Portugal-bloggen - Träningar och skillnad mellan ridstilar
OKT
10
2018

Träningar och skillnad mellan ridstilar

Följande inlägg fick stor uppmärksamhet och Astrid har nu skrivit en uppföljning: "En ursäkt till western och alla dess utövare"



Min tränare Maria Eriksson var här förra helgen och drillade mig och hästarna. Hon är helt fantastisk som tränare och ryttare. Världsklass, bäst i världen faktiskt. Jag är så lyckligt lottad att ha denna kvinna i mitt liv.

Altivo var såååååååå fin! Tror aldrig jag har haft sådan känsla förut. Maria red honom alla 3 dagarna i början av passet och sedan var det bara sitta upp och njuta. Jag sa faktiskt att jag inte ville rida så mycket för vad jag än gjorde skulle det bara bli sämre för han var helt magiskt fin. När man känner att hästen är i perfekt balans, helt emellan hjälperna och svara lika mycket framåt som tillbaka. Jag kunde gå in i en ökad trav där han var helt jämn och inte ändrade något förutom steglängden. Sedan kunde vi gå in i passage och han höll samma rytm, kändes exakt lika under sittbenen och i kontakten. Piruetterna i galoppen var det bara att vända sig själv så följde han med mig. Stackars människor som inte rider och får uppleva denna känsla. De andra hästarna gick också riktigt bra och Maria var väldigt nöjd med oss och jag fick inte alltför mycket hemläxa. Märklig känsla men samtidigt härligt. Jag börjar komma någonvart med min ridning tror jag! Känns väldigt kul att få ha så många fina hästar i stallet, normalt brukar jag ha en eller två över medel, men nu är det 4-5 stycken så det är spännande.

Känns som att jag ränner till Sverige väldigt ofta, men nu var det sista gången innan jul. Det var we-träningar i Örebro som stod på schemat denna gång och det var många nya ryttare vilket var roligt. Linnea Lycke både red och organiserade allt samt gav mig massor med mat hela tiden ;) Jätteduktig tjej som också har träningar regelbundet runtom i Örebro om någon av er läsare är sugna på att testa. Det som är det bästa med working equitation tycker jag är att alla kan vara med. Det spelar ingen roll hur flashig häst man har så länge man har en bra relation med sin häst och bra grundridning.

Ibland kommer det ryttare som rider western på mina träningar. Jag har inte jättebra koll på deras tävlingsgrenar, men jag vet att de har en gren som heter trail. Det är liknande working equitation med olika hinder och galoppombyten. Jag tror det kan vara ett väldigt bra komplement att träna we då jag har förstått att det inte finns så många westerntränare i Sverige. Däremot får man komma ihåg att det är rätt stor skillnad mellan de olika systemen. Jag vill inte trampa någon på tårna och givetvis kan alla discipliner vara bra eller dåligt beroende på hur man utför det. Men målet med western är annorlunda än dressyren. Man ska kunna använda hästen i arbetet med boskap. Hästen ska jobba av sig själv vilket jag tycker är toppen! Däremot är det inte särskilt uppbyggande för hästarna. Det ser man främst i övergångarna ner i gångart där hästarna i western bromsar snabbt med raka framben och ibland kan de sitta men de är mest på bogarna. I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen. Det blir också rätt stor skillnad pga sadeln. Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare samt är utformad för att rida långt. Dressyrsadeln är byggd för att ryttaren ska kunna sitta i lodrät sits och att man ska komma nära hästen så man kan rida med sätet.

Dressyren är till för hästen och målet är att få en smidig, harmonisk och stark atlet. Så working equitation kan alltså vara ett bra komplement i träning om man rider western och jag tycker det är roligt att de kommer på mina lektioner. Men ska man tävla i we är det dressyr som bas som gäller. Men det är nyttigt att lära sig mer om andra grenar och jag tycker att det horsemanship som man använder i western är väldigt bra. Ofta har westernryttare lätt att skola om till dressyr för de sitter avspänt och gör inte för mycket. Hjälpgivningen är däremot rätt olika. I övergångar ner så skjuter man fram skänklarna och lutar sig bakåt i western. Jag pratade om detta med en elev i helgen och frågade vad tänket med detta var. Hon förklarade att man vill att hästen sätter vikten över bakbenen så ryttaren hjälper helt enkelt till med detta genom att luta sig bakåt. När man bryter av i dressyr så vill man bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt, alltså nästan luta överlivet framåt. Då riktas sittbenen bakåt och ger en bromsande effekt via sätet. Skänklarna går bakåt och neråt för att komma djupare i sadeln och engagera hästens bakben. Det blir en mer osynlig hjälp vilket jag gillar. Men en riktigt duktig westernryttare har såklart sin häst i bra balans och den jobbar bra med sina bakben.

Idag skickade vi iväg Icaro mot Sverige. Marcel Jordan är bolaget som kör och jag är så nöjd med dem. Väldigt proffsiga och hästarna kommer alltid fram i fint skick. Känner mig trygg, men det är alltid lite vemodigt att lämna bort hästarna. Fast jag vet att Icaro kommer få det toppen i sitt nya hem hos min vän Maja Forsell.

Imorgon kommer min älskade mamma på besök, ska bli så roligt att rå om henne en vecka <3

Sov gott på er,

Astrid

Instagram astridhedman

Här drillas det för fulla muggar.

Fina Indio kommer bli en stjärna i framtiden tror vi allihopa.

Maria trimmar Altivo före jag sitter upp. Bara att njuta och vara tacksam över att jag får rida och träna en sådan fantastisk häst. Han ger en känsla i ridningen som är helt magisk.

After ride, min chef var så nöjd med sig själv efter att ha tagit ett litet barbord till stallet. Karina Hjerpe var också med, hon är vän till Maria och jag träffade henne en del när jag bodde i Kalix. Tror hon blev förtjust i lusitanos och Portugal :)

Ën superhelg som avslutades med lunch i vackra Porto.

Man fick klä på sig ordentligt när man kom till Sverige. Jätteroligt med så många ambitiösa ryttare och trevliga hästar.

Nu är Icaro på väg till Sverige. Önskar Maja stort lycka till med denna fina häst <3


Läst 64212 ggr





Fler inlägg

MAJ
10
2020

Hej på er,

Trots coronan har jag många roliga saker på gång. I veckan har jag tävlat till exempel. Det är Lusolove som anordnat en online-tävling där man rider ett av de internationella dressyrtesten i working equitation. Jag deltog med Fandi och Indio. Väldigt bra att träna program och att få bedömning av 3 internationella domare. Blir spännande att se hur vi står oss i konkurrensen, det var över 100 starter totalt från 14 olika länder. Vi får se om tävlingar online kommer bli vanligare nu under dessa märkliga tider.

För ett par veckor sedan anordnades det en träningstävling i hoppning på anläggningen där jag står uppstallad. Det var Portugals toppryttare på plats och jag var självklart med på ett par hästar för att visa att dressyrryttare också kan hoppa. Långt ifrån deras höjder, men vi gjorde defentivt inte bort oss och bästa Anna Lindberg coachade. Många klienter frågar mig om lusitanos kan hoppa och svaret på det är JA. Kanske inte alla hoppar så bra, men de flesta kan hoppa om man tränar dem. Jag kanske blir hoppryttare efter tävlingsuppehållet. Lite kul fakta är att jag har tävlat mycket hoppning på min D-ponny upp till 110 cm. Vi hade några placeringar och red div 1 lag. Jag har alltid älskat hoppning, men det råkade bli dressyr när jag tog över mammas halvblod som var en väldigt talangfull dressyrhäst. När jag hittade working equitation kände jag mig hemma då det både har dressyr och man får en adrenalinkick i speeden. Sidospår...

Jag och Anna har också gjort en del jobb med Brighmare. En onlinekurs med roliga bomövningar, den kommer snart att bli tillgänglig på deras hemsida www.brightmare.se

Vi har fler roliga projekt på g som kommer ha att göra med working equitation så håll ögonen öppna. Det känns väldigt bra att representera brightmare som värdesätter allsidig och hästvänlig träning.

Jag och Fandi har provat på toalettpappersutmaningen. Det var väldigt roligt! Bra träning för att över kroppskontroll och följsamhet.

Já Vi är såld till svenska Mimmi Tayli. Han kommer stå kvar i träning hos mig några veckor innan han åker till sitt nya hem. Jag tror de kommer att bli en perfekt match och jag är otroligt glad över att få jobba med så trevliga hästar och människor. Nästa vecka kommer det en häst som jag ska prova åt en kompis, det blir spännande och jag lovar att hålla er uppdaterade om det blir affär eller inte. På tal om att prova hästar kommer jag att börja erbjuda det som tjänst. Jag har haft ett flertal personer som skrivit till mig anående att köpa häst. Nu när det inte går att resa utomlands kan det vara knepigt och man vill såklart inte bli lurad på något sätt. Det kan också vara svårt med språket och veta vilken veterinär som är bra för att göra veterinärbesiktning osv. Därför tänkte jag erbjuda att åka och provrida. Om det blir affär kan jag även rekommendera veterinär, delta vid veterinärbesiktningen och filma. Dessutom kan jag hjälpa till med allt runt omkring resan och jag har även möjlighet att ha hästen i träning några veckor vid behov. Kanske man har hittat en hingst som man vill kastrera innan man tar hem den. Jag kan hjälpa till att hitta hästar, men många kanske redan gjort det jobbet och vill ha en oberoende åsikt om hur hästen är i hantering och ridning. Om detta låter intressant får ni gärna mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com och så kan vi göra en plan för just dig.

Hoppas ni alla får en fin söndag!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 13252 ggr Kommentarer Kommentera

APR
13
2020

Hej på er,

Jag längtar givetvis till att livet ska återgå till det normala igen, men det är ganska härligt att inte ha någon stress till något. Hästarna känns fantastiskt fina och nu när det inte är några tävlingar kan man fokusera på lite andra saker. Jag har börjat köra galoppintervaller vilket har haft en otrolig effekt på Fandi. Han har bra kondition, men vi har båda varit rätt frustrerade i dressyren. Han har haft för mycket energi och svårt att fokusera på mig. Jag har försökt att rida ordentligt så han ska bli trött, men då blir det bara mer press och konflikt. Min kompis Anna föreslog att jag skulle testa hennes intervaller (3min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 1 min skritt, 3 min galopp, 15 min trav). Det fungerar superbra och nu gör vi detta i början av veckan för att göra en "urblåsning". Dagen efter skrittar jag ut i skogen och sedan är han fantastisk att rida övriga dagar. Det är väldigt bra träning för mig också, jag har haft hoppsadel och stått i lätt sits under allt galoppjobb för att träna benmusklerna. Det är imponerande att se vilken kondis Fandi har! Han vill framåt hela tiden under galoppen, under de 15 minuterna i trav varvar han ner i andningen och är nästan helt torr när vi är klara. Det går inte lika lätt för Indio, men nu har vi flera veckor att bygga upp kondition och uthållighet.

Även för Indio har det varit bra att få bort tävlingspressen. Vi hade hamnat i ett läge där jag ställde höga krav på honom vilket gav en del spänningar. Nu jobbar vi mer lösgörande och lydnad samt att han ska bli mer uthållig. Det är lätt när man har kommit till en viss nivå att man börjar gå för fort fram. Han började bli säker i bytena vid årsskiftet och nu har jag testat göra några tvåor (byten i vartannat). Man ska inte slösa sin tid och jag tycker man kan testa gå på röda fältet ibland för att utmana sig själv och hästen. Blir det missförstånd eller spänning får man backa och gå tillbaka till mer grundläggande övningar tills hästen är tillräckligt stark och förstår övningen. Ofta tänker jag "en gång till, det ska gå!", men då är hästen redan trött och spänningarna börjar komma. Man själv som ryttare blir frustrerad och tänker att man inte kan ge upp för då "vinner hästen". Jag tror många kan känna igen sig i denna situation och det är något jag försöker fokusera lite extra på just nu. Jag har som sagt testat göra några tvåor, även om det är väldigt tidigt, men utan press på att det ska bli perfekt. Är han trött så gör vi lättare saker, men seriebytena i sig är en bra hjälp att få hästen rak och framför skänkeln. Fandi klämde till med 15 (det magiska talet eftersom det är 15 stycken i GP) byten i varje i lördags. Nu behöver jag ha någon som kan filma oss så det finns bevis!

De andra hästarna går också väldigt bra. Já Vi har blivit så mycket starkare och är väldigt rolig att rida nu. Det går att börja med lite övningar så som skänkelvikning, öppna, övergångar galopp-skritt m.m. Vi har en intresserad av honom så jag ska hålla er uppdaterade om hur det går. Min mammas häst Manne är en superstjärna. Vore fantastiskt om alla unghästar hade hans temperament. Vi har ridit ut och han är så cool med allt, kommer bli en väldigt kul häst att jobba med. Min och Cecilias sto Latina gör stora framsteg. Det har varit bra att vara hemma så mycket och ha tid för henne. Nu har jag ridit henne själv i alla gångarter i stora ridhuset och hon ger väldigt trevlig känsla. I slutet av månaden ska jag filma och lägga ut henne till salu. En toppenhäst och är någon intresserad och vill ha mer info är det bara att kontakta mig på astrid_hedman@hotmail.com

Jag och min kompis Anna hade en väldigt mysig påskhelg och söndagen slog vi på stort och lagade en "så nära svensk påsklunch man kan komma utan att åka till Ikea". Vi fick den briljanta idéen att vi kunde prova oss på en vlogg där vi svarar på frågor om ni har några. Ni kan kommentera nedan om ni har något ni undrar över (Anna håller på med hoppning här i Portugal så ni kanske vill veta mer om det) och så tar vi upp det i nästa inlägg.

Ha en fin vecka och sköt om er!

Kram,

Astrid, Instagram astridhedman

Fandi gör snart alla GP-rörelser

Manne är en stjärna

Jag har kommit igång med Ridesum. Maja och Aramis red lektion igår, tycker det fungerar riktigt bra.

Vackra Já Vi

Smarrig påsklunch med bästa Anna

Latina har äntligen tappat det mesta av sin vinterpäls så man ser vilken färg hon faktiskt har. Sötnos!


Läst 34916 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
25
2020

Hej på er!

Det har varit väldigt svårt för mig att skriva om den nuvarande situationen som jag antar att ingen missat. Coronaviruset. Jag började med att skriva ett inlägg med starka åsikter, men det börjar bli mer påtagligt i min vardag och jag känner mig ödmjukare för varje dag som går. Jag har tack och lov fått vara frisk och jag ska inte klaga över min situation. Jag får fortfarande åka till stallet och rida mina hästar eftersom det är mitt yrke. Ridskolan har varit stängd i drygt en vecka och sedan söndag får inte ens hästägare vistas i stallet. Det är enbart anställda eller professionella ryttare som får lov att rida.

När beslutet kom på lördagen var många av de yngre tjejerna riktigt ledsna och upprörda. Skolorna är stängda och de får inte åka och hänga med kompisar. Den enda fria zoon de har haft är stallet, dit de nu inte får åka på obestämd tid. Här i Portugal är läget rätt stabilt, de flesta ställen är stängda, men det går fortfarande att handla. Inne på mataffären får man stå i kö på att få komma in i byggnaden då det är stränga regler om antal personer. Alla restauranger är stängda och även om det bara var en vecka sedan vi gick ut och åt sist saknar jag det. Jag och Anna är inte särskilt intresserade av matlagning så det har varit en utmaning för oss. Men det är en liten bagatell då många har det betydligt tuffare än oss.

Jag hejar verkligen på Sverige och deras hantering av krisen, jag hoppas att det går att hålla nere antal smittade och samtidigt värna om ekonomin. Här kommer det bli riktigt tufft för majoriteten rent ekonomiskt och jag tror snart många kommer börja öppna då de inser att det är en ohållbar situation. Antal smittade och antal dödsfall här är ungefär samma som i Sverige, vi får se vilken strategi som fungerar bäst. Jag försöker att inte titta allt för mycket på nyheterna, man blir bara nedstämd, så mitt fokus är helt på hästarna. Tyvärr har jag inga tävlingar att se fram emot, portugisiska ridsportförbundet har ställt in alla tävlingar fram till den 30:e april. Det kommer med största sannolikhet att förlängas och jag vet inte alls hur sommarens planering kommer att se ut. Jag försöker att ta det som en chans att få hästarna i ännu bättre form. Förra starten i Trofa gick sisådär. 

Det var ca 3 veckor sedan den årliga feiran i Trofa tog plats och jag var där med Indio, Fandi, Falcao och Notaria. Indio gick fantastiskt bra i dressyren där vi vann på 67 %. I tekniken och speeden blev vi uteslutna då han totalvägrade gå över bron. Den bro vi har tränat på är lång och bred, denna var väldigt kort och smal. Jag visste att det skulle vara vår svaga punkt, men jag var besviken att han helt stängde av och jag hade inte en chans att få honom med mig. Vi får jobba på kommunkationen och en bro är under tillverkning som liknar den i Trofa. Här ska tränas!

Fandi gjorde sin andra start i svår klass. Trofa är en väldigt speciell tävlingsplats, framridningen var lika stor som vårt vardagsrum och det finns inga restriktioner på hur många som får vara inne samtidigt. Jag har väldigt svårt att fokusera när det blir så trångt och folk inte kan reglerna så detta var en utmaning för mig. På fredagen i dressyren hade jag planerat att rida fram 40 min med Fandi. Efter en halvtimme slänger de in en paus och de är försenade trots fasta starttider. Jag red fram i en timme och hästen var less på att starta om. 21.30 fick vi komma in på banan och det var skuggor från staketen som Fandi tittade på. Han var rätt spänd och vi fick några missförstånd i galoppen. Det blev bara 60 % och jag var väldigt besviken. På lördagen red vi tekniken och där var han riktigt fin. Några små missar och en snål domare som nog hade dressyren i bakhuvudet resulterade i 64 %. I speeden var han väldigt taggad och jag fick rida honom på säkerhet och försöka att inte sätta för mycket press mellan hand och skänkel. Det var inte vår snabbaste runda, men vi tog oss runt på ett stabilt sätt. Jag var rätt besviken över resultatet då jag hoppats på mer. Nu hade vi verkligen behövt tävla massor för att få erfarenhet, men det är som det är och nu kan vi förhoppningsvis bli ännu stabilare med all träning hemma.

Ana och Falcao gjorde sin debut i det nationella championatet och gjorde mig inte besviken. I dressyren tror jag Ana var så nervös att hon glömde helt bort att rida. Det är mycket skritt i början av programmet och Falcao blev lite såsig inne på banan efter det. De fick ändå 62 % vilket Ana inte alls var nöjd med. Lördag var de i sitt rätta element i tekniken och kom 3:a på 68 %. Väldigt fint och stabilt, jag var en stolt tränare! I speeden behöver vi jobba på att få Falcao att trycka på mer i de små volterna där de tappar mycket tid. Men det var en säker runda, men inte så högt upp på resultatlistan. Nu tävlar hon mot de bästa unga ryttarna i Europa så hon har en liten bit att gå.

Notaria skötte sig som den prinsessa hon är. Jag visade henne vid hand på lördagen och hon var fantastisk. Hon har en riktigt bra skritt som vi fick visat på ett bra sätt. I traven har hon inte så flashig teknik, men väldigt fin mekanik och kommer bli super när hon ska ridas. Tyvärr fick hon inget pris, men många kom fram efteråt och tyckte det var orättvist. Jag har aldrig riktigt tyckt om dessa modell och gångartstävlingar. Det är otroligt mycket politik och även om en 2-åring vinner sin klass finns det inga garantier för att det kommer bli en framgångsrik ridhäst. Ofta tränas de rätt mycket i ung ålder på små volter och hur bra är det för en unghäst. Notaria var den bästa hästen enligt mig och jag hoppas jag får tillbaka henne när hon ska börja med sin inridning. Nu har hon åkt tillbaka till uppfödaren och går på bete i flock som en 2,5-åring ska göra.

Som ni hör var denna feira en riktig berg- och dalbana och jag var helt slut efter helgen. Många känslor och nu är det hårt jobb som gäller för att få bättre resultat.

Jag hann även åka till Tyskland och Sverige för att ha träningar. Kul att åka till ett annat land och se deras ridning och hur de tänker. Jag tänkte att Tyskland var hästmecka och att det svämmade över av bra tränare. Men alla som red för mig var väldigt imponerade över att det gick att få hästarna att gå på så små hjälper. Tydligen är det svårt att hitta tränare som inte är för tuffa (hålla och banka) och det var roligt att kunna hjälpa ryttarna då många hade väldigt fina hästar. Jag hoppas att coronan lugnar sig snabbt så att jag kan åka tillbaka. Örebro var jag till precis innan allt detta bröt ut. Det var nästan bara elever som jag haft tidigare och jag är så lyckligt lottad över att få följa utvecklingen hos alla. Linnea Lycke och hennes 20-åriga Togge som bara blir bättre för varje år. Gertrud Hedengren som bröt nacken i höstas och nu är tillbaka och redo för medelsvår med sitt fantastiska connemarasto. Therese Edlund med sin vackra PRE-hingst Aragorn som gjort en grym utveckling sen jag såg dem första gången i höstas. Nu tränar de för fullt mot svår klass. Väldig roligt och en del tur att jag hann iväg innan det brakade loss. Jag skulle till Skåne och träna på ett nytt ställe första helgen i april men det blev såklart inställt.

Hoppas alla ni läsare mår bra och gör det bästa ni kan av situationen. Jag ska försöka komma igång med träningar online för att kompensera de inställda träningarna under våren. Är någon intresserad av det kan ni mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Ha en bra onsdag!
Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 53161 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv