Hästliv - Utmaning: Random act of kindness
FEB
09
2021

Utmaning: Random act of kindness

God morgon <3

I natt sov denna småbarnsmamma inte mer än några timmar. Trots att vi har en 2 meter bred säng har jag med krampande rygg sovit på 40 cm och balanserat på kanten. Helt sjukt. Hur kan en liten 1-åring trycka ut sina föräldrar så mycket? Jisses. Men det är framtänder på gång, kämpigt. I natt var kämpigaste natten av alla, jag är helt slut.

Men när man vaknar 06.37 och både hinner få ut två barn till bilen och fodra hästarna innan man är i tid på förskolan 07.00. Då blir jag lite imponerad av mig själv. Belönade mig med en chokladcroissant till frukost!

När jag kom ut från macken med min mumsbit i ena handen och min ettåring på andra armen kände jag mig sliten. Då såg jag en kvinna som stod och tankade, även hon verkade ha en motig morgon. Då sträckte jag på mig, log och berömde henne för hennes fina kappa. Och det fungerade! Även hon fick ett leende på läpparna och stod lite rakare i den iskalla morgonen.

"Det här måste jag hem och blogga om", tänkte jag då. 

För någonstans har jag kommit av mig. Jag brukar ofta försöka vara vänlig och ge komplimanger. Det värmer så otroligt mycket när man ser mottagaren bli glad. Ord har sån stark betydelse, man glömmer ibland bort hur enkelt man kan påverka en annan persons vardag med några väl valda ord. Därför ska man alltid försöka säga vänliga ord tycker jag!

Veckans utmaning till er: Ge en komplimang eller gör något snällt, gärna oväntat!

Det kan vara allt från hur fin jacka någon har, att håret är snyggt eller varför inte att någons häst är väldigt snygg. För handen på hjärtat, när någon berömmer en efter en ridtur eller något som har med din häst att göra. Då blir man ju lite extra glad <3 Vi är ju alla små, nykära ponnyryttare i hjärtat.

Min personliga favorit att göra är att överraska min kompis Maria. Hon tar det iofs alltid med skräckblandad förtjusning när jag kommer inrullande på hennes gård. Men jag gillar att komma med kärra och grep för ett mocknings-race. Vips har vi bubblat på och mockat alla hennes boxar så hon kan få en lugn eftermiddag. 


Älskade Wallis är lika mycket clown som jag själv när vi rockar loss <3


Jag hoppas att ni alla har en underbar vecka, här i Stockholm är det rejält kallt men om jag tror telefonen så ska det bli lite "mildare" nu. Det är välkommet :-)

Vi hörs!

Mvh Annelie 

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby


Läst 15762 ggr




Fler inlägg

JUN
08
2021



Där går hon... Längst till vänster i bild promenerar vår älskade Cortzana "Cajza" ut på sommarbetet tillsammans med polarna Chippen och Warona. Det finns ingen anledning att vänta på att Cajza ska sätta juver och släppa sina bäckenband. Det finns nämligen ingen liten kommande stjärna i magen som vill komma ut...

Jag har innerst inne känt det på mig. Dock har jag blundat för verkligheten. Det har varit så mycket med stallbygge och alla kundhästar. Jag har låtit min magkänsla stillas, inte velat se vad jag anade. Dock trodde jag inte att det var tomt i magen. Cajza ser HÖGdräktig ut. Jag trodde snarare att den lille parveln dött i magen. 

Men det hade hen inte. Någonstans på vägen har vi tappat den lilla grodan som skulle växa till sig och bli en ny stjärna. Vi gjorde dräktighetskontroller under förra säsongen och allt har hela tiden sett superfint ut. Men icke. 
Cajza är min Akilleshäl. Hon är mitt hjärtas häst, den som får mig att känna så mycket, får mig att vilja så mycket och den hästen som fått alla mina drömmar att slå in. Så ikväll har jag låtit mig bryta ihop lite. Stått nere i nya stallet och målad ensam och bara fått ladda om.

I morgon är det en ny dag och jag tar med mig en fölsäsong som blev småskalig men ack så intensiv. Jag kommer inte gå in i detalj när det kommer till årets tredje fölning på gården. Men det som blev så bra, en okomplicerad förlossning med glatt videosamtal till ägaren förvandlades på några timmar till hjärtskärande sorg. När jag klockan 03 ringer ägaren för att berätta att fölet tagit sitt sista andetag vet jag att det är nog nu. När jag faller ner i halmen och kippar efter andan inser jag att jag kommer inte ta mig an andra hästägares ston i framtiden. Tiden för kundfölningar är över på gården. Den maktlösheten jag kände mot dessa stora djur och naturens sätt vill jag aldrig uppleva igen.

Om det inte redan märkts i mitt bloggande så är jag en känsloperson, en människa som älskar att finnas där för andra och verkligen går helhjärtat in i att försöka hjälpa andra människor. Jag sätter en otrolig press på mig själv när jag välkomnar hästar i mitt stall. Målet är att hjälpa och leva upp till det stora ansvar som hästägare ger mig när de låter mig ta hand om deras pärlor. Även om jag inte kunnat påverka utgången, så blir jag ledsen för ägarens skull när det blir tråkiga besked, samtidigt som mina investerade känslor och känslan av att jag misslyckats blir för mycket. 



Men jag säger som jag alltid säger här hemma. Den dagen jag inte gråter när vi måste ta farväl till fyrbenta vänner i stallet - den dagen säljer vi gården. Hästlivet är inget jag går halvhjärtat in i - det är mitt liv. 

I helgen och ikväll grät jag. Men i morgon tar vi nya tag och arbetar framåt. 

Tack för att du läste mitt lite konstiga blogginlägg. Men någonstans har jag tänkt bjuda in er i mitt hästliv. Både det roliga och mindre roliga.

Mvh Annelie @stallsteningeby


Läst 9082 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
01
2021

Hej!

I dag var det dags för återbesök av den stora dressyrstjärnan vi har stående i stallet. "DJ" kom hit för 11 veckor sedan. Han har dansat fram på dressyrbanorna med sin ryttare och resultaten började rada upp sig fint. Domarna har gillat vad de sett, men ett bus i hagen satte tvärstopp. 

Efter samtal av både ägare och ansvarig veterinär kände jag att vi kör, fast jag egentligen sagt till mig själv att inga boxvilande rehabfall under byggtiden... Jag åkte och hämtade honom från kliniken. Ordination, stå stilla. Väldigt stilla, helst blickstilla. 

Nu har vi om någon månad bott på gården i 7 år och jag förstår varför jag aldrig tröttnar. Ingen häst är ju den andra lik och allas personligheter är en utmaning att få optimal miljö till läkning. 
Denna man kom i full tävlingskondition, enligt mig med hög smärttröskel och en rejäl vilja att arbeta. Han förstod mig inte i början. Vem var jag som kom och kidnappade honom, stängde in honom och inte lät honom kliva utanför boxen?

Vi har hittills gått igenom flera faser tillsammans. Det, från hans sida, började med nyfikenhet, övergick till irritation följt av ilska för att jämnas ut att vilja göra hyss. Varje dag har jag varit hans vän, försökt vara likadan varje dag, visat att jag är nyfiken på honom och att jag bryr mig. Men det är han som har satt ribban för dagen.

Det var länge sedan vi hade en sådan uttrycksfull häst på boxvila. De flesta är jämna i sitt sätt att vara. Vi har aldrig haft en häst som inte accepterar boxvila, men för "DJ" är jag övertygad om att det är kämparglöden som har drivit honom. Han har inte låtit sig "knäckas" av boxvilan, utan har istället sysselsatt sig med både att bita sönder några täcken till att retas med mig med glimten i ögat (och en räv bakom örat...). Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att han ändå har njutit lite av att få stå i centrum. För nästan allt har kretsat kring honom. 

Towe vet att i stallet håller man sig lugnare än vanligt, samtliga arbetare med nya stallet som hittills passerat gården vet att ingen gör något oväntat utan att jag vet om det. Skrämmer man den stora svarta innanför dörren får man skäll. Men ju mer som hänt utanför hans fönster - desto roligare har DJ tyckt att det är! Han har med glad blick stått och tittat på spektaklet. <3



I dag var det då dags för vårt andra återbesök, och det förra var väldigt positivt. Kunde man hoppas att det fortsatt på samma väg utan bakslag? Direkt när jag släppte ut honom på volt vid longeringen såg jag öronen klippa, woops - han känner sig fräsch och redo att busa! Men som de flesta vi har räckte det med ett "app app, nej nej" från deras stränga mattant för att han skulle hålla sig på mattan <3
Och vi snackar ohalt på det skadade benet. YAAAASSSS!! Att ringa hans ägare med de glada nyheterna var lätt dagens bästa samtal.

När vi kom hem mötte Towe oss när jag parkerade lastbilen - och hennes ansikte när jag berättade att DJ mådde jättebra och att veterinären sagt att hennes hinkar med gräs och godis hjälpt honom att läka jättefint.
Man ska inte ljuga för sina barn... Men stoltheten i hennes ögon var otrolig! Hon har hjälpt mamma att laga hästen!


Under veckorna som gått har hon varit förste godisleverantör <3

Här hemma händer det så otroligt mycket. I morgon onsdag kommer yttertaket på stallet! På instagram @stallsteningeby har jag gått en liten rundtur i stallet. Spana in!

Nu är det snart midnatt här, jag fölvakar, fixar lite adminjobb och ska nog kanske somna en stund för stoet verkar inte minsta sugen på att släppa ut sin lilla bebis...

Mvh Annelie

Relaterat: "Boxvila - hästens eller hästägarens fiende?"


Läst 21215 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
31
2021

Hej, 

Klockan är nu 22.15, jag inledde min dag 05.00 och jag vågar påstå att jag har haft ett ganska fullproppad måndag. Jisses vad svårt det var att kliva upp ur sängen när jag nattade barnen för att fortsätta ta hand om hästarna nere i stallet. Hade gärna däckat bredvid dem :-) 

05.45 rullade jag in på seminstationen för att börja jobba. Då hade alla hästar hemma fodrats och kommit ut i hagarna. Fullt ös med både hingstar och ston på stationen. Telefonen ringde för fullt med andra stationer som ville beställa semin och de är även ansvariga för några hingstar i Holland, så då hjälper man till med beställning för dem. Jag tappade räkningen på hur många ston vi kollade och vid 11-tiden kom jag på att jag glömt äta min medhavda frukostmacka. Men vid 12.30 var jag på väg hem för att ta tag i mockning och hästfix hemma innan hämtning av barn 15.00. 

När jag rullade in på gården skrek jag som en liten flicka på julafton "HUR SJUKT ÄR INTE DET HÄR!!!!". Jag tycker inte att det är någon mening med att spela avslappnad, tuff och oberörd. I 7 år har jag jobbat hårt för att försöka komma till nästa steg på gården. Nästa steg är här, det är nytt, lättjobbat och precis som jag vill ha det. Så jag klev in i det någorlunda uppbyggda stallet och tjöt som en liten vilde! (Tur att byggteamet var på lunchrast..!)

(Här kliver jag in för första gången)

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)



Under dagen har min man, vår gode vän Jonas, montageledaren Rasmus och kranföraren Peter jobbat outtröttligt. Det resulterade i att efter endast 12 timmar står det ett stall på gården. Jag kan inte riktigt ta in det. HELT SJUKT. Jag är så glad, tacksam och ännu mera glad. Så otroligt nöjd med att vi la lite extra pengar på att få det monterat i Bruksbalkens fabrik. För att bygga i lösvirke på vår "fria tid" hade aldrig blivit av. Nu kör vi jäkligt intensivt och får hjälp på vägen!

Resten av veckan fortsätter med att taket ska på. Låter ju lätt som en plätt, kasta på de bah ;-)

Per har uppdaterat mig med bilder under dagen, här kommer några!

Jonas och Rasmus är på g! Morgonen har bara börjat :-)


Vy från altanen


Hälften av ytterväggarna är på plats. 


När jag och barnen satte oss i gräset och tittade på bygget fann jag en fyrklöver. Sicken lycka!

En vägg kommer lastad!



Alla väggar uppe - takstolarnas tur att lyftas på plats!


Jonas har full koll på monteringen och kör outtröttligt på!


När jag kom tillbaka med pizza till alla inblandade möttes jag av detta. Vilken grej!

I skrivande stund är det 24 timmar sen jag filmade detta:

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)


Så. I morgon (eller kanske läs i dag, beroende på tid du tittar in) är det tisdag. För mig betyder det lite städdag på bygget. Tänkte hjälpa till med sånt som Per och snickarteamet inte behöver lägga sin energi på - att plocka och sortera byggskräp. Jag kan inte spika tak, får svindel av bara tanken, men jag kan städa! Efter lunch ska jag åka med en häst till kliniken och sen börja fundera på färger. Vad ska jag ha för färger i stallet? I den här takten herrarna håller är det nog dags för målning snart :-) 

Hoppas ni haft en härlig start på veckan - nu kör vi! Jag ska filma en rundtur i stallet också så vi får se hur det blev med alla väggar uppe. 

Mvh Annelie

Ps. På instagram @stallsteningeby kommer det många bilder från stallet, om ni orkar med lite spam.


Läst 24794 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Hästliv »



Hästliv

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Hästliv
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen


Annelies senaste




Arkiv


Aktuella samarbeten

Foderspalten
I hästhälsans tjänst
Uppfödaren i centrum
Foderbloggen

Senaste numret

Läs mer om Hippson nr 3

– TEMA: Smarta stall
– Reportage: Malin Baryard Johnsson
– Trappan till skänkelvikning

– Bärighet och rakriktning
– Nya sätt att hältutreda hästar
– Så upplever hästen sin värld
...och mycket, mycket mer!

Läs numret på premiumsajten



Senaste expertsvaren

Hitta suget i bettet för jämnare tempo
Lennart Lindelöw svarar
Rytmen är viktigare än avsprångspunkten
Lennart Lindelöw svarar
Hyresgäst som inte flyttar sin häst trots att avtalet löpt ut
Eva Johansson svarar


Tipsa oss

Här kan du skicka in tips eller uppslag till oss på redaktionen.