Hästliv - Föl, spermier, champagne och Nocco
MAJ
06
2021

Föl, spermier, champagne och Nocco

Hej, 

I dagens blogginlägg tänkte jag bjuda in er till mina senaste 24 timmar. Vi börjar klockan 20 tisdag kväll. Hästarna fick komma in, lösdriften visiterades inför den kommande natten med regn och jag lastade Chipotle HH för att åka till seminstationen. Alla hästägare är ju som de är, jag är inget undantag. Men jag vet att mitt sto inte trivs när hon inte står hemma. I och med att jag har den stora fördelen att jobba på seminstationen (och bor 4 minuter därifrån) kan jag få "göra lite som jag vill". Det betyder helt enkelt att vi i samråd med seminveterinären sätter Chippen i främsta rummet och låter henne vara hemma trygg och vi åkt fram och tillbaka för kontroller. 


Chipotle HH, 17 år och åldras med stil. Quite Easy - Robin Z, stofamilj 5. Syster till amerikanska Reed Kesslers Ligist. 

När man seminerar med fryst semin, som vi gör detta år, är det viktigt att kontrollera brunsten med jämna mellanrum. Att man följer utvecklingen av äggblåsorna och ser när hon är redo för att ovulera. Det är i samband med att hon släpper ägget som man inseminerar. Spermie och ägg möts i aulan, som jag brukar säga och ett nytt liv skapas <3 Därför stallas stona upp på stationen för att kontrolleras fram till ovulation.

Vid kontrollen klockan 21 följde Chippen vår plan och fick sova hemma. Jag fick en överrasknings-Nocco av veterinär-Gemma (de som känner mig vet att det är min bensin). Och jag sa till henne att det passa väl, för i natt kommer det föl. 

Och föl kom det. Klockan 01 går vattnet för kundhästen Rosa, vars riktiga namn är Nirwana, som gått 17 dygn över tiden. Jag satt hemma och stirrade på kameran till hon la sig ner, då drog jag på mig varma kläder och sprang ner till stallet. I samband med att lilla hingsten "Come as you are" (Ni vet att ni kan låten!) anlände till världen öppnade sig himlen. Vid 04-tiden klev jag in i duschen, kall, trött och med en mindre härlig blandning av klibb, blod och regnvatten över mig.

När jag la mig i sängen grät jag en skvätt. Var lite skönt att få släppa allt. Jag hade gett mig tusan på att i år skulle hon få ett föl, ett fint föl som mådde bra. Inget man kan påverka, men så långt jag kunde skulle jag i alla fall se till att det skedde! När jag trött la mig i sängen med vetskapen om att en frisk liten fölunge sov nere i boxen. Då kunde jag slappna av. (Men inte tusan kunde jag somna för det)


Kentucky van't Ruytershof ger fantastiskt fina föl!

Klockan 06 var det uppstigning, morgonfodring och lämning på förskolan innan jag lastade Chippen och åkte till seminstationen. Kontroll visade att hon fortsatte att följa vår plan. Så vi ställde henne i en hage och sparkade igång dagen.
En rolig dag på jobbet med många ston, glada stoägare och mycket fölsnack.
Förra året jobbade jag inte på stationen pga lilla Elwira som föddes i januari 2020. Så det var roligt att få möta stoägarna igen och få assistera veterinären. 

Mitt i allt behövde jag koppla in en AirPod i örat. Dags för avstämning med vår redovisningskonsult inför inskick av årsbokslut och deklaration. Jag hade henne och Per i ena örat samtidigt som jag lyssnade på flödet på stationen och ordnade med bakterieprov och brunstuträkningar. Turligt nog var det endast två stoägare som berördes av mitt ohyfs och jag förklarade snällt att jag helt enkelt blivit väldigt dubbelbokad just i dag. Vi var dock överens, är man hästtjej så är det inget problem att köra lite multitasking. 

Vid lunch inseminerade vi Chippen. En perfekt avslutning på arbetsdagen. Jag blev glad över att se i vilken fart hingsten Cristellos små simmare arbetade efter att ha blivit upptinade. Det är alltid lite pirrigt med fryst semin tycker jag, även om jag alltid fått dräktigt på det. Två små små rör ska se till att det blir föl. Till skillnad från färsk semin där man har betydligt större mängd semin. Att hon ovulerade och fick komma hem till sina kompisar, var precis vad jag hade hoppats på. 

Seminstrån av frysta spermier.

Lunchen intogs samtidigt som jag återigen hade vår redovisningskonsult i örat, denna gång fick hon min fulla uppmärksamhet och kunde enkelt hjälpa mig med några klick. 

Har ni tagit ett andetag ännu? Orkar ni ens läsa längre? Här kände jag att en timmes sömn under natten började ta ut sin rätt...

Men jag åkte och hämtade barnen som fick vara med nere i stallet medan vi slutförde allt och avrundade med att ta emot familjen som äger det nyfödda fölet. De gav mig en rosa champagne (som jag sagt att jag ville ha när fölet kom ut!) och två Noccos. Drömmen ändå. 

Nu har klockan hunnit bli efter 16, barnen frös och hästarna fick middag lite tidigare. Vi kröp ner i soffan för att kolla på lite film. Hur aktiv jag var i tittandet ser ni på bilden Towe tagit på mig i smyg. 


Så skönt det var att somna en kort stund i soffan.

Men nu är klockan snart 19 och jag laddar för ett Teams-möte med kollegor på SWB Mälardalen om 30 minuter. Efter det kan jag dock inte lova att jag håller mig vaken någon längre stund. Det får bli kvällsfodring och kudde.

I morgon ska vi en vända till seminstationen igen och även till hästkliniken. 
Ibland blir jag förvånad över min egen oförmåga att inse att detta är mitt jobb. Jag känner mig som en person som bara "leker runt" med hästar här hemma på gården. Men när jag tittar på det inser jag ju. Jag är en egenföretagare. Är det inte konstigt att kärleken till hästarna får en att glömma bort både tid, rum och att detta faktiskt är mitt jobb? 

Ps. Det jag även fått i dag är bilder på vårt nya stall från fabriken! Det byggs för fullt <3 Återkommer med bilder i nästa blogginlägg :-) 

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 15965 ggr




Fler inlägg

JUN
14
2021

Hej, 

Mitt förra inlägg var ju väldigt deppigt. Men, som sagt, jag tänkte bjuda in er i både det roliga och det tråkiga i hästlivet. När jag berättade på sociala medier om Cajza kom hjärtan och fina hälsningar åkande från höger och vänster. De flesta vet att Cajza är väldigt speciell för oss <3 Så tack snälla ni!

Den senaste veckan har jag tänkt mycket, tänkt på hästlivet, gårdsjobbet och vad jag gör om dagarna. Någonstans mitt i det mesta har jag tappat bort mig själv. Min egen förmåga att säga nej har nästan varit obefintlig. Så jag ställde mig på stallplan och klurade på hur jag vill att hästlivet ser ut om ett år. Och då är det ju de skadade hästarna jag vill hitta tillbaka till. De har ju funnits med hela tiden, men avelsbiten, som skulle vara ett sidoprojekt har tävlat om första platsen på gården. Det vill jag inte egentligen. 


Vi betar hästar om sommaren, speciellt de som bara får stå i sjukhage.

Så därför kommer vi endast få våra egna föl på gården nästa år. Vi lättar på pressen för mig i samband med fölvak och fölningar. Inte för att det ska bli slarvigt, förstå mig rätt. Men utan för att det är mina ston, mina föl och "bara" Per jag har att rapportera till. Känns som rätt beslut i magen!

Ridsporten är ju rolig på detta vis. Det är ett träd med otroligt många grenar. För mig är ridningen superrolig, men jag kommer aldrig bli en tävlingsmaskin. Jag har det jättegärna som ett sidointresse att få åka på tävlingar, hoppa lite och umgås. Men det är (hur konstigt det kanske låter) de skadade hästarna som jag brinner för. Jag vill med hjälp av hästens veterinär och team laga, klura och fixa för att hjälpa underbara fyrbenta vänner att kunna leva många år till. 

Så det är målbilden - dit ska jag tillbaka :-) 


"DJ" och jag på hans första promenad av många på gården.

Men nu ska vi inte tro att livet på gården är värdelöst just nu. Tvärtom! Vi njuter av fölen i hagen, stallbygget och att visitera de underbara hästarna i sommarhagarna <3 

I morgon tisdag ska jag med Warona för dräktighetskontroll på dygn 45 och Cajsa åker in för att se hur brunsten ser ut, kan det kanske närma sig tid för insemination? 


Under veckan ska det målas, målas och målas på nya stallet. Per förbereder medan jag skakar lite nervös. Höjd är inte min grej...


Avslutar dagens inlägg med en bild på min mörka 2-åring, Rose Bay ( Cascari - Caritano Z - Chellano Z). SNYGG!

Mvh Annelie 

Instagram: @stallsteningeby


Läst 7973 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
08
2021



Där går hon... Längst till vänster i bild promenerar vår älskade Cortzana "Cajza" ut på sommarbetet tillsammans med polarna Chippen och Warona. Det finns ingen anledning att vänta på att Cajza ska sätta juver och släppa sina bäckenband. Det finns nämligen ingen liten kommande stjärna i magen som vill komma ut...

Jag har innerst inne känt det på mig. Dock har jag blundat för verkligheten. Det har varit så mycket med stallbygge och alla kundhästar. Jag har låtit min magkänsla stillas, inte velat se vad jag anade. Dock trodde jag inte att det var tomt i magen. Cajza ser HÖGdräktig ut. Jag trodde snarare att den lille parveln dött i magen. 

Men det hade hen inte. Någonstans på vägen har vi tappat den lilla grodan som skulle växa till sig och bli en ny stjärna. Vi gjorde dräktighetskontroller under förra säsongen och allt har hela tiden sett superfint ut. Men icke. 
Cajza är min Akilleshäl. Hon är mitt hjärtas häst, den som får mig att känna så mycket, får mig att vilja så mycket och den hästen som fått alla mina drömmar att slå in. Så ikväll har jag låtit mig bryta ihop lite. Stått nere i nya stallet och målad ensam och bara fått ladda om.

I morgon är det en ny dag och jag tar med mig en fölsäsong som blev småskalig men ack så intensiv. Jag kommer inte gå in i detalj när det kommer till årets tredje fölning på gården. Men det som blev så bra, en okomplicerad förlossning med glatt videosamtal till ägaren förvandlades på några timmar till hjärtskärande sorg. När jag klockan 03 ringer ägaren för att berätta att fölet tagit sitt sista andetag vet jag att det är nog nu. När jag faller ner i halmen och kippar efter andan inser jag att jag kommer inte ta mig an andra hästägares ston i framtiden. Tiden för kundfölningar är över på gården. Den maktlösheten jag kände mot dessa stora djur och naturens sätt vill jag aldrig uppleva igen.

Om det inte redan märkts i mitt bloggande så är jag en känsloperson, en människa som älskar att finnas där för andra och verkligen går helhjärtat in i att försöka hjälpa andra människor. Jag sätter en otrolig press på mig själv när jag välkomnar hästar i mitt stall. Målet är att hjälpa och leva upp till det stora ansvar som hästägare ger mig när de låter mig ta hand om deras pärlor. Även om jag inte kunnat påverka utgången, så blir jag ledsen för ägarens skull när det blir tråkiga besked, samtidigt som mina investerade känslor och känslan av att jag misslyckats blir för mycket. 



Men jag säger som jag alltid säger här hemma. Den dagen jag inte gråter när vi måste ta farväl till fyrbenta vänner i stallet - den dagen säljer vi gården. Hästlivet är inget jag går halvhjärtat in i - det är mitt liv. 

I helgen och ikväll grät jag. Men i morgon tar vi nya tag och arbetar framåt. 

Tack för att du läste mitt lite konstiga blogginlägg. Men någonstans har jag tänkt bjuda in er i mitt hästliv. Både det roliga och mindre roliga.

Mvh Annelie @stallsteningeby


Läst 17822 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01
2021

Hej!

I dag var det dags för återbesök av den stora dressyrstjärnan vi har stående i stallet. "DJ" kom hit för 11 veckor sedan. Han har dansat fram på dressyrbanorna med sin ryttare och resultaten började rada upp sig fint. Domarna har gillat vad de sett, men ett bus i hagen satte tvärstopp. 

Efter samtal av både ägare och ansvarig veterinär kände jag att vi kör, fast jag egentligen sagt till mig själv att inga boxvilande rehabfall under byggtiden... Jag åkte och hämtade honom från kliniken. Ordination, stå stilla. Väldigt stilla, helst blickstilla. 

Nu har vi om någon månad bott på gården i 7 år och jag förstår varför jag aldrig tröttnar. Ingen häst är ju den andra lik och allas personligheter är en utmaning att få optimal miljö till läkning. 
Denna man kom i full tävlingskondition, enligt mig med hög smärttröskel och en rejäl vilja att arbeta. Han förstod mig inte i början. Vem var jag som kom och kidnappade honom, stängde in honom och inte lät honom kliva utanför boxen?

Vi har hittills gått igenom flera faser tillsammans. Det, från hans sida, började med nyfikenhet, övergick till irritation följt av ilska för att jämnas ut att vilja göra hyss. Varje dag har jag varit hans vän, försökt vara likadan varje dag, visat att jag är nyfiken på honom och att jag bryr mig. Men det är han som har satt ribban för dagen.

Det var länge sedan vi hade en sådan uttrycksfull häst på boxvila. De flesta är jämna i sitt sätt att vara. Vi har aldrig haft en häst som inte accepterar boxvila, men för "DJ" är jag övertygad om att det är kämparglöden som har drivit honom. Han har inte låtit sig "knäckas" av boxvilan, utan har istället sysselsatt sig med både att bita sönder några täcken till att retas med mig med glimten i ögat (och en räv bakom örat...). Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att han ändå har njutit lite av att få stå i centrum. För nästan allt har kretsat kring honom. 

Towe vet att i stallet håller man sig lugnare än vanligt, samtliga arbetare med nya stallet som hittills passerat gården vet att ingen gör något oväntat utan att jag vet om det. Skrämmer man den stora svarta innanför dörren får man skäll. Men ju mer som hänt utanför hans fönster - desto roligare har DJ tyckt att det är! Han har med glad blick stått och tittat på spektaklet. <3



I dag var det då dags för vårt andra återbesök, och det förra var väldigt positivt. Kunde man hoppas att det fortsatt på samma väg utan bakslag? Direkt när jag släppte ut honom på volt vid longeringen såg jag öronen klippa, woops - han känner sig fräsch och redo att busa! Men som de flesta vi har räckte det med ett "app app, nej nej" från deras stränga mattant för att han skulle hålla sig på mattan <3
Och vi snackar ohalt på det skadade benet. YAAAASSSS!! Att ringa hans ägare med de glada nyheterna var lätt dagens bästa samtal.

När vi kom hem mötte Towe oss när jag parkerade lastbilen - och hennes ansikte när jag berättade att DJ mådde jättebra och att veterinären sagt att hennes hinkar med gräs och godis hjälpt honom att läka jättefint.
Man ska inte ljuga för sina barn... Men stoltheten i hennes ögon var otrolig! Hon har hjälpt mamma att laga hästen!


Under veckorna som gått har hon varit förste godisleverantör <3

Här hemma händer det så otroligt mycket. I morgon onsdag kommer yttertaket på stallet! På instagram @stallsteningeby har jag gått en liten rundtur i stallet. Spana in!

Nu är det snart midnatt här, jag fölvakar, fixar lite adminjobb och ska nog kanske somna en stund för stoet verkar inte minsta sugen på att släppa ut sin lilla bebis...

Mvh Annelie

Relaterat: "Boxvila - hästens eller hästägarens fiende?"


Läst 29954 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 3

– TEMA: Smarta stall
– Reportage: Malin Baryard Johnsson
– Trappan till skänkelvikning

– Bärighet och rakriktning
– Nya sätt att hältutreda hästar
– Så upplever hästen sin värld
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Hitta självförtroendet i hoppningen efter en olycka
Lennart Lindelöw svarar
Hitta suget i bettet för jämnare tempo
Lennart Lindelöw svarar
Rytmen är viktigare än avsprångspunkten
Lennart Lindelöw svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.