Balouca (valack e. Baloubet de Rouet – Parco), är vidare till final i femårsklassen.
  
Stephanie Holmén är som bekant beridare hos Lisen och Peder Fredricson på Grevlunda. Hon rider inte mindre än sju unghästar i Falsterbo – första dagen var hon felfri med samtliga. Med fem av dem rider Stephanie final senare i veckan.
  
Text: Ida Röök
Foto: Anki Yngve
  
Grattis, Stephanie, snyggt ridet! Men hur lyckas du så bra när det gäller?
– För det första har jag väldigt fina hästar. Sedan har jag ett system som jag håller mig till som funkar för både mig och hästarna. Det är klart att systemet anpassas utefter individen, men i stort är det detsamma med alla hästar.
  
Hur tänker du kring förberedelser och matchning?
– Det är ju väldigt viktigt att hästarna kommer hit och är väl förberedda för uppgiften. Tidigare år har man sett en del dåliga rundor där hästarna inte har varit färdiga. Men i år ser det över lag väldigt fint ut så här långt. Mina hästar har matchats noggrant inför detta och de är på topp när de är här.
– Sedan är det viktigt att välja rätt kvalplatser, man ska inte åka till de lugnaste tävlingarna och kvala unghästarna på det viset. Jag har kvalat ”mina” på större tävlingsplatser med mycket atmosfär. Det blir en check på om de klarar av det eller inte. Gör de inte det har de heller inte i Falsterbo att göra.

Hur olika är hästarna att rida, hur mycket måste du ställa om i ridningen mellan dem?
– Inte alls mycket faktiskt. Jag känner dem utan och innan och de är väl inarbetade i mitt system. Över lag rider jag alla efter samma plan. Visst kan det vara så att jag låter en storgalopperad häst gå på ett mindre på en distans och på en häst med mindre galopp lägger jag kanske in ett språng extra på samma linje. Men så mycket mer ändring än så handlar det inte om.
  
Blev du själv förvånad över att du lyckades rida felfritt på alla den första dagen?
– Jag vet att mina hästar är i bra form och jag vet att de har kapaciteten för att kunna gå in och nolla. Men så gäller det att ha marginalerna på sin sida, jag hade en bra dag helt enkelt.
  
Stephanie har ridit fyra av sex femåringar till final, efter att den andra semifinalen för den årskullen är klar. Även sexåringen är med till finalen.

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist