Rolf-Göran Bengtsson och Quintero La Silla på prisutdelningen.

De svenska ryttarna red som om det gällde livet. Det räckte inte ända fram på de extremt tuffa banorna, men de är alla nöjda med sina prestationer och sina hästar.

– I en världscupfinal ska det vara stort och svårt, här är ju världens bästa hästar och ryttare som tävlar mot varandra, säger Rolf-Göran Bengtsson.

Rolf-Göran Bengtssons mål med helgen var att komma topp-5, nu blev han sexa, och det är enligt honom själv verkligen helt okej.
- Vi fastnade i plank/räcke-kombinationen i första rundan. Den visste jag redan innan att den skulle bli vårt största problem. Det var väl okej att han rev första, men sedan snubblade han till och fick med sig det andra också. Men jag är nöjd med min häst, säger han.
Att Quintero La Silla är en känslig individ har väl alla förstått vid det här laget. Han blir lite "sprallig" som Rolf-Göran själv uttrycker det.
- I andra rundan gällde det att hålla honom tillräckligt lugn för att inte riva. Men då blir det också så att jag får slåss mot maxtiden i stället, säger han om sitt ynka tidsfel i andra rundan.
Enligt Rolf-Göran var banan precis så stor som man ska förvänta sig under en världscupfinal.
- Det är något av det största jag har sett och ridit. Hade vi haft en runda med 15 felfria hade man kritiserat att det inte var stort nog. Här är världens bästa ryttare och hästar - då ska det vara stort och svårt. Dessutom har vi alla förutsättningar i den här arenan med ett toppenbra underlag och en stor framridning.
När publikstödet kommer på tal ler Rolf-Göran brett.
- Det är fantastiskt, säger han.
  
Stolpe ut för Henrik
Henrik von Eckermann och Gotha FRH hade väl, milt uttryckt, stolpe ut den här helgen. 

- Jag känner mig lite tom. Hästen har gått superbra men vi har inte riktigt fått till det hela vägen. Att riva första och sedan andra hindret. Ja vad ska man säga, det är så klart frustrerande, säger Henrik.
Han är extremt nöjd med hur Gotha har presterat.
- Hon har gjort det hon ska på ett väldigt fint sätt. Men ändå, det är ju ingen som minns någon som har kommit på en åttonde plats i en världscupfinal. Så är det ju, säger Henrik uppgivet.
- Nu tar vi nya tag, det kommer nya tävlingar och förhoppningsvis händer "det" för oss någon gång.
Han tycker, liksom Rolf-Göran, att banorna var bra byggda.
- Det ska vara utslagsgivande på den här nivån, säger Henrik.

Tackar brorsan för andra rundan

Jens Fredricson bestämde sig som bekant först för att stryka sig från den andra rundan.
- När vi studerade poängsammanställningen noga kom vi fram till att det kanske inte var så kört ändå. Eller det var snarare Peder (Jens bror, reds anm.) som sa åt mig att köra. Och det är jag glad för nu.
Jens menar att den andra banan i den andra omgången passade honom och Lunatic bättre.
- Den första var riktigt jobbig, med ett ryckigt tempo. Den andra banan var mer i min smak där man hittade rytmen på ett annat sätt. Lunatic gjorde ett riktigt bra jobb och jag är supernöjd med honom. Och så får jag väl tacka brorsan, jag är glad att jag gick in igen, säger Jens.

Malin nöjd med "Tore"

Hippson träffade Malin Baryard Johnsson på framridningen efter den första klassen - hon valde dock att inte starta i den avslutande rundan. Hon hade ändå inte chans på en framskjuten placering, då är det bättre att spara hästen.
- Supernöjd. Tornesch hoppade jättelikt, men med två tråkiga nedslag.
Banan visade sig vara riktigt stor - och svår. inte en enda nolla blev det i den första omgången.
- Det här är det svåraste jag har gjort och jag har ändå varit med i nio världscupfinaler, säger Malin.

Text och foto: Ida Röök

Henrik von Eckermann och Gotha FRH har haft en bra helg, även om ryttaren hade hoppats på mer.

Jens Fredricson och Lunatic ler lika stort båda två. 

Henrik von Eckermann gick upp i ledningen efter sin ritt, han slutade på en åttondeplats.

Rolf-Göran hyllar den svenska publiken. "Fantastisk", säger han.

Jens är nöjd över att han gick in igen och red den sista omgången. "Tack brorsan", säger han.

Malin Baryard Johnsson valde att stryka sig efter den första rundan. 

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist