Rolf-Göran Bengtsson på Casall Ask. FOTO: Ida Röök

Hej!

Jag har funderat en del inför dagens Final Four-final. Det är en helt öppen historia, med fyra otroligt skickliga ryttare som ställer upp. Det ska bli väldigt spännande att välja upplösningen på plats här i Caen.

Hur går det för Casall Ask?
Om vi börjar med att titta på hur de andra ryttarna kommer att ta sig an Casall, så tror jag att han och Rolf kommer att klara den lite mindre banan galant. Sedan undrar jag inte om Casall börjar tycka att det är lite nog nu.
Han är försiktig och han vill inte riva, samtidigt har han många rundor i kroppen och jag kan inte låta bli att fundera om han inte tycker att det räcker nu, han är nog inte jättesugen på att springa runt med tre ryttare till.
Rolf är ju verkligen riktigt duktig på att motivera Casall även när han blir lite hingstig och står emot, då är Rolf där direkt och hjälper till. Men det handlar om fingertoppskänsla. Jag tror inte de andra ryttarna har råd att göra några misstag med Casall och även om han är otroligt välriden tror jag inte att han är den enklaste hästen att sitta upp på i den här formen av tävling.
Roffe och Casall är ett så bra team, frågan är om de andra kan lyckas lika bra med honom.

Orient Express
Den häst som jag tror är knepigast att rida är Patrice Delaveaus Orient Express. Särskilt under gårdagen syntes det att den tappade galoppen när Patrice blev nervös, den travade nästan mellan hindren på några av distanserna. Den hästen kan nog vara lite udda för de andra att rida, särskilt när man inte har så lång tid på sig.

Cortes 'C' 
Jag träffade Beezie Madden i går eftermiddag och hon sa att hon nästan skäms över hur lättriden hennes Cortes 'C' är. Hon har ju ridit VM-final innan så hon är väl luttrad, men den hästen tror jag inte blir några problem för Rolf eller de andra.

Zenith
Med Jeroen Dubbeldams Zenith har jag lite funderingar över hur mycket bensin den kan ha kvar i kroppen efter så många dagars tävlande. Det kan vara en nackdel för de ryttare som rider den sent, den är ung och har inte så mycket erfarenhet. Den är otroligt välriden, men blir den trött så blir den. De äldre hästarna har gjort många tävlingar med flera rundor på raken och omhoppningar dessutom.

Fyra arbetsberidare och fullblodsproffs
Det ska bli oerhört spännande att se finalen. Alla fyra ryttare är riktiga arbetsberidare, fullblodsproffs. Ingen av dem är varken bättre eller sämre än Rolf. Visst, Rolf har en vana av att rida många olika hästar, att bara sitta upp på dem och känna sig för direkt. Men det har de andra också – på precis samma sätt.
Det är det som gör den här finalen så oerhört spännande och helt öppen – det går inte att förutspå alls hur det ska gå. Det jag tror kommer att avgöra i slutändan är den som har mest flyt med hästarna.
Men å andra sidan är Rolfs stora styrka i ridningen att han motiverar hästarna, att han får dem att ta i lite till. Han pratar med dem på ett speciellt sätt.
Dessutom är det ju så med Patrices häst – att bara för att jag tycker mig se att den kanske kan bli lurig behöver inte det betyda att det blir så. Jag minns att alla var oroliga inför att rida Mynta i VM-finalen i Jerez 2002, men sedan visade det sig att de flesta tyckte att hon var enklast.

Ni hänger väl med i eftermiddag? Klassen startar klockan 15.00!

Hej så länge!
/Maria 

Beezie Madden på Cortes 'C'. FOTO: Ida Röök

Patrice Delaveau på Orient Express. FOTO: Ida Röök

Jeroen Dubbeldam på Zenith. FOTO: Ida Röök
   

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist