Rutinerade Helena Persson har varit femteryttare på mästerskap många gånger, men i Aachen är hon och Bonzai H »ordinarie«. Vi pratar med henne under tisdagseftermiddagen – onsdag drar hoppningens EM igång (tv-tider hittar du här)!
  
Text: Anki Yngve
Foto: Tomas Holcbecher
  
Hej Helena, hur är läget?
– Det är bra, resan hit gick fint och alla hästarna gick igenom besiktningen. Vi trimmade lite lätt i går och nu i kväll ska vi få komma in på banan så att de får titta på hindren. Jag hoppar nog inte hela träningsbanan utan tar ett par språng, Bonzai är ofta bra redan första dagen så han behöver inte hoppa en massa för den sakens skull.
  
Onsdag börjar EM med den inledande tidshoppningen. Vad är din strategi?
– Eftersom min häst är ganska långsam blir alla klasser tidshoppningar för mig. Så jag tror absolut inte att jag kommer att leda efter i morgon. Men mitt mål är att få till en bra avvägning och att hamna på en hyfsad plats, så jag måste rida ganska fort. Jag får hoppas på en bana med rejäla galoppsträckor, där Bonzai kan utnyttja sina långa steg.
– Arenan är riktigt stor och dressyrbanan ligger i mitten, så det kommer nog inte att bli så många alternativa vägar man kan ta. Det brukar annars vara ganska bra för mig, jag kan behöva chansa och gå snävt eftersom han inte är så snabb. Nåja, det är bara att gilla läget, det är samma för alla. 
  
Tidigare mästerskap har du varit femteryttare, nu ska du rida…
– Ja, det känns jättebra, och har gjort uppladdningen mycket lättare. Nu har jag vetat i god tid att jag ska tävla, de andra gångerna har det kanske funnits lite besvikelse att inte vara uttagen som ordinarie samtidigt som man ändå ska ladda för att vara beredd att rida om något händer. Den här gången har jag haft mycket lättare att förbereda mig mentalt. Det har bara känts bättre.
  
Håller du på mycket med mental träning?
– Nja, vi har ju hjälp av en mental tränare från SOK och så, samtidigt är många av oss inga unga idrottare längre. Vi har skapat oss våra rutiner och tankemönster som vi vet fungerar. Själv gillar jag att gå undan lite innan jag ska tävla, jag löser korsord och tar gärna en tupplur.
  
Det har varit mycket prat om Bonzai H:s speciella exteriör. Hur matchar du honom för att han ska hålla?
– Jag hittade ett bra upplägg för något år sedan och har inte ändrat så mycket på det sedan dess. Han känns väldigt fräsch faktiskt, kanske starkare än någonsin. Jag har ridit mycket konditionsträning i vinter, sedan tränas han en hel del på vattenband. Han går och pulsar i vatten, det sliter inte så mycket på leder och så vidare, vilket känns bra för honom.
  
Hur mycket hoppas han?
– Utöver att han tävlas var fjortonde dag under högsäsong så hoppas han inte så mycket. Kanske två-tre gånger i månaden hemma. Han är 15 år och har gjort alla övningar redan, han behöver bara påminnas lite ibland. Och han hoppar aldrig stort på träning.
  
Vad är planen fram till första klassen i morgon?
– Vi rider den här uppvärmningshoppningen i kväll, sedan trimmas han lite lätt i morgon inför tävlingen. Jag försöker lägga mitt trimpass vid lunch, inte på morgonen som många andra. Det är för att jag vill att han har lite värme kvar i kroppen när han ska tävla sedan, lite som de gör inom travet när de varmkör.
– En annan anledning är att jag tävlar honom på hackamore, men han är inte speciellt rolig att rida runt på det. Det är egentligen bara på banan det funkar. Så jag trimmar på träns och har förhoppningsvis med mig lite av den lösgjordheten till framhoppningen sedan, att det sitter kvar i kroppen.
  
Men på banan får du alltså inte svårt att styra med hackamoret?
– Han är väldigt lyhörd på det inne på banan av någon anledning, utanför är han stark som en oxe. Jag vet inte varför det fungerar så, bara att det fungerar! Tur att det inte är tvärtom…
  
Vad gör ni i kväll efter att ha träningshoppat?
– Då är det någon slags välkomsttillställning som arrangören bjuder alla ryttare på, sedan blir det tidig sänggång. Jag får väl hitta BBC eller något liknande att se på tv:n, de dubbar ju allt här så något annat än internationella nyheter går inte att titta på…

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!