Hästliv - Det finns bara en väg - framåt!

Hej, 

Min ambition är helt klart att blogga oftare än drygt 2 gånger i månaden. Men den senaste tiden känns det som att dagarna springer från mig. Jag ser datorn men plötsligt är det kväll och man fullkomligt stupar ner i sängen och somnar innan huvudkudden nuddar kinden. 

Anledningen till att det är ett rejält tempo de senaste veckorna är för att gårdsägare runt om oss åkt på semester. Jag känner deras hästar och har hoppat in för att hjälpa till. Det är egentligen inte så "komplicerat" utan väldigt välordnat. (Synd bara att semesterveckorna tajmade varandra;-) ) Och som alltid med hästar i vår närvaro så blir det inte alltid som man tänkt sig. Per kallar mig numera för Dr Quinn i den blå faran. Det smeknamnet gav han mig 03.00 i natt när jag stöp i säng. Detta efter att blivit uppringd drygt fem timmar tidigare om en häst som mådde dåligt. 

Förutom att ta hand om min egen gård har jag de tre senaste veckorna även pendlat runt på tre andra gårdar. Det har innefattat vanliga gårdssysslor som in- och utsläpp, mockning, vattning och fodring men har även blivit sidospår som sårvård på ytterligare en gård. I natt var en tung natt som inte slutade som vi hoppades på en annan gård. När veterinär anlände kunde jag rabbla listan med saker hon ville veta, efter dessa år på gården och följt så många veterinärer (och ständiga utfrågningar) så börjar rutiner sitta. Ju mer fakta du har till veterinären när hen anländer - desto lättare blir det att direkt finna korrekt behandling. I detta fall handlade det om att korta lidandet för en häst. När jag stod där i stallet efter veterinärens avfärd. När den slutgiltiga sprutan var given kände jag tomhet. Utanför var det kolsvart och nattens kyla kröp in under huden på mig. Fy vad jag hatar när ett liv släcks. Den tröst jag finner är hur hästen respekteras de sista minutrarna av sitt liv. En varm hand över mulen, uppmuntrande och lugnande ord som sveper in i stunden när tid och rum stannar.

Är det bara jag eller kom de mörka kvällarna snabbare än vanligt?

Hästen hos oss som förra veckan fick möta sin bästis på de evigt gröna ängarna bodde här i drygt 1 1/2 år. En glad pensionär som sin sista dag i livet fick både bad, godis och den långa manen trimmad. Hon kände sig som den superstjärna hon en gång varit när sista resan gjordes.
Jag såg henne djupt i ögonen och sa tack, tack för allt, hälsa din bästis med ett glatt gnägg när ni ses. Sen somnade hon in. Just bästisen stod jag även bredvid sommaren innan när hon tog sitt sista andetag. Två hästar med ett band jag sent kommer glömma.

I dag tog jag en paus, satte mig på en sten och såg ut över den betande flocken hästar. Min far ringde och tillsammans gick vi genom mitt senaste dygn. Jag fick prata av mig, prata om känslor, fakta och hopplösheten som infann sig när jag såg hästen, som timmar innan glatt gick i hagen nu plötsligt stå smärtpåverkad och rädd. "Kliv ur din kropp och berätta", så brukar han säga till mig när känslorna tar över. Jag ser mig själv kliva ut och få ett nytt perspektiv på saker, låter den stora kärleken till hästen lugna sig och ser allt med andra ögon för att sedan kunna berätta.

Jag tror att en av anledningarna till att mina vänner och grannar litar på mig, är för att jag gör alltid mitt bästa. Vilken dag det är, vad klockan är eller vad det är för typ av väder ute - det spelar ingen roll. Hästarna lägger hela sin tillit i vår famnar och då måste vi göra vårt yttersta för att bemöta denna gåva med respekt och omhändertagande. Oavsett om det är påfyllnad av vatten i hagen, respekt för fodringstider eller omvårdnad.

Det är också anledningen till att jag är helt slut. Min arbetsdag har inletts strax innan 06 och slutat närmare midnatt varje dag. Jag fick också en fästing i år. Den lilla filuren gav mig borrelia, så mitt i allt får jag mig just nu en kur av doktorn för att få bukt på detta. Trots detta har jag hunnit med allt. Hästarna hemma har nästan alla hunnit med återbesök till kliniken - samtliga med positiva resultat <3

När söndag morgon rullar in gör jag mitt sista utsläpp, sen är alla semesterfirare hemma igen. Då inleds kommande veckas projekt här hemma på gården - sensommarstädning. Det är dags att rensa, klippa och åka någon vända till återvinningscentralen. Jag ska även en sväng till kliniken med häst och ser fram emot att få nya loggan till lastbilen :-) 

För summan av blogginlägget är som rubriken antyder: Det finns bara en väg - framåt!

Jag ser fram emot att få följa Rose inridning under kommande vecka. Hon är hos Stall JE Hästutbildning här i Gottröra. I går satt Josefine upp och skrittade på henne. Min älskade lilla fölunge har blivit stor och klarat att inte tappa sin ryttare vid första ridturen <3 Stolt!


Tänk att det är min lilla häst som travar så fint <3

"Hur kom du upp dit?" Rose undrade lite hur detta gick till :-)

Kommande fredag ser vi fram emot leverans av våra boxar! I dag var rörmokaren här och tittade på hur vi vill ha allt i stallet - när boxarna är uppe tar han över och installerar allt åt oss. Elektrikern är klar med sitt jobb!

Det enda jag verkar ha svårt att få till är en vända till Värnamo. Till vår underbara unghingst. Jag ser fram emot att få åka och besöka honom. Att på vägen hem få stanna till på ett hotell med min familj och bara få njuta av att få sova borta. Om jag fick välja så vore det lyx just nu. Men mitt kontrollbehov gör det svårt för mig att lämna gården och bygget. 

Snart så! En vacker dag står jag och pussar på hans mjuka mule, Concorde, avkomman som är en spegelbild av sin mor, min älskade Cajza. 

Orkade du läsa hela vägen hit? Tack i sånt fall! Detta blev en konstigt inlägg som lugnar mitt behov att få skriva av mig. Ni får stå ut med sådana ibland :-) Jag avrundar med lite bilder för att inte vara för tråkig. Mer bilder och klipp finns på vår Instagram. 

Per och Elwira hälsar på Fiona, Cajsa och Warona.


Hingstar kan vara snabba! Passar man sig inte får man ett blåmärke med framtänder på tutten...


Det går ju inte att hämta en häst från Scint och ignorera skylten om att han är radioaktiv. Fnittrade lite och lät den sitta kvar en dag extra. Han själv var lika glad som alltid och inte självlysande!

Ett litet sår blir snabbt ett stort problem. Denna vecka har jag varit inkallad för att rengöra ett sår. Jag besparar er filmerna, men sånt här kom ut de första dagarna. Numera rent och fint!


Chippen blev halt på betet! Åkte till kompisen/grannen/hovslagaren. En böld funnen. Gips och arg häst på boxvila. Numera glad häst igen ute på betet - till allas lättnad och glädje. 


Frågor på det?


När de upptäcker sin spegelbild i vattnet <3

När elektrikern ger mitt ett rött elskåp. <3

Ha en underbar helg <3

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 16361 ggr



Fler inlägg

Hej!

Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan som jag skriver i rubriken. Det är i all välmening från de som undrar, inget snack om saken. Men för mig är det ganska enkelt. Jag får så mycket information om hur hästarna mår i den dagliga mockningen och kan reagera ganska snabbt på om något är märkligt, såsom ”rörig” box, torrhet i bajset eller färre högar än vanligt. Om ett sto gått in i brunst kan de förklara en eventuell ändring i hennes temperament, och inget som ska tolkas in som reaktion på något annat. 

Sen är min affärsidé och plan att vara ”det lilla stallet på landet”, med grunden i att det är jag och min familj som är här. Om jag lejer bort hälften av jobbet, vad ska jag göra då? Rulla på tummarna eller skaffa fler boxplatser? Båda alternativen känns fel.

Så jag mockar gärna, både för stunden när man kommer på sina bästa idéer och för att hålla koll på hästarna!



Notera mina stallskor, Moon Boots är grejen så slipper man frysa. Stallskorna står vid elementet medan hästarna är i hagen.

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 27629 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Först - god fortsättning! Här har vi en "slappardag" i dag. Det betyder iofs att vi är hemma och inte har några "måsten" utöver gårdsuppgifterna. Men det betyder också att jag och Per varit uppe sedan tidig morgon. Jag har varit till ridhuset och rört på hästar, medan Per hjälp mig med markservice här hemma. 


Årets julkort tog vi tillsammans med vår unghäst Rose Bay <3 

I dag assisterade tjejerna vid hemgång av en häst. De tyckte att ägarna skulle lasta fort, inte för att hästen frös, utan för att de väntat i fleeeera timmar (om du frågar dem, 20 minuter om du frågar oss) ;-) På att få gå ut i skogen med varm choklad. 


"Ska jag hjälpa dig att stänga?" Spana in termosen som Elwira har i ryggsäcken ;-) 

När hästen åkt gick vi ut till skogshagen och visiterade staketet. När vi kommit halvvägs var det dags för fika! Varm choklad och pepparkakor. Mycket uppskattat för de små, som inte insåg att de lurades med i arbete, även när det var så kallt. 



På tal om barnen... Jag tror att de flesta vet att vi har två döttrar. Towe fyller 6 år den 5 januari och Elwira fyller 3 år den 14 januari. Och ja, de är välplanerade januaribarn, för under december månad och fram till respektive förlossning hade jag räknat ut det så bra. Jag kunde få hjälp av Per i stallet och sedan var barnen ju så små och man ammade ju ändå om nätterna = perfekt för fölvakningarna.
Helt klart en hästtjej till mamma som även håller på med avel, som planerar in det så. 

När barnen varit hemma med mig nu inför julen har de fått hjälpa till i stallet. En kväll skulle jag även till kliniken, tyvärr så vältajmad dag så Per var inte hemma. Det betyder att båda barnen fick åka med mig och hästarna. Men det finns inget som inte en iPad, saft, pepparkakor och godis inte kan lösa ;-) Snällt satt de på stolarna och väntade på sin mamma. Hjälmar har de alltid på sig, för säkerhetsskull, och när de undrade vart mamma tog vägen så behöver de inte undra länge. Personalen är de näst intill uppväxta med, så vem som en kliver fram känner de sig otroligt trygga med. 


Här satt de så snällt och väntade. Deras hembakade pepparkakor bjöd de personalen på innan de åt upp resten.


Hjälper mamma i stallet <3

I två veckor har jag även dragits med en irriterande och smärtsam ögoninflammation. Den kom via barnen/förskolan och smittade Per först, men han klarade sig lindrit undan. Om man sedan tittar på hur det gick för mig... Jo tjena! Det var en rejäl ögoninflammation som jag drabbades av och till slut fick jag ögonkräm med antibiotika för att få bukt på det hela. 
Innan krämen börjat verka så kan man lugnt säga att jag fick märkliga blickar - för vem bär solglasögon inomhus i december...
Jag skrattade mest när jag åkte till ögonspecialist med kundhäst och först inne i undersökningsrummet tog jag av mig mina glasögon, efter att jag varnat teamet på plats om hur hemsk jag såg ut. 


"Life is a party - dress for it!" Eller? 

På hemmaplan är det mycket rehabilitering som gäller just nu. Vi har en stor blandning mellan ligamentskador, magsår, semesterhästar, hovskada och hästar som behöver sjukgymnastik. 
En av våra kundhästar behöver bygga på ryggmuskulaturen, så honom åker jag med till ridhuset och under täcket har jag ett equiband, detta för att få honom att dra upp magen och höja ryggen. Vi jobbar på och jag ser framsteg, om än små. 


Det handlar om att arbeta avslappnat och rätt. 

I veckan hämtade jag en häst som har hovgips på. Han ska på återbesök mot slutet av veckan, och för att förflytta honom utan att gipset skulle bli blött tog jag med min bästa vän, Gaffatejpen!



Jag ser fram emot nästa vecka. Den är fullbokad med både tandläkarbesök för Rose, återbesök på kliniken och ny häst anländer. 
På tal om ny häst... Nästa vecka kommer en ny häst och innan jag kan släppa på att ta in fler nya hästar står det 11 hästar på listan.

Det är helt sjukt! 11 hästar är bokade för att komma in. Tror det kan vara rekord på antalet hästar som står på vänt.
Och här trodde jag i november att jag inte skulle få en enda häst in i stallet för att jag tog semester i en vecka. :-)

Jag avrundar detta inlägg med en bild jag tog på julafton. Vilket underbart väder vi hade!
(Hästen på bild medicineras i ögat, och därför skyddar vi det mot ljus)



Ha en härlig sista vecka på 2022, snart är 2023 här - och personligen så längtar jag!

Mvh Annelie

Ps. På instagram uppdaterar jag massor, så följ där om du inte redan gör det @stallsteningeby


Läst 29780 ggr Kommentarer Kommentera


Cheldon <3 Kom som rehabhäst för några år sen och nu är en återkommande semesterhäst.

Hej!

Hoppas att ni alla har det bra och att era hästar håller sig krya!
Här på landet har jag hunnit med 2 omgångar VAB för kidsen. Att komma hem från utlandet och bli förkylda var inte så oväntat, men ögoninflammationen som cirkulerat där och nu smittat båda våra barn var lite mer oväntad. Har blivit VAB hela veckan, något som krånglar till det en del för mamman. Eller krånglar till och krånglar till. Mamman får jobba lite extra på kvällen, som denna vecka mellan 20 - midnatt. Då har jag haft min tid och kunnat ge hästarna och stallet den uppmärksamhet som de behöver. När det är -10 grader ute så vill mina barn nämligen hellre vara inne i värmen, inte ute 8-10 timmar med mamma på dagtid. 

Efter att vi kom hem så har det varit en stadig ström med hästar som anlänt. Både rehab- och semesterhästar. Vi har några lediga boxar i stallet, men de är bokade. December är nämligen vår högtid, så från och med i dag, fredag så börjar julhästarna trilla in. Men det betyder inte att jag har haft "rast och ro"...


Vår dotter Towe, tillsammans med en rehabhäst.



Detta sto har mellanlandat lite för att sedan åka vidare till ett stall för att bo och föla.


Ni vet att jag älskar duntäcken under transporttäcken nu på vintern väl? 


Livet som pensionär har inletts för min kompis häst. 

Veckan som har varit har jag spenderat nätterna i sadelkammaren. Vi har en häst som behövt ögondroppar och krämer klockan 02, 03, 06, 09, 10, 14, 15, 18, 21 och 22. Dagligen har det inte varit några problem, men när jag gått ner (läs, dragit mig ut i kylan) mitt i natten så har jag inte velat gå upp igen. Så jag bäddade helt enkelt i sadelkammaren och sovit där mellan 02-03 för att sen gå upp till min varma säng igen. Det blir slitigt att vara vaken så, men när återbesöket visade stor förbättring känns det plättlätt. Superkul!


Hemmasnickrad mörker huva för det infekterade ögat. 

Utöver ögonhästen och semesterhästar så har vi även en rygghäst under igångsättning samt sen- och ligamentskador uppstaplade just nu. För att hålla rygghästen och semesterhästarna igång är jag väldigt glad över vår skrittmaskin. Där får de inleda morgonen innan de går ut i hagarna. Perfekt för magarna och rörelsen.

Går det att klicka på denna film med ljud? Jag skrattade gott när jag publicerade den på vår instagram @stallsteningeby. Om det inte fungerar så gå in via appen och lyssna. 


En som blev glad över att vi kom hem från semestern var helt klart Bella <3 Vår älskade lilla hund!


Äntligen i traktorn igen!

Jag avslutar detta blogginlägg med två saker. Operation och Nobelfest. 

Gällande operationen så blev jag väldigt glad över att kunna se Dr Fabrice Rossignol vid den franska hästkliniken de Grosbois genomföra en livesänd operation med sitt team på ett treårigt fullblod. Operationen var en så kallad Tie-Back. Vi har flera gånger fått hästar som han och veterinär Gustaf Croon opererat tillsammans på Mälaren Hästklinik. Samtliga har läkt relativt enkelt, men jag har alltid varit nyfiken på hur den operationen egentligen går till. Och nu fick jag från soffan se allt. SÅ KUL!



Om jag var fokuserad under operationen? Korrekt!

Och för att avsluta med något festligt. Förskolan hade planerat en festlig nobelfest och mina barn var väldigt exalterade. Dock fick de ögoninflammation och kunde inte delta. Det är svårt att förklara för en fem- och en tvååring varför de inte får gå på festen utan att krokodiltårarna rullar. Så jag och Per beslutade oss för att göra vår egen nobelfest.

Jag och tjejerna inledde med förfest i väntan på Per. Det valdes klänningar, målades naglar och sminkades. Jag har nog aldrig haft så mycket rouge någonsin i pannan tror jag. Men det var deras kväll så var tyst. Därefter tog vi en välkomstdrink (saft i champagneglas) och tilltugg. När pappa kom hem hoppade han i smokingen och började tillaga en trerätters. 



Gänget på förfesten

Den vita duken var lite skrynklig och kocken tog av sig flugan, men vi tror inte att tjejerna tänkte på såna detaljer. De hade verkligen en härlig kväll och fick avsluta på dansgolvet innan de somnade på soffan. Då blev det kvällspass i stallet för mamman, lite tröttare men nöjd över att tjejerna var väldigt lyckliga när de somnade. Vårt försöka att finna balans i livet på hästgården och livet som familj :-) 



Hoppas att ni får en lika härlig middag i kväll, det är värt att sätta lite guldkant på vardagen <3

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 34226 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.