Som Voldemort typ

Ja, det är ordet som inte får nämnas.. Eller får, jag vågar inte. Inget jinxande. Men det verkar som att Drivve kanske är ngt som rimmar på fisk. Om det nu är så, så var det en förenad insats av Carina veterinär, Linda ET, min pappa Bengt (veterinär) och så jag själv som fixade var sin bit av lösningen. Jag älskar att kunna saker men jag älskar fasen ännu mer att lära mig. Nu vet jag till exempel lärt mig, tack vare far min, att ibland så släcker inte en hälta orsakad av smärta i hoven även om man lagt en ordinär och den tagit utifrån de test man kan göra.

Så nu sätts Driver igång mer än det skrittarbete som han fått göra hela tiden. Jag galopperade häromdagen. Herre, vilken galopp. Inte på det sätt att vi tog långsidan i två steg, utan mer som att det kommer bli jäkligt lätt att göra byten o piruetter på min svarta springare. Vilken bärighet. Han är ju galopperad förut under ryttare men först gick han med Frida o Nettan som inte väger ngt, sedan när jag kände att han var tillräckligt muskulös över ryggen för att jag själv skulle kunna tänka mig att galoppera på honom, då gick han ju inte helt rent.

Jag säger bara tack, tack, tack att jag inte löser problemen med att bråka med hästarna. Innan Drivve blev oren hade han svårt att fatta vänster galopp. Han spände till, fattade fel och tog sedan ett skutt och bytte rätt. Så jag tog beslutet att inte galoppera honom i det varvet, för det hade ju inte varit problem förut. Nu fattar han utan problem, och inte har jag några spänningar att lösa, för vi undvek helt problemet istället för att göra en grej av det.

Han är fin killen. Jossan o jag har fött upp något riktigt bra. Och ta i trä så kanske jag får möjligheten att förbereda honom för de där tävlingarna söderut nästa år. Men vi tar det i hans takt.