Hästliv - Tillbaka på ruta 1 - som bloggare
DEC
02
2020

Tillbaka på ruta 1 - som bloggare

Hej,

Några av er kanske redan vet vem jag är. Mitt namn har dykt upp på Hippson titt som tätt, oftast mer tätt än titt. Först under efternamnet Lundkvist, men efter att jag gift mig med mannen i mitt liv, och numera far till våra två barn, blev det Eriksson som gäller.

Min resa på Hippson började i samband med att företaget grundades. Jag jobbade extra för att sen få anställning som marknadsassistent innan jag sökte mig vidare i yrkesvärlden mot PR-byrå i storstaden. Sen köptes en häst, Cortzana. Min älskade Cajza. Då dök jag upp här i bloggform. Man fick följa vår vardag i med och motgång. Den hästen har uppfyllt många av mina drömmar och hon är nu anledningen till att jag bor på en hästgård och driver ett eget företag.


Återbesök hos veterinären kan ibland bjuda på lite bus och grimaser!

Rätt upp och ner spelar SWB-stoet som föddes i Motala 2003 stor roll i de senaste 10 åren av mitt liv. När jag tröttnade på att blogga om mig själv utvecklades Sportkollen här på Hippson, vilket gjorde att jag gick Poppius journalistskola och började som webbreporter här. Efter fem år och då som nyhetschef valde jag att lämna företaget och de underbara kollegorna som blivit en andra familj. Jag älskar hästar, älskar ridsport men faktiskt, och helt ärligt, så tröttnade jag på att sitta vid datorn och bevaka ridsporten.

Istället ville jag göra skillnad. Vara ett stöd och en trygg hand att hålla när det som hästägare känns jobbigast. Jag tog klivet, men support av min man, att på heltid driva vårt rehabiliteringsstall här på gården. Och jag älskar det! Framförallt älskar jag hästar. Inte för att de hoppar högt, gör snygga piaffer eller dundrar snabbast över terrängen. Jag älskar dem för det är kärlek på fyra ben, med en otrolig tillit till människan. En tillit som vi ibland tar för givet. 

Ingen dag är den andra lik, om det beror på att jag har dottern Elwira 11 månader med mig i varje steg, eller om det är för att en av skatterna med hästar, är omväxlande arbete låter jag vara osagt. 


Elwira, min trognaste kollega som står ut med sin hästgalna mamma. Här hade hon dock tröttnat, men det är inget som en ny sittplats och tecknat inte kan ordna...


Men istället för att ge Hippsons 100-tusentals underbara läsare (för det tycker alla på firman att ni är!) min uppmärksamhet siktar jag mig nu in på en liten skara hästägare. Vi tar emot allt från sen- och ligamentskador, hovbensfrakturer, sårskador, nyopererade hästar och hästar där ägarna ska på semester.
Jag tänkte låta er följa med i min vardag både för att avdramatisera vad det betyder att ha en skadad häst, men även för att inspireras i att om man har en dröm så ska man kasta ut sig i höstblåsten och våga. För oj vad kul det är!

Hoppas ni vill följa med här i bloggen, redan i morgon kommer ett inlägg som faktiskt redan publicerats i Gästbloggen på Hippson, men som sätter en viktig grund i min anda här på bloggen.

Ha en härlig dag, pussa hästen på mulen och andas in doften. Bättre finns nämligen inte.

Ps. Om ni vill, spana gärna in Stall Steninge By på instagram <3

Mvh Annelie Eriksson


Cajza, mina drömmars häst. Hon är en saga i sig och ger mig nu fina föl. Återkommer om vad hästen med stort H betytt för oss som familj.


Läst 17861 ggr




Fler inlägg

JAN
22
2021

Hej, 

Här på gården händer det just nu väldigt mycket. Jag har under en längre tid funderat över vårt företagande, vart pengar kommer in och vart pengar springer ut. Företaget ligger i grund för att vi nu har möjlighet att bygga om stallet. Därför vill jag fortsätta på min tråd att se till så jag inte "tittar djupt i hästarnas ögon" även om jag så gärna vill. Ibland är det bäst för företaget och min arbetsbörda att sälja dem. I min icke-hästiga umgängeskrets har jag starka förebilder. Egenföretagare som alltid har ett öga mot horisonten och framtiden. Det ger ett inflytande på mig, hur kan det inte göra det?

Jag lägger ofta upp en plan och mål. Hur vill jag att allt ska gå? I går sa jag till min vän att det är helt sjukt att det "nästan alltid" blir som jag vill. Jag hävdade till henne att jag har en otrolig tur, men hon kontrade med att jag jobbar hårt. Så jag lyssnar lite på henne och sträcker på mig. 

Vart vill jag komma med denna inledning på blogginlägget?


Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)


I går sålde jag ett av våra dräktiga avelsston. I dag kör vi henne den korta resan till sitt nya hem. Den vi sålt är Carnella Z, älskade Nella. Jag la upp på instagram och Facebook att vår flock med hästar växer och jag behöver lyfta blicken innan det blir fler hästar än vad jag kan klara av. I bakhuvudet har jag orden som en rutinerad uppfödare sa till mig när jag började med avel: "Se upp, först är det 2 ston, sen blir det 4, 6, 8, 10 hästar".
Köparen, som vi känner, ringde upp efter en kort stund och frågade vad jag hade att sälja. Nella passar perfekt in för familjen och hon får nu flytta till deras gård, sova på box om nätterna (vilket hon kommer älska!) och i sommar kan hennes och deras sto mysa med sina kommande föl. 

Hugger det till i hjärtat? Japp! Men ibland är det som att saker och ting är lite meningen att ske. Vi behöver minska på flocken och de behöver ett dräktigt sto. Perfekt!


Älskade mamma-mu <3

När det kommer till fler beslut så är vi i slutfasen av de S T O R A besluten gällande stallbygget. Det står mellan två stalleverantörer och två boxleverantörer. Vi har två priser att jämföra mellan mark-bolagen som ska gräva för grunden, sen är vi redo.  Med redo menar vi att skicka in papper till Länsstyrelsen. Sen har de 8 veckor på sig att återkoppla. Har de något att anmärka så måste man åtgärda det innan man får börja gräva. 

Finns lite att titta på under kvällstid med andra ord. Men jag måste verkligen säga - leverantörerna av både stall och boxar har ett otroligt tålamod med mig! Eftersom vi kommer på "bra saker" hela tiden så blir det korrigeringar och ingen har hittills tröttnat på mig i alla fall :-) 

Nu måste jag sluta skriva och springa ut till hästarna. 

Ha en fin dag allihop!

Mvh Annelie 

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 4454 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
17
2021

Hej, 

Min man säger alltid att jag är otroligt känslosam. Jag försöker tro att det är en av anledningarna till att han lever ihop med mig ;) Men samtidigt som han skrattar med (åt?) mig så påminner han mig om att jag till exempel är den enda han känner som gråter när hon säger upp sig från arbetsplatser. (Men det är så sjukt tråkigt att man måste lämna kollegor när man får nya jobb och uppdrag!)

Men jag erkänner! Jag går alltid in i alla projekt, alla uppdrag och ansvar med över 100 %. När man vill så mycket, har en plan och verkligen, v e r k l i g e n gör allt för att det ska gå precis som vi alla hoppas - då måste man kasta sitt hjärta mot mållinjen och jaga segern. 

Varje dag, inte mellan 8 - 17, utan snarare 7 - 23 gör jag det. Ingen häst på gården gör något utan att jag inte vet om det. Knappt ett enda litet snedsteg kan de ta utan att jag stirrar på dem. Jag är deras chef, sjuksköterska, nanny och bästa kompis. Vi tar oss genom resan tillsammans mot det gemensamma målet - en smärtfri och återigen hel vardag med sin ryttare. 

Är jag så där mesigt känslosam nu? Jo, jag känner det själv. Men det är precis så jag ser min vardag. Att jag har fått ett uppdrag från hästägaren som går ut på att göra mitt absolut och allra bästa när det kommer till att få deras häst på benen. 

Sen är jag ju, och det vill jag att alla förstår, ingen veterinär. Den biten lämnar jag till de som både har pluggat i många många år och har så otroligt stor erfarenhet. Men efter 6,5 år på gården har jag lärt mig att se mönster, känna igen små små detaljer i det stora pusslet och kan väldigt snabbt läsa hästarna. 

I fredags var vi på återbesök med en underbar valack. Han har bott här sedan september. När han kom utmanade han mig i rollen som ledare. Jag fick vara väldigt tydlig med att på min gård är det mina regler som gäller. När han förstod det föll ett lugn över hela honom. Han sover helst upp och ner, och om jag ser att han står i sjukrutan och börjar varva upp sig räcker det med att jag kliver utanför stalldörren och säger hans namn. Då ställer han sig som ett ljus igen. 

Även om det spritter i kroppen på honom under våra promenader så håller han sig alltid på mattan. För mig är det tillit av bästa sorten. Han vill så gärna "bralla", men han accepterar mina tråkiga regler som gör nytta <3


Hästar är kärlek på fyra ben, med en otrolig tillit till människan. Ta den inte för givet.

Och nytta har reglerna gjort. Efter återbesöket i fredags lastade jag honom i lastbilen och kände en euforisk känsla. Även om det betyder att vår resa snart är slut så ser det otroligt ljust ut och som att vi kommer nå det gemensamma målet med bravur. Det är en av anledningarna till att jag älskar mitt jobb och dessa stora djur <3 

I fredags tog han första travstegen på väldigt länge (dock skritt här)!

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 9993 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14
2021

Hej, 

Tack för alla tips och råd i samband med gårdagens blogginlägg. För er som missat skrev jag om bygglovets vara eller inte vara. Kommunen och vi kände nämligen olika när det kom till den punkten. 

Jag gjorde verkligen min hemläxa, kontaktade jurist och var beredd på att strida för saken. Men i dag kom beskedet - mannen på kommunen är med oss. Han skrev att han själv ändrat bedömning och håller med. I mejlet citerade han även ytterligare ett fall från tingsrätten där gårdsägaren fått rätt, något som ytterligare stryker under att vi är inne på rätt spår. 

För mig blev det dubbel glädje i detta. Dels för att jag visste att vi hade rätt, men även för att en person i sitt yrke kan gå från hur det "brukar vara" och ändra åsikt. Det är för mig en strimma ljus för flera hästföretagare i landet. Våga ifrågasätt!

I går pratade jag även med Länsstyrelsen och ska skicka in papper till dem. Många papper och dokument att hålla reda på!


Jag och två av våra älskade damer, Cortzana och Chipotle HH.

Vi kommer ni fira både dagens besked, men även lilla Elwiras första födelsedag <3 Båda barnen är födda i januari så det blir mycket tårta. I min telefon dök det upp ett meddelande som jag skickade till en hästägare 13 januari 2020 klockan 23.03. Det lyder: "Tina, om vi kör efter lunch så kanske jag hunnit hem! Ska bara föda ett barn" Med i meddelandet är en bild på mig med lustgasen mot ansiktet och tummen upp!
HA HA HA

Det är så typiskt mig! Och eftersom jag känner kunden Tina (återkommande kund med semesterhäst) så kunde jag skicka det till henne. Två timmar senare fick hon även en bild på den lilla flickan som vi döpte till Elwira <3 Och ja, jag hann hem till lunch och ta emot hennes häst.

Mvh Annelie 

Ps. Den otroligt charmiga bilden från BB ligger på instastory ;-)
@stallsteningeby


Läst 14114 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv Välj
Hästliv
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv