Hästliv - Det finns bara en väg - framåt!

Hej, 

Min ambition är helt klart att blogga oftare än drygt 2 gånger i månaden. Men den senaste tiden känns det som att dagarna springer från mig. Jag ser datorn men plötsligt är det kväll och man fullkomligt stupar ner i sängen och somnar innan huvudkudden nuddar kinden. 

Anledningen till att det är ett rejält tempo de senaste veckorna är för att gårdsägare runt om oss åkt på semester. Jag känner deras hästar och har hoppat in för att hjälpa till. Det är egentligen inte så "komplicerat" utan väldigt välordnat. (Synd bara att semesterveckorna tajmade varandra;-) ) Och som alltid med hästar i vår närvaro så blir det inte alltid som man tänkt sig. Per kallar mig numera för Dr Quinn i den blå faran. Det smeknamnet gav han mig 03.00 i natt när jag stöp i säng. Detta efter att blivit uppringd drygt fem timmar tidigare om en häst som mådde dåligt. 

Förutom att ta hand om min egen gård har jag de tre senaste veckorna även pendlat runt på tre andra gårdar. Det har innefattat vanliga gårdssysslor som in- och utsläpp, mockning, vattning och fodring men har även blivit sidospår som sårvård på ytterligare en gård. I natt var en tung natt som inte slutade som vi hoppades på en annan gård. När veterinär anlände kunde jag rabbla listan med saker hon ville veta, efter dessa år på gården och följt så många veterinärer (och ständiga utfrågningar) så börjar rutiner sitta. Ju mer fakta du har till veterinären när hen anländer - desto lättare blir det att direkt finna korrekt behandling. I detta fall handlade det om att korta lidandet för en häst. När jag stod där i stallet efter veterinärens avfärd. När den slutgiltiga sprutan var given kände jag tomhet. Utanför var det kolsvart och nattens kyla kröp in under huden på mig. Fy vad jag hatar när ett liv släcks. Den tröst jag finner är hur hästen respekteras de sista minutrarna av sitt liv. En varm hand över mulen, uppmuntrande och lugnande ord som sveper in i stunden när tid och rum stannar.

Är det bara jag eller kom de mörka kvällarna snabbare än vanligt?

Hästen hos oss som förra veckan fick möta sin bästis på de evigt gröna ängarna bodde här i drygt 1 1/2 år. En glad pensionär som sin sista dag i livet fick både bad, godis och den långa manen trimmad. Hon kände sig som den superstjärna hon en gång varit när sista resan gjordes.
Jag såg henne djupt i ögonen och sa tack, tack för allt, hälsa din bästis med ett glatt gnägg när ni ses. Sen somnade hon in. Just bästisen stod jag även bredvid sommaren innan när hon tog sitt sista andetag. Två hästar med ett band jag sent kommer glömma.

I dag tog jag en paus, satte mig på en sten och såg ut över den betande flocken hästar. Min far ringde och tillsammans gick vi genom mitt senaste dygn. Jag fick prata av mig, prata om känslor, fakta och hopplösheten som infann sig när jag såg hästen, som timmar innan glatt gick i hagen nu plötsligt stå smärtpåverkad och rädd. "Kliv ur din kropp och berätta", så brukar han säga till mig när känslorna tar över. Jag ser mig själv kliva ut och få ett nytt perspektiv på saker, låter den stora kärleken till hästen lugna sig och ser allt med andra ögon för att sedan kunna berätta.

Jag tror att en av anledningarna till att mina vänner och grannar litar på mig, är för att jag gör alltid mitt bästa. Vilken dag det är, vad klockan är eller vad det är för typ av väder ute - det spelar ingen roll. Hästarna lägger hela sin tillit i vår famnar och då måste vi göra vårt yttersta för att bemöta denna gåva med respekt och omhändertagande. Oavsett om det är påfyllnad av vatten i hagen, respekt för fodringstider eller omvårdnad.

Det är också anledningen till att jag är helt slut. Min arbetsdag har inletts strax innan 06 och slutat närmare midnatt varje dag. Jag fick också en fästing i år. Den lilla filuren gav mig borrelia, så mitt i allt får jag mig just nu en kur av doktorn för att få bukt på detta. Trots detta har jag hunnit med allt. Hästarna hemma har nästan alla hunnit med återbesök till kliniken - samtliga med positiva resultat <3

När söndag morgon rullar in gör jag mitt sista utsläpp, sen är alla semesterfirare hemma igen. Då inleds kommande veckas projekt här hemma på gården - sensommarstädning. Det är dags att rensa, klippa och åka någon vända till återvinningscentralen. Jag ska även en sväng till kliniken med häst och ser fram emot att få nya loggan till lastbilen :-) 

För summan av blogginlägget är som rubriken antyder: Det finns bara en väg - framåt!

Jag ser fram emot att få följa Rose inridning under kommande vecka. Hon är hos Stall JE Hästutbildning här i Gottröra. I går satt Josefine upp och skrittade på henne. Min älskade lilla fölunge har blivit stor och klarat att inte tappa sin ryttare vid första ridturen <3 Stolt!


Tänk att det är min lilla häst som travar så fint <3

"Hur kom du upp dit?" Rose undrade lite hur detta gick till :-)

Kommande fredag ser vi fram emot leverans av våra boxar! I dag var rörmokaren här och tittade på hur vi vill ha allt i stallet - när boxarna är uppe tar han över och installerar allt åt oss. Elektrikern är klar med sitt jobb!

Det enda jag verkar ha svårt att få till är en vända till Värnamo. Till vår underbara unghingst. Jag ser fram emot att få åka och besöka honom. Att på vägen hem få stanna till på ett hotell med min familj och bara få njuta av att få sova borta. Om jag fick välja så vore det lyx just nu. Men mitt kontrollbehov gör det svårt för mig att lämna gården och bygget. 

Snart så! En vacker dag står jag och pussar på hans mjuka mule, Concorde, avkomman som är en spegelbild av sin mor, min älskade Cajza. 

Orkade du läsa hela vägen hit? Tack i sånt fall! Detta blev en konstigt inlägg som lugnar mitt behov att få skriva av mig. Ni får stå ut med sådana ibland :-) Jag avrundar med lite bilder för att inte vara för tråkig. Mer bilder och klipp finns på vår Instagram. 

Per och Elwira hälsar på Fiona, Cajsa och Warona.


Hingstar kan vara snabba! Passar man sig inte får man ett blåmärke med framtänder på tutten...


Det går ju inte att hämta en häst från Scint och ignorera skylten om att han är radioaktiv. Fnittrade lite och lät den sitta kvar en dag extra. Han själv var lika glad som alltid och inte självlysande!

Ett litet sår blir snabbt ett stort problem. Denna vecka har jag varit inkallad för att rengöra ett sår. Jag besparar er filmerna, men sånt här kom ut de första dagarna. Numera rent och fint!


Chippen blev halt på betet! Åkte till kompisen/grannen/hovslagaren. En böld funnen. Gips och arg häst på boxvila. Numera glad häst igen ute på betet - till allas lättnad och glädje. 


Frågor på det?


När de upptäcker sin spegelbild i vattnet <3

När elektrikern ger mitt ett rött elskåp. <3

Ha en underbar helg <3

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 15801 ggr



Fler inlägg


Världens bästa Rose <3

FOTO, samtliga bilder utom den med rosetter: Sofie Sköld (https://fotografsofieskold.pixieset.com)

Hästen jag bloggar om i detta inlägg: 
Rose Bay
född 2020
Efter hingsten Cascari, undan stoet Carnella Z, som i sin tur är efter Caritano Z - Chellano Z. 
Uppfödd och ägd av oss, Stall Steninge By.


Hej!

Gud vilken underbar lördag vi hade på Strömsholm! När vi satt i lastbilen på väg dit vad jag inte nervös. Jag hade lixom förlikat mig med tanken att "det går som det går". Jag har gjort mitt yttersta att föda fram och ta hand om Rose på bästa sätt ända sedan hon föddes ute i hagen här på gården. Hon blev röntgad och fick vargtänder tagna innan inridningen och jag försöker tänka "enligt skolboken" på sådana saker. 

Väl på plats i boxen på Strömsholm var hon taggad och lite "dryg". Lite som att hon väntade på sin stund att få glänsa. Vi gick in i ridhuset och hon kändes hur cool som helst. Och så släppte vi henne. Då var det som att hon tog tillfället i akt och förstod vad det handlade om. Den galoppen hon drog i väg i alltså. "jisses, lugn", tänkte jag samtidigt som jag skrattade "show off" ;-) 

Sen hade vi 15 minuter som var riktigt roliga! Rose var på hugget och med gott självförtroende tog hon sig an uppgiften att löshoppa. Helt sjukt egentligen att våra treåriga hästar med största självförtroende flyger över oxrar som är 130 cm höga. Rose gjorde detta och bockade glatt på långsidan efter. 

Efter att hon hoppat sitt sista språng gick vi fram till henne för att ta av benskydd och visa upp henne exteriört. Sofie fångade på bild... Tror ni vi var nöjda? ;-) 


Från vänster: Josefin Enarsson, Stall JE Hästutbildning, som ridit in henne. Min bästis My Almqvist som gjorde OS-knopparna ;-), Rose som vill äta på staketet... och jag. 

Rose belönades med poängraden 8 - 8- 8- 8 - 8,5 - 8,5 vilket gav 49 poäng och HOPPDIPLOM!




Några av de fina orden domarna sa var: 
"Rose Bay är ett väldigt modernt sto med många styrkor. Hon har en rytmisk och vägvinnande galopp. Hon är intresserad av att hoppa, har en positiv inställning och hoppar försiktigt."

När domare Marianne Leffler inleder med "Hon har en frambensteknik som är "to die for"! Då fick jag gåshud. 


Här har jag precis fått höra alla fina ord och tänker "shit, vi gjorde det! HON gjorde det!!"

Sen brister det totalt och jag börjar gråta en skvätt av glädje. Har även fått höra att jag inte var den enda som lät några tårar falla inne i ridhuset, även domare och funktionärer kände glädjen i mitt hjärta. 





Älskade, ÄLSKADE häst <3

Utanför väntade Per med godis och vi fick både fina rosetter, gehäng och presenter. Superkul och vilken start på vårt första treårstest som uppfödare!!



Nu måste jag springa ner till stallet. Jag hämtade Rose´s halvbror (samma hingst) i går, han ska iväg till klinik för röntgen och kastrering i morgon :-) För Rose är det nu vila, en lång vila! Hon ska nämligen få gå på sommarlov, bli mamma och efter detta långa uppehåll bli min ridhäst. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 3420 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

I går var vi uppe på Myrsjö Gård och träffade veterinär Gonzalo Ortiz Centeno. Alla stod förberedda i jakt på ett embryo ur vårt sto Chipotle HH. Jag var lite nervös, just för att hon historiskt sett inte tagit sig på första brunsten om våren, men skulle hon ha gjort det i år? Känslan de senaste två dagarna har varit att hon är lite "mysig", dvs dräktig. 

Att "spola ur" ett embryo var inget man gör på "femton minuter, en kvart" utan det var mycket att hålla reda på och ordna. Renlighet på utrustning och sto var en sak. Vi hade hemma på Stockholm seminstation fullt upp så jag kastade mig iväg mitt i arbetspasset, hämtade hästen på lösdriften och åkte direkt. Självklart var hon nyrullad och snygg när jag kom ut i hagen... Men som tur var räknas det inte, utan de viktigaste delarna tvättar man ju ändå på plats.  (Och tur för mig att vi var ensamma där, så jag behövde bara skämmas lite över min dammiga dam ;)


Gonza spolar ur embryon, Anders sitter på huk och bevakar mängden som kommer ut (och håller ett vakande öga så filtret embryot landar i står säkert.)

Vi fick stå med och titta under processen och Gonza berättade om varje steg och visade oss hur det gick till. När det väl var dags att gå in i labbet kände jag att vi väntar utanför så han får arbeta i lugn och ro. Det var en nervös väntan må jag säga! Men ut tittade ett glatt ansikte sen som bad oss hämta mottagarstoet.



Hej embryo med både mor och far som gått 1,60-hoppning <3

In kom mina kompisars sto som stod till förfogande som mottagarsto. Henne känner vi väl, så att hon ställde upp som reservsto åt oss kändes superkul! Våra egna mottagarston tajmade inte denna brunst, det visste vi, men stationen är väldigt lösningsorienterade, så vi körde på och de ordnade häst som tajmande väl. 


Fina Noora får embryot placerat i sin livmoder <3

Efter att själva överföringen var gjort fick vi komma in i labbet för att titta hur det hade gått till. Det var helt klart ett "pilligt" jobb, och imponerande att se. I bilen på vägen hem så tänkte jag på hur galet det vore om detta fungerar. Om stoet Noora vill behålla embryot i sin kropp. Då har jag varit delaktig i att ta hand om mitt sto, varit den som hjälpte till med tappning av hingsten och sen även sett den lilla föras över mellan två hästar. Närmare full insyn än så kommer man nog inte som stoägare inom avel. 

Sen vet jag att det varit omskriver om Embryotransfer och hur stona mår som "blir av" med sitt embryo. Jag har haft det i åtanke att jag ska hålla mig vaksam på Chippens mående under denna resa. Dock brallade hon glatt i hagen i morse, snodde hö av ponnyn Persilja och rullade sig innan lunchfodringen så hon återigen är dammig. Just nu mår hon med andra ord som en stjärna. Viktigt att hålla koll på det tänker jag. 

I morgon seminerar vi ett av våra andra ston, går mot treårstest med Rose på lördag och hämtar upp vår tvååring på söndag. Det är helt klart full rulle här ute på landet. Kul!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 6083 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3


Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 


Läst 13096 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.