Så här glad var Amanda när hon vann SM – och fick chans att tävla i Göteborg. FOTO: Roland Thunholm/GHS

Amanda Ericsson skrällde rejält när hon vann hoppningens inomhus-SM i Borås, därmed fick hon också biljett att rida i Scandinavium.
– Jag har inte tävlat här förut, enda gången jag har satt min fot i arenan var som hästskötare, ler den 29-åriga ryttaren.
  
Hon är väldigt glad över att ha fått chansen att rida i Göteborg tillsammans med Crimson, ägd och uppfödd av arbetsgivaren Stuteri Arch. Amanda har ridit internationellt i Arezzo, men har inte varit i närheten av att tävla femstjärnigt förut.
– Jag har försökt göra allt precis som vanligt inför den här tävlingen, genom att följa mina vanliga rutiner. Viktigast är att se till att Crimson är på gott humör, jag rider mycket ute på honom, han trivs bäst med mycket variation, berättar hon.
Crimson har Amanda ridit i tre år nu.
– Det har gått stadigt framåt, det är så kul att vi gör det här tillsammans, säger hon.
Hästen är bara tio år gammal, han har gått tolv 1,50 klasser hittills men bara en enda 1,55. Amandas plan är att rida GP-kvalet över 1,50-hinder på fredag. Förhoppningen är att kvala till lördagens stora Grand Prix, Gothenburg Trophy. 
  
Hur reagerade Crimson när han kom hit till Scandinavium?
– Stallet gick helt okej, men inne i arenan blev han jättepigg! Han gick och tittade upp mot läktaren och undrade nog var han var, berättar matte.
  
Kan du beskriva hans personlighet?
– Han är lite lat hemma, men gillar att visa upp sig. Står någon och tittar showar han gärna och Crimson älskar att bli fotograferad, han är en riktig linslus! Han är verkligen en tävlingshäst som trivs på tävlingsplatserna. 
  
Du sa att du hade varit här som hästskötare en gång …
– Jag jobbade ett par månader åt Evelyn Sander när hon var junior, så det var med henne jag var här. Då hade jag arbetat hos Sven Ingvarsson i sex år och ridit väldigt mycket, jag var faktiskt lite trött på ridningen och fick för mig att jag skulle göra något annat. Men så fort jag slutade rida slog suget till direkt, det gick liksom inte att låta bli. 

Nyhetsklipp från SVT Halland som besökt Amanda hemma på Stuteri Archs anläggning i Båstad. 

  
FOTNOT: Amanda har även med sig en yngre häst till Scandinavium, Lotus, som hon själv ägt sedan han var två och ett halvt år.
 
Text: Anki Yngve 

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!