FHS16-kollen - Dressyrens OS-doldisar presenterade sig

Falsterbo Horse Show 2016

Här samlar vi all bevakning från årets Falsterbo Horse Show. Det blir resultat, bakom-kulisserna, bildspel, intervjuer och mycket mer.


JUL
07
2016

Dressyrens OS-doldisar presenterade sig


Therese Nilshagen, Bo Jenå och Juliette Ramel.

Dressyrens förbundskapten Bo Jenå finns i Falsterbo och vid en pressträff presenterade han OS-lagets två doldisar. Båda gör mästerskapsdebut i seniorsammanhang – för Therese Nilshagen är det faktiskt mästerskapsdebut på alla nivåer.
– Det känns overkligt och jag ska göra det bästa jag kan, säger Therese och Juliette Ramel fyller i:
– Det känns jättehäftigt.
 
Text och foto: Annika Grundberg
  
Bo Jenå tog chansen att förklara hur tillsättningen av de sista två platserna i laget har gått till. Sedan länge är Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silfvén klara för Rio.
– Vi kunde ha skickat två lag om vi hade fått. De här två har efter hand som säsongen har gått presterat bäst. Deras resultat, formkurva, hästar och teamet som står bakom dem är topptopp. De har båda alla förutsättningar för att kunna prestera och det har de gjort också.
  
Har bott i Tyskland i 13 år
Therese flyttade till Tyskland mer eller mindre direkt efter gymnasiet och har blivit kvar där.
– När jag åkte till Tyskland hade jag inga meriter utan jag har fått jobba mig upp. Först var väl tanken att stanna i Tyskland ett år, men så upptäckte jag att man inte lär sig att rida på ett år. Så jag blev kvar. Jag har jobbat hårt men har också haft turen att hamna i väldigt professionella stall, berättar hon.
OS-hästen Dante Weltino OLD har Therese ridit i fem år, sedan hingsten var fem.
– Han har klarat allt en häst ska klara varje år. Jag har haft en fantastisk resa med den här hästen och är så glad att jag har fått lov att behålla honom. Jag är oerhört tacksam gentemot hästägarna.
  
Delar tränare med Gal och Minderhoud
Juliette Ramel är något mer känd för hemmapubliken, då hon har ridit EM på junior- och young rider-nivå. Sedan fem år är hon stationerad i Holland på samma anläggning som Edward Gal och Hans Peter Minderhoud, där hon tränar för Nicole Werner. Juliette äger OS-hästen Buriel själv och berättar att han är något utöver det vanliga.
– Jag har aldrig haft en häst som honom, han är en sådan personlighet. Vi har inte pressat honom, men det har ändå gått lätt för honom för han är så intelligent. Det han lärt sig kan han, berättar hon.
Att deras prestationer räckte ända till Rio känns overkligt.
– Det är klart att det är något jag har tänkt på, men kanske inte vågat säga högt. Det gäller ju också att prestera under lång tid.
  
Hästar som världsryttarna skulle vilja ha
– Det är två världsklasshästar, som vilken ryttare som helst skulle vilja ha. Så jag är ytterst tacksam att Therese och Juliette har fått möjlighet att behålla hästarna, säger Bo Jenå.
För Therese har det handlat om att få till ett avtal med ägarna, för att kunna vara med i OS. Hingsten går inte i aveln i år för att kunna fokusera helt på de olympiska spelen tillsammans med Therese. För Juliette är det enklare då hon äger hästen själv och visst har det kommit bud på Buriel.
– Men jag vill inte sälja, säger hon.
På plats i Rio tänker de förvalta förtroendet på bästa sätt.
– Jag ska prestera mitt bästa, säger Juliette.
– Jag sa försöka rida så bra som möjligt, så att jag rider ut från banan och känner att vi har gjort allt vi kunde den dagen, säger Therese.
Jenå fyller i med att när de här två presterar på topp, då brukar de slå personligt rekord. Vi håller tummarna för att det blir så även i Rio.


Läst 14490 ggr
(Logga in för att skriva en kommentar)

Fler inlägg

NOV
30
2015

Kristians och teamets tårar efter Biggles sista start



Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!


Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.


Kristian applåderar sin fina häst...


... och de får stående ovationer av publiken.


Tack för allt, fina Biggles!


Läst 47723 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
30
2015

Bildspel: Balans + kommunikation = Lorenzo


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve


Läst 51476 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
29
2015

Publiken hyllade Filur under prisutdelningen



  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.


Läst 71065 ggr Kommentarer Kommentera