Hästliv - "Mamma, han har det bra i himlen, det kommer nya föl"

VARNING FÖR BILD PÅ AVLIDET FÖL! (Vill ni inte se det, så läs inte vidare).

Hej,

I morse (söndag) när jag låg i sängen och grät kom min kloka dotter till mig. Towe, 5 år, frågade mig varför jag grät. Jag berättade att fölet jag åkte med till sjukhuset var i himlen och att jag var ledsen över det. Hon kröp närmare mig och kramade om mig, samtidigt som hon sa: "Mamma, han har det bra i himlen, det kommer nya föl". 
Jag snörvlade till och sa att hon hade rätt. Då fortsätter hon: "Men hur mår mamma-häst? Kommer hon hem igen?". 

Min dotter är alltså 5 år och vet att hennes mamma gör allt för sina älskade hästar. Hon accepterade att hon aldrig får träffa fölet, men direkt undrade hon vad hon kunde hjälpa till med för hans mor. Älskade älskade unge <3

Men... Låt mig ta det från början i vad som varit det värsta dygnet i mitt liv. 

Lördagen skulle tillbringas med tidig morgon i stallet följt av långlunch på en riktigt fin restaurang i Stockholm. Det har tagit 4 månader för oss att få plats där och vi hade även ordnat barnvakt.

Det blev ingen vända in till huvudstaden. Istället klev jag ut ur huset på morgonen och inser att min bil är stulen. Utanför vårt garage brukade den stå parkerad, men nu var den inte där. Då inleds morgonen med samtal till polisen, posta bild i grupper på Facebook, allt för att be folk hålla utkik efter min lilla bil. 
Efter några timmar får jag meddelande - man har hittat mina bilbarnstolar och allt jag hade i bilen på en skogsväg inte långt från oss. Jag skyndar dit och får se allt ligga i en fin hög. 
Ytterligare några timmar senare får jag en kommentar på Facebook - man har sett min bil. Vi skyndar dit och bara 5 minuter från vår gård står min bil fint parkerad. Polisen vill inte komma ut och säkra några "spår", utan låter mig ta bilen. När jag öppnar bakluckan är den dock full med stöldgods... När allt är utrett och klart beger vi oss hemåt. Jag tänker "vilken sjuk dag jag har" och beslutar mig för att skära upp lite gurkor och morötter för att ordna dipp och titta på lite tecknat med barnen. 

När jag ställer fram mitt stora fat så får jag en konstig känsla i magen. Jag både hatar och älskar den känslan. Den stämmer nästan alltid och just nu skriker den till mig "det fölas i stallet". Hur jag kan veta detta har jag ingen aning om. Men när jag drar igång övervakningen så ser jag att stoet ligger ner. 
Jag skriker till min äldsta dotter att passa lillasyster medan jag flyger ut ur huset, ringer Per att han ska komma från grannen och ta barnen. 
När jag flyger in i stallet är fölet ute, få ringer jag nästa samtal. Min bästa vän bor på gården och jag hastigt säger till henne "fölet har kommit".

Nästa samtal går till Per i huset "Towe får vara barnvakt, kom och kör fram lastbilen, jag måste åka NU".

Inom mig vet jag att ett föl som kommer 6 veckor för tidigt har en minimal chans att överleva. Men jag vet att åka ska vi. Vi ska antingen åka till "våran" klinik för att avliva den så den inte behöver lida i onödan, eller så ska vi åka till UDS och försöka rädda livet.

När jag håller på i boxen med filtar och försöker ge den värme så får jag ändå lite motstånd. Den fightas med mig och jag känner "fan, vi kör till UDS! Vi chansar!" 

Att jag här nu kallar fölet för "den" är helt enkelt för att jag ännu inte vet vad det är för kön. 

Från det att jag kastat mig ut ur huset till att vi är lastade i lastbilen och ute på vägen har det gått 20 minuter. Vi har 30 minuters resväg till UDS, men jag ringer fram till min vän som kör och säger att hon får inte köra så att hon förlorar körkortet, men tar en fartkamera henne så betalar jag de böter hon får. 

Jag reser bak med hästarna och har telefonstöd av vår egna veterinär. Oddsen är låga, det klargör han, men värme är viktigt. Trots att vi hade många filtar och täcken så tror jag inte att min Barbour-kappa någonsin kommer bli sig lik igen. 

I lastbilen på väg. Fölet varvar mellan att pusta och och att försöka resa sig. Jag värmer och gnuggar för fullt.

När vi anländer till UDS står det så många människor och väntar på oss. Bår är framdragen och varma filtar kastas över fölet. Direkt påbörjas arbete med syrgas och plasma. Vi tar prover och jag informeras klart och tydligt om hur dyr slutnota det kan bli.

Här damer och herrar vill jag slänga in en detalj från verkligheten. Att stå där i kaoset och känna att jag kan säga "KÖR" är en sådan otrolig lättnad. För 700 kronor får man en foster- och fölförsäkring hos (i mitt fall) Anna Skowron på Agria. Där hade jag 120.000 i veterinärvård i ryggen så jag kunde säga just "KÖR". Om man seminerar ett sto och inte tar en foster- och fölförsäkring så tror jag man ångrar sig i efterhand... Alla försäkringsbolag har det, så kolla när ni betäcker!


Man kan inte säga att de inte försökte - fan vad personalen kämpade!! <3

Det jag dock även klargör för veterinären är att "det måste vara rimligt". Fölet får inte ligga och lida för att jag så gärna vill ha ett föl. Där och då får vi veta att det är en hingst. <3
Han svarar bra på den inledande behandligen och jag förstår varför intensivvård för föl är dyrt och komplicerat. Det är 7 personer som jobbar för att rädda hans liv.

I arla morgonstund ber jag dem dock avsluta hans liv... Röntgen har visat att han kommer få tillbringa sina första månader i livet utan att stå på benen. Han har svårt att hålla kroppstemperaturen och det krävs mer och mer hjälp för att hålla honom vid liv.


Änglahästen betyder att man ska låta stoet ta farväl i lugn och ro.

Vi provade, det var en omöjlig uppgift, men jag ville ändå känna att ett liv jag satt till jorden gör jag allt för att försöka rädda.

Varför kom han då 6 veckor för tidigt?
Han kommer obduceras, så även efterbörden. Därefter får vi nog veta, men det vi just nu tror är att stoet drabbades av inflammation i livmodern. Jag såg att hon i början på veckan plötsligt fyllde i sina juver och började läcka mjölk samma dag. Därefter stod hon med vaxproppar och bäckenbanden hade släppt. Självklart har jag konsulterat veterinärer under veckan, men insåg tidigt att detta är en upplevelse jag nog inte kommer gå segrande ur. 
I efterhand har jag fått veta att i den fart allt utvecklades så var oddsen låga för att jag ens skulle kunna avstanna vad naturen påbörjat. Han kom även ut i korrekt fölningsposition.


Ett tecken på att stoet börjar acceptera att fölet är avlidet - hon täcker med strö eller hö.

När han avlivades blev han lagd inne hos sin mor i boxen. Hon fick stå tillsammans med honom och säga farväl. Jag åkte dit några timmar senare för att hämta hem henne. Vi tog farväl tillsammans, sen gick vi ut genom dörrarna utan att titta tillbaka.

Vägen hem gick via vår "hemmaklinik", där jag smsat och bett om att få komma in. I Sigtuna gick vi igenom tidslinjen tillsammans, jag fick bolla och ställa de frågor jag inte tänkt på under natten och fick ställa de där frågorna man bara vill ställa någon man känner och vet kommer säga sanningen tillbaka. "Är detta mitt fel?", "Kunde jag gjort något?" och den svåraste av alla "Varför?".
Vi sköljde ur hennes livmoder, kontrollerade henne och beslutade om att sätta henne på Hippotrim för att minska risken för komplikationer och fång. 
När fölet kom var det nämligen fullt fokus på honom, stoets efterbörd och efterkontroll hamnade helt i skuggan. Jag ville därför få henne undersökt så att vi sedan kunde åka hem och ta ett varmt bad innan mash och hö väntade i hennes nyspånade box med bästisen Rosa som boxgranne.


Nybadad och klok. Hon vet att han är borta och aldrig kommer tillbaka <3

Nu blir det så långt. Jag pausar här - vi tar del 2 en annan dag. Just nu är jag helt slut, både känslomässigt och kroppsligt.

Om någon önskar kommentera mitt inlägg med vad jag gjort för fel, vad jag borde gjort bättre eller likande så ber jag er att avstå. Det jag just nu behöver är positiva hejarop, för lite nervös är jag att blotta min tragedi för er alla. Men jag gör det i hopp om att någon läser detta och tar med lite kunskap in i avelsboxen. 

Mvh en förkrossad Annelie som upplevt sitt livs värsta 24 timmar.

@stallsteningeby på instagram


Läst 26464 ggr



Fler inlägg


Världens bästa Rose <3

FOTO, samtliga bilder utom den med rosetter: Sofie Sköld (https://fotografsofieskold.pixieset.com)

Hästen jag bloggar om i detta inlägg: 
Rose Bay
född 2020
Efter hingsten Cascari, undan stoet Carnella Z, som i sin tur är efter Caritano Z - Chellano Z. 
Uppfödd och ägd av oss, Stall Steninge By.


Hej!

Gud vilken underbar lördag vi hade på Strömsholm! När vi satt i lastbilen på väg dit vad jag inte nervös. Jag hade lixom förlikat mig med tanken att "det går som det går". Jag har gjort mitt yttersta att föda fram och ta hand om Rose på bästa sätt ända sedan hon föddes ute i hagen här på gården. Hon blev röntgad och fick vargtänder tagna innan inridningen och jag försöker tänka "enligt skolboken" på sådana saker. 

Väl på plats i boxen på Strömsholm var hon taggad och lite "dryg". Lite som att hon väntade på sin stund att få glänsa. Vi gick in i ridhuset och hon kändes hur cool som helst. Och så släppte vi henne. Då var det som att hon tog tillfället i akt och förstod vad det handlade om. Den galoppen hon drog i väg i alltså. "jisses, lugn", tänkte jag samtidigt som jag skrattade "show off" ;-) 

Sen hade vi 15 minuter som var riktigt roliga! Rose var på hugget och med gott självförtroende tog hon sig an uppgiften att löshoppa. Helt sjukt egentligen att våra treåriga hästar med största självförtroende flyger över oxrar som är 130 cm höga. Rose gjorde detta och bockade glatt på långsidan efter. 

Efter att hon hoppat sitt sista språng gick vi fram till henne för att ta av benskydd och visa upp henne exteriört. Sofie fångade på bild... Tror ni vi var nöjda? ;-) 


Från vänster: Josefin Enarsson, Stall JE Hästutbildning, som ridit in henne. Min bästis My Almqvist som gjorde OS-knopparna ;-), Rose som vill äta på staketet... och jag. 

Rose belönades med poängraden 8 - 8- 8- 8 - 8,5 - 8,5 vilket gav 49 poäng och HOPPDIPLOM!




Några av de fina orden domarna sa var: 
"Rose Bay är ett väldigt modernt sto med många styrkor. Hon har en rytmisk och vägvinnande galopp. Hon är intresserad av att hoppa, har en positiv inställning och hoppar försiktigt."

När domare Marianne Leffler inleder med "Hon har en frambensteknik som är "to die for"! Då fick jag gåshud. 


Här har jag precis fått höra alla fina ord och tänker "shit, vi gjorde det! HON gjorde det!!"

Sen brister det totalt och jag börjar gråta en skvätt av glädje. Har även fått höra att jag inte var den enda som lät några tårar falla inne i ridhuset, även domare och funktionärer kände glädjen i mitt hjärta. 





Älskade, ÄLSKADE häst <3

Utanför väntade Per med godis och vi fick både fina rosetter, gehäng och presenter. Superkul och vilken start på vårt första treårstest som uppfödare!!



Nu måste jag springa ner till stallet. Jag hämtade Rose´s halvbror (samma hingst) i går, han ska iväg till klinik för röntgen och kastrering i morgon :-) För Rose är det nu vila, en lång vila! Hon ska nämligen få gå på sommarlov, bli mamma och efter detta långa uppehåll bli min ridhäst. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 1901 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

I går var vi uppe på Myrsjö Gård och träffade veterinär Gonzalo Ortiz Centeno. Alla stod förberedda i jakt på ett embryo ur vårt sto Chipotle HH. Jag var lite nervös, just för att hon historiskt sett inte tagit sig på första brunsten om våren, men skulle hon ha gjort det i år? Känslan de senaste två dagarna har varit att hon är lite "mysig", dvs dräktig. 

Att "spola ur" ett embryo var inget man gör på "femton minuter, en kvart" utan det var mycket att hålla reda på och ordna. Renlighet på utrustning och sto var en sak. Vi hade hemma på Stockholm seminstation fullt upp så jag kastade mig iväg mitt i arbetspasset, hämtade hästen på lösdriften och åkte direkt. Självklart var hon nyrullad och snygg när jag kom ut i hagen... Men som tur var räknas det inte, utan de viktigaste delarna tvättar man ju ändå på plats.  (Och tur för mig att vi var ensamma där, så jag behövde bara skämmas lite över min dammiga dam ;)


Gonza spolar ur embryon, Anders sitter på huk och bevakar mängden som kommer ut (och håller ett vakande öga så filtret embryot landar i står säkert.)

Vi fick stå med och titta under processen och Gonza berättade om varje steg och visade oss hur det gick till. När det väl var dags att gå in i labbet kände jag att vi väntar utanför så han får arbeta i lugn och ro. Det var en nervös väntan må jag säga! Men ut tittade ett glatt ansikte sen som bad oss hämta mottagarstoet.



Hej embryo med både mor och far som gått 1,60-hoppning <3

In kom mina kompisars sto som stod till förfogande som mottagarsto. Henne känner vi väl, så att hon ställde upp som reservsto åt oss kändes superkul! Våra egna mottagarston tajmade inte denna brunst, det visste vi, men stationen är väldigt lösningsorienterade, så vi körde på och de ordnade häst som tajmande väl. 


Fina Noora får embryot placerat i sin livmoder <3

Efter att själva överföringen var gjort fick vi komma in i labbet för att titta hur det hade gått till. Det var helt klart ett "pilligt" jobb, och imponerande att se. I bilen på vägen hem så tänkte jag på hur galet det vore om detta fungerar. Om stoet Noora vill behålla embryot i sin kropp. Då har jag varit delaktig i att ta hand om mitt sto, varit den som hjälpte till med tappning av hingsten och sen även sett den lilla föras över mellan två hästar. Närmare full insyn än så kommer man nog inte som stoägare inom avel. 

Sen vet jag att det varit omskriver om Embryotransfer och hur stona mår som "blir av" med sitt embryo. Jag har haft det i åtanke att jag ska hålla mig vaksam på Chippens mående under denna resa. Dock brallade hon glatt i hagen i morse, snodde hö av ponnyn Persilja och rullade sig innan lunchfodringen så hon återigen är dammig. Just nu mår hon med andra ord som en stjärna. Viktigt att hålla koll på det tänker jag. 

I morgon seminerar vi ett av våra andra ston, går mot treårstest med Rose på lördag och hämtar upp vår tvååring på söndag. Det är helt klart full rulle här ute på landet. Kul!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 4563 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3


Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 


Läst 11583 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.