Hästliv - Hästen i hagen - alla stallkompisars ansvar

Hej, 

Nu ska jag ge mig ut på lite tunn is, i blåsigt väder eller på okänt vatten. Kalla det vad ni vill. Men jag har länge funderat på en sak. Och i helgen hände en incident som fick mig att se på detta igen, lite förvånad faktiskt. För jag hade glömt hur det är att ha häst på ett ställe som inte är ens egna gård. 

Vad hände?
Jag var på besök i ett inackorderingsstall. En häst sprang stressad ute i hagen. Halsen rakt upp och gjorde tvärvändningar så att leran sprutade. Fram och tillbaka som en vilde. Ingen reagerade så jag tog med mig Towe in i en av stalldelarna där det fanns folk. Berättade om hästen och fick svar "ok". Gick ut igen, men vände när jag insåg att ingen följde efter mig. Öppnade dörren igen och sa att om ingen tar in hästen kommer den inte ha en enda sko kvar och garanterat skada sig. (Hade jag inte haft barn med mig hade jag tagit in den själv till dem i stallet för att få veta vilken box den bodde i. Men skenande häst och fyraårig dotter på okänd mark hör inte ihop.)

Vad jag undrar?
Händelsen är inte första gången jag reagerat på hästar som "spårar" i hagen på stall jag varit i. Det handlar inte om stallarna, utan ibland får ju hästen för sig att bli upprörd. Kompisen kan ha gått, det kan ha kommit bromsar en varm dag etc. Innan vi bodde på gård stod jag på större inackorderingsstall och en incident jag aldrig kommer glömma är hur ett gäng står och röker samtidigt som de tittar på en häst i sjukruta. De står och verkligen snackar skit, så som "den där kommer ju aldrig bli ridhäst igen" etc. Men ingen går ut och tar in hästen. Vid det här laget var jag så trött på "skvaller-tanterna" att jag fräste ifrån och skällde ut dem för att de bara stirrade, utan att ta in hästen. När jag sen tagit in den fick jag sura blickar och till svars att "det är minsann inte deras problem, för den hästen står ju i en annan stalldel". 

VA? Alltså, VA?

Är det bara jag som haft otrolig otur med stallen jag varit på, eller tappar folk respekten för hästen i större stall? Alla är väl där för att de älskar hästar? Om man ser en häst fly från bromsar i hagen eller stressa runt i leran - då reagerar man väl? Inte tänker man att ägaren får skylla sig själv för hon är bortrest just denna dag eller sen till sitt intag?

Jag hoppas verkligen att jag har fel i min åsikt och att ni kan säga till mig att jag bara råkat hamna i situationer där andras hästar blivit lite vilda i hagen. Om ni känner minsta lilla med mig i detta. Att ni varit med om just samma sak - då hoppas jag en annan sak. 

Att nästa gång du ser en stallkamrats häst upprörd i hagen - ring ägaren och ta in den! Om du inte vill/kan/vågar ta in den - leta reda på någon som kan hjälpa dig!

Tänkte dela med mig av tre bilder från hästar i hage hos oss för att lätta upp mitt lite arga inlägg <3 :-) 

Bild nr 1: Wallis, så glad kille! Flugit från Dubai till Amsterdam, sedan åkt på lastbil upp till Gottröra. Här har han kommit till rätta i stallet, och fått mjuka upp i skrittmaskinen och jobba lite på ridbanan innan han fick gå ut. Jag anade nämligen att det kunde gå undan i hagen. Se hans glädje <3


Go Wallis, go!! <3

Bild nr 2:

De två tävlingshästarna, som i karriären gått svår hoppning, har gått i pension och fått flytta ut på landet. Numera långhåriga och skimmeln badas inte varje dag. Men de njuter till fullo av sin tillvaro. Här tar de sig en liten powernap efter frukosten <3 


Gullisar <3 


Bild nr 3:

Ibland känns en hage så inburat, inhägnat och alldeles alldeles för tråkigt. Heter man Lunatic och är tidigare mästerskapshäst så stoppar inte ett ynkla staket på 120-130 höjd. En dag när jag kom  ner till stallet hade han helt enkelt löst problemet. Han hade hoppat ut - för gräset ÄR faktiskt alltid grönare på andra sidan <3

Notera blicken - han ser mig, men det är ju väldigt gott...

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 28317 ggr



Fler inlägg

Hej!

Klockan är efter midnatt här, men ibland får jag feeling att blogga lite. Skriva ner mina känslor i just den stunden jag känner dem. Så here we go! (vid köksbordet, precis inkommen från stallet). 



När jag för trettio minuter sedan satt i maskinen för att förbereda alla hagar med vatten till morgondagen, slog det mig. Jag firar snart 30 år med kärleken till hästen. För mig började resan med en far inom det militära. Han skulle på en av sina utlandsuppdrag, tror det var fredsbevarande arbete i Bosnien eller Kosovo denna gång. Inte lätt att minnas för det blivit en del vändor genom åren. Jag började på ridskolan med skräckblandad förtjusning, för att ha lite "tidsfördriv". Min ingifta "moster" har berättat att mamma någonstans funderade när "hästfasen" skulle gå över... Hon erkände att hon svarat att intresset avtar nog snart. 

Allt detta kom till mig i kväll. När jag satt där i maskinen och funderade varför den inte rörde sig framåt. Jag hade glömt lägga ur det neutrala läget, och verkade i min värld bestämt kunna tro att den skulle drivas framåt med tankens kraft. Min arbetsdag började strax innan klockan 06 i morse, och slutade som sagt vid midnatt. Det känns ändå helt okej att vara lite trött då. I samma veva såg jag att mina skor gått sönder. Kan konstatera att mina fötter klarar mer än 30.000 steg om dagen - skorna not so much. 

Hur som helst, jag svamlar. För jag är lite trött, men stolt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och vad ridsporten gett mig. Den har fostrat mig till en person som inte tittat på klockan (eller lönekontot...) ;-) Den har disciplinerat mig så pass att dagens uppsatta uppgifter ska utföras, oavsett tid på dygnet. Hästarnas har gjort mig nyfiken och format mig i roller som tvingat mig att gå på magkänsla och söka information på samma gång. 
I företaget Stall Steninge By är jag vd, ekonomichef, marknadschef, PR-avdelning, inköpsansvarig, anläggningsansvarig, kvalitetsansvarig, säljare, personalchef, förare och projektledare. Alla dessa roller har jag antagit utan utbildning, anställningsintervju eller meriter. Det har helt enkelt bara varit uppgifter som stått framför mig och som skall lösas. Lite roligt när man tänker på det. Och det gör jag sällan. 


När jag ser denna bild minns jag känslan av stolthet och glädje. Mäktig känsla! (Foto: Sofie Sköld)


Min make, Per, håller just nu, tillsammans med vår Sofia på Ludvig & co, kvinnan som på riktigt har koll på vår bokföring och kan alla regler, på att starta ett Aktiebolag. Han informerade mig för någon vecka sedan att jag är satt i rollen som vd. Mitt direkta svar var "nej, det kan jag ju inte vara". Ni skulle sett blicken! Han stirrade på mig som att jag sagt att jag inte ville ha häst längre. Och när han hämtat sig och informerat mig om att jag haft rollen i 8 år redan, men i en bolagsform där det inte behövt vara utskrivet, då fick jag ge med mig. 

På fredag firar vi 8 år på gården. 8 år som har format mig till den jag är i dag. 8 år där jag haft ovanstående roller på gården, men inte tänkt en enda dag på att det är mitt jobb. För är det bland det roligaste man vet i världen, då kan det ju inte vara ett jobb? Det känns i alla fall inte så. Det känns bara som att jag har roligt om dagarna. 

Vilken lycka! Och allt för att ridskoleponnyn Roxette charmade mig med sin stubbman för alla dessa år sedan. <3

Mvh Annelie


Läst 8247 ggr Kommentarer Kommentera


Sommarens väder skapar magi på himlen. Energi tankar jag hos Concorde - min 2 åring e. Cascari. <3

Hej!

Jag har inte hunnit blogga alls denna sommar. När jag summerar högsäsongen om någon vecka så kommer jag dela med mig av vad jag pysslat med. Då kommer ni förstå varför det inte funnits tid att sitta vid datorn.
Det jag dock tänkte göra just nu är att blotta mig själv lite. Förra veckan stod det klart att en häst, som jag verkligen gett allt och lite till för att försöka hjälpa ägarna att rehabilitera, fick somna in. Att låta hästar somna in är inget jag tar lätt på, aldrig någonsin. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag inte blir ledsen över en avlivning, då ska jag sluta med mitt arbete. 
Men. Jag brukar klara av att hålla mig professionell tillsammans med hästägare och hålla skenet uppe för hästen. Tårarna brukar komma ute i lastbilen när allt är klart. 

Denna gång klarade jag dock inte det. När jag själv tittade över axeln på veterinären och ultraljudet så fullkomligt bröt jag ihop. Det är så många aspekter i detta som gjorde mig så himla himla ledsen. Och med världens gulligaste ägarfamilj. Som jag skrev till min bästis senare på kvällen, jag ville verkligen att vi skulle laga hästen och ge dem en fortsättning på sagan. Men så blev inte fallet och det tog så himla hårt. Det jag dock tar med mig är värmen från veterinären som stannade kvar på jobbet en fredag kväll för att jag var på väg in. Att hon var med hela vägen och hämtade ner vår andra veterinär som varit inblandad i fallet. Det var inga tvivel om vad som var bäst för hästen och det gick vi självklart på <3

Jag kanske ofta framställer mig i bloggen som en positiv och glad person, det är jag! Jag älskar mitt jobb. Men på kvällen när detta hände kände jag ett behov att få dela med mig av baksidan på yrket. Hästarna blir ju inte bara mina inackorderingar, de blir mina arbetskamrater.

Mvh Annelie



Läst 16226 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nu är sommaren här. Juni har officiellt startat och det är faktiskt sommar då. Oavsett vad någon annan säger ;-) 
Här i Stockholm har det varit blött, blött och lite mer blött. Jag har dock hållit humöret uppe och sagt att det är bra för gräset. Något det inte varit bra för är dock stonas brunsten. Det växlande vädret har gjort det svårt för dem att komma in i riktigt bra vårbrunster. Jag hoppas på ändring nu när värmen kommer. 

På avelssidan får vår del så resorberade mottagarstoet Chippens embryo, men vi har ett nytt embryo i ett annat mottagarsto som vi håller tummarna för. Koll om det växer i nästa vecka! Vår Cajza var inte dräktig vid första försöket, men är omseminerad. 
Unga Rose har inte fått någon stark brunst att seminera på ännu, så vi avvaktar och väntar på värmen.


Ett sto från seminstationen får sova över när ägarna är upptagna på tävling.


Ett annat sto sov över - inseminerad med Vitalis.


Med alla brunstiga ston hemma på gården så har vi släppt iväg Conny och Lunatic på sommarbete. 
Conny kastrerades för drygt 3 veckor sedan. Allt har läkt ihop superfint, och han har landat lite i att vara valack, men ibland tänder han till lite på damerna ;-) Så de får gå i skogsängen där de kan äta gräs och inte bli distraherade. Conny är nu 2 år och Lunatic 24, åldersskillnaden märks dock inte nämnvärt!


Conny får öka farten för att hinna med Luna!


Här var Conny mindre, senhösten 2020. Tillsammans med Lunatic som var "nanny" vid avskiljningen. 

Hemma i stallet så har det varit full rulle denna vecka. Vi har både släppt hem hästar, men också med kort varsel fått in nya hästar. Hem släppte vi semesterhästar och den läkta frakturen. in kom en uppskuren och gipsad hov pga hålvägg, en kotfraktur och två seminston. Full rulle med andra ord. För att göra saken lite mer spännande så har Elwira, 2 år, varit med mamma hela veckan. Smått febrig och lite snorig gör att man får leka med mamma istället för kompisarna på förskolan. 


Glada miner och mammas mössa på seminstationen.

Vi gör även vårt yttersta för att hinna med Towes onsdagar på ridskolan. Det är så härligt att se gruppen bli kompisar och barnen får känna spänningen med att få en ponny tilldelad, pirret att göra iordning och sedan rida. I veckan fick de hoppa, superroligt tyckte alla och ponnyerna är ju världens snällaste <3


Towe har hittat Kiwis favoritställe att bli kliad på. 

Denna helg är jag ensam hemma med alla hästar och barnen. Per är på svensexa i Berlin fredag - söndag, så det är bara att köra på. I dag skiner dock solen, så det blir en mysig dag utomhus!


Elwira morgonfodrade och släppte ut med mig. 

Nu är barnen otåliga här och vill gå ner till stallet. Får fortsätta blogga en annan dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 27238 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.