Hej,
I dagens blogginlägg tänkte jag bjuda in er till mina senaste 24 timmar. Vi börjar klockan 20 tisdag kväll. Hästarna fick komma in, lösdriften visiterades inför den kommande natten med regn och jag lastade Chipotle HH för att åka till seminstationen. Alla hästägare är ju som de är, jag är inget undantag. Men jag vet att mitt sto inte trivs när hon inte står hemma. I och med att jag har den stora fördelen att jobba på seminstationen (och bor 4 minuter därifrån) kan jag få "göra lite som jag vill". Det betyder helt enkelt att vi i samråd med seminveterinären sätter Chippen i främsta rummet och låter henne vara hemma trygg och vi åkt fram och tillbaka för kontroller.
Chipotle HH, 17 år och åldras med stil. Quite Easy - Robin Z, stofamilj 5. Syster till amerikanska Reed Kesslers Ligist.
När man seminerar med fryst semin, som vi gör detta år, är det viktigt att kontrollera brunsten med jämna mellanrum. Att man följer utvecklingen av äggblåsorna och ser när hon är redo för att ovulera. Det är i samband med att hon släpper ägget som man inseminerar. Spermie och ägg möts i aulan, som jag brukar säga och ett nytt liv skapas <3 Därför stallas stona upp på stationen för att kontrolleras fram till ovulation.
Vid kontrollen klockan 21 följde Chippen vår plan och fick sova hemma. Jag fick en överrasknings-Nocco av veterinär-Gemma (de som känner mig vet att det är min bensin). Och jag sa till henne att det passa väl, för i natt kommer det föl.
Och föl kom det. Klockan 01 går vattnet för kundhästen Rosa, vars riktiga namn är Nirwana, som gått 17 dygn över tiden. Jag satt hemma och stirrade på kameran till hon la sig ner, då drog jag på mig varma kläder och sprang ner till stallet. I samband med att lilla hingsten "Come as you are" (Ni vet att ni kan låten!) anlände till världen öppnade sig himlen. Vid 04-tiden klev jag in i duschen, kall, trött och med en mindre härlig blandning av klibb, blod och regnvatten över mig.
När jag la mig i sängen grät jag en skvätt. Var lite skönt att få släppa allt. Jag hade gett mig tusan på att i år skulle hon få ett föl, ett fint föl som mådde bra. Inget man kan påverka, men så långt jag kunde skulle jag i alla fall se till att det skedde! När jag trött la mig i sängen med vetskapen om att en frisk liten fölunge sov nere i boxen. Då kunde jag slappna av. (Men inte tusan kunde jag somna för det)
Kentucky van't Ruytershof ger fantastiskt fina föl!
Klockan 06 var det uppstigning, morgonfodring och lämning på förskolan innan jag lastade Chippen och åkte till seminstationen. Kontroll visade att hon fortsatte att följa vår plan. Så vi ställde henne i en hage och sparkade igång dagen.
En rolig dag på jobbet med många ston, glada stoägare och mycket fölsnack.
Förra året jobbade jag inte på stationen pga lilla Elwira som föddes i januari 2020. Så det var roligt att få möta stoägarna igen och få assistera veterinären.
Mitt i allt behövde jag koppla in en AirPod i örat. Dags för avstämning med vår redovisningskonsult inför inskick av årsbokslut och deklaration. Jag hade henne och Per i ena örat samtidigt som jag lyssnade på flödet på stationen och ordnade med bakterieprov och brunstuträkningar. Turligt nog var det endast två stoägare som berördes av mitt ohyfs och jag förklarade snällt att jag helt enkelt blivit väldigt dubbelbokad just i dag. Vi var dock överens, är man hästtjej så är det inget problem att köra lite multitasking.
Vid lunch inseminerade vi Chippen. En perfekt avslutning på arbetsdagen. Jag blev glad över att se i vilken fart hingsten Cristellos små simmare arbetade efter att ha blivit upptinade. Det är alltid lite pirrigt med fryst semin tycker jag, även om jag alltid fått dräktigt på det. Två små små rör ska se till att det blir föl. Till skillnad från färsk semin där man har betydligt större mängd semin. Att hon ovulerade och fick komma hem till sina kompisar, var precis vad jag hade hoppats på.
Seminstrån av frysta spermier.
Lunchen intogs samtidigt som jag återigen hade vår redovisningskonsult i örat, denna gång fick hon min fulla uppmärksamhet och kunde enkelt hjälpa mig med några klick.
Har ni tagit ett andetag ännu? Orkar ni ens läsa längre? Här kände jag att en timmes sömn under natten började ta ut sin rätt...
Men jag åkte och hämtade barnen som fick vara med nere i stallet medan vi slutförde allt och avrundade med att ta emot familjen som äger det nyfödda fölet. De gav mig en rosa champagne (som jag sagt att jag ville ha när fölet kom ut!) och två Noccos. Drömmen ändå.
Nu har klockan hunnit bli efter 16, barnen frös och hästarna fick middag lite tidigare. Vi kröp ner i soffan för att kolla på lite film. Hur aktiv jag var i tittandet ser ni på bilden Towe tagit på mig i smyg.
Så skönt det var att somna en kort stund i soffan.
Men nu är klockan snart 19 och jag laddar för ett Teams-möte med kollegor på SWB Mälardalen om 30 minuter. Efter det kan jag dock inte lova att jag håller mig vaken någon längre stund. Det får bli kvällsfodring och kudde.
I morgon ska vi en vända till seminstationen igen och även till hästkliniken.
Ibland blir jag förvånad över min egen oförmåga att inse att detta är mitt jobb. Jag känner mig som en person som bara "leker runt" med hästar här hemma på gården. Men när jag tittar på det inser jag ju. Jag är en egenföretagare. Är det inte konstigt att kärleken till hästarna får en att glömma bort både tid, rum och att detta faktiskt är mitt jobb?
Ps. Det jag även fått i dag är bilder på vårt nya stall från fabriken! Det byggs för fullt <3 Återkommer med bilder i nästa blogginlägg :-)
Mvh Annelie
Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby
Läst 26581 ggr
Fler inlägg
Senaste dagarnas rapporteringar om arbetsplatsen i södra Sverige har fått debatten att blomma upp igen. I detta känner jag två saker. 1. BRA! 2. VÄRDELÖST att hästbranschen fortfarande blir utsatt för detta och att unga människor blir utsatta för något som är allt annat än en god och bra arbetsmiljö.
Här kommer då min åsikt.
Bara för att du har ett stall, hästar eller en gård så betyder det inte att du är en arbetsgivare. Att vara arbetsgivare är ett ansvar som skall tas på största allvar. Bara för att du behöver extra händer i stallet, men inte har några pengar att betala ut lön - då är du ingen praktikplats. Även där är du en arbetsgivare och förebild.
I 9 år har jag drivit denna gård, mitt stall och mitt företag. Under denna tid har jag endast två gånger haft praktikanter på plats en vecka eller två. Jag har inte haft någon anställd personal. Är det ekonomin som styr? Nej, det kan jag inte säga. Det är jag som chef som väljer att inte ta in personal. Varför? För jag är inte chefsämne i mitt eget stall.
Att man själv jobbar långa dagar i ur och skur är något man räknar med om man bor på egen gård. Jag arbetar i ett eget syfte för min dröm. Men. Jag har inte tillräcklig erfarenhet för att ta in en utomstående person och förvandla min gård till en arbetsplats. Jag tror att många stall och gårdar borde kliva utanför staketet och titta in på sitt företag. "Är jag en bra arbetsgivare?", "Skulle jag vilja arbeta här?", "Är lönen i realitet med arbetsinsatsen?"
När man blir en arbetsgivare tycker jag att det är självklart med vissa grundläggande tankar och mål. Självklart ska pensionsparande, semesterdagar och en korrekt lön lägga grunden för hela anställningen. Men i det dagliga arbetet bör det även finnas plan för utveckling och möjlighet att växa i sin roll. Det är bara att titta på en arbetsgivare utanför hästbranschen, där är följande inga konstigheter.
Kanske är det min bakgrund inom arbetslivet som gör att jag har fasta tankar om detta. Men jag har haft glädjen att arbeta på en PR-byrå som utvecklade mig inom både ekonomi och projekt. Att sedan arbeta på Hippson sedan det grundades fick mig att vara med på resan. Här på sajten har jag haft framgångsrika kvinnor som chefer och ständigt har det fokuserats på utveckling. Pensionssparandet och semesterdagar har ju självklart rullat på oavsett arbetsplats och när man jobbar över får man antingen "kompa ut" eller få lite klirr i kassan.
Det är ju nämligen normalt.
Men. Hur ska vi kunna ha hästföretagare i landet om vi inte tar hand om de unga som kommer och är intresserade? Hur ska vi kunna måna om framtiden om vi inte tar hand om nutiden?
Jag kanske borde sitta still i båten, i och med att jag inte anser mig själv vara tillräckligt bra för att vara arbetsgivare? Dock har jag ett mål. Att 2025/2026 anställa personal i företaget. En långsiktig plan som jag önskar bäddar för hållbarhet och en god arbetsplats.
Nu slog en tanke mig. Det är inte helt genomtänkt, men jag slänger ut den. Vad tror ni om följande?
Försäkringsbolaget har "Säker hästgård", vad sägs om att Svenska Ridsportförbundet och facket (?) går ihop och startar "Certifierad arbetsgivare"? Vem skulle inte med stolthet sätta den skylten på sitt stall/anläggning?
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 13743 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej, då var den gjord.
Tävlingsdebuten på hästen som alltid gör sitt bästa för mig. Tänk att man varit med och dragit fram henne till världen. Krokiga ben och en förvirrad blick hade hon när hon reste sig. Men sen blev hon ett fint föl, en fin åring, en ful tvååring, men återigen en fin treåring som hoppade hem diplom på sitt test. Och nu, några månader senare än vad planen var, så har hon debuterat även på tävlingsbanan under ryttare.
8 fel blev det i vår debut. Bakbenen var inte riktigt med ur sväng och en bom föll, då blev hon nog förvånad själv så nästa bom föll också, men på hindret efter det - banans sista hinder var hon med på spåret igen. Supernöjd och jätteglad över min häst! Resultatet hade jag inte brytt mig om oavsett. Jag hade två mål med tävlingsdagen 1. att sikta mellan alla hinderstöd och ta oss över 2. att fika. Vi gjorde båda med bravur!! :-)
Det blev ju även min tävlingsdebut. Hela 5 år sedan jag hade på mig kavaj och ljusa ridbyxor. Dock var nog ingen av oss direkt imponerad över höjden på hindren. 80 cm klarar vi. Nästa start blir det 90 med hopp om 1 meter innan vintervilan kommer. Hemma hoppar vi det, men tävling kan det ju finnas mycket att titta på, så hellre lågt med fin känsla och framförallt - att vi bygger upp hennes tillit, glädje och hopp.
Bilden tog min dotter Towe medan jag ordnade Rose man. Alla närvarade, om vi säger så. haha!
Här hemma på gården rullar allt på. Jag har tagit emot lite nya hästar från vårdavdelningen på Mälaren Hästklinik i Sigtuna. Två är maghästar för lite observation. De har vårdats för kolikkänningar och ibland gör vi ett litet stopp här hos mig för att bevaka dem i miljön "hemma", där jag är med och håller ett vakande öga nästan hela tiden. Blir lite enklare för både stall- och hästägare om det är en som är ansvarig inte att alla ska försöka titta och hålla koll, för då blir det så lätt att någon missar. Båda killarna sköter sig galant, så det är kul!
Nu när hösten är annalkande så börjar även operationshästar höra av sig. En del planerade operationer, såsom lösa benbitar på unga hästar, men jag har även fått lite "trauman", som väntar på OP-tider. Ligament/senskador kommer löpande och jag har fått en förfrågan om ett öga också. Helt klart lite "smått och gott".
Vinterhästarna börjar också bokas in, semesterhästar där ägarna drar till värmen och jag gosar med deras hästar. Ändå bra deal tycker jag :-)
Avslutar dagens blogg med dagens jogg (rimmade ju!) för Rose.
Jogga i grimma på stoooor volt. Se hästen röra sig naturlig, granska och tänka. Är den spänd, avslappnad, ren i gången, tittar den ut i något spår eller känns den balanserad?
Läst 20151 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Jag är just nu mer aktiv på instagram än blogg tyvärr. Men jag tänkte att jag kastar in lite från instagram är i bloggen. Vi börjar med två inlägg, sen har jag en nyhet längre ner.
Ridhus, volter och ensidig träning…
Måste man det? Svar nej!
Jag ogillar ridhus, älskar natur och naturlig bjudning!
Om några veckor ska lilla Rose tävlingsdebutera och jag jobbar på kondition, rakriktning och styrka på närliggande rakbana.
Vid varje vändning blir det en volt, där stämmer jag av hur hon känns, sen fokuserar jag framåt, har hästen mellan hand och skänkel och voilà så har jag en väl genomriden häst med glada öron! 🙌🏼
Hösten är här - ut och njut! 🍁
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Sedan skrev jag ett inlägg om att jag har lediga boxplatser på gården, och samma dag fick jag flera samtal, men tre av dem fick jag tacka nej till.
Lediga boxar betyder inte att alla hästar är välkomna ❤️
🍂 Hösten är här och jag är i ett skifte med att friska hästar ska lämna gården. Det kommer göra att jag får ett gäng boxar lediga i månadsskiftet.
Men i mitt yrke ingår det att ta hästar från kliniker, hästar med sårskador och hästar med speciella behov. Redan denna vecka har jag tackat nej till 3 hästar.
Det är inget personligt menat mot någon eller för att jag inte bryr mig. Det är snarare tvärtom - för att jag bryr mig ❤️
Hästarna som kommer till min gård vill jag ge 110% för. Känner jag att en skada/sårskada är för mäktig så kommer jag tacka nej. Hör jag ordet ”feber” om en häst eller häst som stått nära andra hästar på vårdavdelning så kommer jag också tacka nej.
Hästarna här hemma på gården går före allt! Jag är, ”peppar peppar”, besparad från smittor och tror att det är min magkänsla och envishet att inte tumma på mina egna regler som gör att jag klarat mig.
Det är dumt som egenföretagare att tacka nej till kunder 💸 Men jag har alltid jobbat långsiktigt och litar på mig själv. Så för er- , hästarnas- och min skull tar jag fortsatt endast hästar jag vet jag kan hjälpa ❤️
Mvh Annelie
📸@studioskold
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nu till nyheten!


Jag och Anna efter en rolig kursdag!
Det får vara nog av tankar från mig i dag. Hoppas ni alla har en härlig vecka.
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 25849 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- Jag är företagare - inte chef!
- Tävlingsdebuten gjord "på riktigt"
- Nej tack (ibland) till ridhus och kunder
- Är du okej? - Nej, det är jag inte.
- Bloggen tar ett uppehåll
- Ett föl stod i skogskanten och tittade på mig
- 9 år non stop - och jag glömmer bort tiden
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
- Tack och nedvarvning
- Jag är inte riktigt mig själv
- Vi är programmerade att fortsätta framåt
- Vila i frid, våra fina hästar
- Företagsmässigt gick det minus
- ET - så gick min sommar
- "Intresset avtar nog snart!"
Arkiv
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020