Stipendiaterna tillsammans med Ulla Håkanson.
Foto: Annika Grundberg
  
För elfte året i rad delade Ulla Håkanson ut Ajaxstipendiet till lovande unga ryttare. Ansökningarna har nått nytt rekord detta år, och Ulla är nöjd med sina val.

Dressyrryttarna Carl Hedin och Lina Andersson får sällskap av hoppryttaren Antonia Andersson, när de med ära tar sig an en period av träning och tävling. Ajaxstipendiet ger nämligen ryttarna möjlighet att utvecklas med hjälp av en pott på 200.000 kronor, fördelat på två år.
– Det har varit över förväntan, så många ansökningar som vi fått i år har vi aldrig fått. Jag har ingen koll på hoppryttarna, men har fått hjälp av insatta personer att välja, säger Ulla.
  
Utveckling under ansvar
Stipendiet ger ryttarna 50.000 kronor var sjätte månad i två år, pengar som ska användas till träning. Var fjärde månad rapporterar stipendiaterna om sin utveckling och sina planer framåt till Ulla, som håller ett vakande öga.
– Pengarna är inte till för att åka på semester, inte heller för att köpa en sadel. De är öronmärkta för träning och utveckling, förklarar Ulla.
Endast två personer har under tio år hoppat av programmet, en på grund av sjukdom och den andra ryttaren valde att sluta med hästar.
– Det var svårt att välja, men till exempel ryttare med mycket pengar behöver inte vårt stöd.
  
Ryttarna har långsiktiga planer
Hoppryttaren Antonia Andersson, 21 år, berättar att hon bor tillsammans med sina föräldrar på en gård i skånska Billinge. I stallet står tolv hästar, innan jul valde hon att sälja sina fyra bästa hästar för att kunna fortsätta sin satsning. Nu blir det fokus på unghästar med hopp om att ta fram topphästar inför framtiden. Till Falsterbo hade hon med sig en femåring och en sexåring till Scandinavian Open.
– Jag planerar att åka till Bo Kristoffersen och träna, och även till Pether Markne, berättar Antonia.
Lina Andersson, som gästbloggat hos Hippson från sina träningsresor till Adelinde Cornelissen, kommer att fortsätta träna för den nederländska dressyrryttaren.
– Jag åker i september och stannar i en månad. Förutom träning så planerar jag att debutera i kür när jag är där.
Carl Hedin har flyttat hem till Sverige efter en vinter i Storbritannien. Där har både hästar och plugg stått i fokus för den unga dressyrryttaren.
– För mig känns det viktigt att bygga upp företaget så att hästarna kan få en trygg bas och satsningen kan bli långsiktig.
Han bor nu i Falkenberg och satsar på ridningen med ett fullsatt stall.
– Det är ett jätteerkännande att de vill satsa på en som ryttare, då blir man ännu mer motiverad.

Tidigare stipendiater

Text: Annelie Lundkvist

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!