Hej!
Jisses vilken vecka det har varit! Påsken blev allt annat än mysig för mig. Långfredagen blev nog den längsta i mitt liv, jag verkligen bara låg till slut och önskade att dagen skulle vara över.
Inom loppet av den dagen hann min mobilskärm gå sönder, jag ramlade i hästbajs på lösdriften, råkade trycka till stallväggen med en hösilagebal (som tur var lagade Per!), men det värsta var när jag fick övre luckan på lastbilen i huvudet. Jag kände det i kroppen redan innan vi skulle åka till Norrtälje. Att jag skulle inte åka med. Med allt som hänt på morgonen så borde jag bara gått upp och lagt mig. Men vi skulle köpa tvättmaskin till stallet och ny tv hem. Barnen var laddade på att få äta på McDonalds, och hur tråkig mamma är man inte om man inte vill åka med.
Men när vi lastat allt i hästdelen står jag på kanten mellan golv och ramp och tittar snett bakåt, in i lastbilen. Plötsligt skriker Per och jag hinner inte reagera. Den starka vinden har tagit tag i övre luckan som kommer flygande i full kraft. Den träffar mig över höger öra och det känns som att skallen exploderar. Jag ligger i en liten hög på rampen och håller mig för huvudet, tårarna rinner och det enda jag säger är "jag vill verkligen bara åka hem nu!!".
Det är väl här som jag och läkarna på akuten helt går isär när det gäller prioritering. Jag tappade synen en stund, men hallå - det var en jävla smäll! I övrigt mådde jag ok. Så jag åkte hem.
När jag vid midnatt sedan får sprängande huvudvärk och efterföljande dag får svårt att se igen. Då ringer jag 1177. Sjuksyster Birgitta var inte imponerad och till akuten jag fick åka... Där var de ännu mindre imponerade och man kopplades upp på EKG och drogs massa blodprover. Samtliga informerades om att man var hästtjej, och det var nästan som att de drog i en högre växel då. Jag fick göra flera tester, fick droppar i ögat så jag såg påtänd ut och kördes upp för en DT-på huvudet. Alla lugnade sig när de insåg att jag inte hade en blödning, utan "endast" en svullnad.
Fem timmar på akuten blev det!
Så diagnos - rejäl hjärnskakning. Det betyder att jag i en vecka haft huvudvärk. Men det börjar lätta! :-)
Mina armar efter att ha fallit handlös i smällen.
(Och ja, det kan låta som att jag tar ovan som en klackspark, det gör jag inte. Slag mot huvudet är allvarligt, men jag kände mig verkligen inte orolig. Dock visste jag inte att det tar en stund innan man får hjärnskakning och symptom. Men nu har jag lärt mig det!)
Men. Nog om det! Vi måste prata lite häst också! Den största boosten denna vecka är helt klart att vi släppt hem 6 hästar. Och trots detta fanns det inte en enda ledig box i stallet i morse. Det är så himla roligt! Ännu roligare är det att jag i går kväll fick meddelande och samtal om en av hästarna. FRISKförklarad!! Så himla himla roligt. Det är verkligen detta som gör att jag varje morgon älskar att gå ner till stallet. Glädjen jag känner när jag får veta att hästarna gör framsteg och till och med kommit tillbaka fullt i träning. Varje dag går jag här i min "ensamhet". Jag är en egenföretagare som 365 dagar om året är på jobbet. Jag lägger ner så otroligt mycket tid (och steg) i att promenera hästarna, stretcha dem och göra vad veterinärerna ordinerar. Det blir så himla himla roligt när man får kvitto då. Kvitto på att jag faktiskt på mitt vis hjälp till att rädda ett liv, någon fyrbenta kärlek.
Ger inte det energi en torsdag, då vet jag inte vad som gör det!
I morse fick alla lite extra pussar!
Nu ska jag och Towe sparka igång denna dag med mockning. Vi kombinerar lite VAB/stalljobb efter en lång och härlig frukost uppe i huset. Hon tittar på Madagaskar 3, jag bloggar, sen går vi ut :-)
Ha en fin dag allihop!
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.
Läst 21017 ggr
Fler inlägg
Hästen på bilden har inget med inlägget att göra, blev bara en passande bild på mig ur vardagen.
Hej!
Hoppas ni alla njuter av timmar i stallet, pussar på era mular och låter era hästar ha en omväxlande vardag. Försök att inte fastna enbart i ridhuset, trots is, lera eller hårda underlag. <3
I dag tänkte jag författa ett inlägg som jag tänkt på många gånger om. Det här med att be om en Second Opinion. Hua, det är säkert någon som läser och ryser av bara tanken. Just ordet second opinion har nästan fått en negativ klang - som att det är något dåligt. För mig är det helt tvärtom. Jag får många hästar till mitt stall, ofta som rest långt för att ge en hästen en andra chans. Kanske bor man lite "off" och enbart har en veterinär att vända sig till, och ingen ordentlig klinik. Jag har själv valt att byta klinik med häst för att jag tror att just denna skada kan någon annan veterinär sätta fingret rätt på. Jag har själv lämnat min trygga hamn för att åka till den veterinär ägaren önskar och fått tips om. Och jag har helt klart tänkt till när det gäller mina veterinärval beroende på vilken häst/skada jag åkt med. Ja jisses, för mig med min egna älskade Conny så kändes det som att jag drog in hela Europa för second opinion.
Hjälp mig här - vad tycker ni? Är det rätt eller fel att be en annan veterinär titta på din häst?
Jag skulle säga att i samtliga fall som jag bett om hjälp med nya ögon så har vi fått fram mer information om varför hästen har återkommande hälta, varför den reagerar som den gör eller liknande. I några av fallen har vi fått samma svar som tidigare veterinär gett - och då med säkerhet kunnat veta att beslutet om att låta den somna in varit det bästa för någons älskade vän. Här vet jag av egen erfarenhet att när dagen är kommen och knivarna hugger i ens hjärta. Då vill man med säkerhet veta att det inte fanns något man kunde göra för att ändra den tråkigaste utgången av alla.
Något som i samtliga fall varit helt säkert är att hästägaren får ångest över att "överge" sin veterinär. Eller inte själva saken att någon annan ska få titta på hästen, utan snarare att man ska berätta det för nuvarande veterinär. Det gör mig konfunderad.
Jag har inga problem att åka hem från ett klinikbesök, känna efter i magen om jag tror att vi är på rätt spår eller inte. Efter 9 år med min verksamhet och mer veterinärbesök på en vecka mot vad en "vanlig" hästägare gör på ett år, så vågar jag påstå att jag i alla fall har lite koll på saker och ting. Jag kommer aldrig någonsin ens vara i närheten av det veterinärayrket, så tro inte att jag sitter här och bröstar upp mig! Men om jag kommer hem och känner att det gnager lite i mitt huvud, då ringer jag upp ägaren och berättar det. Vi bollar tankar fram och tillbaka, och för dem som har samma känsla blir det ett lätt val. Vi visar hästen igen, denna gång för någon som inte sett den tidigare. Det bästa är då att ha med hästens tidigare journaler så att den nya veterinären får bra information från branschkollegan. Och här kan de bli lite tufft...
Du som hästägare vet väl att du äger dina egna journaler? När som helst kan du begära ut allt från din veterinär/klinik.
Det verkar vara jobbigt att behöva ringa det samtalet, nästan som att den på andra sidan luren kommer bli arg. Så kan ju fallet vara, men för mig, om en veterinär blir arg för att man försöker göra det bästa för sin häst... Då vet jag inte om jag vill vara hos den veterinären längre. Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap.
Mitt tips är att, oavsett om du besöker veterinären en gång vart tredje år, eller en gång i halvåret - begär alltid ut journalen från ditt besök. Det är alltid bra att ha all dokumentation om din häst på samma plats, gärna hemma i din dator. Tänk om du akut måste åka till en annan klinik, eller om du flyttar och viktig information finns i någon av dessa journaler? Då hade det ju varit superbra att ha dem.
För mig går det att summera mitt arbete med de skadade hästarna på följande vis:
Hästar är ömtåliga, stora, tunga och klumpiga djur. Deras tunna tunna ben ska bära upp denna stora massa och även vara aktiva sporthästar, samtidigt som vi önskar att de inte springer in i en liten pinne i hagen eller slår i hoven i en sten. När våren kommer vore det underbart om de undvek att slicka i sig sand, det är så tråkigt att skölja magen på kornen sen. Om vintern broddar vi upp för att slippa halkskador, då tusan trampar de sig själva med brodden. Runt oss som hästägare finns veterinärer redo att hjälpa till när olyckan eller klumpigheten varit framme. Alla har gått sin utbildning, tagit sin examen med en gemensam nämnare - kärleken till hästen. Så det är väl just hästen som ska stå i centrum när skadan är framme? Så låt mig upprepa mig igen: "Ingen kan ju allt, men alla kan massor och tillsammans får man ett oändligt hav av kunskap".
Jag är i stallet 14-15 timmar om dagen, jobbar outtröttligt tills jag somnar på soffan med att försöka upprätthålla veterinärens önskan. Följa hemgångsråden slaviskt till nästa återbesök. Medicinerar, promenerar och stretchar till punkt och pricka. Inte för en enda sekund känner jag mig orolig för att om jag ber om en second opinion på en av hästarna i mitt stall, så kommer det trampa någon på tårna. Jag gör det ju för hästens skull. Många gånger har flera veterinärer varit inblandade på samma häst, med vilje och känslan av teamwork. Och det är just de gångerna som det har blivit succé! Då snackar vi att oddsen varit riktig dåliga på en skada, att man anser att det är 30 % chans att hästen återhämtar sig igen. Men man sätter in sin målmedvetenhet, drar i trådar som finns och försöker hitta det där teamet som är bäst på just sin sak. Just en av de hästarna som vi gjort en sådan resa med vet jag snart är uppe på högsta nivå i dressyren igen. Kanske skriver jag ett inlägg om hans väg åter till tävlingsbanorna snart. En av mina mest utmanande kundhästar, helt klart för han förstod inte att han var skadad.
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.
Läst 7883 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej,
Snacka om att man kan försvinna i två månader. Men det har helt enkelt varit fullt ös, så jag har inte haft tid att öppna datorn.
Nyligen ankommen unghäst för en kort vistelse när familjen är på sportlov.
Natten till i dag lördag sov jag 12 timmar, helt enkelt något som var väldigt behövligt! Varje dag denna vecka har jag varit på kliniken, två av dagarna dubbla besök. Så man kan helt enkelt säga att jag kan vägen mellan vår gård och kliniken i Sigtuna... ;-)
Varje gång jag är där springer jag in på vårdavdelningen och pussar på blogg-Saras Marco <3. Som ni säkert läst så står han i hängmattan, men jag kan glädjande informera om att han hälsar på mig med glada öron och på godisjakt när vi ses. Snart är han hemma i sin hage igen!
Marco bjuds på godis <3
Att gå tillbaka nästan 2 månader orkar jag inte. Så jag tänker att detta får bli en bildblogg. För på Instagram är jag väldigt aktiv (@stallsteningeby), så bilder har jag. Häng med nedan!
Vi inledde året med att min man halkade och bröt benet. Han blev fast på sjukhuset i väntan på operation en hel vecka... Det var tufft hemma ensam!
Nu är dock både han och kryckorna med ute på gården och hjälper till så gott de kan ;)
När det stora trädet blåste omkull i skogshagen ringde jag min killkompis, han kom snabbt med motorsågen och räddade mig!
Ryana och Rose i väntan på hovslagare <3 Älskar verkligen vårt föl jag och min vän köpt tillsammans <3 Och på tal om föl...
Så har vi tappat ett föl. :-( Odessa har kastat embryot/fölet efter Chipotle HH - Caracas. Jag har anat det en stund, men inte velat erkänna det för mig själv. Ett blodprov bekräftade dock vad jag misstänkte. Nu är hon på seminstationen igen, eftersom vi endast lånade henne - och ska betäckas med en travhingst.
Ryana är väldigt trygg med sina äldre barnvakter!
"Får det lov att vara lite mat?"
Ser ni vem det är? Vår Rose Bay - nu 4 år och min ridhäst. Jag älskar henne lika mycket i sadeln som jag gjort bredvid!
Rider även en äldre häst som är på besök medan hans matte fött barn.
Efter några dagar på klinik med MRI, behandlingar och sjukbeslag på hovar är det skönt att få komma "hem" igen :-)
Vår katt Grace Kelly. Inget konstigt här. haha!
Granngården i Rimbo skänker sina osålda granar till oss och våra hästar. Så fin gest varje år!
Det blir några varv med borstarna varje dag, kan man lugnt säga!
Jag la ett hovgips - omedveten om att man man några dagar senare...
...skulle få ett alldeles eget gips!
Spånbrist och prishöjning har gjort att vi bytt ut till krossad halmpellets, för att slippa höja våra hyror. Fungerar jättebra måste jag säga! Vi köper på storsäck för att slippa få så många småsäckar att kasta.
Jag har investerat i långkalsonger med värmeslingor och en värmeväst. Drömmen!
Gladast blev jag när jag fick denna bild! Lisa och Saul, vår veterinär från seminstationen men bor i Spanien sammanstrålade och han undersökte vår sålda Chippen. Så himla roligt att han hjälpt mig med henne här under säsongen 2022 och sedan tittar på henne i Valencia säsongen 2023. Blev väldigt glad för bilden!
Läst 12328 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Notera mina stallskor, Moon Boots är grejen så slipper man frysa. Stallskorna står vid elementet medan hästarna är i hagen.
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 40741 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
- Tack och nedvarvning
- Jag är inte riktigt mig själv
- Vi är programmerade att fortsätta framåt
- Vila i frid, våra fina hästar
- Företagsmässigt gick det minus
- ET - så gick min sommar
- "Intresset avtar nog snart!"
- Ibland faller tårarna ganska okontrollerat
- Juni är här och sommaren med det.
- Uppdatering från gården
- Rose Bay belönades med hoppdiplom!
- Embryo uttaget - check!
- Drottningen är redo för ET
- Pang så låg jag på rampen
Arkiv
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020