FOTO: Anki Yngve

För 18 år sedan, 1998, vann Louise Nathhorst världscupfinalen i Göteborg till stående ovationer. På söndag har två svenska ryttare – hennes elev Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel – chans att upprepa den bedriften.

Text: Anki Yngve

Tinne Vilhelmson Silfvén minns hur hon satt i publiken i Göteborg och såg ”Lussan” vinna.
– Jag tränade för henne redan då och hade åkt dit för att se hennes start. Och jag grät där uppe på läktaren, berättar hon.
Även Patrik Kittel var på plats och såg Nathhorst vinna finalküren till sin specialkomponerade Benny Andersson-musik.
– Jag var här då, som pojk (Patrik var 21, reds anm.). Jag rös när Lussan red ökad trav på en hand.
  
Får inte bli överladdad
Sedan dess har aldrig en svensk ryttare haft så stor chans att ta hem världscupfinalen. Och i år är de två! Tinne var tvåa i fredagens kval och Patrik trea. Men båda var inom samma procent som segraren Hans Peter Minderhoud.
– Vi har en riktigt bra chans till svensk seger. Men vi ska inte överrida för att vi har chansen, då är det lätt att det spricker, säger Patrik.
Vem som för dagen är bäst av honom och Tinne vill han inte spekulera i.
– Tinne hade ett par missar, jag hade ett par missar… Det viktigaste är att vi får en svensk i toppen, gärna två. Delad förstaplats vore väl något? 

Dressyren behöver publikstödet
Även holländaren Hans Peter Minderhoud är förstås sugen på seger och tyska Jessica von Bredow-Werndl kan inte räknas bort.
– Det är en väldigt öppen tävling, man vet inte vem som ska vinna vilket är väldigt bra för sporten. Den som rider bäst på söndag vinner, säger Tinne.
När framför allt Patrik kom in som sista ryttare var publiken som tokig i Scandinavium, det klappades i takt och tjoades. Men det tycker Kittel bara är positivt.
– Klappandet är bra för dressyren. Vi måste vilja att publiken stampar och klappar, under testet sitter de ju still. Hellre det än att folk inte visar känslor, Göteborg är fantastiskt, säger han bestämt.
Hans Scandic är 17 år men nästan oförskämt pigg och fräsch.
– Han är som en professor, han vet när allt kommer i programmet, han har gått så många Grand Prix nu. Jag får vara med så att han inte förekommer mig, skrattar Patrik.
  
Rider programmet i huvudet
Tinne berättar att hon kommer att förbereda ”Anton” med lösgörande arbete och lite vägar ur programmet i morgon, så att han vet att det är kür han ska gå.
Själv laddar hon mentalt genom att gå igenom programmet massor av gånger i huvudet och genom att titta på video. Hon har dessutom kontakt med sin mentala coach Kjell Enhager via SMS, han befinner sig nämligen i Portugal.
– Han är som en vitamininjektion hela han, full av stöd.
Någon annan som stöttar är tränaren Louise ”Lussan” Nathhorst, som alltså själv vann finalen för 18 år sedan. Då på Walk on Top.
– Vi har en ständigt pågående dialog och process om vad vi kan förbättra, jag och Lussan pratar jämt. Vi är nog ganska tråkigt sällskap för andra ibland när vi går i gång om hästarna…

Läs om resultatet i GP-klassen här
  
Se nostalgiklipp om Lussans WC-seger:

Här bjuds vi på fina bilder från fredagens GP-kval, signerade fotograf Tomas Holcbecher:

Tinne och Don Auriello.

Patrik Kittel och Scandic.

Hans Peter Minderhoud på Glock's Flirt.

Emilie Nyreröd på Miata.

Nöjd Tinne skrittar ut från banan.

Vink till den fantastiska Göteborgs-publiken.

Tomas Eriksson gjorde en bra maraton, men körde fel väg i precisionsmomentet - och blev utesluten. FOTO: Hippo Foto/Leanjo de Koster 
  
Under söndagen, mästerskapens sista dag, avgjordes fyrspanns-VM med det avslutande precisionsmomentet. Äntligen skulle Sverige ta medalj, ett lagbrons, trodde vi.
 
Visserligen låg vi trea inför sista dagen och Fredrik Persson fick till en bra precision med bara 0,56 straff för tid. Även Tomas Eriksson startade bra, men så hände det som inte fick hända. Han körde fel väg och blev utesluten!
 
Tomas Eriksson hamnade i och med uteslutningen sist och Fredrik Perssons individuella placering blev åtta.
 
Lagguld tog Nederländerna före USA och Tyskland. Individuellt vann Boyd Exell före Ijsbrand Chardon och Tucker Johnson. 
  
Även voltigen avgjordes idag - Sverige var åtta i sista omgången men stannade kvar på elfte plats totalt.
 
Nej, det enda vi vill minnas från det här VM:et är nog Rolf-Göran Bengtssons sjätteplats. Resten tar vi och glömmer...

 
FYRSPANN
Klockan 10:00 (16:00 i Sverige) avgörs fyrspannstävlingen med precision/konkörning. Fredrik Persson startar som nummer två och Tomas Eriksson som nummer sex.
 
VOLTIGE
Final, freestyle, lagtävlingen. Sverige startar först, klockan 11:04 (17:04 svensk tid).

    
Det individuella guldet i banhoppning gick under lördagsnatten svensk tid till Philippe Le Jeune från Belgien - belgarna behåller alltså titeln inom landet (Philippe tar över efter Jos Lansink). Silvret gick sensationellt nog till Abdullah Al Sharbatly från Saudiarabien och brons tog Kanadas Eric Lamaze.
Rodrigo Pessoa, som gjort ett fantastiskt VM, hamnade på den snöpliga fjärdeplatsen och Rolf-Göran Bengtsson blev alltså sexa. 
 
Här nedan kan du läsa vår direktrapportering från finalen - i efterhand.
_ _ _ _ _ _ _ _ _
 
DIREKTRAPPORTERING FRÅN FINALEN
 
Nu är hoppfinalen, där de fyra bästa byter hästar, igång.
Först ut var Abdullah Al Sharbatly på Seldana di Campalto från Saudiarabien. Det blev åtta fel - kanske spelade nerverna honom ett spratt?
 
Nästa man ut, Rodrigo Pessoa på HH Rebozo för Brasilien. En häst som nog inte blir så lätt för de andra att rida eftersom den lätt hamnar lite i framvikt. Fyra fel blev det för Rodrigo.
 
Tredje finalisten, belgaren Philippe le Jeune på Vigo d'Arsouilles, klämde till med första nollan!
 
Sist ut på sin egen häst i finalen, Kanadas Eric Lamaze på Hickstead, fick även han noll fel på den egna hästen.
 
Dags för första hästbytet!
  
Rodrigo Pessoa red Al Sharbatlys Seldana di Campalto och hade först en liten stund (med betoning på liten) på sig att känna på hästen. Sedan dags för start - och en snygg nolla blev det! 
 
Andra ryttare i andra omgången, Philippe le Jeune på Rodrigos HH Rebozo. Ytterligare en nolla!
 
Den regerande olympiske mästaren Eric Lamaze på Le Jeunes Vigo d´Arsouilles fick noll fel.
 
Sist ut i andra omgången - Abdullah Al Sharbatly på Eric Lamazes kraftigt betslade Hickstead, som verkar vara en ganska het häst. Men nolla blev det!
  
Med andra ord nollade samtliga ryttare i andra omgången. Dags för andra hästbytet! 
 
Först ut i denna runda var Philippe le Jeune på Al Sharbatlys Seldana di Campalto. Det blev ytterligare en nolla - och nu ligger Philippe väldigt bra till inför sista hästen.
 
Nästa ryttare, Eric Lamaze på Pessoas HH Rebozo fick fem fel (ett ner plus ett tidsfel) som kan ha kostat honom en världsmästartitel. 
 
Abdullah Al Sharbatly på Le Jeunes stora Vigo d´Arsouilles. Han satte ytterligare en nolla - snyggt! Snacka om att Abdullah måste gräma sig över de åtta felen på egna hästen...
  
Sist ut i tredje omgången, Rodrigo Pessoa på Lamazes Hickstead. Och han nollade!
 
Dags för tredje och avgörande hästbytet!
 
Först ut i sista rundan var Eric Lamaze på Al Sharbatlys Seldana di Campalto. Han rev första hindret i trekombinationen, fyra fel, och slutar på sammanlagda nio fel.
 
Därefter Abdullah Al Sharbatly på Rodrigos HH Rebozo. Han stod länge och pratade med Rodrigo inför ritten, bra med många tips eftersom de får så kort tid på sig att känna på hästen. Och Abdullah nollade igen! Det betyder att han slutar på åtta fel och kommer att ta medalj!
 
Näst sist ut, Rodrigo Pessoa på Le Jeunes Vigo d´Arsouilles. Men neeej, två hinder ner och åtta fel. Det ger sammanlagt 12 fel och troligtvis ingen medalj för stilryttaren Rodrigo. Hästen, som är av större modell, verkade lite trött.
 
Sist ut var ledande Philippe le Jeune på Lamazes Hicksted. Philippe höll nerverna i styr och satte sin fjärde nolla i finalen. Och som felfri rakt igenom är han verkligen en VÄRDIG VÄRLDSMÄSTARE. Efteråt kramade och pussade Le Jeune sin egen fantasiske Vigo. Snacka om segerlycka!