Portugal-bloggen - Träningar och skillnad mellan ridstilar
OKT
10
2018

Träningar och skillnad mellan ridstilar

Följande inlägg fick stor uppmärksamhet och Astrid har nu skrivit en uppföljning: "En ursäkt till western och alla dess utövare"



Min tränare Maria Eriksson var här förra helgen och drillade mig och hästarna. Hon är helt fantastisk som tränare och ryttare. Världsklass, bäst i världen faktiskt. Jag är så lyckligt lottad att ha denna kvinna i mitt liv.

Altivo var såååååååå fin! Tror aldrig jag har haft sådan känsla förut. Maria red honom alla 3 dagarna i början av passet och sedan var det bara sitta upp och njuta. Jag sa faktiskt att jag inte ville rida så mycket för vad jag än gjorde skulle det bara bli sämre för han var helt magiskt fin. När man känner att hästen är i perfekt balans, helt emellan hjälperna och svara lika mycket framåt som tillbaka. Jag kunde gå in i en ökad trav där han var helt jämn och inte ändrade något förutom steglängden. Sedan kunde vi gå in i passage och han höll samma rytm, kändes exakt lika under sittbenen och i kontakten. Piruetterna i galoppen var det bara att vända sig själv så följde han med mig. Stackars människor som inte rider och får uppleva denna känsla. De andra hästarna gick också riktigt bra och Maria var väldigt nöjd med oss och jag fick inte alltför mycket hemläxa. Märklig känsla men samtidigt härligt. Jag börjar komma någonvart med min ridning tror jag! Känns väldigt kul att få ha så många fina hästar i stallet, normalt brukar jag ha en eller två över medel, men nu är det 4-5 stycken så det är spännande.

Känns som att jag ränner till Sverige väldigt ofta, men nu var det sista gången innan jul. Det var we-träningar i Örebro som stod på schemat denna gång och det var många nya ryttare vilket var roligt. Linnea Lycke både red och organiserade allt samt gav mig massor med mat hela tiden ;) Jätteduktig tjej som också har träningar regelbundet runtom i Örebro om någon av er läsare är sugna på att testa. Det som är det bästa med working equitation tycker jag är att alla kan vara med. Det spelar ingen roll hur flashig häst man har så länge man har en bra relation med sin häst och bra grundridning.

Ibland kommer det ryttare som rider western på mina träningar. Jag har inte jättebra koll på deras tävlingsgrenar, men jag vet att de har en gren som heter trail. Det är liknande working equitation med olika hinder och galoppombyten. Jag tror det kan vara ett väldigt bra komplement att träna we då jag har förstått att det inte finns så många westerntränare i Sverige. Däremot får man komma ihåg att det är rätt stor skillnad mellan de olika systemen. Jag vill inte trampa någon på tårna och givetvis kan alla discipliner vara bra eller dåligt beroende på hur man utför det. Men målet med western är annorlunda än dressyren. Man ska kunna använda hästen i arbetet med boskap. Hästen ska jobba av sig själv vilket jag tycker är toppen! Däremot är det inte särskilt uppbyggande för hästarna. Det ser man främst i övergångarna ner i gångart där hästarna i western bromsar snabbt med raka framben och ibland kan de sitta men de är mest på bogarna. I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen. Det blir också rätt stor skillnad pga sadeln. Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare samt är utformad för att rida långt. Dressyrsadeln är byggd för att ryttaren ska kunna sitta i lodrät sits och att man ska komma nära hästen så man kan rida med sätet.

Dressyren är till för hästen och målet är att få en smidig, harmonisk och stark atlet. Så working equitation kan alltså vara ett bra komplement i träning om man rider western och jag tycker det är roligt att de kommer på mina lektioner. Men ska man tävla i we är det dressyr som bas som gäller. Men det är nyttigt att lära sig mer om andra grenar och jag tycker att det horsemanship som man använder i western är väldigt bra. Ofta har westernryttare lätt att skola om till dressyr för de sitter avspänt och gör inte för mycket. Hjälpgivningen är däremot rätt olika. I övergångar ner så skjuter man fram skänklarna och lutar sig bakåt i western. Jag pratade om detta med en elev i helgen och frågade vad tänket med detta var. Hon förklarade att man vill att hästen sätter vikten över bakbenen så ryttaren hjälper helt enkelt till med detta genom att luta sig bakåt. När man bryter av i dressyr så vill man bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt, alltså nästan luta överlivet framåt. Då riktas sittbenen bakåt och ger en bromsande effekt via sätet. Skänklarna går bakåt och neråt för att komma djupare i sadeln och engagera hästens bakben. Det blir en mer osynlig hjälp vilket jag gillar. Men en riktigt duktig westernryttare har såklart sin häst i bra balans och den jobbar bra med sina bakben.

Idag skickade vi iväg Icaro mot Sverige. Marcel Jordan är bolaget som kör och jag är så nöjd med dem. Väldigt proffsiga och hästarna kommer alltid fram i fint skick. Känner mig trygg, men det är alltid lite vemodigt att lämna bort hästarna. Fast jag vet att Icaro kommer få det toppen i sitt nya hem hos min vän Maja Forsell.

Imorgon kommer min älskade mamma på besök, ska bli så roligt att rå om henne en vecka <3

Sov gott på er,

Astrid

Instagram astridhedman

Här drillas det för fulla muggar.

Fina Indio kommer bli en stjärna i framtiden tror vi allihopa.

Maria trimmar Altivo före jag sitter upp. Bara att njuta och vara tacksam över att jag får rida och träna en sådan fantastisk häst. Han ger en känsla i ridningen som är helt magisk.

After ride, min chef var så nöjd med sig själv efter att ha tagit ett litet barbord till stallet. Karina Hjerpe var också med, hon är vän till Maria och jag träffade henne en del när jag bodde i Kalix. Tror hon blev förtjust i lusitanos och Portugal :)

Ën superhelg som avslutades med lunch i vackra Porto.

Man fick klä på sig ordentligt när man kom till Sverige. Jätteroligt med så många ambitiösa ryttare och trevliga hästar.

Nu är Icaro på väg till Sverige. Önskar Maja stort lycka till med denna fina häst <3


Läst 64766 ggr





Fler inlägg

JUL
05
2020

Halloj!

Nu är det slut på lediga söndagar (har en idag)! Äntligen tävlingarna igång på riktigt och jag har varit iväg två gånger sedan jag bloggade sist. För ca tre veckor sedan åkte jag med Indio och Fandi för att tävla working equitation. Det är verkligen världens bästa gren! Hästarna skötte sig fantastiskt bra och det känns att de har utvecklats åt rätt håll. Indio vann både dressyren med 71 % och tekniken på 69 %. Han var fokuserad, lagom i energinivå och gav helt fantastisk känsla inne på banan. Under eftermiddagen visade han symtom som skulle kunna vara kolik, men vi är fortfarande inte helt säkra på vad som var fel. Han skrapade och kliade sig i huvudet helt hysteriskt. Han ville dock inte lägga sig, men han tittade en del mot magen och såg lite hängig ut. Det kan också ha varit någon insekt som bitit honom och han fick panik. Indio är stallets primadonna så han visar direkt om något inte är som det ska. Han återhämtade sig snabbt och på kvällen var han sitt vanliga jag igen. Men vi valde såklart att inte starta i speeden. Han behövde inte bevisa något mer och bara vi gått i mål hade vi fått förstapris. Det var 9 stycken i klassen och hård konkurrens vilket var extra roligt. Vinnaren i klassen visade upp äkta sportmanship! Han gav mig priset då han tyckte vi hade förtjänat det, även om vi inte kunde slutföra tävlingen. Det är en så underbar gemenskap i denna sport då man spenderar mycket tid ihop då det är tre moment.

Fandi ville inte vara sämre! Etta i dressyren på 68 %, etta i tekniken med 69,8 % och förstaplats i speeden. Vi var bara tre ekipage i svår klass, men de andra två hästarna har mycket mer erfarenhet än Fandi, så det var en härlig seger. Det var roligt att känna hur mycket starkare och stabilare han är på en hand. Det känns som att jag äntligen har hittat hur jag ska rida honom och speciellt när han spänner till. Han hamnar lätt "bakom skänkeln" när han blir spänd och då har jag försökt driva på. Känns logiskt. Men desto mer jag driver på, ju högre i nacken och stramare blir han. Om jag har kramat i tygeln har han "släppt kontakten" och börjat tänka uppåt. Det är som att han glömmer bort vad skänkel och hand betyder. Olydnad helt enkelt och dåliga gamla vanor som kommer fram i stressiga situationer. Nu när han har blivit starkare går han fram till bettet mycket bättre på en hand. Jag kan ta en halvhalt utan att han släpper och sedan kan jag driva honom utan att han blir helt låst i överlinjen. På framridningen måste jag se till att han är framme till bettet innan vi kan komma till arbete. Då är lång och låg ett bra kvitto på det. Om jag går fram med handen ska han söka efter kontakten och stretcha ut halsen. Inte bocka in näsan eller börja springa. Sedan gör vi måååånga övergångar så han är superlydig för hjälperna.

Dessa underbara foton är tagna av bästa Carlos Hernani.

Lydnad är något som jag funderat rätt mycket på. Indio till exempel har alltid varit rätt långsam på att svara upp, speciellt framåt. När man gör en övergång tar det fem steg innan han faktiskt börjar galoppera från det att man gett signalen. Det är något jag har tränat massor senaste tiden. Jag frågar alltid litet först, sitter till med ytter sittben för att fatta galopp. Svarar han inte direkt så korrigerar jag med skänkeln, röst eller spö mer distinkt. Det kanske det inte blir en prydlig fattning, men han får beröm och sedan repeterar vi. Samma sak om jag vill öka galoppen, jag börjar med att bara mjukna i handen och suger han inte tag och ökar så korrigerar jag på samma sätt. Beröm och göra om. Detta har vi gjort massor senaste tiden och jag känner stor skillnad det har blivit i hur kvick och uppmärksam han är. Men då är frågan, har han varit olydig eller är det jag som inte har varit uppmärksam och tillåtit hästen att dröja på signalen? När man ska samla upp galoppen, är hästen olydig om den går emot handen och inte böjer på sina bakben? Kan det vara att den inte är tillräckligt stark för den samlingsgraden som ryttaren begär? Är det ryttaren som inte använder sin sits korrekt och tar för mycket i hästens mun? Är olydnad helt enkelt ryttarens fel då den missbedömt, gjort fel, dålig tajming, inte förberett hästen inför uppgiften tillräkligt eller inte varit uppmärksam? Begär vi mer än vad hästen klarar av (alla är inte byggda för att hoppa höjdhopp eller dansa balett)? Den klassiska frasen att aldrig skylla ifrån sig på hästen tycker jag stämmer till 100 %. Att rida är skitsvårt så försök att alltid vara ödmjuk och utgå från dig när det blir fel.

Nog om detta! Nu ska jag skryta lite över min mammas häst Manequim. Förra söndagen fick han göra debut på tävlingsbanan! Det var dressyrtävling på samma ställe som vi tävlade we på och Manne (som han kallas till vardags) fick gå en P1. Det är lättaste klassen så det motsvarar en LC. Jag har nog skrivit förut att jag tycker de har så himla bra program här som är anpassade för unga hästar. Mycket lättridning, bra vägar och övergångarna är smart placerade. Manne fyller 4 år i november så han är bara 3,5 år. Jag har inte tävlat unghäst på ett tag, men med denna grabb är ingenting svårt. Han var så cool och betedde sig som att han varit ute och tävlat 100 gånger förut. Han tittade inte på något och när man såg resten av bäbishästarna på framridningen var jag ännu malligare över hur duktig han var. En tjej longerade sin 4-åring med superkorta inspänningar i minst en halvtimme innan hon började rida. Hon skulle kunna skriva en bok hur man har sönder sin häst.... Jag tog Manne ett par varv på lina bara för att han skulle få titta sig omkring men efter 5 minuter hoppade jag upp. Vi red inte fram mer än 15-20 minuter så han skulle ha bensin till att springa fint inne på banan. Han var tvungen att bajsa i en övergång så han hade lite svårt att trava igång och han kickade mot skänkeln i en fattning. Annars gjorde han allting toppenbra och vi fick 65,88 % och vann faktiskt vår klass! Är så glad att min mamma litade på min magkänsla och köpte honom. Han är så himla fin och har nog aldrig haft en så enkel unghäst någonsin. I slutet av augusti ska min 3-åring komma hit från Sverige och Manne ska åka hela vägen till Piteå.

Ginnie Palm tog några kort på mig och Manne.


Har några nya hästar i stallet som jag ska skriva mer om i veckan. En superfin 4-åring som är till salu! Men nu får det räcka för idag.

Ha en fin söndagkväll!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 46088 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16
2020

Hej på er!

Det är så mycket spännande saker som händer nu. Jag har varit iväg och tittat på många hästar både här i norr och två dagar förra veckan spenderades i centrala/södra Portugal. Man får tyvärr se en del tråkig ridning, men jag har även fått sitta på helt fantastiska hästar. Jag kommer nog att få hem några stycken i olika tidsperioder. Nu när Já Vi har åkt vill ägaren fortsätta sammarbeta och det kan råka bli så att jag får två hästar denna gång. Får passa på att slappna av nu när jag har det rätt lugnt med jobb. Jag har lagt mycket tid på min egen träning. Yoga på morgonen och promenad på 3 km till stallet har gett resultat. Försöker äta bra mat när vi är ute på restaurang och undvika efterrätt. Man får tänka lite när man inte har lika många hästar som vanligt att rida. Idag ska vi åka och hämta Manne från betet. Han har fått en månads semester, så nu tänkte vi köra på och förhoppningvis hinna starta innan augusti då han ska till Sverige. Latina ligger ute på annons på bästa Hippsonmarket förstås. Hon går så himla bra nu och vem som än köper henne kommer få en fantastiskt fin häst. Hon börjar verkligen biffa på sig och kommer nog bli väldigt lik sin pappa Altivo (SQT, alltså inte den Altivo jag red och tävlade hos Renato).

Som sagt har jag sett en hel del tråkig ridning. Det är så lätt att glömma bort hur det ser ut utanför sin egna bubbla. Portugiserna ligger ju lite efter i tiden, även om det finns många bra saker med deras ridning så borde många göra en uppdatering. Till exempel en så enkel sak som att skritta fram på långa tyglar. Inte så många som gör det. På ett ställe där vi var började killen att rida och efter 10 minuter satt han och samlade, bytte och gjorde piruetter. Uppvärmning existerar knappt. Rida rakt fram är en annan grej som verkar helt ointressant. Rumpan ska hit och dit, skänkelvikning i alla möjliga former och sedan går det inte att rida en rak linje eller få hästen att spåra på volten. Jag har fått säga till ALLA att jag vill se hästen på vanligt tränsbett då de varit på väg att slänga på ett kandar eller pelham. Även på unghästar. En ryttare skröt om att han sålt flera hästar till Sverige och då svarade jag att han borde veta bättre än att visa en 5-åring på kandar. Han blev tyst, men demonstrerade genom att ta 10 minuter på sig att passa in tränset på hästen. Den manliga stoltheten var sårad.

Det är skrämmande hur många som inte alls har hängt med att allsidig träning är viktigt för att producera hållbara hästar. Flera sitter fortfarande i ridhus som är 25*18 och nöter runt runt. Det går kanske an om man har en ponny, men har du en unghäst på 165 behöver de få plats att gå framåt och åtminstone gå ut i skogen ibland. Hagar ska vi inte ens prata om. Finns så otroligt många trevliga hästar, men få som är korrekt tränade och hyfsat välridna. Känner mer och mer att det bästa alternativet är att köpa unghästar och göra det själv, även om det tar låååång tid att utbilda en häst. Det är klart att det finns bra hästar också, så jag ska inte skrämma er för att köpa en lusitano. Det är samma problematik i hela världen med hästar som har alla förutsättningar, men pushas alltför hårt i ung ålder och brakar ihop senare. Här känns det mer som okunskap, men vi håller tummarna att Portugal börjar öppna ögonen och förstå vikten av att producera glada och friska hästar. Tur att lusitanon är en resistent ras, men nu när fler och fler avlar på storlek behöver man anpassa ridhusmåtten.

Nog om detta, ni kanske märker att det är ett ämne jag lätt kan grotta ner mig i.

Jag har äntligen fått tävla! Det blev en lokal dressyrtävling förra lördagen med Indio och Fandi. Det var så härligt att äntligen komma ut med hästarna och se att det jobb vi lagt ner denna period har gett resultat. Indio gick en C1 vilket motsvarar MSVB. Skolor, förvänd galopp, byten, skrittpiruetter bl.a. Han var på hugget, men jag var så nöjd över att han bibehöll sin koncentration på mig. Han var på väg att tappa den stundvis, men det räckte med en halvhalt så var han tillbaka med mig. Jag var väldigt glad och även om det alltid finns saker som kunde varit bättre red vi ihop 66 %. Vi var ensamma i klassen, men spelar det ingen roll i Portugal och vi fick motta ett fint förstapris. Härligt tycker jag! Fandi gick en St George för första gången i sitt 10-åriga liv. Han var nog mest exalterad av oss alla att vara tillbaka på tävlingsbanan. Första 15 minuterna på uppvärmning undrade nog folk om vi anmält oss till rätt klass och inte skulle rida LB. Men sen jäklar gick han, vi hittade en helt ny växel i traven och efter det trodde de nog att vi värmde för rätt klass. Inne på banan var han för taggad och spänd första travdelen, men när det släppte satt jag bara och njöt. En liten överreaktion i skritten, men det kan jag acceptera när han skötte sig så bra i övrigt. 7,5 på båda bytesserierna och 7 på en piruett. Det blev 66,6 % och i den klassen var vi några starter. Därför var jag extra glad när jag fick hämta ännu ett förstapris. Nästa start blir nu på söndag då vi ska vi tävla working equitation. Är så taggad!

Ha en fortsatt bra vecka allihopa!

Instagram astridhedman


Läst 72633 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
04
2020

Hej på er,

Från en ett år äldre tjej!

29 år firades den 22:a maj. Hade en underbar födelsedag med massor av kärlek och en mysig tjejmiddag. Den helgen var det fullt ös med födelsedagsfirande. Jag fyllde år fredag, David som jobbar i stallet blev 25 år på söndag och min kompis Ginnie firade 30 år på måndag.

Nu börjar det röra på sig igen! Lördag är det äntligen dags för första tävlingen efter corona-uppehållet. Det är en mindre dressyrtävling och jag kommer tävla med Fandi och Indio. Fandi ska få debutera St Georges så det blir spännande. Det kommer även vara en tävling i working equitation den 21a juni. Känns så roligt att få komma ut med hästarna igen, även om det är lite mindre tävlingar tills vidare. Det bästa eventet på året är inställt, Ponte de Lima, men vi får hitta andra saker att se fram emot.

Det har varit väldigt kul med de träningstävlingar i hoppning som har anordnats på anläggningen. Sist kom det en femstjärnig banbyggare som brukar bygga i Olympia och på massor av andra internationella tävlingar. Han äger en häst som är i träning här, så han fick jobba när han kom för att se sin häst hoppa. Även om vi hoppar 80-90 cm kändes det extra lyxigt att vara med. Tycker jag får ut väldigt mycket av hoppningen då det blir tydligt om hästarna är framför skänkeln och i balans.

Jag är på jakt efter hästar till olika klienter. Mitt nya koncept att åka och provrida har gått bra. Jag har haft ett par uppdrag, en av hästarna gick igenom besiktningen igår och ska bli kalixbo. Jag har ett par kunder som jag letar häst åt, det ska vara en investering och hästarna ska vara i träning med mig för att senare säljas vidare. Så nu när jag är lite mitt emellan hästar har jag passat på att njuta av att ha fritid första gången i mitt liv. Förra veckan var vädret magiskt, jag hakade på Anna till stallet för att börja rida kl 7 och på eftermiddagen kunde vi chilla på stranden. Förra året var vi på stranden två gånger. Två! Vi har redan slagit det och jag är brunare än jag någonsin varit i början på juni. Det har varit väldigt avslappnande att inte spendera 12 timmar i stallet 6 dagar i veckan.

Trevlig valack som jag provred åt en klient och var med veterinären på besiktningen för att se att allt går rätt till. Det blev affär!

Härliga eftermiddagar på stranden med Anna och hundarna.

Min fina häst Renoir TH (i Sverige) gick treårstestet förra lördagen. Han fick klass 1 och fina lovord från domarna. Ska bli så spännande när han kommer hit i september!

Uppfödare Christian Hansson med min grabb. Vill även passa på att tacka Ulrika Hübinette som också fött upp denna fina häst och gjort det möjligt med treårs. Även tack till Camilla Öberg som ridit in honom och visat.

Avslutningsvis tänkte jag visa ett par bilder på Latina. Det har nu gått fem månader sedan jag fick hem henne efter att ha köpt osett tillsammans med min vän Cecilia Fendin. Nu är det dags att lägga ut henne för försäljning, film kommer! Det har varit en otrolig givande resa, vilken häst det visade sig att vara! När hon kom var hon mager, ovårdad, oriden och väldigt introvert. Nu har hon blommat ut, är superfin att rida och vacker att titta på. Det är verkligen fula ankungen. Att hon dessutom visat sig ha superstam som sportlusitano gjorde henne ännu mer värdefull. Nu när jag varit ute och tittat på hästar utanför min egna bubbla gör att jag vill köpa fler hästar och "fixa till". Otroligt många fina hästar som är missförstådda och skulle behöva lite mer uppmärksamhet för att blomma ut. Synd (eller tur) att man inte är miljonär!

När hon kom...

5 månader efter!

Hoppas ni får en fortsatt bra vecka!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 88735 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv