Avelsbloggen - Vi lämnar 2018 och blickar fram mot ett spännande 2019
JAN
14

Vi lämnar 2018 och blickar fram mot ett spännande 2019

Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag har lovat mig själv att bli bättre på att skriva oftare. Hoppas att ni vill fortsätta hänga med i vår vardag :-)

Ni som håller på med hästar oavsett gren vet ju hur snabbt saker och ting kan ändras.
Under våren 2018 förlorade vi ett föl och höll på mista mamman. Den otroligt duktiga Distriktsveterinären från Rimbo gjorde ett super jobb och lyckades efter många om och men få ut fölet och rädda mamman. Det visade sig efteråt att hon var hyfsat ny på jobbet och detta var hennes första felläge på häst. Snacka om få det värsta tänkbara fallet – att till slut inse att enda sättet att få ut fölet är såga ut det! Jag var så impad över hur proffsig hon var trots så lite erfarenhet. Stor tumme upp för det Lina, mkt bra jobbat!



Mamma häst repade sig kroppsligt mkt snabbt men blev väldigt deprimerad. Detta tog hårt på henne. Jag led verkligen med henne då jag vet hur mkt hon älskar sina föl och att vara mamma. Jonas och jag beslutade oss rätt snabbt att hon inte skulle betäckas om igen då hon tidigare hos oss haft ett hemskt felläge med dött föl som utgång. 1 gång ingen gång 2 gånger 1 gång för mkt!

Trots att hon haft 2 helt okomplicerade fölningar som gått enligt skolboken och som resulterat i 2 superfina föl tillika helsyskon efter Sibelius-DonSchufro så kände vi att vi inte vågade chansa att betäcka om henne. Vi satsar såååå mycket av vår tid, känslor och pengar i detta så bara tanken på att förlora ytterligare ett föl kändes inte ens tänkbart. Jag ville inte heller att ”H:et” skulle behöva utsättas för ett ev felläge igen. Vi tog så småningom beslutet att hon skulle få ett härligt sommarbete med sina kompisar och sedan få somna in till hösten. Hur jobbigt än beslutet var så var det det bästa beslutet att ta.



Jag fick en fråga av en bekant om att ”Men ska hon inte få vara promenad eller sällskapshäst, hon är ju inte jätte gammal”
När vi köpte ”H:et” lovade jag henne att hon aldrig skulle behöva flytta från vår gård oavsett vad som skulle hända i framtiden. Hon var en mkt speciell dam som nog inte hade haft det superlätt i sina unga år. Ledarsto som hon var hade hon sina egna idéer och tankar om hur allt skulle skötas på gården hahaha. Jag älskar ju sådana hästar och fäste mig väldigt snabbt vid henne, jag förstod också att hon ville ha vissa saker på ett speciellt sätt för att hon skulle bli nöjd. Hon fick boxen med bäst utsikt över gården så att hon kunde ha koll på allt som hände. Hon ville absolut inte bli störd när hon åt. Hon ville gå först ut och först in. Hon låtsades va superarg när man skulle lägga på täcket på henne men hon gjorde aldrig ngt, man fick bara ignorerade henne försök att se livsfarlig ut.

Hon accepterade inga nya väninnor om de inte gjorde precis som hon ville. Ja listan kan göras lång av saker men en sak är säker, det är hennes förtjänst att vi har en sådan bra flock som vi har, alla vet sin plats och alla har en uppgift att sköta. Det hade vi aldrig fått om det inte varit för henne. Med ovan sagt så visste jag, kommer hon till fel händer blir det en katastrof. Därför bestämde jag mig rätt tidigt att hon aldrig skulle behöva utsättas för att flytta till någon som inte förstår henne.

Att sälja en häst för några tusenlappar bara för att man inte kan ta bort den och man vill att den ska fortsätta leva har aldrig varit min grej. Det låter hårt men jag försöker att se till varje hästs bästa. De som är okomplicerade ska självklart ges en ny uppgift om avelsbiten inte skulle fungera men ”H:et” hade aldrig trivts att gå som sällskapsdam ännu mindre att vara en promenadhäst. Då är det min skyldighet som ägare att se till att det inte blir så oavsett om beslutet i sig är jobbigt.
I vilket fall som helst så är det SÅ tomt utan henne och Jonas och jag saknar henne enormt mycket.


 

Nästa inlägg kommer att bli en intervju med en känd svensk dressyrryttare som rider i landslaget. Han/Hon ger sin syn på vad som är viktigt att titta på när man ska titta på ett föl eller en unghäst som man funderar över att köpa och mkt annat.

Missa inte det :-)


Läst 16934 ggr





Fler inlägg

MAJ
23

Vad stoppar dig? Så förändrar du som ryttare ditt tankesätt!

Text: Annika Grundberg
  
Emelie besöker Stenungsunds HRF under en vardagskväll, för att förklara hur vi kan påverka vår prestation med tankens kraft. Hon börjar med att presentera sina inre röster vilka hon illustrerar med två figurer – en glad och en arg smileygubbe. Dessa två, som hon har utskrivna på papper, tejpar hon upp på väggen. Den glada kallar hon Gunde.
– Han får mig att växa och att klara av saker. Gunde får mig att anta utmaningar och att hantera motgångar. Men han är tystare än Ove.
Ove, den arga smileygubben, är döpt efter karaktären Ove i tv-serien Solsidan.
– Han är högljudd, negativ och säger till mig att ”det där, det klarar du aldrig”. Så det gäller att få tyst på Ove och att lyssna mer på Gunde, säger hon och förklarar närmare:
– Människor som lyssnar för mycket på den negativa inre rösten blir lätt självkritiska, rädda för misslyckanden och klarar inte av att prestera under press. De människor som lyckas med att göra plats åt den positiva inre rösten blir förlåtande mot sig själva. De är motiverade att lyckas och ser på misslyckanden som en tillfällighet.
Dessa människor är mindre benägna att ge upp och presterar som regel mycket jämnare och bättre under press.
– I kväll ska jag förklara mer om hur man kan dämpa en högljudd negativ inre röst och ge plats åt en mer positiv sådan, berättar Emelie.
  
Låt tankens kraft påverka din prestation
För henne är en viktig del i att kunna prestera bra att inför prestationen visualisera det som ska göras. Emelie lyfter fram flera bevis på vad tankens kraft kan göra för att påverka våra mentala spärrar och prestationer. Hon börjar med att låta deltagarna blunda och visualisera att de sätter tänderna i en citron – och visst känns en sur smak i munnen.
Nästa bevis på tankens kraft är hämtat från dressyrens värld. Det är när Edward Gal och Totilas tangerade den magiska, och dittills ouppnåeliga, gränsen på 90 procent i kür.
– Det finns massvis av sådana här exempel inom idrotten där man talar om omöjliga gränser. Sedan räcker det att någon spräcker drömgränsen och plötsligt har man låst upp en mental spärr som möjliggör för fler att nå dit.
Ett annat exempel som kommer från forskningsvärlden, där Emelie hämtar mycket av sin kunskap, handlar om hur visualisering kan påverka till och med muskeltillväxten. Hon berättar om ett forskningsprojekt där en grupp människor under två månader fick träna regelbundet på gym. En annan grupp fick i stället visualisera att de gick på gym. Efteråt hade gymgruppen ökat sin muskelmassa med 53 procent. Gruppen som visualiserat hade ökat muskelmassan med mellan 17 och 33 procent.
– Visst är det fantastiskt? Vi kan alltså bli bättre ryttare av att enbart börja visualisera regelbundet. Att detta inte är mer välkänt och något fler människor använder sig av är verkligen en gåta, resonerar hon.
  
Så påverkas vi av stress
När man ska prestera på tävling och är nervös reagerar kroppen och prestationen försämras. Du tänker kanske ”varför håller jag på med det här?” eller ”är det värt det?”. När de här tankarna dyker upp är det ett bevis för att vi upplever mer stress och nervositet än vad vi har förmåga att hantera.
– Stress är en uråldrig respons som har varit mycket viktig för våra förfäders överlevnad. Den ger oss tunnelseende och förbereder oss på flykt eller kamp. I mötet med en tiger är den här reaktionen vettig, den hjälper oss kanske till och med att överleva.
Men för ryttaren fungerar tunnelseende dåligt. På hästryggen måste vi kunna fatta snabba beslut, vara följsamma och förmedla lugn. En alltför stressad ryttare kan till och med skapa farliga situationer.
– Hästen känner att vi är rädda och vill instinktivt fly. Vi kan välja att kämpa, men att fly är hästens instinkt.
  
Tanka dig med rätt tankar
Emelie ställer frågan; är det du eller hästen som är rädd för domarbordet eller muren på hoppbanan?
– När vi går in med inställningen att hästen är rädd för läktaren eller ett speciellt hinder, då kommer vi helt omedvetet att ändra vår ridning när vi närmar oss det farliga. Första gången hästen blev rädd kanske den blev skrämd, men risken är stor att det är ryttaren som ser till att hästen även fortsatt kommer att reagera med rädsla för läktaren. Detta eftersom det är vad vi förväntar oss.
Enligt Emelie är en nyckel till framgång att lära sig att fokusera på det man själv kan påverka och släppa tankarna på det som ligger utanför ens kontroll. När vi har en känsla av att vi har kontroll minskar stressen.
– När vi känner att vi har noll kontroll i situationen och inte kan påverka utgången, ja då skjuter stressen i höjden. Det positiva är att det finns mycket som ligger inom din kontroll och som du kan fokusera på.
Att komma väl förberedd, vara i tid, ha med rätt packning, vara mätt i magen och med fokus på din prestation (inte resultatet) är några av de saker Emelie tipsar om. Att visualisera och se sig själv lyckas är också bra.
– Om man inte kan se sig själv rida felfritt och jättesnabbt i fantasin, hur ska man då kunna göra det i verkligheten? Det tar lite tid att öva upp sin förmåga att visualisera, men det är väl investerad tid som kan göra verklig skillnad.
  
Färdiga program är en fördel
Emelie tävlar själv i dressyr och menar att dressyrryttare har en klar fördel med sina färdiga program. De kan visualisera hur de rider programmet om och om igen. Hoppryttaren vet inte vilken bana som väntar förrän väl framme på tävlingsplatsen.
– Men som hoppryttare kan man till exempel visualisera på kvällen efter en träning. Ta en övning som ingick och se dig själv rida den ”top notch”.
Väl på tävlingsplatsen, efter bangång, kan man alltid avsätta fem till tio minuter för att visualisera sin ritt och befästa planen för dagen. Andra tips för att bygga självkänsla inför tävling är att föra tränings- och tävlingsdagbok där man efter varje träning och tävling listar fem saker som gick bra och en sak att jobba lite extra på.
– Vi ryttare är väldigt bra på att vara kritiska och älta de saker som inte har gått bra. Som dressyrryttare kanske man har fått flera åttor i sitt program, men ändå är det den där missen man lägger mest tid på att älta efter ritten. Det här kan vi ändra på och en träningsdagbok som tvingar oss att fokusera på det positiva kan vara till stor hjälp i början. Att bli bra på att uppmärksamma våra styrkor och det som fungerar kommer att hjälpa oss att känna oss kompetenta, samt bidra till en positiv självbild.
  
”Quick fix” på tävlingsplatsen
När man väl är på tävlingsplatsen finns det ett par knep att ta till då nervositeten tar över.
– Visualisera ritten ett par gånger före start. ”Fake it until you make it” låter kanske klyschigt men det funkar, säger Emelie och fortsätter:
– Det finns helt fantastiska studier som visar att vi kan minska stressen, enbart genom att räta upp oss och inta en stolt hållning. Så gå undan och ta plats, sträck ut armarna och skrik rakt ut. Börja le! Ta utsidan till hjälp för att påverka insidan.
Det gäller också att ha ett system för tävlingsdagen som funkar. Så att man vet hur långt innan man ska rida fram för att hästen ska vara förberedd på bästa sätt. Ha en packlista så att inget blir kvar hemma i stallet. Detta är små saker som gör att vi inte hamnar i stressade situationer. Emelie sänder också ett råd till de deltagande föräldrarna.
– Ställ frågor, tala inte om för barnen hur det ska vara.
Fokus ska vara på att ha roligt. Det är inte resultatet utan prestationen som är det viktiga.


Läst 227 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
23

Sara berättar åter om mardrömsbranden: ”När han stönar till och tar sitt sista andetag”

Flera medier har under torsdagen träffat Sara Algotsson Ostholt, för att höra henne berätta om branden i lastbilen. I ett mycket starkt tv-klipp från Aftonbladet förklarar hon med egna ord om känslorna och hur hon nu försöker tänka framåt trots allt.

Är i Sverige
Det var som bekant i början på maj som Sara var på väg hem från tävling i Polen, med två hästar på lastbilen. Lastbilen började brinna, den ena hästen, Chacco´s Crack avled i lågorna medan Arpertina vårdades ett par dagar på klinik innan även hon gick bort.
Sara Algotsson Ostholt är nu i Sverige för att hålla träningar. I flera intervjuer berättar hon mer om händelsen och viljan att försöka se framåt och att inte fastna i det som hänt.

Läs mer + se videoklipp hos Aftonbladet.se
Läs mer hos TT Omni
Läs mer hos Sveriges Radio
Läs mer hos SVT


Tidigare på Hippson.se:
Roberto om lastbilsbranden
Arpertina dog av skadorna efter branden
Sara om branden: ”Fruktansvärt och mycket tragiskt


Läst 3175 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
23

Ulla Håkanson söker hästskötare – möjlighet att se och lära av dressyresset

Ulla behöver en hästskötare som kan börja med en gång. För annars måste hon åka själv till tävlingarna på Strömsholm i början på juni.
– I värsta fall får jag köra upp ensam, men det är en lång resa från Skåne och jag vill gärna ha sällskap, säger Ulla till tidningen Ridsport.
Ulla har sin bas i skånska Kristianstad, personen som söker tjänsten ska gilla att vara på landet och vara bredd på att följa med på såväl träningsresor och tävlingar. Du bör också vara ansvarsfull, självständig samt ha tillgång till egen bil. I arbetet i övrigt ingår sedvanliga stalluppgifter.

Se annonsen på Hippson Market:


Läst 1076 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Startsidan »



Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng


Marias senaste




Arkiv