Portugal-bloggen - Träningar och skillnad mellan ridstilar
OKT
10

Träningar och skillnad mellan ridstilar

Följande inlägg fick stor uppmärksamhet och Astrid har nu skrivit en uppföljning: "En ursäkt till western och alla dess utövare"



Min tränare Maria Eriksson var här förra helgen och drillade mig och hästarna. Hon är helt fantastisk som tränare och ryttare. Världsklass, bäst i världen faktiskt. Jag är så lyckligt lottad att ha denna kvinna i mitt liv.

Altivo var såååååååå fin! Tror aldrig jag har haft sådan känsla förut. Maria red honom alla 3 dagarna i början av passet och sedan var det bara sitta upp och njuta. Jag sa faktiskt att jag inte ville rida så mycket för vad jag än gjorde skulle det bara bli sämre för han var helt magiskt fin. När man känner att hästen är i perfekt balans, helt emellan hjälperna och svara lika mycket framåt som tillbaka. Jag kunde gå in i en ökad trav där han var helt jämn och inte ändrade något förutom steglängden. Sedan kunde vi gå in i passage och han höll samma rytm, kändes exakt lika under sittbenen och i kontakten. Piruetterna i galoppen var det bara att vända sig själv så följde han med mig. Stackars människor som inte rider och får uppleva denna känsla. De andra hästarna gick också riktigt bra och Maria var väldigt nöjd med oss och jag fick inte alltför mycket hemläxa. Märklig känsla men samtidigt härligt. Jag börjar komma någonvart med min ridning tror jag! Känns väldigt kul att få ha så många fina hästar i stallet, normalt brukar jag ha en eller två över medel, men nu är det 4-5 stycken så det är spännande.

Känns som att jag ränner till Sverige väldigt ofta, men nu var det sista gången innan jul. Det var we-träningar i Örebro som stod på schemat denna gång och det var många nya ryttare vilket var roligt. Linnea Lycke både red och organiserade allt samt gav mig massor med mat hela tiden ;) Jätteduktig tjej som också har träningar regelbundet runtom i Örebro om någon av er läsare är sugna på att testa. Det som är det bästa med working equitation tycker jag är att alla kan vara med. Det spelar ingen roll hur flashig häst man har så länge man har en bra relation med sin häst och bra grundridning.

Ibland kommer det ryttare som rider western på mina träningar. Jag har inte jättebra koll på deras tävlingsgrenar, men jag vet att de har en gren som heter trail. Det är liknande working equitation med olika hinder och galoppombyten. Jag tror det kan vara ett väldigt bra komplement att träna we då jag har förstått att det inte finns så många westerntränare i Sverige. Däremot får man komma ihåg att det är rätt stor skillnad mellan de olika systemen. Jag vill inte trampa någon på tårna och givetvis kan alla discipliner vara bra eller dåligt beroende på hur man utför det. Men målet med western är annorlunda än dressyren. Man ska kunna använda hästen i arbetet med boskap. Hästen ska jobba av sig själv vilket jag tycker är toppen! Däremot är det inte särskilt uppbyggande för hästarna. Det ser man främst i övergångarna ner i gångart där hästarna i western bromsar snabbt med raka framben och ibland kan de sitta men de är mest på bogarna. I dressyr ska hästen bromsa genom att böja in sina bakben och på så sätt få mer vikt på bakdelen. Det blir också rätt stor skillnad pga sadeln. Westernsadeln är bekväm för både häst och ryttare samt är utformad för att rida långt. Dressyrsadeln är byggd för att ryttaren ska kunna sitta i lodrät sits och att man ska komma nära hästen så man kan rida med sätet.

Dressyren är till för hästen och målet är att få en smidig, harmonisk och stark atlet. Så working equitation kan alltså vara ett bra komplement i träning om man rider western och jag tycker det är roligt att de kommer på mina lektioner. Men ska man tävla i we är det dressyr som bas som gäller. Men det är nyttigt att lära sig mer om andra grenar och jag tycker att det horsemanship som man använder i western är väldigt bra. Ofta har westernryttare lätt att skola om till dressyr för de sitter avspänt och gör inte för mycket. Hjälpgivningen är däremot rätt olika. I övergångar ner så skjuter man fram skänklarna och lutar sig bakåt i western. Jag pratade om detta med en elev i helgen och frågade vad tänket med detta var. Hon förklarade att man vill att hästen sätter vikten över bakbenen så ryttaren hjälper helt enkelt till med detta genom att luta sig bakåt. När man bryter av i dressyr så vill man bromsa rörelsen med sittbenen genom att sitta djupare i sadeln och vinkla bäckenet bakåt, alltså nästan luta överlivet framåt. Då riktas sittbenen bakåt och ger en bromsande effekt via sätet. Skänklarna går bakåt och neråt för att komma djupare i sadeln och engagera hästens bakben. Det blir en mer osynlig hjälp vilket jag gillar. Men en riktigt duktig westernryttare har såklart sin häst i bra balans och den jobbar bra med sina bakben.

Idag skickade vi iväg Icaro mot Sverige. Marcel Jordan är bolaget som kör och jag är så nöjd med dem. Väldigt proffsiga och hästarna kommer alltid fram i fint skick. Känner mig trygg, men det är alltid lite vemodigt att lämna bort hästarna. Fast jag vet att Icaro kommer få det toppen i sitt nya hem hos min vän Maja Forsell.

Imorgon kommer min älskade mamma på besök, ska bli så roligt att rå om henne en vecka <3

Sov gott på er,

Astrid

Instagram astridhedman

Här drillas det för fulla muggar.

Fina Indio kommer bli en stjärna i framtiden tror vi allihopa.

Maria trimmar Altivo före jag sitter upp. Bara att njuta och vara tacksam över att jag får rida och träna en sådan fantastisk häst. Han ger en känsla i ridningen som är helt magisk.

After ride, min chef var så nöjd med sig själv efter att ha tagit ett litet barbord till stallet. Karina Hjerpe var också med, hon är vän till Maria och jag träffade henne en del när jag bodde i Kalix. Tror hon blev förtjust i lusitanos och Portugal :)

Ën superhelg som avslutades med lunch i vackra Porto.

Man fick klä på sig ordentligt när man kom till Sverige. Jätteroligt med så många ambitiösa ryttare och trevliga hästar.

Nu är Icaro på väg till Sverige. Önskar Maja stort lycka till med denna fina häst <3


Läst 63144 ggr





Fler inlägg

JUN
27

WE-tävling och hästägarbesök

Det har varit några fullsmockade veckor med besök och tävling. Det är roligt när det händer grejer men jag börjar se väääldigt mycket fram emot semester hemma i Piteå om en månad.

Horus ägare Katharina var här med vänner och familj i nästan två veckor. En av hennes vänner är superduktig fotograf så vi hade en fotosession på stranden. Helt magiskt! Jag har ridit på stranden hemma i Sverige, men detta var en helt annan upplevelse. Jag fick låna Anas fina Falcao och red i mina portugisiska kläder. Vi tog även några bilder med Fandi hemma på gården som blev väldigt fina. Inte fått alla bilder än, men jag ska visa de jag har.

Katharina var väldigt nöjd med sin häst och de är så fina tillsammans. Ska bli roligt att se i framtiden hur långt de kan gå.

Vi har tagit några beslut om min fina 2-åring i Skåne. Han ska få bli inriden i Sverige och visas på 3-årstestet i maj. Givetvis ska vi se hur han utvecklas och att han verkligen är redo för det. Jag tror att det kan vara en bra check och det blir intressant att höra vad domarna säger om gångarter samt exteriör. Därefter får han gå på bete och sedan komma hit till Portugal. Det blir längre väntan, men tiden går fort och jag vet att han får bästa möjliga omvårdnad. Jag skulle gärna visa honom själv på 3-års men vi får se hur det stämmer med upplägg och planering.

Fandi har hunnit göra en till regional we-tävling. Det var lite upp och ner resultatmässigt (66 % i dressyren, 61 % teknik). Inte vår bästa start men vi knep en tredjeplats så det var inte dåligt. Nu ska jag lägga om lite i träningen och hoppas kunna prestera bättre nästa start som blir 20:e juni. Just nu pågår det nationella championatet för fullt och jag saknar att rida de stora tävlingarna med Altivo. Men nästa år hoppas jag att Fandi kan vara redo för den uppgiften. Det är bara att träna på och se hur långt det räcker. Nästa helg kommer bli rolig, då är det feiran i Ponte de Lima och iår håller de EM för juniorer/yr där. Jag har fått hedersuppdraget att ansvara över de engelska hästarna som ska husera här före och efter mästerskapet. Blir kul att se deras förberedelser och förhoppningsvis hinner jag rida någon lektion för min gamla chef Paulo Santos som är lagtränare.

Är det någon av er läsare som ska till Ponte de Lima så skicka gärna ett meddelande eller kommentera nedan så kanske vi kan träffas där!

Min kompis Moa Isaksson har också varit här och hälsat på. Är lyckligt lottad över att ha så fina vänner.

Annars så rullar vardagen på här med ridning, ge lektioner som jag ger via Portugal Equestrian och trevliga middagar. Esposende är en underbar stad och jag är så glad att jag tog beslutet att pröva mina vingar. So far so good!

Kram på er!

Instagram astridhedman

Fina hästen <3

Min grymma elev Ana och Falcao gjorde en supertävling där de vann och hade 75 % i dressyren!

Prisutdelning

Jag med norska Helene Giske och hennes vackra Epa

Katharina och Horus är ett vackert par tillsammans!

Fandi var en bra fotomodell

Stranden var en underbar upplevelse. Fotona är tagna av magiska Elena (instagram magische_momente_fotografie).


Läst 10610 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
02

Träningar med Maria, Sverigetripp och ett år äldre

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman


Läst 21064 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
10

Tävlingar och besök

Nu har jag haft besök cirka 2 veckor i sträck. Först kom min pappa och hans sambo. Vi hade det väldigt bra även om det inte var så många dagar. Vi åkte och gjorde några turistiga saker, spelade tennis, åt gott.

En tävlingsdag hann vi också med. Det var en dressyrtävling här på anläggningen med ca 40 starter. Jag hade en körig dag då jag tävlade 4 hästar och hade två elever som tävlade.

Första hästen var Jasmim som gjorde en Preliminar 3, motsvarar cirka en LC i Sverige. Här i Portugal tycker jag de har väldigt trevliga dressyrprogram som är anpassade för åldern på hästarna och de lättare programmen innehåller en del lättridning. Detta var Jasmims första tävling och han fick 64 %. Jag red alla hästarna utom tävlan då vi inte ordnat licens till någon av dem då det bara var denna tävling planerad. Jag hade inte så bra koll på vad övriga ryttare fick så svårt att veta vilken plats vi hade fått om han haft licens. Men jag var väldigt nöjd, han tittade lite på blommorna (bara det mest naturliga som var på banan...) men skötte sig finfint. Så rolig häst att arbeta med och han vill göra allt för sin ryttare.

Vicky från England var här via Portugal Equestrian och skulle egentligen bara ha hopplektioner. Hon ville gärna göra en tävling så då fick det bli dressyr och jag fick äran att vara hennes tränare. Hon red Almansor som är en vacker lusitanohingst. Hon var galet nervös men det gick jättebra och hon fick 64 %. Hon ville tom rida några lektioner veckan efter, väldigt kul att höra en hoppryttare säga att man får dressyr att bli roligt.

Vicky dagen innan tävlingen på hingsten "Al".

Väldigt fin bild på Vicky. Skulle kunna vara med i en bok!

Häst nummer 2 för mig var Indio. Han tävlade lite förra året med bra resultat. Nu var vi med i en M1 så en nivå högre än förra året då han var 5. Denna häst är bara helt underbar att rida! Han är valack och det är så skönt då han kan fokusera på framridningen och han hade perfekt energi under hela programmet. Vi red på 66 % med ett par missar som jag tar på mig. Ska se om vi kan göra någon nationell tävling i sommar/höst.

Denna underbara häst!

Inte så många bilder tyvärr på honom under tävlingen. Men det kommer bli fler starter ;)

Horus gjorde också en M1 och för honom var det första tävlingen någonsin. Han är hingst och en ofokuserad sådan. Jag hade fullt sjå på framridningen och även om han inte gör några dumheter så spenderar han mycket energi på annat än arbete. Jag hade en helt okej känsla, men i galoppen tog bensinen slut. Vi fick 64 % så det var bra poäng, det är en jättefin häst och jag tror om han dämpar sig kommer det bli bra. Annars kan det nog vara en bra idé att kastrera, men vi får se vad hans nya ägare tycker när hon kommer hit och hälsar på i juni. Han är iallafall en som drar ögonen till sig!

Hompe <3

Min elev Ana startade en C1 med sin fina hingst Falcao. De hade inte tävlat dressyr på länge, men de kom ihåg hur man gjorde. Hon red väldigt korrekt och trevligt utan missar vilket belönades med 66 %. Jag var väldigt nöjd över att hon verkligen red och kommunicerade med sin häst inne på banan då hon haft tendens att bli passiv.

Så roligt att få äran att ha en sådan ambitiös och duktig elev!

Sist men inte minst ut var Fandi! Han fick gå C3 vilket motsvarar MSVB5, arbetspiruetter och 3 byten i vart 5:e. Han gick helt fantastiskt bra och vi fick faktiskt ihop 67 %! Inga missar och kändes väldigt bra i energin. En del styrka som fattas, men om någon sa att vi skulle vara på denna nivå för ett år sedan skulle jag tro att de var tokiga. Så rolig resa med denna otroligt personliga häst och det bästa är att vi bara börjat.

Halter är vi bra på.

Sluta

Många klappar efter avslutad ritt

Härlig stämning på tävlingen. Här är Vicky, Marta, Anna och jag.

Bästa gänget! Ana, Jag, Catarina och Nuno. Det behövs ett helt team för att klara en dag med 6 starter.

Veckan efter kom mamma och hälsade på en vecka. Vi hade det väldigt mysigt, turista, äta och även där en tävlingsdag.

Vin, solnedgång, strand och en mamma. Vad mer kan man begära?

På utflykt i Aveiro. Sjukt trevlig stad med massor av kanaler. Inte alls dyrt att åka på en tur. Man ska äta tripas (gärna med nutella) och åka till Costa Nova.

Tävling med Fandi. Inte vårt bästa performance, men han kämpade på bra och vi kom 4a.

Hoppa kan han!

Ana och Falcao var också med, de vann sin klass!

Avslutar detta megalånga inlägg med en vacker bild på Horus som Ginnie tog en sen eftermiddag. Kan även meddela att vi trivs super på den nya anläggningen. Alla är otroligt trevliga och hästarna mår toppen. Groomarna är fantastiska och det är så roligt att rida tillsammans med andra kunna ta hjälp.

Sov gott!

/Astrid

Instagram astridhedman


Läst 28751 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Portugal-bloggen »



Portugal-bloggen

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen


Astrids senaste




Arkiv