Vi finner ständigt Jonas Tornell vakande över hästarna.
Foto: Tomas Holcbecher
  
Starten för det efterlängtade Europamästerskapet närmar sig. En av teamets viktigaste medlemmar, landslagsveterinär Jonas Tornell, gör sig redo för att åka till Tyskland – men hoppas som alltid att han blir sysslolös. Han ansvarar för både hoppningens och dressyrens stjärnor.
  
Text: Annelie Lundkvist
 
Veterinär Jonas Tornell känner nästan de svenska hästarna lika väl som deras ryttare och hästskötare gör, och finns med som en hjälpande hand under mästerskapet.
– Under tävlingen är jag med för att snabbt ta hand om exempelvis sår eller en lättare ögoninfektion. Och framför allt för att se eventuella symtom tidigt, såsom en mindre svullnad.

Alltid ett vakande öga på hästarna
Jonas har under många år varit dressyr- och hopplandslagets veterinär, tidigare hade han även hand om fälttävlanshästarna. Hans arbete pågår inte enbart under mästerskapen utan det är ett ständigt pågående uppdrag.
– Det är viktigt att känna till hästarnas grundfysik, då märker man tidigare om något är fel, menar han.
Varje gång en landslagshäst kontrolleras av veterinär är han delaktig, ofta görs kontrollen av honom själv, men gällande hästar utomlands har Jonas telefonkontakt med respektive hemmaveterinär.
Inför de stora mästerskapen genomgår alla hästar en så kallad vetcheck, för att se så att de är i skick att starta.
– Vi arbetar förebyggande under hela säsongen och vet att vissa hästar behöver kontrolleras oftare än andra, säger Jonas.

Inspektion varje morgon
Väl på plats under mästerskapet är Jonas en av många veterinärer i stallarna. Varje land har nämligen med sig en egen veterinär, som är anmäld av förbundskaptenen vid ryttaranmälan.
Jonas berättar att han tillbringar mycket tid i stallet, dels för att ha ett vakande öga på hästarna, dels för att hålla kontakten med dem som känner hästarna bäst – hästskötarna.
Tillsammans inspekterar de hästarna varje morgon och när ryttaren rider är det bredvid skötaren Jonas står.
– Ryttarna lämnar över ansvaret till mig och skötaren när det kommer till hästens välfärd. Om jag tycker att någon häst verkar lite stel, eller att vi känner en liten svullnad någonstans, frågar jag hästskötaren först för att slippa oroa ryttaren.
Jonas vet av erfarenhet att alla ryttare inte klarar av att få frågan om hästen brukar vara stel på morgonen, eller lite svullen i ett ben. Med tävlingsnerverna på plats, och en oro att något ska gå fel, är det bättre att fråga skötaren när det handlar om enkla funderingar.
– Jag har varit med så länge att vi alla känner varandra väldigt väl, jag vet vilka ryttare jag kan diskutera lättare funderingar med även på tävlingsplatsen.

Under OS i London stod han där, mellan Casall och finalen, med hästen i fokus. Foto: Tomas Holcbecher
  
Hästarnas väl går i första hand
Målet som veterinär på tävlingsplatsen är att vara minst omtalad i teamet, och att vara sysslolös. Därför har Jonas tittat på alla hästar vid den sista tävlingen innan ett stort mästerskap, och kommer till tävlingsplatsen med vetskapen om att samtliga hästar är i god form.
– Sen kan det hända saker under tävlingens gång, ta till exempel OS i London. Vad som hände Casall är en tråkig grej som vi inte lyckades få till.
Han syftar på balltrampet som Casall ådrog sig inne på banan och som han därefter fick ont av. Rolf-Göran Bengtssons medaljchanser försvann när hingsten inte godkändes under sista veterinärbesiktningen.
– Ryttarna bryr sig verkligen om sina hästar och sätter dem främst, även i tuffa stunder. Det gör mitt arbete motiverande.

En prisad veterinär
Jonas fick under Ryttargalan 2015 utmärkelsen "Årets hederspris". Ett pris han själv blev överraskad över att få hämta, till publikens jubel. Det råder ingen tvekan om att han tar sitt uppdrag som landslagsveterinär på största allvar, och att han är lika delaktig i framgångarna som resten av teamet.
  

Överraskad och stolt på scenen i Stockholm. Foto: Annelie Lundkvist

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist