Hästliv - Med skottsäkra västar hämtades hästarna


Hästen på bilden är min, och har inget med texten att göra... (Och både fel färg, kön och gren)

Hej,

Jag anser mig själv leva ett litet annorlunda hästliv. Det rids just nu inte så mycket på gården. Sedan min tävlingshäst pensionerades och ställdes i avelsboxen så har verksamheten med skadade hästar helt tagit över all min tid. Jag lever alltid efter röda tråden att vi går dit livet erbjuder väg. För oss har det vuxit till en härlig verksamhet där jag lägger ner hela min själ i. 

Men ibland har vägen tagit in mig på lite märkliga vägar och jag tänkte att en blogg är väl till för att dela med sig av livet? Här kommer ett kapitel ur mitt hästliv, tänkte blogga lite om kapitel som format mig. Detta kapitel har gjort mig mer ödmjuk och ansvarsfull. 

Det var en dag för många år sedan då jag blev uppringd av Kronofogden. Först satte jag i halsen, för jag hade minsann betalat alla mina fakturor. Men fallet gällde inte mig, utan jag hade blivit rekommenderad till dem. Man behövde hjälp att hämta ett antal tävlingshästar på högsta nivå. När kronofogden är inblandad så handlar det så klart om obetalda skulder. 

Jag valde att inte fråga vad skulderna innebar eller vem ägaren var, för det har jag inte med att göra. Istället gjorde jag ett kostnadsförslag och la upp en plan på hur jag skulle vilja se till att hästarna kom till min gård och ombesörjdes här på bästa sätt. Fokus och målet var att hästarna mådde så bra som möjligt under tiden de var här. Det var ju självklart inte hästarnas fel att de var satta i denna situation.

Tillsammans med ansvariga för utmätningen gjorde jag en plan och ställde som krav att en veterinär skulle vara på plats när hästarna skulle hämtas. Det fanns inga tvivel från min sida om att hästarna var välskötta, men eftersom jag skulle ha ansvar för hästar i miljonklassen så ville jag ha ett bevis på deras skick när de hämtades. Till exempel ville jag undvika att hämta en häst med svullen sena som vid ett återlämnande sedan få skulden för.

Som alltid blandade jag in min älskade make i detta hämtande av hästar. Han fick köra en av lastbilarna och var väl inte jätteimponerad. Men ärligt så ville jag helst inte blanda in någon utanför familjen. Det var ett sådant känsligt uppdrag att jag höll väldigt tyst om det även till vänner. Anledningen till att han började tvivla på sin frus omdöme var när vi möttes upp, Kronofogden, veterinär och polis. Poliserna klädde på sig skottsäkra västar... Blicken jag fick av honom då var obetalbar. Jag kände mig inte så nervös inför vad som komma skulle, förstod att västarna var en säkerhetsgrej för att de fanns jaktvapen på gården. Men att någon skulle skjuta på mig kändes väldigt otroligt. 

Polisen och kronofogden rullade in först och informerade om varför de var där och berättade för hästägaren vad som skulle ske. Därefter kom vi med veterinär och lastbilar. 
I ett sånt här läge möter man inte en person i sitt rätta jag. Världen har precis rasat och från min sida var det viktigt att visa att jag ville hjälpa till. Även om vi verkligen var de sista de ville se där. 

Jag hade med mig täcken, transportskydd och lädergrimmor, samt tejp som jag skrev hästarnas namn på och fäste på grimmorna. Vi frågade ägaren hur hästarna föredrog att åka i lastbil och om det var något rent matmässigt jag behövde tänka på. Jag fick veta att en drack dåligt och ville ha mycket mash. Tittade ägaren i ögonen och lovade att ordna det. Veterinären gick igenom dem och dokumenterade vad vi såg.

När vi rullade ut från gården och började resan hem ringde min man från andra bilen. Han var orolig över hästägaren, skulle vi bara lämna gården så där. Mitt svar blev att vårt uppdrag nu var att köra så försiktigt vi kunde hem och ge hästarna förstklassig skötsel.

Sagt och gjort, under några dagar gick hästarna i skrittmaskinen, ute i hagarna om dagarna och fick extra mash för magarnas skull. Dagligen hade jag kontakt med Kronofogden som i sin tur rapporterade till hästägaren. Och efter några dagar ringde telefonen. Skulden var betald och hästarna skulle återgå till ägaren. Mitt telefonnummer gavs ut och några timmar senare rullade en lastbil in på gården. 

Där kan man tänka att det skulle kunna bli ett märkligt möte? Men absolut inte. Jag avrapporterade vad hästarna gjort under sin tid här, hur jag matat dem och hur de motionerat. Glädjande nog fick jag ett varmt tack och jag tar med mig från detta uppdrag att hästarna märkte inte mer än att det blev några dagars semester. Personen i fråga har jag mött en gång efter detta, men jag gjorde som ens gynekolog gör - låtsades som att vi inte kände varandra. 

Varför bloggar jag om detta? Någonstans inom mig gnager det att ryktet säger att myndigheter och avdelningar inte respekterar hästar. Jag ville reflektera och ge min syn på hur det var att ta hand om flera hästar för en myndighet utan hästvana. Hur de förstod att djuren måste må bra och att de kräver både omvårdnad och respekt. 

Mvh Annelie


Läst 36219 ggr



Fler inlägg

Hej!

Klockan är efter midnatt här, men ibland får jag feeling att blogga lite. Skriva ner mina känslor i just den stunden jag känner dem. Så here we go! (vid köksbordet, precis inkommen från stallet). 



När jag för trettio minuter sedan satt i maskinen för att förbereda alla hagar med vatten till morgondagen, slog det mig. Jag firar snart 30 år med kärleken till hästen. För mig började resan med en far inom det militära. Han skulle på en av sina utlandsuppdrag, tror det var fredsbevarande arbete i Bosnien eller Kosovo denna gång. Inte lätt att minnas för det blivit en del vändor genom åren. Jag började på ridskolan med skräckblandad förtjusning, för att ha lite "tidsfördriv". Min ingifta "moster" har berättat att mamma någonstans funderade när "hästfasen" skulle gå över... Hon erkände att hon svarat att intresset avtar nog snart. 

Allt detta kom till mig i kväll. När jag satt där i maskinen och funderade varför den inte rörde sig framåt. Jag hade glömt lägga ur det neutrala läget, och verkade i min värld bestämt kunna tro att den skulle drivas framåt med tankens kraft. Min arbetsdag började strax innan klockan 06 i morse, och slutade som sagt vid midnatt. Det känns ändå helt okej att vara lite trött då. I samma veva såg jag att mina skor gått sönder. Kan konstatera att mina fötter klarar mer än 30.000 steg om dagen - skorna not so much. 

Hur som helst, jag svamlar. För jag är lite trött, men stolt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och vad ridsporten gett mig. Den har fostrat mig till en person som inte tittat på klockan (eller lönekontot...) ;-) Den har disciplinerat mig så pass att dagens uppsatta uppgifter ska utföras, oavsett tid på dygnet. Hästarnas har gjort mig nyfiken och format mig i roller som tvingat mig att gå på magkänsla och söka information på samma gång. 
I företaget Stall Steninge By är jag vd, ekonomichef, marknadschef, PR-avdelning, inköpsansvarig, anläggningsansvarig, kvalitetsansvarig, säljare, personalchef, förare och projektledare. Alla dessa roller har jag antagit utan utbildning, anställningsintervju eller meriter. Det har helt enkelt bara varit uppgifter som stått framför mig och som skall lösas. Lite roligt när man tänker på det. Och det gör jag sällan. 


När jag ser denna bild minns jag känslan av stolthet och glädje. Mäktig känsla! (Foto: Sofie Sköld)


Min make, Per, håller just nu, tillsammans med vår Sofia på Ludvig & co, kvinnan som på riktigt har koll på vår bokföring och kan alla regler, på att starta ett Aktiebolag. Han informerade mig för någon vecka sedan att jag är satt i rollen som vd. Mitt direkta svar var "nej, det kan jag ju inte vara". Ni skulle sett blicken! Han stirrade på mig som att jag sagt att jag inte ville ha häst längre. Och när han hämtat sig och informerat mig om att jag haft rollen i 8 år redan, men i en bolagsform där det inte behövt vara utskrivet, då fick jag ge med mig. 

På fredag firar vi 8 år på gården. 8 år som har format mig till den jag är i dag. 8 år där jag haft ovanstående roller på gården, men inte tänkt en enda dag på att det är mitt jobb. För är det bland det roligaste man vet i världen, då kan det ju inte vara ett jobb? Det känns i alla fall inte så. Det känns bara som att jag har roligt om dagarna. 

Vilken lycka! Och allt för att ridskoleponnyn Roxette charmade mig med sin stubbman för alla dessa år sedan. <3

Mvh Annelie


Läst 8845 ggr Kommentarer Kommentera


Sommarens väder skapar magi på himlen. Energi tankar jag hos Concorde - min 2 åring e. Cascari. <3

Hej!

Jag har inte hunnit blogga alls denna sommar. När jag summerar högsäsongen om någon vecka så kommer jag dela med mig av vad jag pysslat med. Då kommer ni förstå varför det inte funnits tid att sitta vid datorn.
Det jag dock tänkte göra just nu är att blotta mig själv lite. Förra veckan stod det klart att en häst, som jag verkligen gett allt och lite till för att försöka hjälpa ägarna att rehabilitera, fick somna in. Att låta hästar somna in är inget jag tar lätt på, aldrig någonsin. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag inte blir ledsen över en avlivning, då ska jag sluta med mitt arbete. 
Men. Jag brukar klara av att hålla mig professionell tillsammans med hästägare och hålla skenet uppe för hästen. Tårarna brukar komma ute i lastbilen när allt är klart. 

Denna gång klarade jag dock inte det. När jag själv tittade över axeln på veterinären och ultraljudet så fullkomligt bröt jag ihop. Det är så många aspekter i detta som gjorde mig så himla himla ledsen. Och med världens gulligaste ägarfamilj. Som jag skrev till min bästis senare på kvällen, jag ville verkligen att vi skulle laga hästen och ge dem en fortsättning på sagan. Men så blev inte fallet och det tog så himla hårt. Det jag dock tar med mig är värmen från veterinären som stannade kvar på jobbet en fredag kväll för att jag var på väg in. Att hon var med hela vägen och hämtade ner vår andra veterinär som varit inblandad i fallet. Det var inga tvivel om vad som var bäst för hästen och det gick vi självklart på <3

Jag kanske ofta framställer mig i bloggen som en positiv och glad person, det är jag! Jag älskar mitt jobb. Men på kvällen när detta hände kände jag ett behov att få dela med mig av baksidan på yrket. Hästarna blir ju inte bara mina inackorderingar, de blir mina arbetskamrater.

Mvh Annelie



Läst 16824 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nu är sommaren här. Juni har officiellt startat och det är faktiskt sommar då. Oavsett vad någon annan säger ;-) 
Här i Stockholm har det varit blött, blött och lite mer blött. Jag har dock hållit humöret uppe och sagt att det är bra för gräset. Något det inte varit bra för är dock stonas brunsten. Det växlande vädret har gjort det svårt för dem att komma in i riktigt bra vårbrunster. Jag hoppas på ändring nu när värmen kommer. 

På avelssidan får vår del så resorberade mottagarstoet Chippens embryo, men vi har ett nytt embryo i ett annat mottagarsto som vi håller tummarna för. Koll om det växer i nästa vecka! Vår Cajza var inte dräktig vid första försöket, men är omseminerad. 
Unga Rose har inte fått någon stark brunst att seminera på ännu, så vi avvaktar och väntar på värmen.


Ett sto från seminstationen får sova över när ägarna är upptagna på tävling.


Ett annat sto sov över - inseminerad med Vitalis.


Med alla brunstiga ston hemma på gården så har vi släppt iväg Conny och Lunatic på sommarbete. 
Conny kastrerades för drygt 3 veckor sedan. Allt har läkt ihop superfint, och han har landat lite i att vara valack, men ibland tänder han till lite på damerna ;-) Så de får gå i skogsängen där de kan äta gräs och inte bli distraherade. Conny är nu 2 år och Lunatic 24, åldersskillnaden märks dock inte nämnvärt!


Conny får öka farten för att hinna med Luna!


Här var Conny mindre, senhösten 2020. Tillsammans med Lunatic som var "nanny" vid avskiljningen. 

Hemma i stallet så har det varit full rulle denna vecka. Vi har både släppt hem hästar, men också med kort varsel fått in nya hästar. Hem släppte vi semesterhästar och den läkta frakturen. in kom en uppskuren och gipsad hov pga hålvägg, en kotfraktur och två seminston. Full rulle med andra ord. För att göra saken lite mer spännande så har Elwira, 2 år, varit med mamma hela veckan. Smått febrig och lite snorig gör att man får leka med mamma istället för kompisarna på förskolan. 


Glada miner och mammas mössa på seminstationen.

Vi gör även vårt yttersta för att hinna med Towes onsdagar på ridskolan. Det är så härligt att se gruppen bli kompisar och barnen får känna spänningen med att få en ponny tilldelad, pirret att göra iordning och sedan rida. I veckan fick de hoppa, superroligt tyckte alla och ponnyerna är ju världens snällaste <3


Towe har hittat Kiwis favoritställe att bli kliad på. 

Denna helg är jag ensam hemma med alla hästar och barnen. Per är på svensexa i Berlin fredag - söndag, så det är bara att köra på. I dag skiner dock solen, så det blir en mysig dag utomhus!


Elwira morgonfodrade och släppte ut med mig. 

Nu är barnen otåliga här och vill gå ner till stallet. Får fortsätta blogga en annan dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 27719 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.