Segernäven i luften efter målgång!
    
Sandra Gustafsson red sin Kaminskij till seger i Falsterbo Hunting, för tredje året i rad. Totalt var det hennes fjärde seger i klassen och hon strålade efter ritten. För Hippson berättar hon dock att det kan vara dags att skiljas från sin fina häst.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Annika Grundberg
  
Hur kommer det sig att du vinner i år igen?
– För att det är så kul att rida denna klass. Det är riktigt roligt och en härlig atmosfär, där man verkligen kan njuta av samspelet med sin häst. Sen hade jag ju verkligen en seger att försvara, förklarar Sandra.
  

Ekipaget fullkomligen attackerade vattnet, med härligt självförtroende.
  
Inflammation satte stopp för OS-dröm
Hon medger även att det var tråkigt att avbryta satsningen mot OS i Rio, som hon påbörjade med Kaminskij. Dock är hästens hälsa viktigast. Och när de i början på året insåg varför den 14-åriga valacken inte betedde sig som vanligt kunde de snabbt hjälpa honom.
– Han fick mindre kotledsinflammationer i båda fram och när vi tog blodprov såg vi att han hade höga värden av anaplasma. Vi kunde dock snabbt få bukt med det, men satsningen fick stå åt sidan.
Nu är Sandras plan att rida SM i slutet på sommaren, om hästen inte har hunnits säljas.
– Han börjar bli till åren och är en perfekt läromästare till en junior- eller young rider-ryttare. Sen får vi se om jag kan skiljas från honom, avslutar hon.
  

Ludwig Svennerstål och Stinger över stocken.

Även om han inte gasade för fullt gick det undan.

Ludwig gasade inte fullt ut
För andraplacerade Ludwig Svennerstål var det tredje gången han satt på Stinger, han uppskattar verkligen ägarens förtroende att få låna den fina valacken.
– Jag hade dock svårt att rida riktigt fort, det blir så när man inte känner hästen. Men jag red så fort jag kunde och tycker att det är jättekul att vara här.
För ”Ludde” var det första gången han deltog i Falsterbo Hunting och det gav honom blodad tand.
– Det märks att hästen har fått väldigt bra utbildning och grund, något som gör att jag kunde sitta upp och tävla direkt. Nu hoppas jag att jag får fortsätta rida den, potentialen för att det ska bli en riktigt bra häst finns och jag gillar honom.
  

Stilstudie av Jonna Friman och Lady Grey. 
  
Jonnas favorit i kopp och sadel
Att tredjeplacerade Lady Grey är brun kan förvirra åskådarna, men Jonna Friman berättar att den egna uppfödningen är döpt efter en tesort. I år är hästen 15 år och trivs verkligen inne på banan. Att publiken kommer nära ibland gör ingenting, det är snarare tvärtom.
– Hon bryr sig inte om publiken. Både hon och jag blir extra taggade under denna klass och hade riktigt kul ute på den nya banan i dag.
  

Pontus Hugosson red i skidglasögon.

Resultat

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.