Avelsbloggen
NOV
23

Id-märkning av föl, flytta hemifrån och en fundering

Har sedan i somras tänkt att nu, nu ska jag för en gångs skull göra id-märkningarna i tid. Men trots att jag skrivit upp det på flertalet lappar har jag ändå förträngt det oundvikliga. Nu när det närmar sig årsskiftet kom jag på det och fick eld i rumpan. Ibland känner jag mig verkligen hopplös på vissa punkter…tror att Jonas håller med mig där hahaha.
  
Igår hade vi superduktiga Hanna på plats för att id-märka våra 2 föl ”Florpan” och ”Floppis”, de  skötte sig verkligen utmärkt och förtjänade 5 guldstjärnor av 5 möjliga.
Hanna är verkligen superduktig och är så bra med fölen, vilket också är en bidragande orsak att fölen är så coola och allt går smidigt.
  

Florence MJ aka Floppis efter Dream Boy-Rambo
  

Florencia MJ aka Florpan efter Sibelius - Don Schufro
  
Fölen ska per den 1 december flytta hemifrån och bo på lösdriften med tjejkompisarna.
Jag har börjat med att vänja av dem lite successivt och det har gått så himla bra. Mammorna besvarade inte ett enda gnägg från fölen sedan start, vilket gjort att fölen inte brytt sig om att de varit själva under en tid på dagen. Mammorna är SÅ glada över att få lite ensamtid och njuter i fulla drag av att få äta i lugn och ro ;-)
Tycker varje år att fölen inte vuxit så mycket sedan de föddes men blir på ngt sätt varse om att de faktiskt är rätt stora när avskiljningen närmar sig. Jonas och jag kallar dem ändå för ”fölen” tills dess att 2018 års föl föds :-)
  
Jo, jag har funderat en hel del den sista tiden då jag sett både bilder och filmer, på ryttare som jag följer, som väckt så många tankar och som delvis oroar mig som uppfödare/ägare. Var fram tills nu osäker om jag skulle ta upp den funderingen här men känner ändå att jag vill lyfta detta. Jag vet att det inte är en direkt avelsfråga, men då vi har hästar i träning så är det ju ändå en fråga som i allra högsta grad berör oss när vi skall välja ryttare till våra hästar.
  
Vad är det då jag har funderat över, jo det är användning av snokrem på kandar. Nu kanske många av er tänker – ohh nej, har hon blivit en sån där surtant som ska tycka illa om alla ryttare och skriva elaka kommentarer på sociala medier? Mitt svar: Verkligen inte, jag vill bara på något sätt ställa frågan varför och vill förstå varför det är ”inne” med det just nu? Jag menar, det är ju alltfler dressyrryttare som använder det och med tanke på att man just använder det måste det ju finnas en tanke bakom det hela eller hur?
  
Väljer man även att publicera bilder och filmer anser jag, att ryttarna (som oftast är idoler) gentemot den yngre kommande generation ryttare, bär på ett stort ansvar att kunna berätta varför man avviker från det ”normala”. Jag anser vidare att många inte kan ta frågor i känsligare ämnen och tycker då att de blivit kränkta på internet för att någon varit nyfiken och ställt en kanske något jobbig fråga. Sedan vill jag verkligen poängtera att jag tycker att frågor ska ställas i vänlig ton vilket gör att ryttarna säkert är mer än vänligt inställda till att besvara din frågeställning.
  
Min högst personliga analys är som följer:
I dressyrvärlden känns det just nu som att allt ska gå så in i helskotta snabbt framåt = snabba resultat.
Jag känner ju själv att om vi ska ha en chans att nå ut med vårt namn som gör att vi kan sälja våra hästar till förhoppningsvis bra ryttare (vilket vi måste för att det ska gå runt) så måste ju hästarna vara med från start dvs 3-års. Ingen köper ju en 5 åring som inte gjort ngt…..Samtidigt våndas jag över att de som är med från början med största sannolikhet inte blir så gamla pga av skador mm som uppkommer av för tidig och för hård ridning. Det är ju en sak om en duktig ryttare med bra balans och bra känsla rider hästarna men det stora problemet kommer när de mindre duktiga ryttarna, som många gånger tycker att de är bäst på att rida, rider hästarna i 190 och inte i balans för att de sätt på instagram att proffsen gör så. Då lovar jag att vår känsliga uppfödning kommer att komma tillbaka till oss snabbare en snabbast då den på någon månad blivit totalt oridbar. Lägg gärna till ett "Den är helt ”dum i huvudet” på det också så är soppan fullständig.
  
Ta bara nedan exempel som är tagna från verkligheten:
Har hästen fått en hovledsinflammation vill man gärna att vet. sprutar den så att den är ”frisk” om 2 veckor så att man kan vara med och träna för supertränaren. Har man en 3-åring ska den gärna kunna byta och leka lite med tramp redan så att man kan lägga ut det på socialamedier och få en massa hejjarop. Att vila från en skada längre än en månad är för många helt otänkbart och då vill man få den utdömd så att man kan köpa sig en ny frisk häst som man kan ha sönder ;-)  En häst som är känslig och behöver mer tid och en mer individanpassad träning är enligt många ”Dum i huvudet”, ”En skarp jävel” eller ”Märrig”. Det är ju faktiskt alltid hästens fel att den beter sig avvikande och inte ryttarens.
Listan kan göras lång men det är så verkligheten ser ut, självklart med väldigt många undantagsfall.
  
Var kommer då kandaret med snokremmen in i bilden? Jo, jag tror att den är en genväg för snabbt resultat! Den kanske gapar för att den är stressade då det ska läras in nya saker. Den kanske är lite stark i munnen då den dagen innan gått ett jäkla pass och har träningsvärk men vi envisas att trimma den dagen efter ändå. Äsch vi sätter på en snokrem så är det löst.
  
När jag läser vad jag skrivit känner jag själv att det låter lite väl gnälligt och det vill jag på inget sätt att det ska vara. Men i ärlighetens namn är jag bara personligt orolig över Stall MJ´s framtid dvs Jonas och mitt företag som vi så sakta börjar bygga upp. Vi vill ha sunda värderingar, sunda och glada hästar och därför har vi som krav att samarbeta med människor som har liknande värderingar som vi har. Man behöver självklart inte tycka lika i allt, tvärt om det är bra med oliktänkande, men man ska ha samma tänk kring träning och skötsel av hästarna.
  
En sak är säker vad ni än säger och tycker – ekonomin styr. Vi som litet företag har inte råd att tacka nej till ett framtida bra bud på våra hästar vilket gör att vi ändå inte kan styra över om en snokrem används på ett kandar eller hur de tränas....
Klurigt det här med ridsport men ack så kul ändå.
  
Over and out


Läst 8446 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
29

Lera och regn i massor samt första dejten!

Lera, regn, lera och åter regn….
Nu är hösten här på riktigt och jag har, som vanligt, förträngt hur eländigt det blir i våra hagar.
Men men, de är ju såhär vid denna årstid och när våren närmar sig har jag återigen glömt av hur det varit under hösten/vintern…haha
Vi har nu dräktighetskollat våra sista 2 ston på 90dygn och även de var fortfarande dräktiga. Detta innebär, om inget annat oförutsett händer att vi faktiskt får 4 föl 2018. Känns helt overkligt men också så himla kul förstås. Efter att vi miste både sto och föl i våras håller jag en väldigt låg profil tills dess att alla 4 föl har fötts och att både föl och mamma är friska. DÅ hörrni ska det firas det vill jag lova.

Vi väntar följande kombinationer:
Springbank II VH - Floricello
Fürsten-Look - Don Schufro
De Lorean - Rambo
Demand - Don Primero

Jonas aka ekonomichef på Stall MJ säger att vi måste sälja hästar så om någon av er har någon miljon över och vill lägga ett bud redan nu är ni varmt välkomna ;-)

Vårt fina sto ”Pärlan” ådrog sig tråkigt nog en skada i mars. Skadan var värre än vad vi hoppats på vilket gjorde att rehaben blev mkt längre än planerat. Hon fick flytta hem för att vila och har sedan dess promenerat och ätit massor med äppelgydisar! Hon fick på sensommaren en superbra igångsättning hos Stall Fastbo där hon fick promenera i vatten 1 månad. I torsdags var vi på återbesök hos Brunmåla Hästklinik och hon har aldrig rört sig så bra som hon gjorde då. Och jag som hade bestämt hingst och allt…hahaha. Nu väntar en lååång uppbyggnadsfas så får vi se vart det leder, funkar det så är vi förstås väldigt glada, gör det inte det så får jag ändå användning av mitt hingstval ;-)

"Pärlan" och Filippa Norrman

Alltså jag måste bara lägga upp denna bild på ”Tyrbo” och Jonas. Jag tycker verkligen att den är så himla fin (om man tänker bort mjukisbyxorna, han matchar iof med mössan så han är lite ursäktad ;-) (Bilden är tagen i Maj 2012)

När jag träffade Jonas visste han att en häst var en häst dvs att det är ett djur som har päls och man kan sitta i en vagn bakom den på Solvalla och kör sjukt snabbt. När jag, på vår allra första dejt berättade klart och tydligt för honom att – Bara så att du vet så vill jag absolut INTE ha barn så vill du ha det gör du bäst i att hitta någon annan. Jag älskar även hästar och kommer inte att lägga mindre tid på dem om det blir du och jag….bara så att du vet vad jag står och vad jag tycker - han undrade nog vad i helskotta han gett sig in i (Det vet han för övrigt fortfarande inte)
1 år senare hade vi köpt vår gård...hahaha

”Tyrbo” som egentligen heter Atom MJ är Jonas första egna häst och mitt första föl… Därför är både Jonas och jag löjligt töntiga när det kommer till ”Tybo”…hahaha
-Men åhhh kolla Tyrbo sover
-Men åhh kolla han myser i solen
-Men åhh kolla hur gyllig han är när han äter sin mat
Ja listan kan göras lång och han är verkligen speciellt för oss. Vi har även modifierat hans smeknamn lite så han kallas numera Tyrbolas ;-)

Victoria Logård och Tyrbolas tränar på vackra Segersta Equestrian!


Jag är så himla impad över hur mkt Jonas har lärt sig under dessa år som gårdsägare och jag vill verkligen sticka ut hakan och säga, att han kan mer om ”horsemanship” än vad många med betydligt mkt längre erfarenhet kan. Han har på något sätt lärt sig det här med häst och jag vet inte riktigt hur. När vi kollar på hingstar ihop ser han lixom detaljer som jag inte ser men vår syn ihop blir kanon. Hans styrka är att han har ett lugn och en iakttagande personlighet som hästarna gillar och kan få den mest hispigaste hästen att stå helt lugn bredvid honom. Vi har numera även bytt roller vid lastningen, han leder in hästarna och jag stänger. Mitt tålamod har sina begränsningar vilket gör att Jonas är mer lämpad att sköta det hela….hahaha
Förvisso kan hans lugn driva mig till fullkomligt vansinne men jag måste tyvärr erkänna att hans stil går bättre hem hos hästarna. Men jag vill ändå bara inflika att jag faktiskt har en rätt bra känsla för hästar också...hahaha ;-)


Och NEJ jag vill inte ha något utan det är bara ett konstaterande att det är så.
Fast några får, kor, getter och åsnor hade jag iof inte tackat nej till ;-)


Läst 17897 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
30

Jonas hotar med läskiga saker...

Sorg på Stall MJ – Jonas har sålt min (hans) älskade blå stallbil ”Peggen”.
Hon har verkligen varit en trogen vän i några år men har nu fått en ny ägare. Vi, eller ja, Jonas har köpt en ny pendlarbil. Han har verkligen hotat med att läskiga saker kommer att hända om jag skulle få för mig att frakta hund eller hö i den bilen. Jag tar Jonas uppmaning på riktigt stort allvar denna gång då den blick jag fick av honom i samband med hans förmaningstal på inget sätt var att leka med. Dock tar den äventyrslystna sidan i mig över och jag undrar lite nyfiket vad det är för läskigt som kommer att hända om jag missköter mig…


Ser ni hur glad jag ser ut över att behöva tvingas försäljningstvätta "Peggen" :-).
  

Vi har nu tagit hem alla hästar från betet vilket är väldig skönt. Framförallt är det så kul att ha alla hästar på nära håll så att jag kan pyssla lite extra med dem och pussa dem fler gånger på mulen än i vanliga fall. Ettårsstona ”Egget” och ”Lill-Tyrbo” fick en stor guldstjärna i boken. Båda gick rakt in i släpet utan att ens blinka. Stod helt lugna de fem minuterna det tar att köra hem och sedan lastade vi av dem utan problem. Jonas och jag blir sådär löjligt stolta över dem och har det som samtalsämnet vid middagsbordet…hahaha.


Här är en bild på "Egget" och "Lill-Tyrbo" från förra hösten.

  
Vi har tagit beslutet att lägga ut ”Egget” på annons.  Ni vet det här med att samla hästar på hög är ju både dyrt och gör revisorn lite ledsen…haha. Egentligen är det helt fel tidpunkt att sälja en ful och växande ettåring men jag tänker mig att det är väl bättre att det finns en annons ute än ingen alls. Det behövs ju faktiskt bara en person som älskar henne och bara måste ha henne.
  
Hon som häst är inget flashigt på något sätt gångartsmässigt. Dock har hon tre jämna gångarter och när hon inte växer en fantastisk bakbensmekanik. Jag är faktiskt helt övertygad om att hon, med rätt ryttare kommer att gå svår klass dressyr när hon är äldre. Hon har något extra som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som bara finns där. Jag älskar hennes orädda, rättfram, sociala och framförallt coola sida.
  
Vi har gått i valet och kvalet vilket av ettårsstona vi ska sälja och lotten föll på ”Egget”. Både Jonas och jag tror att hon egentligen är den bättre av de två stona men vi har valt att behålla ”Lill-Tyrbo” då vi var tvungna att ta bort hennes mamma som vi gillade SÅ mycket och som vi dessvärre bara fick två föl av, Tyrbo och Lill-Tyrbo. Vi hoppas och tror att ”Lill-Tyrbo” kan göra sig väldigt bra i avelsboxen i framtiden. Men det återstår att se om vi gör rätt val att sälja ”Egget”...
  
Vill ni läsa mer kan ni göra det här: https://www.hippsonmarket.se/classified/10641



Enigma MJ efter Dionysos-Rambo-Opius-Magini.

  
Livet som uppfödare. När vi som ägare och uppfödare måste ta ansvar för våra hästars välmående och inte bara tänka på att visa dem till varje pris… Ibland går det sannerligen inte som man tänkt sig. Istället för Breeders blir det lösdrift som dagisfröken till fölen fram till jul.
  
En hemsk växtvärk med noll gång och spänst till följd sätter stopp för vårt fina fyraårssto Brickan. Hon som hade sett fram emot att ha en supertestryttare på ryggen ;-). Vi satsar helt enkelt på att låta henne växa i lugn och ro och komma grymt stark till femårssäsongen istället. ”Brickan” är dock inte alltför ledsen över att vara dagisfröken till fölen :-).


Alltid redo för bus med årets föl!


"Brickan" som ettåring – Brandy MJ född 2013 efter Ampere–Landlord.


Läst 26526 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
16

Mullegrimma och bettlös träning

Jag vet inte hur länge och hur många gånger jag har tjatat på Jonas att han ska köpa en rosa Mullegrimma till ”Tyrbo”. Jag har lixom inte fått ngt gehör från Jonas och sist jag frågade honom sa han bara ”En hingst som ska vara tuff och manlig ska inte ha en rosa fluffgrimma”.  
Ni kanske undrar varför jag inte köper en grimma själv? Jo, det är för att jag tydligen inte får bestämma över min ekonomi för Jonas längre. Enligt Jonas så har det köpts på tok för mkt onödiga hästsaker, men jag vet inte alls vad han pratar om faktiskt. Kontentan är i varje fall att Jonas bestämmer vilka hästsaker som skall köpas och jag måste ha en bra anledning till att varför vi måste köpa just den där extra grimman, det där extra tränset eller det där extra täcket…
I helgen kom jag då på en mkt bra anledning till att vi faktiskt bara var tvungna att köpa en ny fluffgrimma till ”Tyrbo”.

Jag: Jo hjärtat, din favvohäst har fått jättemycket skav av sin lädergrimma. Jag tror att vi behöver köpa ngn typ av fluffgrimma till honom. Du kan ju kolla själv. Han har faktiskt skav och han måste ha en grimma på i hagen.
Jonas: Jaha.
Jag: Vadå jaha han har ju det säger jag ju.
Jonas: Aja, jag får väl kolla på hans skav när vi fyller vatten på betet i kväll.

Mycket riktigt tyckte då även Jonas att han hade lite skav vilket resulterade i ett besök på Hööks dagen efter. Jag gick raka vägen fram till Mullegrimmorna och tog tag i en rosa och sträckte upp den i luften likt ett barn som hittat värsta bästa grejen i en leksaksaffär.
Jonas skakar på huvudet och säger bestämt NEJ men menar att han är ok med att köpa en orange till sin ögonsten.
End of story – Alla är glada.


Visst är han gullig i sin mullegrimma? :-) Tjejerna i hagen bakom står och tittar avundsjukt på honom. ;-)


Måste tacka alla er för den respons jag fick på mitt senaste inlägg.
Tycker verkligen att det är kul att ni engagerar er i mina tankar, både om ni skriver positiva eller negativa kommentarer. Tack!

Jag måste faktiskt erkänna att jag varit lite negativt inställd till att jobba hästarna bettlöst. Varför vet jag inte men tror att en bidragande orsak kan vara att jag under en lång tid jobbade med hästar i tävlingsstall på högsta nivå. Där fanns det oftast bara en linje och det tänktes inte så mkt utanför boxen.
Vår 5-årshingst Atom aka Tyrbo har dragits med ett långvarigt tandproblem. Det har gjort att jag fått tänka väldigt mycket utanför boxen då tänderna även satt en hel del följdspår. Om jag skulle berätta allt i text skulle jag nog kunna skriva en bok om det hela och det har jag inte tid med just nu ;-)
I vilket fall så glömde jag tränset häromdagen när jag skulle tömköra Tyrbo och kände att jag inte orkade åka hem för att hämta det då klockan var strax före 22 och jag ville inte bli ännu senare än vad jag redan var. (Vi arrenderar ett stall med mark några min hemifrån). Tänkte, äsch jag ska ju bara vara på banan som har staket så jag testar att köra honom i grimma. Sagt och gjort gick vi upp till ridbanan och började känna lite på hur det fungerade. Lite svårt med styrningen i början men när han sedan förstod det hela så var han så nöjd. Vågar nästan påstå att det var ett av våra bästa tömkörningspass hittills.


Tyvärr var det väldigt mörk ute så kvalitén blev inte så bra, men ville ändå föreviga första tömkörningspasset med grimma. :-)


Blev så hooked på idén att börja jobba honom mer bettlöst framöver så stack, några dagar efter, iväg och köpte ett Sidepull (utan Jonas vetskap, tog pengar från myntsamlingen) Jag provade det, inte helt genomtänkt på vår ”Tömkörautepåvägarnadag” igår. Kom på efter cirka hälften av turen att vi var ute på vägarna men det gick bra ändå. Vi travade tom på grusvägarna i lugn trav och han lyssnade super och nästan bättre på sidepullen än tränset med bett. Vi kom hem båda två samtidigt och framförallt hade jag en väldigt nöjd hingst på gången efter passet.


Härlig kvällsrunda igår med mkt nöjd hingst!
  
Fortsättning följer helt klart på detta tema!


Läst 30149 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
22

Det här med att tycka en massa saker

Jag måste börja med att säga att Jonas och jag är så himla glada just nu. Igår kollade vi vårt sista seminerade sto ”Gurkan” och hon konstaterades dräktig på 30 dygn. Det innebär att vi i nuläget har fullpott i dräktiga ston. Alla 4 seminerade ston är dräktiga, vilket är första gången i Stall MJ´s historia. Självklart vet både Jonas och jag om att vi har 70 och 90dygns undersökningarna kvar samt att mkt kan hända på resan till fölningarna nästa år, men bortsett från alla om och men är de ju faktiskt DRÄKTIGA just nu :-)

Så här blev Stall MJ´s hingstval för 2017
FürstenLook – SpringbankIIVH – DeLorean – Demand
2018 blir ett så himla spännande fölår då ovan hingstar är våra förstahandsval till stona.

Alltså morgonstalltjänsten ger ju verkligen tid för grubblerier och kreativa tankar. Igår morse när jag stod och mockade funderade jag över en sak som faktiskt har gnagt mig lite inombords ett tag. Denna tanke går under kategorin ”Grubblerier”

  • Men när tänkte ni kastrera honom?
  • Det måste vara jobbigt att ha en hingst hemma, ska ni inte kastrera honom?
  • Varför är han fortfarande hingst?
  • Alltså det är ju inte så schyst att ha honom som hingst om han inte får leva ett vanligt liv?

Alltså min spontana reaktion varje gång jag får en fråga som ovan känner jag inombords att ”Menförihelvetesjävlatidiot skit i det och bry dig om ditt eget istället” Ursäkta ordvalet ni som är känsliga men det är exakt så jag känner när det kommer en ogenomtänkt fråga som ställs på ett nedvärderande och för mig korkat sätt. Jag har inga som helst problem att svara på frågorna om jag känner att det finns ett genuint intresse från frågeställaren, däremot är dessa personer tyvärr väldigt få till antalet.

Tänkte därför snabbt svara på ovan frågor som jag brukar få.

Men när tänkte ni kastrera honom?
- Varför och till vad behöver du mitt svar, kommer mitt svar att tillföra ngt till ditt liv?
Det måste vara jobbigt att ha en hingst hemma, ska ni inte kastrera honom?
- Nej det är inte jobbigt, det krävs bara lite planering.
Varför är han fortfarande hingst?
- Varför och till vad behöver du mitt svar, kommer mitt svar att tillföra ngt till ditt liv?
Alltså det är ju inte så schyst att ha honom som hingst om han inte får leva ett vanligt hästliv?
- Ok, så han lever inte ett vanligt hästliv säger du alltså….(Kokar lite inombords men ler glatt)
Han går ut i en jättestor gräshage (Bredvid 10 ston) vid 06.30 och går ute till ca 15.00 då han kommer in för att vila en stund innan träningen. Efter passet går han ut igen och kommer in ca 22.00
Skulle våga påstå att han lever ett härligt hästliv jämfört med många ”vanliga” hästar som står i stall runt om i vårt område (Stockholm). Det är inte helt ovanligt med 2h hagvistelser i små rutor för att det inte finns utrymme eller att för många hästar delar plats på liten yta.

Känns som att jag alltid måste försvara mitt och Jonas val att ha kvar honom som hingst vilket faktiskt är rätt jobbigt. Så till alla er som undrar varför han fortfarande är hingst så är svaret enkelt.
-Därför ;-)

 

Här följer lite fakta om vår hingst:

Namn:                     Atom MJ aka Tyrbo, Tybbe, Tyrbolas
Född:                      2012
Föräldrar:                 Pappa Ampere, Mamma Tamara(46) och morfar Rambo
Bästa egenskap:       Otroligt snäll och gullig
Sämsta egenskap:     Ögonkännare av rang och spelar ut mig för att han vill ha äppelgodis
Favorit mat:             Gräs, Lusern och Senior Sensitive
Framtidsplan:           Ska vinna OS och trygga vår pension ;-)


"Tyrbo" med sin kompis tidigare i våras


"Tyrbo" som föl 2012


Mys med Husse och Matte <3


"Tyrbo" och mamma Tamara vid fölvisningen 2012 där han kom 2:a


Läst 33921 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Jag är rädd!

Hoppas att ni har det bra så här mitt i sommaren. Vi har det toppen med mycket jobb från tidig morgon till sen kväll. Vi är på seminstationen titt som tätt och har många sommarhästar som skall tas om hand.
 
Alla hästar som står hos oss under sommaren är tävlingshästar som inte skall ställas av helt. Det innebär att jag promenerar med dem varje dag och även tömkör vissa av dem. Just nu har vi 7 stycken hästar som bor hos oss som har specialschema, det blir några promenader om dagen vilket är bra för min kropp då vi inte äger ngn skrittmaskin/band. ;-)
  
Det är väldigt kul att vår affärsidé, att erbjuda hästägare plats hos oss när de själva åker på semester, blivit så populär. Snart är även nästan alla boxar bokade över jul och nyårshelgen, så himla kul! :-)


Florence MJ aka Floppis efter Dreamboy – Rambo. Född 1 juni 2017.
  
Jag hade egentligen tänkt uppdatera er på hur läget är hos oss just nu då det var väldigt längesedan jag skrev ngt. Jag lovade ju sist att det skulle bli bättring på uppdateringarna men jag inser ju själv att det inte blivit så mkt bättre sedan sist så nu tänker jag inte lova ngt mer. ;-)
  
Jag känner ett behov av att skriva ngt annat, något annat som gör mig väldigt rädd och orolig…
  
Jag har verkligen dragit mig för att yttra mig i denna debatt men känner nu att jag inte kan hålla mig längre. Varje gång någon hängs ut får jag så ont i magen av det jag läser. Jag vill även poängtera till alla er som redan nu bestämt sig för att inte hålla med mig i det jag skriver att detta är min högst personliga åsikt som jag till 100 % står för, dock säger jag på inget sätt att jag har rätt. Jag vill bara vädra mina tankar då jag hållit på dem ett bra tag nu…
   
Titt som tätt dyker det upp bilder/filmer/texter på Facebook där ryttare i Sverige och utomlands hängs ut som om de vore ett stycke kött som sedan skall slängas ut till ett stort gäng vargar. På något sätt har det blivit legitimt att lägga ut bilder/filmer på ryttare, skriva ngn smaskig text som känns rätt och sedan låta hela världens människor kommentera helt fritt och utan filter.
  
När jag läser vissa av dessa kommentarer blir jag så otroligt rädd, ledsen, arg och uppgiven. Är det så här det skall vara i fortsättningen? Ska vi som håller på med hästar på professionell nivå, som tro det eller ej är människor med känslor, behöva gå runt och vara mentalt förberedda att vi vilken dag som helst kan slängas ut till ett gäng vargar som kommer att slita oss i stycken?
  
Hur ska man mentalt hantera detta? Jag skulle i varje fall bli så himla ledsen och framförallt knäckt då jag personligen anser att jag och Jonas gör allt plus lite till för våra hästar. Jag är verkligen för att vi har en debatt i ämnet häst och dess träning, men är det verkligen rätt väg att gå när man hänger ut ryttarna? Mitt svar är såklart NEJ, jag tycker inte det!
  
Jag anser att vi som uppfödare/hästägare bär på ett stort ansvar när vi lämnar iväg en häst på träning. Jonas och jag försöker att vara aktiva hästägare genom att besöka hästarna ofta och titta på när de rids. Är det ngt vi funderar över har vi en diskussion med ryttaren och bollar saker fram och tillbaka för att vi ska blir bättre som team. Självklart är det jättesvårt ibland men jag anser ändå att ansvaret ligger på mig som ägare, jag känner ju ändå hästen bäst själv (förhoppningsvis).
  

Cristal MJ aka Crickan myser med Jonas. Crickan är född den 17 Maj 2014 och är efter Floricello – Landlord. Hon fick 49,5 p vid årets unghästtest. Hon är nu dräktig med Springbank II VH.
  
Att lämna iväg hästen på träning och inte besöka den live för att se den riden, se den i stallet, känna igenom kroppen, iaktta hur den uppförs sig i hagen eller i boxen på flera månader och sedan komma med kritik kring att hästen inte ser ut som ägaren hade tänkt sig är för mig en STOR gåta. Inte sjutton lämnar du iväg en bil på service i flera månader utan att veta vad de gör med och sedan bara glatt betalar räkningen när den kommer?!
  
Jag anser att du som hästägare måste ta ditt ansvar att besöka din häst för att försäkra dig om att den mår bra och att ridningen framskrider i den takt du önskar. Jag anser vidare att om du inte får besöka din häst eller aldrig får se den riden skall hästen inte heller stå hos just den ryttaren. Känner du att ngt är fel skall detta tas upp med ryttaren i fråga direkt och inte läggas ut på Facebook med en tillhörande bild/film och en ”tyck synd om mig text” där det framgår att ryttaren är en djurplågare och att du är den räddande ängeln som tar hästen därifrån. Det gagnar ingen i slutändan.
  
Självklart tycker jag att det är rätt att vi diskuterar hästarnas form och hur de rids, hur ska vi annars bli bättre? Jag analyserar våra hästar samt våra ryttare som vi anlitar väldigt ofta. Vad har de för för- och nackdelar? Hur kan vi få ut mer av hästen utan att sätta mer press? Behöver den komma hem på några veckors vila? Skall vi byta ryttare för att hitta en bättre match för just den hästen? Ska vi ha hästen hemma och grundträna den själva och bara anlita ryttaren någon dag/vecka en tid framöver?
  
Ja, punkterna över funderingar kan göras långa. Bara för att du anlitar en känd ryttare som har mycket goda vitsord behöver det ju inte per automatik innebär att just du vill ställa din häst där.
Jag tycker mig se och höra alltför ofta att man på något sätt tycker att det är häftigt att ha hästen hos en ryttare som har ett känt namn i sammanhanget. Att kunna lägga ut en bild på Instagram på sin fina häst med den kända ryttaren i sadeln verkar för många vara väldigt viktigt. Yta?
  
Att lämna iväg en häst till en proffsryttare kräver, enligt mig, en hel del från dig som hästägare. Du skall berätta allt som är ”Good to know” om just din häst. Ryttaren kan inte på ngt sätt lista ut det på egen hand. Det är som att lämna en häst på rehab till oss och bara säga ” Nämen anpassa rehaben som du tycker lite, det är inte jätteviktigt” och sedan kommer det fram att den skall ha boxvila då den har en hovbensfraktur… Förstår ni lite vart jag vill komma?
 

Jag anser att det är viktigt att tänka utför boxen och att ge hästarna rätt förutsättningar.Det är inte bara ryttarens ansvar utan till största delen ditt som hästägare!
  
När vi lämnade iväg en av våra unghästar för ett tag sedan sa jag till ryttaren att jag inte på något sätt ville att den skulle stressas på då jag vet att det inte gagnar just denna individ då hon är superkänslig på så många plan. Det har följts av ryttaren till punkt och pricka och hästen utvecklas åt rätt håll, men det kommer att ta tid.
  
Jag hade lika kunnat säga att, då jag vet att hästen har oändlig kapacitet och arbetsmoral av rang, att ”Jag vill att du ska starta henne på 4-årskvalet i Enköping den 10 september se till att hon är färdig till dess”. Jag vet att detta inte är ngt ovanligt bland hästägare och det är ju glasklart att det då sätts press på ryttaren att prestera och självklart blir då även pressen på hästen, kanske i vissa fall, orimligt hög. Det är nog inte så lätt att vara ryttare i det sammanhanget när man får erbjudande att visa en fin häst som man bara inte vill tacka nej till – det är ju ändå deras jobb att utbilda och visa hästar... Det kan verkligen inte vara lätt alla gånger!
  
Jag har valt att ha ett öppet Instagramkonto för att kunna dela med mig av bilder/filmer från min vardag på Stall MJ. Jag var väldigt kluven till det i början men känner samtidigt att allt jag publicerar på mitt konto kan jag till 150 % stå för. Däremot är jag medveten att alla inte tycker som jag och självklart kan finna saker som de kan hänga upp sig på.
Jag själv tycker att det är jättekul att följa ryttare och hästmänniskor på Instagram. Det ger mig positiv energi och kanske även träningsidéer som jag kan applicera på våra egna unghästar. Jag håller självklart inte med om allt, men skulle då aldrig få för mig att skriva någon nedlåtande kommentar på sidan alt. dela det och kritisera. Det gagnar inte vår sport och är på inget sätt den rätta vägen att gå.
  
Nu sitter säkert många av er och tänker ”Men kom med ett eget förslag på hur vi skall bli bättre på denna punkt” och jag måste tyvärr göra er besvikna… Jag vet faktiskt inte…
Det enda jag med bestämdhet vet är jag på inget sätt ställer mig bakom dessa troll som försöker och tyvärr även lyckas trycka ned andra människor. Det är ett sjukt beteende och de som anser sig ha rätten på sin sida att helt iskallt trycka ned andra behöver professionell hjälp att bli friska!


Läst 37811 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
29

Hingsten på dygnet runt bete och körning i skytteltrafik till seminstationen

Måste börja med att tacka alla er läsare för alla de fina kommentarerna på mitt förra blogginlägg kring förlusten av vårt avelssto Lakka och hennes föl. TACK snälla ni!
Jag har fortfarande inte tagit in det faktum att Lakka inte finns och att hon aldrig mer kommer att komma tillbaka. Gården ger mig mycket jobb varje dag vilket gör att det inte finns någon tid att för mig att gå runt att lägga ”sorgfokus” utan vardagen har sin gång och allt snurrar på för fullt.


Lakka och Cristal MJ på sommarbetet 2014

Natten till lördagen premiärade vår 5-årshingst Atom aka Tyrbo och hans nya bästis på dygnetrunt- bete.  Min plan är att de 2 ska gå ihop hela sommaren och njuta av att äta massor med gräs. Atom ska dock tränas samtigit som han går på bete vilket gör att han kommer att få stå inne några timmar innan han ska tränas varje dag. Jag får se hur han fungerar på det och kommer säkerligen att få modifiera upplägget vartefter när jag ser vad som fungerar bäst för honom.
Han har vilat sedan mitten av februari pga av ett långdraget tandproblem. Han tappade otroligt mycket i vikt i början av detta år då han inte kunde äta sitt hösilage ordentligt pga av foderfickor som stört honom enormt.  Vi bestämde att han inte skulle tränas då det inte fanns något hull att ta av för att bygga muskler och för att orka träna på den nivå som han låg på då. Vilan har gjort honom väldigt gott och han ser nästan ut som en tävlingshäst i full kondis om man bortser att han är lite bukig då han inte gått på gym och tränat sin core sedan februari  ;-)
På fredag den 2 juni ska vi på återbesök hos Ove Wattle på SLU igen och då hoppas jag verkligen att det ser bättre ut. Skulle det vara så att det inte blivit ngn förändring är han nog så illa tvungen att dra ut 1 tand för att skapa plats så att det inte fylls på med foder i fickorna som just skapar sådant enormt problem för ”Tyrbo” när han skall tugga sitt foder.


"Tyrbo" (till höger) och hans bästis. De gillar verkligen varandra.

I onsdags var jag på Lövsta Seminstation för att kolla vårt nya avelssto ”Greta” på 17 dygn.
Glädjande nog är hon konstaterad dräktig med hingsten Demand 1344. Så himla himla kul.
Hoppas verkligen att även 30dagars kollen så småningom visar på fortsatt dräktighet.
Detta blir lite av en chansning eller rättare sagt det blir en jättechansning att välja en 3-årshingst till ett sto som aldrig haft föl. Jag har dock en väldigt bra magkänsla och den har gett mig rätt många gånger tidigare. Om allt går som det ska får vi resultatet om ca 11 månader :-)


"Greta" och hennes bästis "Gigi" 1år som hon valt att adoptera. De är så himla söta ihop!

Då Cristal MJ aka Crickan fick så fina poäng samt omdömen på sitt unghästtest i början av Maj har Jonas och jag beslutat oss för att betäcka henne. Hon har redan varit iväg på seminstationen och är seminerad med Springbank II VH. Även där har vi gått långt utanför vår comfort zone och chansat på en 3-årshingst till ett lika ungt sto. Magkänslan ger oss dock även där väldigt goda vibbar så nu väntar vi med spänning till 18-dygns kollen i mitten av juni.  All denna väntan och spänning är inte hälsosam för min del ;-)


Cristal MJ aka Crickan är seminerad med Springbank II VH

Nu väntar vi med spänning på sista fölet som är beräknad till den 29/5 dvs idag. ”Gurkan” är mer än redo så jag hoppas att hon klämmer ut den, helst nu direkt, så att jag kan få tillbaka min vanliga sömncykel. Tror att Jonas skulle uppskatta en ngt piggare sambo ;-)

 


Läst 32649 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
15

Stor glädje – obeskrivlig sorg – stor glädje

Ja hörrni, så kan jag sammanfatta den sista tiden hos oss, därav den katastrofalt dåliga uppdateringen på bloggen…
  
Den 29 april klockan 10.50 föddes det första fölet för säsongen. Allt gick utmärkt och det blev ett fint litet stoföl efter Sibelius-Don Schufro. Hon har fått namnet Florencia MJ aka Florpan. Jonas och jag är extremt snabba på att lista ut smeknamn på fölen. Så fort de fått ett riktigt namn har de minst 5 olika smeknamn. Ibland måste vi, på riktigt, tänka efter en stund vad de egentligen heter på riktigt :-)
Hon rör sig väldigt lätt och är ett energiknippe av rang. Ska bli så kul att följa hur hon utvecklas.


Florencia MJ efter Sibelius – Don Schufro.
  
Tidigt på morgonen den 30 april hände det som ingen hästägare vill vara med om…Vårt sto Lakka fölar ett döfött föl samt några minuter efter krystar hon ut flera meter av sin egen tarm. Jag kände direkt att det var kört när jag såg hur det såg ut och kort efter var veterinären på plats som konstaterande det jag hade befarat. Vi fick avliva henne på plats i hennes box. Att se både ett föl och min allra bästa vän som jag haft i 17 år, båda liggandes döda i boxen, den synen var och är bara så fruktansvärd. Det var väl inte såhär vår vänskap skulle sluta?! Bara att skriva dessa rader gör att jag sitter och gråter som ett litet otröstligt barn. Det är så oerhört tungt och jag kan bara inte ta in detta….det går bara inte.
  
Lakka och jag har hängt ihop 17 år, jag köpte henne enbart med hjärtat. Vår vänskap började några dagar innan hon skulle fylla 1år. Hon stod uppbunden i lösdriften och väntade på att få kraftfoder. Jag fick order om att inte klappa henne utan bara gå fram och hälla i kraftfodret i krubban, inget annat. Jag tänkte för mig själv, att det var ju väldigt konstigt att jag inte ens fick klappa henne, så med det tänkt klappade jag henne på halsen innan hon fick mat. Hon sprängde både uppbindningen och grimman och efter den händelsen fick vi inte tag på henne i lösdrifthagen på nästan 3 veckor. Jag var fast – Jag ÄLSKADE henne för den speciella häst hon var <3
  
När jag var yngre stormade det hyfsat mycket i mitt liv av olika anledningar. Lakka och jag har gått igenom så otroligt mycket ihop och jag har alltid hittat ett lugn och en enorm styrka när jag varit i hennes närhet. Nu begravs liksom även dessa minnen i och med att hon inte finns mer vilket jag har svårt att acceptera. Nu tänker ni kanske att detta låter på gränsen till knäppt, det är ju bara en häst, men för mig var hon inte bara en häst utan hon var verkligen min bästa kompis och hon fanns alltid där för mig när jag var ledsen och ensam.
  
Jag försöker minnas alla de härliga stunder vi haft ihop och tackar henne ödmjukast att hon skänkt oss två fantastiska ston i Brandy MJ och Cristal MJ
  

Lakka med hennes föl Brandy MJ efter Ampere – Landlord (2013).
  
Sex dagar senare närmare bestämt den 5/5 anordnade Mälardalens varmblodsklubb unghästtest på Strömsholm. Vi hade anmält vårt 3-årssto Cristal MJ och vi var spända av förväntan. ”Crickan” som hon kallas har stått i träning hos Pernilla Jennesäter inför detta unghästtest och har skött sig mycket bra. Pernilla har gjort ett fantastiskt jobb med henne. Hon är, utan att vara alltför partisk, en fantastisk individ med 3 bra grundgångarter som vi hoppas väldigt mycket på. Hon går och slår till med 49,5 poäng och ett gångartsdiplom och är iom detta även kvalad till Breeders i höst.  WoW säger vi bara – Vilken totalt lycka!


Cristal MJ efter Floricello – Landlord.
  
Livet som uppfödare och hästägare kan, som rubriken lyder, verkligen skifta enormt snabbt. Jonas och jag tar därför varje tillfälle i akt att fira det som firas kan. Det kan vara allt från att sitta med en kaffe i hästhagen och njuta av de fina unghästar våra avelsston producerat till att vi kan öppna en flaska bubbel på tisdag om tillfälle att fira ngt ges. Man vet aldrig när tiden är kommen för gravöl….
  
Snart är det dags för sista stoet att föla och i ärlighetens namn är jag skitnervös inför detta då minnet från Lakka sitter så färskt i minnet…


Läst 52628 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

Hingsten har fått en hagkompis, verkning av ettåringarna samt fölvak x2

Just nu har vi nattarbete här på Stall MJ, närmare bestämt så står det fölvakning på schemat.
Häst 1 var beräknad till den 10/4 och Häst 2 till den 13/4 (Häst 3 är beräknad till den 29/5 så det är ett tag kvar). Det är hyfsat lugnt än så länge men de har fyllt i juvren som tusan så det borde inte vara jättemånga dagar kvar, om de håller samma linje som tidigare år.
Det är ju rätt praktiskt att vaka på två samtidigt måste jag säga. Jag är så himla nyfiken på hur årets föl ser ut, så snälla tjejer 1 och 2, ni kan väl bara klämma ut dem nu så att Jonas och jag får se era små föl. :-)
  
I veckan som var stod verkning av ettåringarna på schemat. Fyra av fem fick MVG i uppförande. Vårt sto ”Egget” hade tydligen hjärnsläpp just denna dag och visade sig från sin sämsta sida… Och jag som, i ett tidigare inlägg, skröt om att våra hästar allt som oftast står så snällt och lydigt på gången när de verkas. Hahahaha!
  
Efter att hon fått sig en rejäl uppsträckning och ett väldigt tydligt utvecklingssamtal förstod hon hur fel hon hade agerat och lovade att bättra sig till nästa gång.
 

"LillTyrbo" skötte sig utmärkt...


... vilket även "Tiny" gjorde.
   
Jag har länge funderat i banorna att jag skulle vilja ha en hagkompis till vår femårshingst. Han är en väldigt snäll individ som gillar närhet… Som killar oftast gör! ;-)
  
Han har en öppen planlösning i sin box vilket innebär att han inte har något galler till sin boxgranne. Det är en supersnäll valack som gärna ställer upp som klikompis när ”Tyrbo” är på det humöret, men som även tydligt säger ifrån om han blir för burdus.
  
Jag har tyckt att det är så skönt att kunna ha ”Tyrbo” på detta sätt då jag anser att det, även för hingstar, är viktigt med social kontakt. Jag menar bara för att han är hingst är han ju fortfarande en ”vanlig” häst som, liksom andra individer, vill ha närhet och kompisar. Jag har full förståelse att det inte alltid fungerar, men det är mitt ansvar som djurägare att läsa av min häst rätt och efter det bestämma vilket beslut som är det bästa för just den individen. Detta gäller oavsett kön. Läs av din häst rätt och ta ett så bra beslut som bara du kan efter det!
  

Mys med världens bästa femårshingst "Tyrbo". Ja, mycket riktigt så har han skydd och boots runt om. Ville skydda honom när det blev bus med nya unghästar i grannhagen igår. ;-)
  
Igår flyttade vi runt lite i hagarna och släppte in våra två ettårshingstar till en tvååring och just den snälla valacken som skulle agera lekfarbror, som han alltid har gjort. Det blev inte en superlyckad kombo då den snälla valacken förvandlades till en diktator, därför var jag tvungen att ta bort honom från den flocken. Vet faktiskt inte vad som hände riktigt men det fungerade bara inte. Man kan milt uttryckt säga att den snälla valacken inte var så snäll längre…
  
Med det i bagaget kände jag i morse, när min spontana sida tog över, att ”Äh vad tusan, jag släpper ihop honom med ”Tyrbo”. (Jag har under en lång tid läst av dessa två och tog beslutet efter det förstås.)
  
Sagt och gjort släppte jag ut hingsten först och valacken efter det. Det var som att släppa ut två unghingstar på sommarbete. Sprudlande glada drog de några rejäla repor i hagen och efter det började de äta ur samma höhög, kort därefter gick de sida vid sida på upptäckspromenad i hagen. Nu hoppas jag att de fungerar ihop så att de kan få njuta av ett långt och härligt sommarlov i en fin och stor gräshage dygnet runt i sommar. :-)


Ihoppsläppet i morse. :-)
  
By the way… Fick en kommentar till mitt senaste inlägg kring att vi försöker låta hästarna få vara hästar i den mån det går. Kommentaren löd som följer: ”Gud vad underbart att era hästar får vara hästar, förstår inte hästägare som bara låter sina hästar vara ute några timmar i små hagar. De borde inte få ha häst.”
  
Som jag skrev ovan gäller det att kunna LÄSA av sin häst. Vad har den för behov och hur kan jag som hästägare göra det så bra som möjligt för den.
  
Våra hästar, bortsett från unghästarna på lösdrift, går ute efter väderlek. Det innebär att är det en normal dag med ok väder hela dagen går de ut vid ca 05-06 och äter frukosthöet ute. Lunch serveras ute mellan ca 11-12, mellis serveras även den ute mellan ca 16-18. Intag sker ca 21-23, då får de den sista högivan och mineraltillskott. Den högivan är, för varje häst, anpassad så att den har ”fri tillgång” under natten.
  
Skulle det t.ex. regna eller snöa under större delen av en dag går de ut som vanligt på morgonen, men är bara ute några timmar så att jag hinner göra stallet utan att behöva mocka med dem inne. Den korta hagvistelsen kompenseras genom att de får en promenad på eftermiddagen.
  
Jag förstår mig inte riktigt på hästägare som prompt skall släppa ut sin häst/ar i hagen om det råder full storm, snöfall av värsta slaget eller ösregn bara för att den måste vara ute från 06-22 varje dag. De går ändå bara och ställer sig med rumpan mot vinden och rör sig inte från den fläcken. Återigen, men lite sunt förnuft kommer man långt här i livet...
  
Over and out för denna gång.


Läst 55133 ggr Kommentarer Kommentera

APR
05

Kunskap är viktigt

Jag reagerar ibland över hur lite kunskap det finns om hästar och oviljan till att lära sig att bli bättre. Idag handlar det mycket om att tävla och träna, men kunskapen om hur själva hästen fungerar verkar, oroväckande, ha försvunnit helt hos vissa hästägare.
Jag vill hela tiden utvecklas och söker aktivt information och lyssnar på människor som kan mer än vad jag kan. Jag tycker inte heller att det är konstigt att fråga om råd om jag känner att jag kört fast med något.

Jag kommer så väl ihåg när jag, efter avslutade gymnasiestudier, började jobba hos uppfödarparet Ann och Torsten Pehrsson i Skåne. De är av det äldre gardet i hästvärlden med otroligt mycket kunskap i mångt och mycket.
Mina första tankar var som t.ex.
- Men gud, han släpper ju ut hingsten utan skydd i hagen.
- Hästen har bara vanliga skydd fram, ingenting bak. Men man SKA ju ha dem lindade runt om vid träning?
- Inga skydd och inga täcken när de åker lastbil, undra hur de tänker alltså de kan ju skada sig.
  
Ann och Torsten med deras uppfödning Impuls 1139 efter Master - Chapman vid Bruksprovet 2007:

Under min gymnasietid jobbade jag varje ledig tid hos en väldigt duktig dressyrryttarinna. Där fick jag lära mig så otroligt mycket och hur det fungerar i ett tävlingsstall. Det var ordning och reda på allt och var det inte det fick vi vänligt men jäkligt bestämt höra detta. Hästarna skulle hålla en puts så att det gick att spegla sig i dem. Täckena skulle vikas på ett speciellt sätt, alla tränsen skulle putsas och hängas upp likadant, skulle hästen trimmas lämnade ingen häst stallet om den inte var 100% shiny med allt vad det innebär. Och vet ni vad jag älskade verkligen att det var så.

Döm om min förvåning, när jag började jobba hos Ann och Torsten och hästarna kunde se ut lite hur som när de skulle trimmas. Jag menar de lindades inte vid ridning, de hade bara vanliga hoppskydd fram, alltså hur tänker de?
Efter 2 veckor var jag nära att ge upp, jag fixade inte omställningen. Det var ju självklart inte bara för att de inte lindade hästarna utan att det var extremt slitigt med långa dagar 6 dagar per vecka. Men efter noggrant utvecklingssamtal med mig själv kom jag fram till att jag skulle jobba hela sommaren och göra en utvärdering när sommaren var slut. Jag kan säga att det var mitt bästa beslut någonsin…
Att få ha haft möjligheten att lära mig så mycket om hästhållning av ett par som har så många års erfarenhet av att föda upp och hålla hästar är något jag verkligen skattar otroligt högt.
Vi har fortfarande idag väldigt god kontakt och när jag känner att jag behöver bolla någon tanke som jag inte reder ut ställer de gärna upp som bollplank.

Nu när Jonas och jag satsar på uppfödning själva kan jag applicera mycket från båda världar. Täckena viks fortfarande minutiöst innan de läggs på hyllan i sadelkammaren, tränsen putsats och hängs upp på led och om hästarna skall jobbas får de fortfarande olja på hovarna ;-)


 
Samtidigt som jag i väldigt många situationer använder mig av det tänk som jag fått av Ann och Torsten. Det tänk innebär bl.a. att hästar skall få vara hästar både när de är unga och tävlingshästar. De skall härdas och bli starka, inte lindas in i skydd runt om när de går ut i hagen och definitivt inte stå i en liten ruta några timmar per dag från 3-års ålder om inte en skada är anledning till detta. Jag har dock fått ge vika för det något då vår 5-årshingst har boots fram när han går i hagen pga av att han gärna trampar sig fram med sina bakhovar. Men förövrigt går alla våra hästar, unga som tävlingshästar i stora hagar från morgon till kväll och hör och häpna, de rids för det mesta bara med skydd fram ;-)
  
Vår 5-årshingst Atom MJ tar sig en löprunda i sin hage!


Läst 60409 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa  sista  



Avelsbloggen

I Avelsbloggen kommer Maria Oscarius låta oss se in bakom kulisserna på Stall MJ där vi lär oss hur det går till när man avlar fram framgångsrika gångartshästar.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Maria Oscarius driver Stall MJ där hon föder upp hästar för framför allt dressyr.

Till bloggen




Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Kvällshoppning!

Therese

En helt ljuvlig grundkurs

Kajsa Boström

Gästblogg: "Våra tävlingskamrater hästarna"

Gästbloggen

Till Husbloggarna