Segernäven i luften efter målgång!
    
Sandra Gustafsson red sin Kaminskij till seger i Falsterbo Hunting, för tredje året i rad. Totalt var det hennes fjärde seger i klassen och hon strålade efter ritten. För Hippson berättar hon dock att det kan vara dags att skiljas från sin fina häst.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Annika Grundberg
  
Hur kommer det sig att du vinner i år igen?
– För att det är så kul att rida denna klass. Det är riktigt roligt och en härlig atmosfär, där man verkligen kan njuta av samspelet med sin häst. Sen hade jag ju verkligen en seger att försvara, förklarar Sandra.
  

Ekipaget fullkomligen attackerade vattnet, med härligt självförtroende.
  
Inflammation satte stopp för OS-dröm
Hon medger även att det var tråkigt att avbryta satsningen mot OS i Rio, som hon påbörjade med Kaminskij. Dock är hästens hälsa viktigast. Och när de i början på året insåg varför den 14-åriga valacken inte betedde sig som vanligt kunde de snabbt hjälpa honom.
– Han fick mindre kotledsinflammationer i båda fram och när vi tog blodprov såg vi att han hade höga värden av anaplasma. Vi kunde dock snabbt få bukt med det, men satsningen fick stå åt sidan.
Nu är Sandras plan att rida SM i slutet på sommaren, om hästen inte har hunnits säljas.
– Han börjar bli till åren och är en perfekt läromästare till en junior- eller young rider-ryttare. Sen får vi se om jag kan skiljas från honom, avslutar hon.
  

Ludwig Svennerstål och Stinger över stocken.

Även om han inte gasade för fullt gick det undan.

Ludwig gasade inte fullt ut
För andraplacerade Ludwig Svennerstål var det tredje gången han satt på Stinger, han uppskattar verkligen ägarens förtroende att få låna den fina valacken.
– Jag hade dock svårt att rida riktigt fort, det blir så när man inte känner hästen. Men jag red så fort jag kunde och tycker att det är jättekul att vara här.
För ”Ludde” var det första gången han deltog i Falsterbo Hunting och det gav honom blodad tand.
– Det märks att hästen har fått väldigt bra utbildning och grund, något som gör att jag kunde sitta upp och tävla direkt. Nu hoppas jag att jag får fortsätta rida den, potentialen för att det ska bli en riktigt bra häst finns och jag gillar honom.
  

Stilstudie av Jonna Friman och Lady Grey. 
  
Jonnas favorit i kopp och sadel
Att tredjeplacerade Lady Grey är brun kan förvirra åskådarna, men Jonna Friman berättar att den egna uppfödningen är döpt efter en tesort. I år är hästen 15 år och trivs verkligen inne på banan. Att publiken kommer nära ibland gör ingenting, det är snarare tvärtom.
– Hon bryr sig inte om publiken. Både hon och jag blir extra taggade under denna klass och hade riktigt kul ute på den nya banan i dag.
  

Pontus Hugosson red i skidglasögon.

Resultat

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist