Vi finner ständigt Jonas Tornell vakande över hästarna.
Foto: Tomas Holcbecher
  
Starten för det efterlängtade Europamästerskapet närmar sig. En av teamets viktigaste medlemmar, landslagsveterinär Jonas Tornell, gör sig redo för att åka till Tyskland – men hoppas som alltid att han blir sysslolös. Han ansvarar för både hoppningens och dressyrens stjärnor.
  
Text: Annelie Lundkvist
 
Veterinär Jonas Tornell känner nästan de svenska hästarna lika väl som deras ryttare och hästskötare gör, och finns med som en hjälpande hand under mästerskapet.
– Under tävlingen är jag med för att snabbt ta hand om exempelvis sår eller en lättare ögoninfektion. Och framför allt för att se eventuella symtom tidigt, såsom en mindre svullnad.

Alltid ett vakande öga på hästarna
Jonas har under många år varit dressyr- och hopplandslagets veterinär, tidigare hade han även hand om fälttävlanshästarna. Hans arbete pågår inte enbart under mästerskapen utan det är ett ständigt pågående uppdrag.
– Det är viktigt att känna till hästarnas grundfysik, då märker man tidigare om något är fel, menar han.
Varje gång en landslagshäst kontrolleras av veterinär är han delaktig, ofta görs kontrollen av honom själv, men gällande hästar utomlands har Jonas telefonkontakt med respektive hemmaveterinär.
Inför de stora mästerskapen genomgår alla hästar en så kallad vetcheck, för att se så att de är i skick att starta.
– Vi arbetar förebyggande under hela säsongen och vet att vissa hästar behöver kontrolleras oftare än andra, säger Jonas.

Inspektion varje morgon
Väl på plats under mästerskapet är Jonas en av många veterinärer i stallarna. Varje land har nämligen med sig en egen veterinär, som är anmäld av förbundskaptenen vid ryttaranmälan.
Jonas berättar att han tillbringar mycket tid i stallet, dels för att ha ett vakande öga på hästarna, dels för att hålla kontakten med dem som känner hästarna bäst – hästskötarna.
Tillsammans inspekterar de hästarna varje morgon och när ryttaren rider är det bredvid skötaren Jonas står.
– Ryttarna lämnar över ansvaret till mig och skötaren när det kommer till hästens välfärd. Om jag tycker att någon häst verkar lite stel, eller att vi känner en liten svullnad någonstans, frågar jag hästskötaren först för att slippa oroa ryttaren.
Jonas vet av erfarenhet att alla ryttare inte klarar av att få frågan om hästen brukar vara stel på morgonen, eller lite svullen i ett ben. Med tävlingsnerverna på plats, och en oro att något ska gå fel, är det bättre att fråga skötaren när det handlar om enkla funderingar.
– Jag har varit med så länge att vi alla känner varandra väldigt väl, jag vet vilka ryttare jag kan diskutera lättare funderingar med även på tävlingsplatsen.

Under OS i London stod han där, mellan Casall och finalen, med hästen i fokus. Foto: Tomas Holcbecher
  
Hästarnas väl går i första hand
Målet som veterinär på tävlingsplatsen är att vara minst omtalad i teamet, och att vara sysslolös. Därför har Jonas tittat på alla hästar vid den sista tävlingen innan ett stort mästerskap, och kommer till tävlingsplatsen med vetskapen om att samtliga hästar är i god form.
– Sen kan det hända saker under tävlingens gång, ta till exempel OS i London. Vad som hände Casall är en tråkig grej som vi inte lyckades få till.
Han syftar på balltrampet som Casall ådrog sig inne på banan och som han därefter fick ont av. Rolf-Göran Bengtssons medaljchanser försvann när hingsten inte godkändes under sista veterinärbesiktningen.
– Ryttarna bryr sig verkligen om sina hästar och sätter dem främst, även i tuffa stunder. Det gör mitt arbete motiverande.

En prisad veterinär
Jonas fick under Ryttargalan 2015 utmärkelsen "Årets hederspris". Ett pris han själv blev överraskad över att få hämta, till publikens jubel. Det råder ingen tvekan om att han tar sitt uppdrag som landslagsveterinär på största allvar, och att han är lika delaktig i framgångarna som resten av teamet.
  

Överraskad och stolt på scenen i Stockholm. Foto: Annelie Lundkvist

 
I det här bildspelet - med 43 foton - försöker vi sammanfatta de gångna veckornas olympiska spel i Greenwich Park, London. OS har verkligen bjudit på dramatik, tårar och skratt. Tack alla läsare för att ni har varit med oss!
 
Foto: Tomas Holcbecher, Anki Yngve & FEI

Vi fick in 284 svar i Dressyrduellen inför gårdagens kürfinal. Hälften försvann redan på första duellen som var mellan Charlotte Dujardin och Adelinde Cornelissen. Över 80 procent hade Carl Hester som vinnare över Helen Langehanenberg, men med sin fjärdeplats drog Helen det längsta strået. Att sedan dessutom Tinne Vilhelmson Silfvén slog Patrik Kittel gjorde att det enbart var nio stycken som hade alla rätt.
   
Av de nio vinner Sara Hallström från Bålsta och Jessika Ung från Rabbalshede var sin OS-souvenir. Stort grattis till er! Vinsterna kommer på posten under nästa vecka.

Bo Jenå med sina finalryttare Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
Förbundskapten Bo Jenå är ganska nöjd med OS för dressyrens räkning. Tyvärr gjorde utgångsläget efter första dagen, då Santana blev skrämd av kameror och de andra ekipagen fick en del missar, att det var svårt för svenskarna att rida upp sig hur mycket som helst.
- Felen kostar. Ingen av ryttarna har gjort några stora saker, men marginalerna är väldigt små, säger han.
  
Kanske är det den där sista jämnheten som saknas.
- Jag skulle vilja att vi kom in första dagen och red på samma sätt som vi gör den sista. Då skulle det kunna bli riktigt bra, menar Bo. 
Något han inte är så förtjust i är det upplägg som har varit på OS, där dressyrryttarna har haft ett minst tre dagar långt uppehåll mellan de två första klasserna. 
- Det gynnar varken häst eller ryttare tycker jag, båda måste ladda om.
Däremot tycker han att arrangemanget på plats har varit fantastiskt, med bra service och god mat. 
- Nu ska vi träffas och utvärdera framåt. I morgon är första dagen på vägen mot OS i Rio!
  
Mycket händer i sporten
Bo Jenå poängterar att väldigt mycket har hänt på dressyrsidan under de senaste två åren, sedan Totilas stora genombrott. Nya ekipage dyker upp hela tiden och det gäller att hänga med.
Är det aveln eller ridningen som har blivit bättre?
- Jag tror att det är både och. Sedan gynnar det verkligen sporten att det inte är samma ryttare och samma länder som står på prispallen hela tiden, så var det ju ett tag. Det blir tävling på riktigt och mer spännande för alla. 
Tidigare i dag sa Patrik Kittel att man nästan automatiskt får lägre poäng om man startar tidigt i en klass. Vad säger du som domare om det?
- Det går att få bra poäng även om man startar tidigt, men tyvärr är det svårare. Ligger man högt på rankingen och har kämpat sig dit, då dras man i den högre gruppen. Domarna är inte mer än människor, de vill inte råka döma för högt i början så att det blir problem sedan. Jag försvarar dem inte, men det är mänskligt att hålla igen på de alla första ryttarna i ett sådant här startfält.
  
Text: Anki Yngve