Hästliv - Bildblogg: Hej! Jag lever!

Hej, 

Snacka om att man kan försvinna i två månader. Men det har helt enkelt varit fullt ös, så jag har inte haft tid att öppna datorn.


Nyligen ankommen unghäst för en kort vistelse när familjen är på sportlov.

Natten till i dag lördag sov jag 12 timmar, helt enkelt något som var väldigt behövligt! Varje dag denna vecka har jag varit på kliniken, två av dagarna dubbla besök. Så man kan helt enkelt säga att jag kan vägen mellan vår gård och kliniken i Sigtuna... ;-) 

Varje gång jag är där springer jag in på vårdavdelningen och pussar på blogg-Saras Marco <3. Som ni säkert läst så står han i hängmattan, men jag kan glädjande informera om att han hälsar på mig med glada öron och på godisjakt när vi ses. Snart är han hemma i sin hage igen! 


Marco bjuds på godis <3

Att gå tillbaka nästan 2 månader orkar jag inte. Så jag tänker att detta får bli en bildblogg. För på Instagram är jag väldigt aktiv (@stallsteningeby), så bilder har jag. Häng med nedan!


Vi inledde året med att min man halkade och bröt benet. Han blev fast på sjukhuset i väntan på operation en hel vecka... Det var tufft hemma ensam!
Nu är dock både han och kryckorna med ute på gården och hjälper till så gott de kan ;) 




När det stora trädet blåste omkull i skogshagen ringde jag min killkompis, han kom snabbt med motorsågen och räddade mig!


Ryana och Rose i väntan på hovslagare <3 Älskar verkligen vårt föl jag och min vän köpt tillsammans <3 Och på tal om föl...



Så har vi tappat ett föl. :-( Odessa har kastat embryot/fölet efter Chipotle HH - Caracas. Jag har anat det en stund, men inte velat erkänna det för mig själv. Ett blodprov bekräftade dock vad jag misstänkte. Nu är hon på seminstationen igen, eftersom vi endast lånade henne - och ska betäckas med en travhingst. 



Ryana är väldigt trygg med sina äldre barnvakter!


"Får det lov att vara lite mat?"


Ser ni vem det är? Vår Rose Bay - nu 4 år och min ridhäst. Jag älskar henne lika mycket i sadeln som jag gjort bredvid!


Rider även en äldre häst som är på besök medan hans matte fött barn. 


Efter några dagar på klinik med MRI, behandlingar och sjukbeslag på hovar är det skönt att få komma "hem" igen :-)


Vår katt Grace Kelly. Inget konstigt här. haha!


Granngården i Rimbo skänker sina osålda granar till oss och våra hästar. Så fin gest varje år!


Det blir några varv med borstarna varje dag, kan man lugnt säga!


Jag la ett hovgips - omedveten om att man man några dagar senare...



...skulle få ett alldeles eget gips!


Spånbrist och prishöjning har gjort att vi bytt ut till krossad halmpellets, för att slippa höja våra hyror. Fungerar jättebra måste jag säga! Vi köper på storsäck för att slippa få så många småsäckar att kasta.


Jag har investerat i långkalsonger med värmeslingor och en värmeväst. Drömmen!


Gladast blev jag när jag fick denna bild! Lisa och Saul, vår veterinär från seminstationen men bor i Spanien sammanstrålade och han undersökte vår sålda Chippen. Så himla roligt att han hjälpt mig med henne här under säsongen 2022 och sedan tittar på henne i Valencia säsongen 2023. Blev väldigt glad för bilden!


Läst 42813 ggr



Fler inlägg

Hej!

Jag måste väl ändå nämna det uppenbara... Har ni läst artikeln om mig här på Hippson? :-) 
Läs den här annars, om ni vill <3 

Den är en av flera delar som jag varit med i på senaste tiden. Grand finale (får man väl ändå kalla det), är att jag ska vara med i nästa nummer av tidningen. 
Jag tror och hoppas att in får se en sida av mig där, som ni inte sett tidigare. Men jag har inte läst det själv ännu, så man vet aldrig ;-) 

Fotograf Johan Marklund fångade en härlig bild på mig när han var här, med Lunatic i framkant (nyfiken som alltid) och min älskade Ryana lite skitig bredvid mig. Skrattar gör jag för min uppfödning Mr Wright försöker äta upp min hand lite försynt, men ändå inte. haha


Sååå, vad har jag gjort senaste tiden då? Jag kommer inte ljuga, för det är inte att berätta sanningen. Just nu är jag nere i en svacka. Sorgen blir påtaglig mellan varven. Oftast kan jag lyckas hålla den kontrollerad och vardagen med barnen och gården hjälper mig fokusera framåt. Men sen kommer det vågor när jag inser att han kommer inte tillbaka. Min man kommer aldrig mer gå in genom dörren, kan kommer aldrig komma och krama mig på natten så att man nästan kvävs för att han alltid var så varm. Inte heller kommer han lyfta sina barn till skyarna och få dem att skratta så de nästa kroknar. 
Döden är oåterkallelig och definitiv. Det vet man, men oj så svårt det är att acceptera ibland. 

Men det vackra med döden (eller inte) är att livet forsätter. Man tvingas gå vidare och varje morgon när solen går upp torkar man sina tårar och fortsätter.
Jag har dragits med min skadade arm, men nu börjar vi äntligen få rätsida på det. Två gånger har den sprutats med kortison, en gång sattes det akupukturnålar och i dag blev nerven bedövad för att "nollställas". Om en vecka hoppas jag att den är tillbaka i full fart. 

För det behövs. Om några dagar blir det fullt i stallet igen. Jag har fått hålla lite på boxplatserna eftersom jag haft ont i armen och fått hjälp av vänner med mockningen. Jag hade dock satt en egen tid för min paus och nu är det dags att öppna dörrarna igen.
Denna vecka anländer det snabbt 5 hästar och på måndag en, kanske två hästar. Sen är det fullt ös som vanligt. Superkul!
Hästarna som kommer är tre semesterhästar, en fraktur, en hovrelaterad skada och eventuellt en ligamentskada. 

En som verkligen börjar komma igång här på gården är Albert. Vi tömkör i ur och skur och nu börjar han bli pigg, starkare men det är en bit kvar innan han är snygg och musklad igen. Men vi jobbar på det!

Vågar man lägga in filmer på när man rider utan att man blir kritiserad? Här sitter jag på min femåring, målet är avslappnad och att hon ska kunna ta fram näsan och sträcka ut halsen utan att tappa balansen <3




Jag lämnar dagens blogginlägg med humor! Jag är så fruktansvärt mörkrädd!! Så här gick det igår när jag skulle ner till stallet i mörkret, haha!



Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 2146 ggr Kommentarer Kommentera


Helt klart en ovanlig måndag i stallet!

Hej!

Just nu rullar allt på i en himla fart! I måndags inleddes veckan med att fotograf och reporter var på plats flera timmar med mig på gården. Helt klart en ovanlig dag (och kall!!,haha!) men jag hoppas att utslaget av dagen blir något som ni alla tycker om när ni läser. Det kan nämligen vara så att en viss Annelie Lundkvist ska vara med i tidningen. Så himla märkligt, men rolig! Vad vi pratat om låter jag vara hemlis till tidningen kommer ut. Men hoppas ni alla tycker om det <3


Polishästen "Zvante" njöt av uppmärksamheten! Dagen efter dansade han igenom sitt återbesök också. Hoppas han snart är i tjänst igen :-) 

Utöver stora intervjudagen har veckan varit relativt lugn. Jag har varit på kliniken och hovslagaren har varit här för att byta gips på en fraktur samt slå på en sko på läkt skada. Anledningen till att jag behövt tacka nej till en hel hög hästar är enkel - jag själv är skadad. 
Innan jul började jag känna smärta i armbågen. Det är inget ovanligt för mig på vintern, och när det kommer runt jul brukar jag få hjälp här hemma med mockning och kunna få vila lite. När jag numera är ensam på gården så har det bara varit att bita ihop. 

Flera gånger om dagen har jag haft ultraljud, värmelampa och liniment på armen för att försöka lindra. En omgång med antiinflammatoriskt och två vändor till massör har jag även hunnit med. Det höll på att bli bra, men så hände det som inte fick hända. En häst jag promenerade kastade sig tre gånger i hopp om att få leka vildhäst på vift... Han lyckades inte, för jag höll i. Men istället slet jag upp något i armen som plötsligt gjorde mer ont än någonsin. 

Jag skickades till Idrottsskadecentrum i Uppsala och där kunde vi konstatera skadad och inflammerad ledkapsel i armbågen. Om vi säger så här... AJ, vad ont det gör att få en spruta kortison rätt in i armbågen. Fy fan (ursäkta svenskan).

Han förstod att jag har svårt att inte arbeta, men vänligen, dock bestämt, bad han mig att ta det lugnt. Så jag gjorde något jag sällan gör. Jag har bett om hjälp!
I går var min kompis Maria här och mockade. I dag var kompisen Josefin här och mockade. I morgon kommer Maria igen och under helgen hjälper kompis My mig. På tisdag är det dags för kortisonspruta nummer två. Därefter ytterligare några lugna dagar innan vi hoppas att armen är som ny igen. 
Det är svårt, otroligt svårt, att sitta still... Men jag tog faktiskt fyra timmar i dag när jag la mig på soffan och somnade. Mitt på dagen. Så skönt och v ä l d i g t välbehövligt!


Färre hästar i stallet känns märkligt. Jag har snart hela 6 boxar lediga!

Att ha få hästar i stallet är ganska tråkigt. Men jag fullkomligt vägrar ha fler hästar än vad jag klarar av. Min kropp säger nej just nu och då måste jag lyssna. Min plan är att låta kroppen bestämma lite och kanske blir det 14 dagar lite lugnare nu. Vi närmar oss våren och jag känner mig inte ett dugg orolig för min ekonomi som egenföretagare. Min sommar blev nämligen fullbokad häromdagen. 
Det är otroligt hur snabbt saker går via sociala medier. Jag la ut gällande sommaren och VIPS var det fullt. 



Jag fullkomligt längtar efter sommaren! Våren är ju långt bort, men när stormen Ingunn kommer in över Sverige och blåser bort all is på gården, så får man ju ändå hopp om livet som gårdsägare. <3
I vår hoppas jag på många förändringar här på gården. Jag drömmer om att anlägga en ny ridbana, att hönsen och kaninerna får nya bostäder på baksidan av stallet - och att jag får napp i min tanke om personal. 

Jag är nämligen på jakt efter en gårdskarl/kvinna. Någon som egentligen inte vill arbeta med hästar, men tillbringa sina dagar utomhus för att hjälpa mig på gården. Ni vet allt det där praktiska som jag måste göra, men egentligen skulle jag hellre lägga den tiden på hästarna. 
Vi pratar hagfix, vattenfyllnad, gräsklippning, sandning etc. 
Har börjat lägga ut lite trådar så får vi se vad som händer!

Ha en fin vecka! Och följ mig gärna på instagram @stallsteningeby - där har jag precis passerat 4 100 följare! Superkul för lilla mig :-) 

Mvh Annelie 


Läst 9148 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Här på bloggen har jag helt lyst med min frånvaro. Anledningen har varit ganska enkel - vintern kom och jag bor numera ensam på en hästgård med två barn och många hästar. 
Finns inte så mycket tid för att sitta vid datorn. 
Man märker att tiden är knapp när ens kunder börjar klaga över att de gärna vill betala för sig, men ännu inte fått en faktura. Administrativt svag just nu - det är jag!

Nå väl. 

Om vi tar det lite privata först... Nu har jag tagit mig igenom jul- och nyår utan min make. Jag har firat äldsta dotterns sjuårsdag och på söndag är det yngsta dotterns fyraårsdag. Tillsammans med min familj och de otroliga vännerna jag har lyckas jag ta mig igenom allt detta. Absolut inte utan att det hugger i hjärtat och stundtals blir svårt att andas. Men jag tar mig genom det. Första året är värst säger alla. Jag tror att resten av livet blir jobbigt, men förstår vad de menar när man måste ta sig igenom det första året. Vi har tagit oss genom 7 månader. 

I november så tog jag även mina barn och åkte utomlands. Kände att vi behövde samla kraft, få vara ensamma och skapa roliga minnen. Vi hade en underbar resa, och det var skönt att bocka av ännu en sak - att jag kan resa med dem ensam.


De finaste jag har - mina reskamrater <3

När vi kom hem från semestern så blev det verkligen käftsmäll på käftsmäll snudd på från det att jag landade på Arlanda. Varför är det så att när saker börjar krångla så är det så himla svårt att klara sig från talesättet "en olycka kommer sällan ensam"?
Första riktiga kylan kom. Holy JESUS vad jag inte hade koll på allt som min man brukade göra när det blir kallt... Jag har alltid haft koll på hästarna - han på byggnaderna. 
SMACK stod vi utan vatten till hästarna, utan vatten till stackars Nathalie som bor i attefallshuset och ingen förstod något.
En av mina bästa killkompisar kom för att hjälpa, en granne kom för att ordna. Tillsammans skapade de något team som i tre dagar jobbade outtröttligt för att ordna upp allt. Det var byggfläktar, värmekablar och nollställning av allt. 
Jag sov knappt dessa dagar, drömde mardrömmar om spruckna vattenledningar när jag väl somnade. Tillslut gick jag bara runt och grät. Kände att jag skiter i allt. Säljer gården och flyttar till en lägenhet. 

Stallet var det enkla att ordna. Lillhuset visade sig ha en trasig värmekabel. Ett kalas som gick på 55.000 kronor. Tack för hemförsäkring! Och här måste jag säga att direkt när jag anmält detta till mitt försäkringsbolag ringde de upp och frågade om de skulle komma ut med en vattenbil, eller om jag löst vatten till hästarna. Blev SÅ glad för frågan, även om vi redan löst det. 


"Is, vatten, vatten, is"


Hästmässigt då? Ja, de vackra djuren har helt missat min dramatik utan stått glatt i stallet och varit nöjda. <3
Det har fullkomligt rullat in hästar på gården, lite som Roy och Rogers låt "kunderna kommer, kunderna går på Roy och Rogers mack." Just nu har jag fullbokat till slutet av januari. Jag hoppas att därefter få lite andningsrum med en ledig box eller två någon vecka. Känner jag mig själv så blir inte fallet så. :-) 


KTP märkte då inte av något vattenproblem, han var konstant nöjd ;-)

Det har varit allt från häst med ekollon-förgiftning, tandproblematik, sårskada, ögonhäst, muskulärttrauma, hovbensfraktur och planerade kastrationer och bortoperation av lös benbit. Lite smått och gått helt enkelt.



Ett stycke bandagebyte gjort.


Snö i massor kom det. Då snackar vi massor.

Jag har även fått in ett föl (eller nästan ettåring blir mer korrekt) akut. Den historien vill jag inte skriva så mycket om just nu. Men på min instagram har jag delat med mig i storys över skicket den kom i. Om vi säger så här... Den hittades på julafton i en snödriva. Jag har fått hjälpa fölet upp med linor så det inte funnits krafter till att ta sig upp på egen hand. När jag avmaskade så fick jag se mer mask än jag någonsin sett... Men. Hon tar sig. Får mer kraft för varje dag och nu strosar hon omkring i min stallgång och dagarna, snor hö och flörtar med hästarna som har boxvila.

Anledningen till att jag inte skriver mer är nog för att ni förstår att man kommer inte undan med sådant här utan konsekvenser.

Bästa största tacket till mitt team av veterinärer som rådgjort mig om hur man på bästa och säkraste sätt fodrar upp och tar hand om den lille. <3





Nu ska jag springa ner till stallet. Kidsen somnat och jag ska förbereda en häst inför återbesök på kliniken i morgon. Tror även det blir lite extra gröt för dem ikväll. Men min pappa säger att denna vecka kommer våren! Jag tror inte riktigt på honom, men längtar ;-) 

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram. Där är jag mer aktiv och faktiskt får man ibland både se mig skratta och gråta på film. Bara det är ju underhållande i sig! ;-)



Läst 17176 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.