Hästliv - Hur kan vi tro att någon har svar på alla frågor?


Min älskade Rose Bay - haft från embryo till unghäst. Henne släpper jag helst inte.
Foto: Jenna Vainionpää

Tidigare i veckan var jag med i en telefonintervju. Efter så många år som reporter och nyhetschef på Hippson så var det en vardag att intervjua personer. Nu är det många år sedan jag gjorde det, men det sitter nog i ryggmärgen tänker jag. Att jag istället var den som blev intervjuad kändes märkligt - men kul!

Vi kom in på tråden om min vardag. Att varje dag kliva upp och gå ner till ett stall med skadade hästar. Jag vet att jag bloggat om det tidigare, men jag kan själv aldrig riktigt komma över det. Hur mycket jag älskar min vardag, det yrkesliv och liv som min familj hjälpt mig att bygga upp här hemma på gården. Med familj menar jag min make som sponsrat otroligt mycket i uppstartsfasen och mina barn som låter mamma vara hästgalen :-)

Under den eftermiddagen gick jag i stallet och kände lite extra tacksamhet över min vardag. Men samtidigt funderar jag över varför jag inte tröttnar... Men sen kom ett telefonsamtal från en hästägare. 

Man bollar tankar och spekulerar. Veterinären och kirurgen har sagt sitt, därefter måste hemmaveterinären säga sin sak och då kan vi nog få en bild på framtidsutsikt. Men det som jag gillar med mitt jobb är att ingen vet allt. I 80 procent av fallen vet hästägare mer än man tror, har en större insikt i hästens vardag och kan hålla den där pusselbiten som är så otroligt viktig för läkning och framtida förhinder för återfall i skada. 

Jag tror inte att ni som hästägare ska underskatta er stora roll.

Hur kommer det sig att vi i sadel säger "man blir aldrig fullärd", men när det kommer till, för att nämna ett exempel, veterinära frågor så förväntar många sig att få det korrekta svaret efter några minuter. Med den medicinska utbildningen som yrkespersonerna har finns det helt klart en större grundplåt att stå på, men i den takt som forskningen utvecklas finns det ständigt nya rön att gå på. 

Att prata med hästägare när det handlar om att luska ut historik om en häst är lite som att hoppa tillbaka till åren som reporter. Man ställer frågor, bollar saker men låter ändå ägaren prata. Oftast slutar samtalen i att man kan få en ganska god insikt till hur en skada återkommit eller vad som gjorde att hästen reagerade på ett visst sätt. 

Det är kanske därför jag aldrig tröttnar - precis som i ridningen kommer man aldrig hitta de enda svaren direkt. Man får fortsätta jaga, leta och söka. 

Fint ändå!

Just nu har vi följande hästar i stallet: 

En armbågsfraktur, två opererade haser, en hjärtmuskelinflammation, en rejäl sårskada, en senskada, en med skada i karpus och tre semesterhästar. 

Det är alltså allt från strikta boxvilor till långa dagar ute i hagarna med promenader i skrittmaskinen. Så säg mig - hur kan mina dagar bli tråkiga? <3

Mvh Annelie 

@stallsteningeby på instagram


Läst 29589 ggr



Fler inlägg

Hej!

Att se sig själv ligga på ett tidningsomslag i brevlådan är nog det konstigaste jag upplevt. Att sedan bläddra och se så många sidor om lilla mig gjorde det hela ännu märkligare. :-) 
Det har varit så galet nervöst till att tidningen skulle komma, rejält jobbigt. Men när en vecka gått och jag fått flera samtal och meddelanden om att det varit roligt att läsa så kunde jag börja slappna av. Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om. 

Här hemma på gården märker vi inte av något "kändisskap" direkt. Jag promenerar hästar, fodrar, mockar bajs och fixar på som vanligt. Det har skickats hem friska hästar, och tagits emot nya. Senor, ligament och frakturer rullar som vanligt in. Jag försöker också få tid till att effektivisera mitt liv lite. Vilket resulterat i att det just nu är fullt ös ute på gården. En ny ridbana byggs. Jag hade en ridbana, men när vi byggde nya stallet så var den platsen perfekt för byggnaden, så jag offrade mig ridbana. Nu börjar det bli ohållbart att köra hästar till närliggande ridhus för kontrollerad träning på jämnt underlag. Så vi bygger en ny ridbana. Lyllos mig som bor granne med en entreprenör som har maskinpark och kunde "klämma in" mitt projekt :-) 

Våren rullar också in, och då var det i dag dags för röntgen av min och kompisens tvååring. Hon hade fin fina röntgenplåtar och ingen liten benbit att plocka bort någonstans. Så vi håller planen - ut på lösdriften igen, sedan sommarlov i beteshagen innan hösten kommer och hon ska ridas in. Jag tror det är en "smaksak", men jag tycker om att röntga innan sommaren kommer så man ev kan operera bort ett fragment och inte stöta på några överraskningar under inridningen. 


Heja Ryana! 

Väl på kliniken lämnade jag också "min" bebis. Min uppfödning, men jag äger honom inte längre. Han bor kvar på gården och har nyligen upptäckt att han är stor, snygg och sexig. Dvs hingst. 
Han må vara liten och endast ett år, men när han ställer sig på bakbenen och slår efter en - då är han betydligt större. haha! Så vi klämde in en liten kastrering i dag ;-) 
Han var så nöjd när "mamma" kom och hämtade honom från det elaka stället som snodde hans bollar... 



Wille <3

Så nu har jag gjort det "vi skulle" med unghästarna inför sommaren. Nu ska de få chilla ute i flocken igen (Wille får vänta lite till hans kastreringssår läkt) och jag hoppas sommaren ger dem härligt gräs i massor!

På tal om gräs. Man kan redan nu tjuvstarta lite, om man vet vart man ska titta. Här är det en av rehabhästarna som smakade lite extra tuggor efter vår promenad. 



Hoppas ni får en fin vecka!

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram


Läst 8793 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!
Nu när vi börjar bli ett stort och riktigt härligt gäng på mina sociala medier så ökar även kommentarer och tankar. Superroligt tycker jag! 🫶🏼😃


En återkommande kommentar är ”vart är hjälmen?”. Det är ju aldrig i en negativ ton, men frågan höjs. Så jag tänkte att jag berättar min syn på det 🤗

Jag litar på mina arbetskamrater! Hästarna har respekt för mig och jag för dem. Vi är alla medvetna om att jag är chef, men på alla arbetsplatser förekommer olyckor. Vi snackar allt från paper cut till större incidenter.

Ni kommer ALDRIG se mig på en häst utan hjälm. Och ni kommer ALDRIG se mig med hjälm när jag hanterar häst i stallet. Svaren på ovan är enkel. Man rider inte utan hjälm. Punkt slut.
Och om jag sätter på mig en hjälm i stallet för att hantera en häst - då finns det noll tanke på sociala medier. Tillfällen då jag tar på mig hjälm i stallet är vid tex bandagebyte på sparkande häst, hovslagararbete på unghäst eller en väldigt rädd och osäker häst som ska hanteras. Vid dessa lägen är telefonen min sista tanke.

Jag äger tre ridhjälmar, min barn har varsin och ni ser dem aldrig på kliniken utan hjälm. (Ser ni dem där så beröm dem gärna för hjälmarna! Personalen har hjälpt mig få in en positiv känsla för hjälm så de vill inte gå in utan 🩷)
En av mina hjälmar ligger alltid i lastbilen, om en trafikolycka med stressad häst händer.



Men hemma i stallet litar jag på mina hästar, så därför ser ni mig utan hjälm.
Hoppas ni förstår och respekterar mitt tankesätt. 🌸

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram 


Läst 18723 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Här på gården rullar livet på i en hej dundrande fart! I dag kom två nya hästar, en visste jag om i går, den andra fick jag någon timmes heads up om att den ville komma. Jag gillar snabba puckar, gillar att hjälpa till och känna att jag hjälper verkligen både häst och ägare. Men dagarna just nu blir låååånga. Det är många hästar på gården, och jag säger dagligen att när boxar blir tomma nu så ska de förbli tomma några veckor. Men i dag var en box tom i 10 minuter. Så det failade ju, haha!

Men jag har roligt, jag trivs och trots lite kalla, piskande isvindar så är våren på ingång. Barnen är hemma denna vecka på påsklov. Nu var det inte riktigt tanken men en magsjuka satte stopp för deras vistelse utanför gården. Dock är de så otroligt duktiga, vet att vi måste ta hand om hästarna och Towe är en fena på att hjälpa till med vattenfyllning ute och skrubba vattenkoppar inne, för att nämna något hon alltid ser till sköts. 

Meeeen!

Det var inte detta jag tänkte blogga om i dag, jag tänkte blogga om vad jag surade ur på i mina sociala medier. 

Visste ni att det kommit ett nytt magiskt pulver som får senskador att försvinna, artros att aldrig ens ha existerat och DET BÄSTA AV ALLT!!!! DET MOTVERKAR HÄLTA. 
Kyss mig i arslet och slå mig hårt i huvudet. JAG SMÄLLER AV. 

Ursäkta svenskan, men man går alltså ut med detta i text för att sälja produkten. 

Men vänta! Det blir BÄTTRE!!

Enligt hemsidan konstaterar man: ”Du kan ge det livet ut, ingen anledning att sluta!”
Hahahahahaha!!!

Jag smäller av! Det är så otroligt roligt, tragiskt och provocerande på samma gång. 

Vi tänker alltså inte att miljö, ev avel och kanske trauma kan orsaka skador? Istället säljer vi ett pulver som ser till att senskador, hältor och artros aldrig kommer drabba hästen!

(Nu vill jag vara politiskt korrekt här och säga att jag nämner inte namnet på försäljaren här i bloggen. Och nej, det är inget svenskt företag). Tänker man till så kan man hitta vilket företag det gäller, men det skriver jag inte ut på Hippson :-) 

Men... Det jag verkligen vill skriva är: Snälla, gå inte på sån här reklam.

Ha ett bra grovfoder (hö/hösilage), ta analys och rådgör med en oberoende yrkesperson om en bra foderstat. Därefter tar du din häst på förebyggande veterinärkontroll en-två gånger om året och rider omväxlande, ridbana, skog, klättring och gärna rid för instruktör om möjligheten finns.
En glad häst är frisk häst - men olyckor händer. Skador kommer, så enkelt är det. Finns INGET pulver i världen som kan förhindra detta.
Så. Nu har jag brunnit av. Men blir så ledsen. Lägg pengarna som alla dessa tillskott kostar på bra skoning och träning istället ❤️
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

För att avsluta mitt inlägg får jag väl bli lite positiv igen. Påsken! Min påsk var magiskt bra! Storebror kom upp från Halmstad med fru och deras två hästgalna barn :-) Vi höll på långa dagar i stallet, tackade hönsen för alla ägg vi fick och spontant rev vi lite träd också. Varför inte lixom!

Om ni inte följer mig på instagram så har ni nog missat... Jag älskar våra höns. <3 Varje gång de ser mig kommer de springande. 




Vi skulle in och äta middag, men jag sa "Daniel, jag är så jävla trött på det här trädet". Sen var vi igång och fick upp den med rot och allt!


Edith och Ella, kusinerna med rätt intresse! ;-)

Varje år, de senaste fyra åren överraskar jag barnen på förskolan med ponnyridning i samband med påskfestivalen. Catti gjorde sig snygg och fick 100 av 10 i uppförande. Bästa ponnyn!


Jag brukar gå all in - så även i år ;-) 



Slut för i dag, nu ska jag ner och kvällskolla hästarna. Blir alltid en extra vända första kvällen för nya hästar. 

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram 

Läst 21254 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.