När Giljandro van den Bosrand var tre år ropade Malin Trollnäs in honom på Swedish Select Horse Sales auktion på Flyinge. Sju år senare rids han av Henrik von Eckermann i världscupfinalen i Göteborg.
– Jag har alltid trott på att han är en av världens bästa hästar i sin årskull, säger Malin.
  
Text: Annika Grundberg
Foto: Anna Johannesson
  
På auktionen betalade Malin 500 000 kronor plus moms och auktionsavgift för hingsten.
– Det var väl rätt mycket pengar för en oinriden treåring. Men det visade sig bli en väldigt bra affär, säger hon.
Malin red själv hästen i årgångschampionaten och vid kvalitetstävlan som fyraåring fick Giljandro van den Bosrand, som är efter Orlando – Clinton, högsta betyg.
– När han var åtta år hade jag hoppat 1,50 med honom. Om jag någon gång skulle ha satsat mot ett OS skulle det ha varit mot Rio med honom, men så blev det inte.
Malin valde i stället att låta Erika Lickhammer tävla Giljandro van den Bosrand, innan dess hade Daniel Zetteman ridit honom i samband med att Malin var gravid. Med Erika kom hingsten trea i ”Sires of the World” i Zangersheide 2014.
– Min bästa häst var skadad och jag fick barn, så det var helt enkelt inte rätt tid i livet. Men jag kände att han är för bra för att inte få vara med om den resan.
  
"Han har alltid en plats i mitt hjärta"
Sedan ungefär ett år tillbaka äger inte Malin längre hingsten, men ändå känns det pirrigt och nervöst inför helgens tävlingar då Henrik von Eckermann rider honom i världscupfinalen.
– Det är ändå en häst som jag har ridit in själv, så jag kan inte riktigt greppa att det här är på riktigt. Det är en känslomässig anstormning, för han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Man måste leva också och verksamheten handlar om att köpa in unga hästar, utbilda dem och sedan sälja. Även om det är känslosamt.
  
En cirkel som sluts
Att hingsten nu står i Ludger Beerbaums stall och rids av Henrik von Eckermann tycker Malin känns jättebra.
– Jag blev så himla glad över att Henrik rider honom. Jag får passa på att njuta så länge det är så. Jag och Henrik red EM tillsammans 2002 och vann lagsilver. Så det är lite som att han har kommit hem.
– Jag hoppas att han hoppar så bra som han kan och att det går riktigt bra för honom och Henrik i helgen, säger Malin Trollnäs, som kommer att följa alla ritterna från läktaren i Scandinavium.
  
Här är Erika Lickhammer och Giljandro van den Bosrand i "Sires of the World" i Zangersheide 2014:

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat