förmiddagen. Då var han jättefin så det kändes lovande. Vi veterinärbesiktade på eftermiddagen. Jag var rätt nervös, inte för att jag inte trodde han skulle gå igenom. Men man vet aldrig. Jag var nervös helt i onödan för Altivo sprang igenom lätt som en plätt och skötte sig förvånansvärt bra. Inget kastande med huvudet.

Torsdag var det dags för dressyren, jag red efter lunch så vi tog ut honom ett pass på morgonen. Han var verkligen i storform och även inne på banan var han otroligt fokuserad och med mig. Jag gjorde en miss i ena piruetten och hamnade inte i fas med musiken. Men jag var ändå överlycklig när jag kom ut. Hästen var helt fantastisk, misstagen tog jag på mig. Jag trodde inte på det, men Johanna i laget sa att det är annorlunda med mästerskap. Det händer något med stämningen och trycket. Hon hade rätt för innan dressyren kände jag mig rätt spänd, men det var samtidigt en häftig känsla. Vi fick ihop 64 % i dressyren och en 12:e plats av 45 ryttare så det var jag väldigt nöjd med såklart. På kvällen hade vi svenskmiddag. Det var roligt att så många rest ner för att heja på oss. Många har jag haft som vänner på facebook länge, men aldrig träffat i verkligheten så det var kul att lära känna alla lite bättre. 

Fredagen var det dags för manövertest. Eftersom han var så fin dagen innan gick vi bara på promenad efter att jag hade gått banan. På framridningen kändes han super och jag kände ingen nervositet denna dag. Jag var mest laddad på att få rida och kände mig fokuserad på ett bra sätt. Jag fick startsignal och satte igång. Innan jag kommer fram till första hindret ringer överdomaren i klockan och säger att jag är utesluten. Jag förstod ingenting och hon förklarade att jag ridit igenom ett hinder efter startsignal. I internationella klasser får man inte rida igenom hinder man ännu inte genomfört efter startsignal. Jag hade alltså ridit på fel sida om en stolpe i parallellslalomen precis innan startlinjen. Ett riktigt skitmisstag kan man lugnt säga och jag grämer mig ännu. Jag kommer däremot aldrig mer att göra om samma sak, men det var tufft. Alla var helt fantastiska och stöttade. Väldigt glad för mina lagkamrater som förstod att jag ville vara ifred och bryta ihop. Även andra ryttare kom och beklagade och delade med sig av egna historier då de gjort samma eller liknande saker. Det fick mig att må bättre, men jag kände mest att jag hade svikit Altivo som var så otroligt fin och verkligen ville visa upp sig. Men han var kanske lika nöjd att få komma in 1 minut och få massor med applåder.

Lördag hade jag tagit mig samman och målet var att gå in och rida så fort jag kunde och ha roligt. No pressure då vi redan var körda pga uteslutningen. Han var taggad på framridningen, han visste vad vi skulle göra. Även fast vi inte hade ridit några hinder dagen innan så stod han inte emot på någonting. Han tog för sig och vi hade skitkul inne på banan! Jag var kanske lite ofokuserad och missade ringen (-5 sekunder) och hade jag tagit den hade vi klättrat ytterligare någon placering. Nu blev vi 17:e vilket jag också var nöjd med. Även om vår slutliga placering inte alls blev vad jag tänkt mig så har vi fått så mycket med oss från denna vecka. Vi är många erfarenheter rikare, vi har lärt känna många nya människor och en boost för vårt självförtroende. Nu ställer vi siktet på EM om 2 år ;)

Det har tagit lite tid för mig att återhämta mig efter mästerskapet. Man blir rätt utpumpad mentalt, speciellt när det gick både upp och ner för min del. Altivo har sett hur pigg och fräsch ut som helst. Han har fått 2 veckor med hage och skritturer i skogen. Han tycker det är rätt tråkigt och säger att han kan göra ett mästerskap till på en gång. Efter att han kommit hem har han gått och blivit en riktig diva, tycker att han ska ha all uppmärksamhet hela tiden.

I tisdags fyllde jag år och hade en trevlig kväll med mina svenska/norska tjejkompisar. Däremot fick jag världens sämsta födelsedagspresent. Enjeitado är såld och åkte för någon dag sedan för att börja sin resa mot USA. Jag har gråtit oavbrutet sedan i onsdags när jag kom och såg hans tomma box. Jag kanske är mer känslig än andra, men han var verkligen en speciell häst och jag kommer alltid att vara tacksam för allt han har lärt mig. Trodde aldrig det skulle vara såhär tufft, inbillade mig att jag var mer förberedd då detta varit på tal i över ett år. Ibland suger det att jobba med hästar, men jag är säker på att jag inte är ensam om att vara i denna sitaution. Men på 4 år hinner man fästa sig och vi har så många minnen tillsammans. Med tiden hoppas jag att det ska bli lättare men just nu är det tungt. Min älskade Ernst <3

Nästa gång får det bli bilder från VM men just nu vill jag bara grotta ner mig i Ernst bilder. Vilken resa vi har gjort och jag kommer vara evigt tacksam för allt denna fantastiska häst har lärt mig.

Kram,

Astrid (instagram astridhedman)


Läst 19505 ggr





Fler inlägg

NOV
29

Låt det bli Golega snart igen!

Årets hästfest i Golega tog slut alldeles för snabbt. Det är alltid med mixade känslor jag åker därifrån, skönt att komma hem och sova i sin egen säng, men samtidigt tråkigt att det är över. Jag, Nuno och Catarina åkte ner torsdag den 31a. Jag och Catarina klarade examen för BE-körkort dagen innan så vi var väldigt glada när vi rullade ner till Golega. Jag red Fandi en sväng på kvällen och han var väldigt avspänd och kändes riktigt fin. Jag red även ett pass på fredag morgon för att se till att han inte skulle vara övertaggad.
  
Han travade igenom veterinärbesiktningen utan problem vid lunch och klockan 17 var det vår tur. När vi travade runt banan i väntan på startsignal började det att duggregna och alla 5 domare fällde upp sina gigantiska parasoller. Förra året ballade Altivo ur pga dessa parasoller och jag förväntade mig det värsta från Fandi. Men han brydde sig inte överhuvudtaget och vi kunde rida som planerat.
  
Jag tror jag hade kunnat rida lite mindre dagarna innan för han var något matt. Men han kämpade på fint och vi hade inga missar. Men med lite mer energi tror jag vi hade kunnat komma nära 70 %. Nu fick vi totalt 67 %  och en 5:e plats. Det är alltid roligt att bli bedömd av 5 domare och lite extra kul när en av dem som är internationell dressyrryttare gav oss en delad förstaplats och 70 %.
  
Lördag eftermiddag var det dags för tekniken. Jag red ingenting på morgonen för att se om vi kunde ha lite mer energi. Banan var rätt okomplicerad, men atmosfären i Golega är väldigt speciell och det var fullsmockat med folk. Framridningen är också den mest kaotiska man kan tänka sig. Det är ett spår runt arenan som är ca 7-8 meter brett, det kallas manga och lördag em var det massor med andra ryttare och hästar med vagn. Alla rider i vänster varv och man kan knappt lägga en volt när det är så mycket folk.
  
När vi stod och väntade på vår tur att gå in på banan var jag osäker på hur Fandi skulle reagera på all publik, vissa hästar tenderar att bli blyga och "krypa ihop". Men jag behövde inte vara orolig över Fandi, han travade in självsäkert och verkade gilla att alla tittade på honom. Ritten gick helt klart över förväntan, han var helt cool och tittade inte på något. Det var en del missar men det var mest ryttaren som borde ha guidat bättre, men vi fick 68,5 % och irriterande nära en tredjeplats. Nu hamnade vi på en 5:e plats igen och det fick jag vara nöjd med i det sällskapet (Gilberto som vann VM med två hästar, en EM-guldmedaljör bla).
  
I speeden på söndagen satsade vi på att rida snabbt, men inga onödiga risker. Fandi var på hugget och helt med mig. Det sköna med Fandi är att man kan pusha och rida fort, sedan har han inga problem att stå helt still och vänta på min signal tex vid grinden eller koppen. Det är en viktig egenskap som we-häst. I speeden kom vi på 7:e plats trots att jag tyckte vi red superfort. Men när jag såg på filmerna i efterhand ser jag att det går att rida mycket snävare runt tunnorna tex men jag ville inte riva ner något så jag höll ut volterna onödigt mycket. Men vi slutade på 5:e plats totalt av 11 ekipage vilket jag var otroligt nöjd över.
  
Veckan därpå red jag några av dagarna, spenderade tid på att umgås med vänner och skapa nya kontakter. Det var en grymt rolig feira och alla som gillar hästar borde komma till Golega någon gång. Det är en unik upplevelse som är svår att förklara, man måste se det med egna ögon.
  
Tillbaka här hemma rullar allt på som vanligt, Manequim utvecklas fantastiskt fint och jag har kört på lite mer intensivt och under jul får han ta det lugnt ett par veckor. Vi har redan ridit själva i stora ridhuset med lite draghjälp från Anna på en annan häst. Med Horus och Indio har det varit fullt fokus på galoppombyten. Det börjar släppa för båda två och med Indio förbereder jag för att starta working equitation nästa år. Då är det många byten!
  
Fandi och Falcao fick en lite lugnare period efter Golega men är nu tillbaka i full träning och vi tränar för att komma till nästa nivå 2020. I helgen kommer jag åka till Olofström och ha we-träningar hela helgen. Vill någon komma och titta är ni välkomna. Sedan är det inte länge kvar till julfirande i Piteå med familjen. Längtar!
  
Kram på er!
  
Instagram astridhedman

Fina Fandi

Fint kort från uppvärmningen taget av Carolina Ek

Vackra Catarina och Fandi

Manne utvecklas fint


Läst 2565 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
31

Dags för Golega!

Nu är det nära! Årets största hästevent i Portugal börjar i helgen, ferian i Golega. Detta blir mitt 9:e år som jag är där. Iår kommer jag att delta i det portugisiska mästerskapet med Fandi i working equitation. Jag, Nuno och Catarina åker ner idag med Fandi och ett sto som Nuno ska rida. Det ska bli så otroligt roligt och som ni märker är jag superpeppad. Jag kommer bo i casa 57 som de två senaste åren och sedan jag flyttade in dit har Golega blivit ännu bättre. Vi bor som mest runt 18-20 personer i huset och det är som en stor familj. Den äldsta är runt 70 och den yngsta 12. Det är väldigt härliga människor och jag har verkligen fått komma in i gänget.

Min elev Ana ska också åka ner med sin häst Falcao och tävla dressyr tisdag och onsdag. Blir spännande då hon ska rida en lite svårare klass, motsvarar MSVB5 i Sverige. Deras största utmaning är piruetterna och i denna klass är det en arbetspiruett, vi får se hur de klarar den utmaningen. För den som vill se schemat för årets feira finns det på www.feiradegolega.com

Om någon av er läsare kommer dit så säg gärna hej om ni ser mig. Jag ska försöka ha på mig min fina väst från Hippson så jag är lätt att känna igen. Tycker alltid det är roligt att träffa svenskar och surra lite häst. Är ni där under helgen så behöver jag och Fandi support. Ni kommer inte kunna missa oss bland portugiserna då jag ska tävla i de svenska kläderna. Mycket mer funkionellt och jag tycker de är riktigt snygga.

Jag och Altivo förra året. Som jag saknar denna häst.

Igår hade jag och Catarina uppkörning för BE körkort. Det är något vi har pratat om sååå länge och Nuno tappade olyckligt sitt körkort för att inte ha använt blinkers vid en omkörning på motorvägen. På ett sätt var det bra för då hade vi tidspress att ta körkortet innan Golega så någon av oss kunde köra ner hästarna lagligt. Vi klarade båda uppkörningen och ingen teori var nödvändig så det ska vi fira ikväll. Känns så bra att ha detta gjort :)

Längtar efter att träffa detta underbara gäng!

Nu ska jag slänga mig iväg till stallet och rida en häst innan vi sticker till Golega. Hoppas vi ses där! Ska försöka vara flitig med instagram under dagarna så om ni vill se hur det är under feiran kan ni följa mig på astridhedman

Kram på er,

Astrid


Läst 11999 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
13

Träningar dubbelt upp

För ett par veckor sedan hade jag min tränare Maria Eriksson på besök. Vi trimmade hästarna i tre dagar och hon hade även med sig sin man Björn som också är grymt duktig så det var svettigt att ha fyra ögon riktade på sig.
Hästarna jobbade på väldigt fint och jag fick beröm att sitsen var bättre. Fick till och med ett "riktigt bra händer" från Björn sista dagen, det lever man på länge (han är inte så frikostig med beröm)!
  
Maria red Indio en del och hästen är helt fantastisk, insåg att jag har ca 25 år att bli lika bra som Maria på att rida. Det ser ut som att hon bara "sitter där" och hästarna bara älskar att ha henne på ryggen. Sen får man sitta upp och då känns det som att man kan rida. Men något jag har tänkt på mycket är hur snälla dessa underbara djur är. Tänk vad många fel vi ryttare gör under ett ridpass. Det är otroligt att hästarna försöker och inte bara kastar av oss när vi sitter snett, drar omedvetet i tyglarna eller är för stela och inte följer med i hästarnas rörelser. Jag känner att det var något som klickade denna gång hon var här, jag har kommit ner mer i sadeln och kan rida mer från sätet. Försöker hålla händerna stilla med jämn kontakt och hålla i tyglarna mellan tummen och pekfingret.
  
Hästarna känns som sagt riktigt fina nu och jag har en spännande nyhet. Jag kommer att satsa med Fandi på att ta en plats i EM-laget 2020 i working equitation. Nuno och Catarina är med på tåget och datumet kom ut i veckan. Det kommer att gå i Frankrike 7-9 augusti så vi har tio månader på oss att bli så bra som möjligt. Nu ska vi göra en plan och kolla tävlingar under våren så vi kan kvala och visa förbundet att vi förtjänar att åka.
Det kommer vara hårt om platserna nästa år, working equitation växer så det knakar och det börjar komma många duktiga ekipage upp i klasserna vilket är så roligt och utvecklande för sporten. I helgen vad Ida-Maria Johansson i Paris på internationell tävling och gjorde fantastiskt fina resultat samt tog ett kval för EM.
   
Förra helgen var jag till Örebro och hade träningar i tre dagar. Jättekul att se fin utveckling på de ekipage jag känner sen tidigare och många nya duktiga ryttare som har upptäckt denna roliga gren. Sedan åkte jag och Linnea Lycke ner till Ölmstad för en träff med förbundet och WE-ryttare på msv eller svår nivå. Det var en informativ träff där vi pratade om doping och media bland annat. Roligast av allt var nästan att träffa alla och umgås och snacka häst.
  
Samma vecka som Maria var här kom mamma och hälsade på. Hon fick äntligen träffa sin nya häst som gör framsteg varje gång man sitter upp. På tisdag ska han kastreras så håll tummarna att det går väl. Vi semestrade även lite, åkte till ett fantastiskt hotell som låg längs med Dourofloden. Vi spenderade även en natt i Porto vilket var supermysigt.
 

Fantastisk bild av Fandi som tyska Elena tog när hon var här. Vi hade rätt roligt när vi kastade färg på hästarna, Fandi tog det dock med ro.

Fina Fandi för Maria.

Mamma fick äntligen träffa sin drömkille Manne <3.

Roliga dagar i Örebro, även om det var lite kallt.

Denna häst!
  
Ha en fortsatt bra söndag,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 23467 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv