Hästliv - Tänk om man gav sig själv hästens uppmärksamhet

God morgon!

Här i Gottröra är det tisdag, snön åker i sidled och under det lilla som stannar på marken finns ett tjockt och envist istäcke. Jag hatar is. Vi är många som hatar is. I går ramlade jag, trots broddar, men det var inte värst på dagen. Det värsta var vid lunchtid när jag bet av en tand. Poff så saknades halva. Fick skynda att hitta en tid och otroligt turligt nog kunde min tandläkare hjälpa mig. Nu är den som "ny" igen och alla glada!

Men... Redan på morgonen pratade jag och en kompis om detta. Hur vi är otroligt noggranna med våra hästar och inte alls lika noga med oss själva. Våra hästar träffar regelbundet hovslagare, och då snackar vi ju slaviskt regelbundet (som sig bör!), de har årlig tandkontroll och vi tar värdet på hösilaget innan vi räknar ut foderstater i högervarv. Deras motion är noggrant planerad och både kortsiktiga planer gjorda, precis som långsiktiga. 

Hur är det med oss själva då?

I dag kan jag notera att jag har ont i låret (sträckning från halkan i lördags), rygg (flyttat åt en kompis i söndags) och munnen (öm efter gårdagens tandläkarbesök). Foderstatens bas ligger morgon och lunch med Nocco följt av en lagad middag från min man. Ibland kan det gå fram till klockan 15 innan jag inser att jag inte ätit något... Följt av att jag då hetsäter mackor innan det är dags för middag. 

Kosthållningen är otroligt bra!

Förra veckan åkte jag "spontant" till optikern. Med spontant menar jag att efter tre års tjatande tog jag mig dit. Min man har gett min nya glasögon i present varje jul och födelsedag i tre år...
I 1 1/2 år har jag sett lite lättare galen ut. Glasögonen hade tappat en skruv och blivit ihop monterade här ute i garaget. Jag såg alltså hela tiden sne ut eftersom de vägrade hänga rakt. 
Optikern var inte imponerad. Per och vänner jublade när jag skickade bilder på nya glasögonen.

Men jag har lixom "inte haft tid"...

Jisses, jag hör hur det låter. Och när vi ändå är inne på det spåret så kan jag konstatera att hästarna i stallet går till frisören oftare än en själv också. 

Så! Nu räcker det. Ni fattar vart jag är på väg och jag hoppas inte (men tror ändå) att ni känner igen er?

Snälla säg att jag inte är ensam, då kommer jag skämmas!

Jag väger upp mitt inlägg om hur dåligt jag tar hand om mig själv, men en bild när både glasögonen var raka, håret borstat och mascaran på ögonfransarna. ;-)

Min älskade Rose Bay vacker som alltid!



Ha en underbar dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram (följ mig gärna där!)


Läst 24393 ggr



Fler inlägg


Världens bästa Rose <3

FOTO, samtliga bilder utom den med rosetter: Sofie Sköld (https://fotografsofieskold.pixieset.com)

Hästen jag bloggar om i detta inlägg: 
Rose Bay
född 2020
Efter hingsten Cascari, undan stoet Carnella Z, som i sin tur är efter Caritano Z - Chellano Z. 
Uppfödd och ägd av oss, Stall Steninge By.


Hej!

Gud vilken underbar lördag vi hade på Strömsholm! När vi satt i lastbilen på väg dit vad jag inte nervös. Jag hade lixom förlikat mig med tanken att "det går som det går". Jag har gjort mitt yttersta att föda fram och ta hand om Rose på bästa sätt ända sedan hon föddes ute i hagen här på gården. Hon blev röntgad och fick vargtänder tagna innan inridningen och jag försöker tänka "enligt skolboken" på sådana saker. 

Väl på plats i boxen på Strömsholm var hon taggad och lite "dryg". Lite som att hon väntade på sin stund att få glänsa. Vi gick in i ridhuset och hon kändes hur cool som helst. Och så släppte vi henne. Då var det som att hon tog tillfället i akt och förstod vad det handlade om. Den galoppen hon drog i väg i alltså. "jisses, lugn", tänkte jag samtidigt som jag skrattade "show off" ;-) 

Sen hade vi 15 minuter som var riktigt roliga! Rose var på hugget och med gott självförtroende tog hon sig an uppgiften att löshoppa. Helt sjukt egentligen att våra treåriga hästar med största självförtroende flyger över oxrar som är 130 cm höga. Rose gjorde detta och bockade glatt på långsidan efter. 

Efter att hon hoppat sitt sista språng gick vi fram till henne för att ta av benskydd och visa upp henne exteriört. Sofie fångade på bild... Tror ni vi var nöjda? ;-) 


Från vänster: Josefin Enarsson, Stall JE Hästutbildning, som ridit in henne. Min bästis My Almqvist som gjorde OS-knopparna ;-), Rose som vill äta på staketet... och jag. 

Rose belönades med poängraden 8 - 8- 8- 8 - 8,5 - 8,5 vilket gav 49 poäng och HOPPDIPLOM!




Några av de fina orden domarna sa var: 
"Rose Bay är ett väldigt modernt sto med många styrkor. Hon har en rytmisk och vägvinnande galopp. Hon är intresserad av att hoppa, har en positiv inställning och hoppar försiktigt."

När domare Marianne Leffler inleder med "Hon har en frambensteknik som är "to die for"! Då fick jag gåshud. 


Här har jag precis fått höra alla fina ord och tänker "shit, vi gjorde det! HON gjorde det!!"

Sen brister det totalt och jag börjar gråta en skvätt av glädje. Har även fått höra att jag inte var den enda som lät några tårar falla inne i ridhuset, även domare och funktionärer kände glädjen i mitt hjärta. 





Älskade, ÄLSKADE häst <3

Utanför väntade Per med godis och vi fick både fina rosetter, gehäng och presenter. Superkul och vilken start på vårt första treårstest som uppfödare!!



Nu måste jag springa ner till stallet. Jag hämtade Rose´s halvbror (samma hingst) i går, han ska iväg till klinik för röntgen och kastrering i morgon :-) För Rose är det nu vila, en lång vila! Hon ska nämligen få gå på sommarlov, bli mamma och efter detta långa uppehåll bli min ridhäst. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 1918 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

I går var vi uppe på Myrsjö Gård och träffade veterinär Gonzalo Ortiz Centeno. Alla stod förberedda i jakt på ett embryo ur vårt sto Chipotle HH. Jag var lite nervös, just för att hon historiskt sett inte tagit sig på första brunsten om våren, men skulle hon ha gjort det i år? Känslan de senaste två dagarna har varit att hon är lite "mysig", dvs dräktig. 

Att "spola ur" ett embryo var inget man gör på "femton minuter, en kvart" utan det var mycket att hålla reda på och ordna. Renlighet på utrustning och sto var en sak. Vi hade hemma på Stockholm seminstation fullt upp så jag kastade mig iväg mitt i arbetspasset, hämtade hästen på lösdriften och åkte direkt. Självklart var hon nyrullad och snygg när jag kom ut i hagen... Men som tur var räknas det inte, utan de viktigaste delarna tvättar man ju ändå på plats.  (Och tur för mig att vi var ensamma där, så jag behövde bara skämmas lite över min dammiga dam ;)


Gonza spolar ur embryon, Anders sitter på huk och bevakar mängden som kommer ut (och håller ett vakande öga så filtret embryot landar i står säkert.)

Vi fick stå med och titta under processen och Gonza berättade om varje steg och visade oss hur det gick till. När det väl var dags att gå in i labbet kände jag att vi väntar utanför så han får arbeta i lugn och ro. Det var en nervös väntan må jag säga! Men ut tittade ett glatt ansikte sen som bad oss hämta mottagarstoet.



Hej embryo med både mor och far som gått 1,60-hoppning <3

In kom mina kompisars sto som stod till förfogande som mottagarsto. Henne känner vi väl, så att hon ställde upp som reservsto åt oss kändes superkul! Våra egna mottagarston tajmade inte denna brunst, det visste vi, men stationen är väldigt lösningsorienterade, så vi körde på och de ordnade häst som tajmande väl. 


Fina Noora får embryot placerat i sin livmoder <3

Efter att själva överföringen var gjort fick vi komma in i labbet för att titta hur det hade gått till. Det var helt klart ett "pilligt" jobb, och imponerande att se. I bilen på vägen hem så tänkte jag på hur galet det vore om detta fungerar. Om stoet Noora vill behålla embryot i sin kropp. Då har jag varit delaktig i att ta hand om mitt sto, varit den som hjälpte till med tappning av hingsten och sen även sett den lilla föras över mellan två hästar. Närmare full insyn än så kommer man nog inte som stoägare inom avel. 

Sen vet jag att det varit omskriver om Embryotransfer och hur stona mår som "blir av" med sitt embryo. Jag har haft det i åtanke att jag ska hålla mig vaksam på Chippens mående under denna resa. Dock brallade hon glatt i hagen i morse, snodde hö av ponnyn Persilja och rullade sig innan lunchfodringen så hon återigen är dammig. Just nu mår hon med andra ord som en stjärna. Viktigt att hålla koll på det tänker jag. 

I morgon seminerar vi ett av våra andra ston, går mot treårstest med Rose på lördag och hämtar upp vår tvååring på söndag. Det är helt klart full rulle här ute på landet. Kul!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 4580 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3


Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 


Läst 11600 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Här hittar du alla våra husbloggare

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.