Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3

Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 

Hej!

Jisses vilken vecka det har varit! Påsken blev allt annat än mysig för mig. Långfredagen blev nog den längsta i mitt liv, jag verkligen bara låg till slut och önskade att dagen skulle vara över. 
Inom loppet av den dagen hann min mobilskärm gå sönder, jag ramlade i hästbajs på lösdriften, råkade trycka till stallväggen med en hösilagebal (som tur var lagade Per!), men det värsta var när jag fick övre luckan på lastbilen i huvudet. Jag kände det i kroppen redan innan vi skulle åka till Norrtälje. Att jag skulle inte åka med. Med allt som hänt på morgonen så borde jag bara gått upp och lagt mig. Men vi skulle köpa tvättmaskin till stallet och ny tv hem. Barnen var laddade på att få äta på McDonalds, och hur tråkig mamma är man inte om man inte vill åka med. 

Men när vi lastat allt i hästdelen står jag på kanten mellan golv och ramp och tittar snett bakåt, in i lastbilen. Plötsligt skriker Per och jag hinner inte reagera. Den starka vinden har tagit tag i övre luckan som kommer flygande i full kraft. Den träffar mig över höger öra och det känns som att skallen exploderar. Jag ligger i en liten hög på rampen och håller mig för huvudet, tårarna rinner och det enda jag säger är "jag vill verkligen bara åka hem nu!!".

Det är väl här som jag och läkarna på akuten helt går isär när det gäller prioritering. Jag tappade synen en stund, men hallå - det var en jävla smäll! I övrigt mådde jag ok. Så jag åkte hem.
När jag vid midnatt sedan får sprängande huvudvärk och efterföljande dag får svårt att se igen. Då ringer jag 1177. Sjuksyster Birgitta var inte imponerad och till akuten jag fick åka... Där var de ännu mindre imponerade och man kopplades upp på EKG och drogs massa blodprover. Samtliga informerades om att man var hästtjej, och det var nästan som att de drog i en högre växel då. Jag fick göra flera tester, fick droppar i ögat så jag såg påtänd ut och kördes upp för en DT-på huvudet. Alla lugnade sig när de insåg att jag inte hade en blödning, utan "endast" en svullnad.

Fem timmar på akuten blev det!

Så diagnos - rejäl hjärnskakning. Det betyder att jag i en vecka haft huvudvärk. Men det börjar lätta! :-) 

Mina armar efter att ha fallit handlös i smällen.

(Och ja, det kan låta som att jag tar ovan som en klackspark, det gör jag inte. Slag mot huvudet är allvarligt, men jag kände mig verkligen inte orolig. Dock visste jag inte att det tar en stund innan man får hjärnskakning och symptom. Men nu har jag lärt mig det!)

Men. Nog om det! Vi måste prata lite häst också! Den största boosten denna vecka är helt klart att vi släppt hem 6 hästar. Och trots detta fanns det inte en enda ledig box i stallet i morse. Det är så himla roligt! Ännu roligare är det att jag i går kväll fick meddelande och samtal om en av hästarna. FRISKförklarad!! Så himla himla roligt. Det är verkligen detta som gör att jag varje morgon älskar att gå ner till stallet. Glädjen jag känner när jag får veta att hästarna gör framsteg och till och med kommit tillbaka fullt i träning. Varje dag går jag här i min "ensamhet". Jag är en egenföretagare som 365 dagar om året är på jobbet. Jag lägger ner så otroligt mycket tid (och steg) i att promenera hästarna, stretcha dem och göra vad veterinärerna ordinerar. Det blir så himla himla roligt när man får kvitto då. Kvitto på att jag faktiskt på mitt vis hjälp till att rädda ett liv, någon fyrbenta kärlek.

Ger inte det energi en torsdag, då vet jag inte vad som gör det!


I morse fick alla lite extra pussar!

Nu ska jag och Towe sparka igång denna dag med mockning. Vi kombinerar lite VAB/stalljobb efter en lång och härlig frukost uppe i huset. Hon tittar på Madagaskar 3, jag bloggar, sen går vi ut :-) 

Ha en fin dag allihop!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.

Hej hej bloggen! (Paus för att jag skrattar åt mig själv, där var jag lite rolig!)

Det var en månad sedan jag bloggade. Jag har tänkte tanke så många gånger under denna månad att jag ska sätta mig vid datorn och skriva, men sen så somnar jag. 
Just nu snittar jag nog på arbetsdagar på 15 timmar tror jag. Det är helt galet vad jag promenerar med hästar, åker på återbesök till kliniker och mockar bajs i högervarv :-) 

För mig som egenföretagare är detta ett angenämt problem, men jag byggde ut stallet för att jag tyckte det var så tråkigt att tacka nej till kunder. Fortfarande måste jag tacka nej till kunder, men någon mer utbyggnad blir det inte. Då kommer jag nog promenera av fotsulorna på mig själv.

Jag och en underbar dam efter ett positivt återbesök!

Det som ger energi i vardagen är inte bara min Nocco, utan även att vi är lite "on a roll" med alla kundhästar. Superkul med positiva återbesök för alla hästar och det gör att jag gärna promenerar sena kvällar i regn - när man vet innerst inne att det gör skillnad!

I går körde vi hem en häst och fick med oss en annan. I dag ska jag köra hem en annan och knappt en timme senare kommer nästa. I morgon är det två hästar som åker hemåt och de boxarna blir i samma stund upptagna. Jisses, ni förstår kanske varför jag inte hunnit blogga :-) 

Så jag tänker att jag skriver detta inlägg "som en ursäkt", sen tar jag nya tag under helgen och bloggar igen. Då är vi nollställda lixom!

Jag tänkte skriva om vår unghäst som ska gå unghästtestet, om starten av årets seminsäsong som för oss blir spännande med Embryotransfer och massa annat!

Så håll ut, snart är jag tillbaka!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram (där uppdaterad det flitigare)