Hästen på bilden har inget med inlägget att göra, blev bara en passande bild på mig ur vardagen.

Hej!

Hoppas ni alla njuter av timmar i stallet, pussar på era mular och låter era hästar ha en omväxlande vardag. Försök att inte fastna enbart i ridhuset, trots is, lera eller hårda underlag. <3

I dag tänkte jag författa ett inlägg som jag tänkt på många gånger om. Det här med att be om en Second Opinion. Hua, det är säkert någon som läser och ryser av bara tanken. Just ordet second opinion har nästan fått en negativ klang - som att det är något dåligt. För mig är det helt tvärtom. Jag får många hästar till mitt stall, ofta som rest långt för att ge en hästen en andra chans. Kanske bor man lite "off" och enbart har en veterinär att vända sig till, och ingen ordentlig klinik. Jag har själv valt att byta klinik med häst för att jag tror att just denna skada kan någon annan veterinär sätta fingret rätt på. Jag har själv lämnat min trygga hamn för att åka till den veterinär ägaren önskar och fått tips om. Och jag har helt klart tänkt till när det gäller mina veterinärval beroende på vilken häst/skada jag åkt med. Ja jisses, för mig med min egna älskade Conny så kändes det som att jag drog in hela Europa för second opinion. 

Hjälp mig här - vad tycker ni? Är det rätt eller fel att be en annan veterinär titta på din häst?

Jag skulle säga att i samtliga fall som jag bett om hjälp med nya ögon så har vi fått fram mer information om varför hästen har återkommande hälta, varför den reagerar som den gör eller liknande. I några av fallen har vi fått samma svar som tidigare veterinär gett - och då med säkerhet kunnat veta att beslutet om att låta den somna in varit det bästa för någons älskade vän. Här vet jag av egen erfarenhet att när dagen är kommen och knivarna hugger i ens hjärta. Då vill man med säkerhet veta att det inte fanns något man kunde göra för att ändra den tråkigaste utgången av alla.

Något som i samtliga fall varit helt säkert är att hästägaren får ångest över att "överge" sin veterinär. Eller inte själva saken att någon annan ska få titta på hästen, utan snarare att man ska berätta det för nuvarande veterinär. Det gör mig konfunderad. 

Jag har inga problem att åka hem från ett klinikbesök, känna efter i magen om jag tror att vi är på rätt spår eller inte. Efter 9 år med min verksamhet och mer veterinärbesök på en vecka mot vad en "vanlig" hästägare gör på ett år, så vågar jag påstå att jag i alla fall har lite koll på saker och ting. Jag kommer aldrig någonsin ens vara i närheten av det veterinärayrket, så tro inte att jag sitter här och bröstar upp mig! Men om jag kommer hem och känner att det gnager lite i mitt huvud, då ringer jag upp ägaren och berättar det. Vi bollar tankar fram och tillbaka, och för dem som har samma känsla blir det ett lätt val. Vi visar hästen igen, denna gång för någon som inte sett den tidigare. Det bästa är då att ha med hästens tidigare journaler så att den nya veterinären får bra information från branschkollegan. Och här kan de bli lite tufft... 
Du som hästägare vet väl att du äger dina egna journaler? När som helst kan du begära ut allt från din veterinär/klinik. 

Det verkar vara jobbigt att behöva ringa det samtalet, nästan som att den på andra sidan luren kommer bli arg. Så kan ju fallet vara, men för mig, om en veterinär blir arg för att man försöker göra det bästa för sin häst... Då vet jag inte om jag vill vara hos den veterinären längre. Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap.
Mitt tips är att, oavsett om du besöker veterinären en gång vart tredje år, eller en gång i halvåret - begär alltid ut journalen från ditt besök. Det är alltid bra att ha all dokumentation om din häst på samma plats, gärna hemma i din dator. Tänk om du akut måste åka till en annan klinik, eller om du flyttar och viktig information finns i någon av dessa journaler? Då hade det ju varit superbra att ha dem.

För mig går det att summera mitt arbete med de skadade hästarna på följande vis:

Hästar är ömtåliga, stora, tunga och klumpiga djur. Deras tunna tunna ben ska bära upp denna stora massa och även vara aktiva sporthästar, samtidigt som vi önskar att de inte springer in i en liten pinne i hagen eller slår i hoven i en sten. När våren kommer vore det underbart om de undvek att slicka i sig sand, det är så tråkigt att skölja magen på kornen sen. Om vintern broddar vi upp för att slippa halkskador, då tusan trampar de sig själva med brodden. Runt oss som hästägare finns veterinärer redo att hjälpa till när olyckan eller klumpigheten varit framme. Alla har gått sin utbildning, tagit sin examen med en gemensam nämnare - kärleken till hästen. Så det är väl just hästen som ska stå i centrum när skadan är framme? Så låt mig upprepa mig igen: "Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap". 

Jag är i stallet 14-15 timmar om dagen, jobbar outtröttligt tills jag somnar på soffan med att försöka upprätthålla veterinärens önskan. Följa hemgångsråden slaviskt till nästa återbesök. Medicinerar, promenerar och stretchar till punkt och pricka. Inte för en enda sekund känner jag mig orolig för att om jag ber om en second opinion på en av hästarna i mitt stall, så kommer det trampa någon på tårna. Jag gör det ju för hästens skull. Många gånger har flera veterinärer varit inblandade på samma häst, med vilje och känslan av teamwork. Och det är just de gångerna som det har blivit succé! Då snackar vi att oddsen varit riktig dåliga på en skada, att man anser att det är 30 % chans att hästen återhämtar sig igen. Men man sätter in sin målmedvetenhet, drar i trådar som finns och försöker hitta det där teamet som är bäst på just sin sak. Just en av de hästarna som vi gjort en sådan resa med vet jag snart är uppe på högsta nivå i dressyren igen. Kanske skriver jag ett inlägg om hans väg åter till tävlingsbanorna snart. En av mina mest utmanande kundhästar, helt klart för han förstod inte att han var skadad.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.

Hej!

Notera mina stallskor, Moon Boots är grejen så slipper man frysa. Stallskorna står vid elementet medan hästarna är i hagen.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Hej!

Först - god fortsättning! Här har vi en "slappardag" i dag. Det betyder iofs att vi är hemma och inte har några "måsten" utöver gårdsuppgifterna. Men det betyder också att jag och Per varit uppe sedan tidig morgon. Jag har varit till ridhuset och rört på hästar, medan Per hjälp mig med markservice här hemma. 

Årets julkort tog vi tillsammans med vår unghäst Rose Bay <3 

I dag assisterade tjejerna vid hemgång av en häst. De tyckte att ägarna skulle lasta fort, inte för att hästen frös, utan för att de väntat i fleeeera timmar (om du frågar dem, 20 minuter om du frågar oss) ;-) På att få gå ut i skogen med varm choklad. 


"Ska jag hjälpa dig att stänga?" Spana in termosen som Elwira har i ryggsäcken ;-) 

När hästen åkt gick vi ut till skogshagen och visiterade staketet. När vi kommit halvvägs var det dags för fika! Varm choklad och pepparkakor. Mycket uppskattat för de små, som inte insåg att de lurades med i arbete, även när det var så kallt. 

På tal om barnen... Jag tror att de flesta vet att vi har två döttrar. Towe fyller 6 år den 5 januari och Elwira fyller 3 år den 14 januari. Och ja, de är välplanerade januaribarn, för under december månad och fram till respektive förlossning hade jag räknat ut det så bra. Jag kunde få hjälp av Per i stallet och sedan var barnen ju så små och man ammade ju ändå om nätterna = perfekt för fölvakningarna.
Helt klart en hästtjej till mamma som även håller på med avel, som planerar in det så. 

När barnen varit hemma med mig nu inför julen har de fått hjälpa till i stallet. En kväll skulle jag även till kliniken, tyvärr så vältajmad dag så Per var inte hemma. Det betyder att båda barnen fick åka med mig och hästarna. Men det finns inget som inte en iPad, saft, pepparkakor och godis inte kan lösa ;-) Snällt satt de på stolarna och väntade på sin mamma. Hjälmar har de alltid på sig, för säkerhetsskull, och när de undrade vart mamma tog vägen så behöver de inte undra länge. Personalen är de näst intill uppväxta med, så vem som en kliver fram känner de sig otroligt trygga med. 

Här satt de så snällt och väntade. Deras hembakade pepparkakor bjöd de personalen på innan de åt upp resten.


Hjälper mamma i stallet <3

I två veckor har jag även dragits med en irriterande och smärtsam ögoninflammation. Den kom via barnen/förskolan och smittade Per först, men han klarade sig lindrit undan. Om man sedan tittar på hur det gick för mig... Jo tjena! Det var en rejäl ögoninflammation som jag drabbades av och till slut fick jag ögonkräm med antibiotika för att få bukt på det hela. 
Innan krämen börjat verka så kan man lugnt säga att jag fick märkliga blickar - för vem bär solglasögon inomhus i december...
Jag skrattade mest när jag åkte till ögonspecialist med kundhäst och först inne i undersökningsrummet tog jag av mig mina glasögon, efter att jag varnat teamet på plats om hur hemsk jag såg ut. 

"Life is a party - dress for it!" Eller? 

På hemmaplan är det mycket rehabilitering som gäller just nu. Vi har en stor blandning mellan ligamentskador, magsår, semesterhästar, hovskada och hästar som behöver sjukgymnastik. 
En av våra kundhästar behöver bygga på ryggmuskulaturen, så honom åker jag med till ridhuset och under täcket har jag ett equiband, detta för att få honom att dra upp magen och höja ryggen. Vi jobbar på och jag ser framsteg, om än små. 


Det handlar om att arbeta avslappnat och rätt. 

I veckan hämtade jag en häst som har hovgips på. Han ska på återbesök mot slutet av veckan, och för att förflytta honom utan att gipset skulle bli blött tog jag med min bästa vän, Gaffatejpen!



Jag ser fram emot nästa vecka. Den är fullbokad med både tandläkarbesök för Rose, återbesök på kliniken och ny häst anländer. 
På tal om ny häst... Nästa vecka kommer en ny häst och innan jag kan släppa på att ta in fler nya hästar står det 11 hästar på listan.

Det är helt sjukt! 11 hästar är bokade för att komma in. Tror det kan vara rekord på antalet hästar som står på vänt.
Och här trodde jag i november att jag inte skulle få en enda häst in i stallet för att jag tog semester i en vecka. :-)

Jag avrundar detta inlägg med en bild jag tog på julafton. Vilket underbart väder vi hade!
(Hästen på bild medicineras i ögat, och därför skyddar vi det mot ljus)



Ha en härlig sista vecka på 2022, snart är 2023 här - och personligen så längtar jag!

Mvh Annelie

Ps. På instagram uppdaterar jag massor, så följ där om du inte redan gör det @stallsteningeby