Så här glad var Amanda när hon vann SM – och fick chans att tävla i Göteborg. FOTO: Roland Thunholm/GHS

Amanda Ericsson skrällde rejält när hon vann hoppningens inomhus-SM i Borås, därmed fick hon också biljett att rida i Scandinavium.
– Jag har inte tävlat här förut, enda gången jag har satt min fot i arenan var som hästskötare, ler den 29-åriga ryttaren.
  
Hon är väldigt glad över att ha fått chansen att rida i Göteborg tillsammans med Crimson, ägd och uppfödd av arbetsgivaren Stuteri Arch. Amanda har ridit internationellt i Arezzo, men har inte varit i närheten av att tävla femstjärnigt förut.
– Jag har försökt göra allt precis som vanligt inför den här tävlingen, genom att följa mina vanliga rutiner. Viktigast är att se till att Crimson är på gott humör, jag rider mycket ute på honom, han trivs bäst med mycket variation, berättar hon.
Crimson har Amanda ridit i tre år nu.
– Det har gått stadigt framåt, det är så kul att vi gör det här tillsammans, säger hon.
Hästen är bara tio år gammal, han har gått tolv 1,50 klasser hittills men bara en enda 1,55. Amandas plan är att rida GP-kvalet över 1,50-hinder på fredag. Förhoppningen är att kvala till lördagens stora Grand Prix, Gothenburg Trophy. 
  
Hur reagerade Crimson när han kom hit till Scandinavium?
– Stallet gick helt okej, men inne i arenan blev han jättepigg! Han gick och tittade upp mot läktaren och undrade nog var han var, berättar matte.
  
Kan du beskriva hans personlighet?
– Han är lite lat hemma, men gillar att visa upp sig. Står någon och tittar showar han gärna och Crimson älskar att bli fotograferad, han är en riktig linslus! Han är verkligen en tävlingshäst som trivs på tävlingsplatserna. 
  
Du sa att du hade varit här som hästskötare en gång …
– Jag jobbade ett par månader åt Evelyn Sander när hon var junior, så det var med henne jag var här. Då hade jag arbetat hos Sven Ingvarsson i sex år och ridit väldigt mycket, jag var faktiskt lite trött på ridningen och fick för mig att jag skulle göra något annat. Men så fort jag slutade rida slog suget till direkt, det gick liksom inte att låta bli. 

Nyhetsklipp från SVT Halland som besökt Amanda hemma på Stuteri Archs anläggning i Båstad. 

  
FOTNOT: Amanda har även med sig en yngre häst till Scandinavium, Lotus, som hon själv ägt sedan han var två och ett halvt år.
 
Text: Anki Yngve 

Angelica Augustsson, 23 år gammal, kunde inte sluta gråta på prisutdelningen efter Rolex FEI World Cup i Scandinavium. Och varför skulle hon det, hon hade ju vunnit sitt livs första världscupklass, dessutom på hemmaplan i Göteborg! 

- Det var en väldigt, väldigt speciell dag i dag. En fantastisk dag för hoppsporten och för hela idrottsvärlden - som behöver nya och unga stjärnor, var Ludger Beerbaums kommentar till hennes historiska seger. 
 
Han själv kom trea i den maxade femstjärniga 1,60-klassen, efter Angelica och tvåan Edwina Alexander. Dagen innan, när Angelica var tvåa i Göteborg Trophy, berömde Ludger henne och sa att det inte skulle dröja länge tills det var hon som vann.
- Men ska jag vara riktigt ärlig trodde jag inte att det skulle bli SÅ snart, skrattar den superrutinerade tysken.

På prisutdelningen fick Angelica själv frågan om hon någonsin hade kunnat drömma om att vinna världscupen i Göteborg. Svaret kom snabbt:
- Visst har jag vågat drömma om det här. Men jag trodde att det skulle bli om tio år!
 
Angelica Augustsson hyllar givetvis sitt fantastiska sto Midtown du Tillard, som hon bara har ridit mot klockan en enda gång tidigare. Hästen är nämligen så het och känslig att hon har undvikit att stressa upp henne, för att stoet ska få bygga upp sig långsamt och verkligen gilla att komma in på banan.

- För mig är det här den bästa hästen i världen. Jag älskar henne!
De har gjort det tillsammans, de båda tjejerna Angelica och Midtown. Stoet har bara hoppat två eller tre rundor på den här höjden tidigare. 

- All erfarenhet hon har är tillsammans med mig. Och jag har ju inte heller så mycket erfarenhet! Hon kan vara lite svår i munnen och gillar inte om jag rider för mycket med händerna. Så i dag försökte jag bara att följa med henne i svängarna.
På frågan hur hon ska fira svarar den rödgråtna Angelica:
- Jag vet inte, jag har aldrig vunnit en världscup förut...

Men fira måste hon. Hon får ju, förutom äran och berömmelsen, med sig 400 000 kronor och en Rolex-klocka hem till arbetsgivaren och hästägaren i Tyskland - där hon bor och arbetar sedan ett par år tillbaka. Och då räknar vi inte in prispengarna från lördagens Göteborg Trophy....
 
Angelicas Scandinavium-historia är faktiskt en riktig saga. Karriären började med att hon fick jobba extra på ridskolan för att finansiera ridlektioner. Första gången hon tävlade under Göteborg Horse Show var i GP-Ponnyn. Men hennes ponny kunde inte byta galopp, så hon fick bryta av i alla svängar och kom näst sist. Ett par år senare vann hon juniortävlingen "Morgondagens vinnare". Och nu fick hon alltså komma hem till Göteborg och vinna världscupen - i sin och hästens första WC-start!
 
På presskonferensen efter klassen passar Ludger Beerbaum på att berömma Göteborg Horse Show som den kanske bästa tävlingen i världen. Och då menar han inte bara den fantastiska publiken och att det har bjudits på så spännande sport.

- Allt är outstanding, från uppstallningen till stewards och hur hästarna tas om hand. När hästskötarna kör in med lastbilen kommer de sju personer springande för att hjälpa dem att packa ur. Och det här är inget jag säger varje söndag, det lovar jag!
Ludger är ganska säker på att han inte hade kunnat slå Angelica i dag, hur han än hade ridit sin Gotha.
- Jag såg hennes ritt när jag stod vid ingången och insåg att det nog skulle bli omöjligt för mig att slå tiden. Hennes runda var perfekt, och hästen är snabb.
Edwina Alexander är mycket nöjd med sin häst Ciske van Overis, speciellt som hon haft en riktigt dålig tävlingshelg hittills.

- Äntligen fick jag till det här i dag! Och jag tror att Sverige gillar mig bättre som tvåa än om jag hade kommit först...
 
Douglas Lindelöw på Talina stod också för en jätteprestation och blev åtta i klassen - efter fyra fel i omhoppningen.

- Det här var vår andra start i världscupen, första gången i Mechelen hade vi tolv fel. Så jag är väldigt glad över att jag var felfri i grunden, även om jag inte var riktigt lika nöjd med min omhoppning, säger han.
Även Peder Fredricson på H&M Arctic Aurora Borealis var felfri i grundomgången. Men han vurpade så illa att han ramlade av i omhoppningen, och fick utgå. Därmed blev det ingen rosett till Peder denna gång.
 
Text & foto: Anki Yngve
  

Angelica var grymt snabb i omhoppningen.

Precis efter ritten trodde hon att det kanske skulle kunna räcka till topp-tre.

Det var visserligen Walter och inte vinnarhästen som fick vara med på prisutdelningen. Men han fick en kram ändå!

Ludger såg Angelicas ritt och tyckte att den var perfekt. I stort sett omöjlig att slå!

Tvåa i klassen blev Edwina Alexander. Startfältet var verkligen på topp, med sju av tio på Topp 10-rankingen på plats.

Peder var nolla i grunden men vurpade rejält i omhoppningen och fick leda Arctic ut.

Under eftermiddagen avtackades Malin Baryard Johnssons fantastiska speedhäst H&M Tamina. Trots att hon aldrig har gått de allra största klasserna har hon dragit in 1,6 miljoner kronor i prispengar under sin karriär. Tamina och Malin har gjort hela 250 starter tillsammans.
- Hon har skänkt mig så otroligt mycket glädje genom åren. Jag har aldrig haft en häst som har tyckt så mycket om att tävla som Tamina. Hon älskar det! säger en klart rörd Malin - med tårar i ögonen.
Nu väntar avelsboxen för stoet, och pappa blir så klart Malins topphäst Tornesch.
 

 

 
Nummer 13 är uppenbarligen inte något otursnummer för Rolf-Göran Bengtsson. Genom andraplatsen i speedfinalen säkrade han sin ledning bland meetingets bästa fartryttare och vann Volvon - sin 13:e vinnarbil i ordningen.
 
Men det höll på att gå illa när han skulle köra ärevarv, bilen gick inte igång.
- Jag fick ju en nyckel, men när jag väl satte mig i bilen fanns det redan något som såg ut som en nyckel i. Och när jag vred på den hände ingenting, fnissar Rolf-Göran.
Till sist gick bilen igång och han körde stora delar av ärevarvet med backen i, alltså baklänges, till publikens jubel. 
 
Om Casall La Silla säger "Roffe":
- Han är en kul häst, han älskar verkligen att gå in på prisutdelning. McKinley var faktiskt likadan. Casall vill liksom kasta sig in på prisutdelningen och väl inne står han helt stilla. Helst längst fram.
Just nu är hingsten eftertraktad på många sätt, både som en av världens bästa hopphästar och som avelshingst.
- Han är efterfrågad eftersom han både gör bra resultat själv och får fina avkommor, säger Rolf-Göran.
Och visst är det en fantastisk häst, på 13 rundor från 1,50-höjd och uppåt räknade ryttaren nyligen ut att Casall hade nollat elva...
 
Text & foto: Anki Yngve