Patrik Kittel skriver autografer efter sin ritt.

Hej till publiken! Tack för den här gången!

Patrik och Delaunay fick till en fin ritt, men en stor miss kostade en del.

Men det gjorde inget för Sveriges del.

Bo Jenå och Patrik Kittel är glada när de får reda på resultatet.

Delaunay fick ta emot blå-gul rosett för seger i kür-klassen.

Det har blivit en del ärevarv för Patrik i helgen.

Förbundskapten Bo Jenå är glad så klart.

Hela det svenska laget.

Och upp på podiet, tjohej!

Det blir en hel del spex och stoj, som sig bör.

Vinkar till andra sidan också.

Heja Sverige!

Patrik Kittel tog hand om champagnen...

En klassisk laguppställning...

Glada lagryttare.

Förbundskaptenen bjöd på sig själv.

Ärevarv till stående ovationer.

Patrik Kittels hästskötare Marie har en fullpackat grooming-bag.

Patrik Kittel och Delaunay avslutade riktigt stabilt, om än med en kostsam miss i ettorna, på 74,475 procent i küren. Vilket gav Sverige segern i Nations Cup – för tredje året i rad.
  
Text och foto: Ida Röök
  
Sverige låg i ledning i princip från början till slut i Nations Cup-dressyren i Falsterbo. Under lördagen avslutades bataljen med att lagens tredje ryttare red kür. Något som gav individuell seger till Patrik Kittel – och även en lagseger till Sverige.
Patrik var nöjd med ”Dude” efteråt, även om både han själv och hästen blev lite förvånade över fotograferna i ena hörnet, som gjorde att det kom en grov miss i galoppombytena i varje steg plus ett efterföljande misstag i en övergång till trav.
  
Rose vann Grand Prix Special
– Det var en superritt men det var synd med ettorna, den missen kostade nog två-tre procent. Det stod en del fotografer i hörnet där och i vanliga fall älskar jag fotografer. Men kanske inte just i dag, skrattar Patrik och fortsätter:
– Jag är särskilt nöjd med piaff och passage, det gjorde han riktigt bra. Han går från klarhet till klarhet, vilket är härligt att jobba med.
Övriga lagmedlemmar, Rose Mathisen och Jennie Larsson, var också nöjda med sina hästar som tidigare under lördagen gick Grand Prix Special.
– Jag är jätteglad, verkligen, säger Rose som vann klassen individuellt tillsammans med Zuidenwind.
Jennie Larsson har gjort hemläxan väl med Zircoon Spring Flower.
– Jag fick liksom igenom det vi har jobbat med hemma, kanske framför allt är det formen vi kämpar med. Men det kändes verkligen som att vi har gjort stora framsteg, säger hon.
  
Börjar bli en vana
Förbundskapten Bo Jenå myste på presskonferensen. Det har hållits Nations Cup i dressyr i Falsterbo tre år, och för tredje gången vann Sverige.
– Ja, det här börjar bli en vana. Jag är så klart nöjd med vad laget har gjort och framför allt är det roligt att dressyren i Falsterbo får ett uppsving för varje år som går, säger han.
Tvåa i lagtävlingen blev Danmark, medan Ryssland slutade på en tredjeplats.

Resultat - laget
Resultat, küren individuellt
Resultat, Grand Prix Special, inidividuellt

Missa inte bildspelet i toppen av sidan!

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.