Gretzers VM-blogg - Maria Gretzer summerar sina VM-intryck

VM 2014

Här samlar vi allt från VM 2014. Bildspel, resultat, intervjuer och bakom kulisserna-reportage.


SEP
10
2014

Maria Gretzer summerar sina VM-intryck


Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel red i det svenska dressyrlaget. Foto: Tomas Holcbecher

  
Hej!

Så var världsmästerskapet över för den här gången. Jag tänkte summera lite hur mina tankar kring de svenska prestationerna går. Och så lite kring vilka minnen jag bär med mig framåt.
Om vi börjar med dressyren så tycker jag att det var väldigt roligt att Tinne fick göra en så fin uppvisning i Grand Prix Special. I Specialen gick Anton bättre än någonsin och det är verkligen kul att få till det på ett mästerskap. Patrik Kittels Scandic kom inte upp i sin bästa nivå, det fattades helt enkelt tävlingar eftersom han har varit borta på grund av skada. Det man kan säga om laget är ju att det inte räcker att bara en ryttare rider på topp, som Tinne – när fler och fler av våra konkurrenter kommer upp över 80 procent. Vill vi nå målen att kvala till OS och även ha medaljchans på mästerskapen framöver måste vi börja tänka mer utanför boxen.  Det är roligt att vi börjar få allt fler ekipage att välja bland som kan gå i ett lag, alla andra länder utvecklar sig ständigt och det måste även vi göra för att hänga med.

Jag har förresten redan nämnt en annan av mina dressyrfavoriter men gör det igen – det unga holländska paret Diederik van Silfhout och hingsten Arlando. De imponerade stort på mig och även om de inte slog sig in i toppen ska det bli oerhört spännande att se hur de kan utvecklas.

För fälttävlanslaget del har man ju som ni vet haft ett år som man bara vill glömma. Hästar har varit skadade, ryttare som inte har kunnat rida och ja – avbräcken har varit gigantiska. Eftersom ett OS-kval stod på spel förstår jag att Staffan Lidbeck kände en stor press att skicka ett svenskt lag, och troligen hade han fått mycket kritik om han hade valt att låta Sverige avstå lagtävlingen. Men man kan ändå fundera på det, i en så tuff sport som fälttävlan gäller det att ha slagkraftiga ryttare för att nå sina mål. Den negativa trenden förföljde oss verkligen, och även om Ludwig Svennerstål kommit till start hade det troligen ändå inte varit tillräckligt för det svenska lagets del.
Om man tittar på de som toppar i resultatlistorna har de länderna otroligt starka ekipage som är bra i alla grenar. Terrängritten har förändrats de senaste åren och det gör att man måste vara med efter dressyren och sedan inom/nära maxtiden och felfri i terrängen för att ha en chans. Vi kan inte ligga så långt efter när dressyren är avklarad, så är det bara. Det såg vi redan under VM i Kentucky att de som låg på topp tio hade riktigt bra resultat även i dreyssyren.
Jag tror att vi har mycket att lära av andra länder. Se på Holland till exempel som tog lagbrons i år. De har inte varit i närheten av medalj med laget tidigare, men har det senaste året gjort en jättesatsning. Vi behöver snegla mer på Tysklands upplägg, de abonnerar ju på guldmedaljen. Man måste titta på helheten, vilka har hästar som håller, hur tränar de och vad gör de som inte vi gör? Inte minst är jag imponerad av Michael Jung som rider terrängen i ett så jämnt tempo, i balans utan att bli för mycket av och på. Det sparar på hästarna – de blir inte trötta på samma sätt och har krafter kvar till hoppningen sedan. Det är också så att flera av våra fälttävlansekipage behöver komma ut och tävla mot de tuffaste konkurrenterna i ännu större utsträckning, det gör att man kan mäta sig på ett annat sätt.
Vill vi fortsätta ta medalj som under EM i Malmö bör dressyren förbättras avsevärt, om man utgår från 50-55 i straff efter dressyren är man liksom avhängd från början.

Hopplaget hade stora förhoppningar på medalj, och de kände själva att de kunde ta den. Så här i efterhand kan man bara konstatera att den säkrade OS-platsen känns oerhört skön att ha, det blir ett helt annat lugn nu fram till OS i Rio. Och så får man inte glömma att det var hela 33 lag som startade, Sverige var med till dag två, vilket flera av de stora nationerna inte var. Det är en framgång i sig.
Att det sedan blev som det ändå, ja – det är väldigt små marginaler som spelar in.
Sibon, som ju var en av hästarna i det svenska laget som mästerskapsdebuterade, gjorde ett jättebra jobb. Synd att det blev för många nedslag i mittenrundan, Peder hade inte Sibon tillräckligt mycket på bakbenen efter tidshoppningen. I den tredje rundan visade han dock att Sibon är en mästerskaphäst.
För Henrik var det svårt att inleda med en tidshoppning på känsliga Gotha. Han fick lite sota för det dag två och så fick han känna på de små marginalerna dag tre. Gotha har presterat riktigt fin hela säsongen, i det här mästerskapet hade de inte riktigt marginalerna på sin sida.  
Vad gäller Alexander kan man ju bara säga – vilken debut han genomförde! Jag tycker absolut att han gjorde rätt som gick in i semifinalen, det är bra att han vet som krävs för att ta det sista steget upp i de största klasserna. Det har gått väldigt fort för Cafino att utvecklas, och de kommer absolut att kunna ta det där sista klivet också.
Och så avslutades hela alltet med Rolf-Görans trista fjärdeplats. Det är verkligen tråkigt att han inte fick med sig en medalj, det var fruktansvärt att se honom så besviken. Det gjorde ont ända in i själen. Så som han har slitigt och matchat Casall in i minsta detalj.
Samtidigt så kan jag fortfarande känna hur huden knottrar sig på armarna när jag tänker tillbaka på hur Jeroen Dubbeldam tog sig an alla fyra hästar så himla fint. Jag satt så att jag såg hela framridningen och Jeroen tog sig verkligen tid att känna in varje häst och få dem med sig med ett stort självförtroende och lugn. Det kommer jag att bära med mig länge – även om det bara skillde ett tidsfel ner till silvermedaljören Patrice Delaveau så var Jeroen en riktigt värdig vinnare.

Det jag tror att alla discipliner nu måste fundera över är upplägget inför nästa mästerskap. Där har hoppningen kommit längre – de är kvalade till OS och de har till stor del redan ”vidgat vyerna”. Men för dressyren och fälttävlan gäller det nu att brainstorma sig fram till nya lösningar. Och så är inte senhösten och vintern tid för vila utan för träning och matchning. Det går fort fram till jul, sedan springer tiden på och så vips är det bara ett halvår kvar till nästa mästerskap. Det är på vintern vi kan förbättra hästarna, när tävlingssäsongen drar igång på allvar ska det arbetet i princip vara klart. Det är lätt att bli lite bekväm efter ett mästerskap men det gäller att inte låta det gå för lång tid innan man tar sikte på nästa, särskilt inte när man har piskan på sig att klara av att kvala till OS.

Så, det var allt för mig, jag hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa med på mitt VM-äventyr.
/Maria


Malin Petersen och Sofarsogood gjorde sitt bästa i fälttävlan.
Foto: Anki Yngve


Rolf-Göran Bengtsson hade en tung söndag i Caen.
Foto: Ida Röök
   


Läst 13285 ggr


Fler inlägg

DEC
02
2012

SIHS slut för denna gång


 

Hej,

 

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

 

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

 

Det var riktigt roligt!

 

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

 

 

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

 

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

 

Vänliga hälsningar,
Annelie

 


Läst 66183 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02
2012

Bildspel från mässan!


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

 

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

 

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

 

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.


Läst 69258 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02
2012

På framhoppningen till GP-klassen


Klicka på en bild för att starta bildspelet.

 

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

 

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

 

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

 

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!


Läst 68806 ggr Kommentarer Kommentera






Idas senaste