Hej!
I dag tänkte jag prata lite fölning <3 Jag kommer aldrig i min blogg påstå att jag är proffs på varken avel, hästar eller rehabilitering. Det finns personer som har högre utbildning än vad jag har, men jag har en förmåga att lyssna på kloka människor och lita på deras omdömen.
Hittills har det gått ganska bra under mina år, så jag tänkte passa på att dela med mig av en text.
För några år sedan skrev hästuppfödaren Birgitta Valette en gästblogg här på Hippson. Hon är klok som en bok och jag har många gånger läst igenom vad hon skrev för att lugna mina egna nerver.
I år känner jag mig dock väldigt lugn. Jag svarar enkelt på frågan "när kommer fölen" med det mest säkra svar jag har. "När jag ser framhovarna". :-) (Ser man inte hovarna utan något annat - då jä*lar får man jobba. Men det får man ta då.)
Här hemma på gården har vi ett sto som gått över 14 dygn och ett som beräknas om 2 dygn (men hon kommer gå över).
Magen hänger tungt, men stoet kämpar på :-)
Skämt och sido. Jag tar mig privilegiet att återpublicera Birgittas fina text (men lagt in mina egna bilder) som uppfödare kan läsa inför fölning. Och jag önskar er alla stort stort lycka till! De sista veckorna känns långa, stona går gärna över lite och man blir lite sliten av allt vakande och avbruten sömn. Men oj vad fint det känns när man ser ett nytt liv ta sitt första andetag.
Birgittas gästblogg från 2015:
"Hur vet man då när det är dags? Knepigt, finns inga tvärsäkra tecken, men jag ska ändå tipsa om några. Har man ett sto som har fölat några gånger lär man sig hennes förvarningar och ungefär hur länge hon går, så mina gamla märrar som jag kände jag väl orsakade mig få vaknätter, annat var det med de för mig okända inackorderade stona, där fick jag vaka mer.
Mot slutet av dräktigheten, 2-3 veckor före beräknad fölning är det ganska vanligt att stona får förvärkar. Dessa ger koliksymptom som ofta kommer i intervaller, och brukar inte ge upphov till någon våldsam smärtreaktion, var dock observant och kontakta hellre veterinär en gång för mycket då livmoderomvridning kan ge liknande symptom och snabbt måste åtgärdas.
Symptom på förestående fölning:
1. Bäckenbanden (ligamenten mellan svansroten och bärbensknölen) börjar slacka och bli mjuka, förekommer inte hos alla. Även vulvan blir slappare och ”påsigare”.
2. Juvret börjar växa 2-4 veckor innan fölning.
3. Något dygn före fölning blir spenarna tjocka och styva och vissa ston börjar läcka mjölk. Tyvärr finns det ston som läcker ut den dyrbara råmjölken veckor innan fölning, då är det bra att ha sparad råmjölk i frysen om man inte kan knycka från något annat sto som nyligen har fölat. Det är oerhört viktigt att fölet får i sig ordentligt med råmjölk inom 2-3 timmar efter födseln för ett optimalt fungerande immunförsvar, mag-tarmkanalen hos fölet kan bara ta upp antikropparna i råmjölken inom 12- 24 h.
4. Vaxproppar, stelnat sockeraktigt eller gulnat sekret i spenspetsarna, förekommer i många fall 1-2 dygn före.
Vår Cajza förra året, hon fölande samma kväll.
5. Ett av de säkraste tecknen, på ett sto som ej läcker, tycker jag är att mjölken dygnet innan fölning är vit.
Nu är det snart dags! Tvätta gärna juvret men undvik parfymerad tvål. Linda svansen och tvätta händer och underarmar.
Fölningen kan delas in i tre stadier
Förstadiet (kan ta 1- 2 h.):
Strax innan fölningen börjar stoet skrapa och uppvisar ofta lindriga koliksymptom, reser sig och lägger sig, går runt, hetsäter och stirrar på magen eller blir introvert och står stilla och lyssnar inåt, många börjar även svettas och skrapar i bädden.
Fostret som under slutet av dräktigheten har legat på rygg med huvudet bakåt börjar nu rotera för att komma i rätt läge i förlossningskanalen. Vattenblåsan blir synlig och brister när stoet lägger sig, ganska direkt kan man se fosterblåsan i vulvaöppningen.
Utdrivningsstadiet (tar mellan 10 – 30 min): Stoet lägger sig nu ner och börjar krystande skjuta fram fölet i förlossningkanalen och inom några minuter blir ett framben synligt och kort därefter det andra frambenet. Här kan man göra en första koll att allt verkar ok genom att konstatera att hovarna är vända åt rätt håll, dvs med sulan neråt. Strax därpå kan man se den lilla mulen komma vilande på frambenen. Många ston tar en liten paus här och vilar sig och samlar kraft inför det ansträngande momentet när fölets bogparti ska ut. I de flesta fall klarar stoet att krysta ut fölet själv, men om fölet är stort eller stoet har svaga värkar kan det behövas lite draghjälp. Dra inte för tidigt, fostervägarna måste hinna vidgas, dra i takt med värkarna snett neråt mot stoets hasspetsar. När bogparti och bröstkorg är ute brukat stoet vara trött och sträcka ut sig raklång i halmen. Låt fölet ligga kvar så med navelsträngen hel i ca 10 min då det fortsätter att pumpa blod, ca 1-1,5 liter från moderkakan. Se till att fosterhinnan har brustit och fölets andningsvägar är fria, det förekommer att föl ligger kvar i fostersäcken och därför kvävs. De flesta föl börjar ganska omgående att lägga sig på bröstet och sparka med frambenen. Man kan nu, om stoet visar intresse, försiktigt dra fram fölet så att det får noskontakt med sin mamma som då omedelbart börjar smågnägga, piggnar till och knyter an till sitt föl. Är fölet svagt och lojt bör andningsvägarna kollas, killa med ett halmstrå i näsborren så fölet fnyser till och får ur sig slem som sitter i nosen. Ibland kan det vara nödvändigt att lyfta fölet i bakpartiet och svinga det om det har svalt mycket fostervatten. Gnugga med rejäla tag med hopsnurrad halm alternativt en frottéhanduk om fölet är svagt. 
Vår Cajza välkomnar sin Concorde (Cascari - Cortez - Maraton).
Om stoet verkar harmonisk med sitt föl, allt ser bra ut och fölets sugreflex (det börjar snutta i luften)har kommit igång bör de få vara ifred. Stoet vill slicka sitt föl och fölet kommer snart att försöka resa sig på vingliga ben och slå kullerbyttor i halmen. Jag brukar lägga upp en sträng med halm runt väggarna för att lindra fallen. Fölen behöver den här träningen och ett friskt föl ska få hålla på själv, ofta lägger det sig och vilar en stund innan det försöker igen att hitta juvret. Fölets ansträngningar att hitta juvret och hålla sig på benen kan vara jobbigt att åse, men ett friskt föl brukar vara uppe inom 0,5 h och ha diat inom 1-2 h. Låt dig inte luras av smackande ljud vid juvret, ofta suger de brevid spenarna, det måste höras ett kluckande av att fölet sväljer. Förstagångsfölare kan vara väldigt spända och ömma i juvret och piper och går undan då föl buffar ganska hårdhänt. Jag brukar i sådana fall mjölka ur lite, hälla i nappflaska och ge fölet som då blir karskare och ivrigare i sitt sökande efter spenen och stoet mindre öm i juvret som inte blir lika spänt.
Sist har vi efterbördsstadiet: När fölet börjar dia utsöndras oxytocin som får livmodern att dra ihop sig och efterbörden att släppa. Jag brukar, om efterbörden inte kommer ut hel direkt, vilket den ofta gör, knyta fast det som hänger ut i svansen så att stoet inte ska trampa av efterbörden som då lätt kan åka in igen. Man kan också dra lite försiktigt i den. Har inte efterbörden släppt inom 3h brukar jag ta ut stoet på en liten promenad utan sitt föl, det brukar sätta igång eftervärkarna och efterbörden släpper. Mitt annars så väluppfostrade gamla Cortez-sto betedde sig som en krigsvagn i dessa sammanhang, hennes modersinstinkt var stark, medan vissa ston knappt har reagerat utan bara följt med! Det är av största vikt att efterbörden kommer ut då stoet annars kan bli sjuk och drabbas av bla förlossningsfång. Ring veterinär!
Tarmbecket, fölets första avföring bör ha avgått inom 2 h. Tarmbecket är mörkt och hårt och kan lätt orsaka förstoppning hos det lilla fölet. Ha alltid Microlax tillhands om fölet uppvisar koliksymptom, flaggar med svansen, lägger sig, krystar och slutar dia. Går det inte att få loss tarmbecket måste fölet omgående behandlas av veterinär, vänta inte, ett nyfött föl blir snabbt sämre. Massera magen mjukt för att lindra smärtan.
För att undvika förstoppning hos stona som vanligtvis får stå inne mer runt fölningen brukar jag ge några dl vetekli utrört i ljummet vatten alternativt koka linfrö. Alltid lika populärt och dietiskt bra! De första dagarna runt fölningen är det viktigt att vara observant på stoets aptit, öka inte kraftfodergivan!
AVMASKA stoet med något Ivermectinpreparat dagen efter fölning för att undvika att fölet smittas av fölmask via modersmjölken.
Kom ihåg! Bra stadig bädd med mycket halm, småföl får lätt skavsår på tex hasarna och de är mycket infektionskänsliga. Glöm inte att doppa navelsträngsstumpen i tex utspädd jodopax i några dagar tills den har torkat helt. Inga leriga skitiga hagar, stelkrampsrisk."
Mvh
Annelie
Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby
Läst 31349 ggr
Fler inlägg
Hej!
Nu när vi börjar bli ett stort och riktigt härligt gäng på mina sociala medier så ökar även kommentarer och tankar. Superroligt tycker jag! 🫶🏼😃
En återkommande kommentar är ”vart är hjälmen?”. Det är ju aldrig i en negativ ton, men frågan höjs. Så jag tänkte att jag berättar min syn på det 🤗
Jag litar på mina arbetskamrater! Hästarna har respekt för mig och jag för dem. Vi är alla medvetna om att jag är chef, men på alla arbetsplatser förekommer olyckor. Vi snackar allt från paper cut till större incidenter.
Ni kommer ALDRIG se mig på en häst utan hjälm. Och ni kommer ALDRIG se mig med hjälm när jag hanterar häst i stallet. Svaren på ovan är enkel. Man rider inte utan hjälm. Punkt slut.
Och om jag sätter på mig en hjälm i stallet för att hantera en häst - då finns det noll tanke på sociala medier. Tillfällen då jag tar på mig hjälm i stallet är vid tex bandagebyte på sparkande häst, hovslagararbete på unghäst eller en väldigt rädd och osäker häst som ska hanteras. Vid dessa lägen är telefonen min sista tanke.
Jag äger tre ridhjälmar, min barn har varsin och ni ser dem aldrig på kliniken utan hjälm. (Ser ni dem där så beröm dem gärna för hjälmarna! Personalen har hjälpt mig få in en positiv känsla för hjälm så de vill inte gå in utan 🩷)
En av mina hjälmar ligger alltid i lastbilen, om en trafikolycka med stressad häst händer.
Men hemma i stallet litar jag på mina hästar, så därför ser ni mig utan hjälm.
Hoppas ni förstår och respekterar mitt tankesätt. 🌸
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
| Läst 8425 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Här på gården rullar livet på i en hej dundrande fart! I dag kom två nya hästar, en visste jag om i går, den andra fick jag någon timmes heads up om att den ville komma. Jag gillar snabba puckar, gillar att hjälpa till och känna att jag hjälper verkligen både häst och ägare. Men dagarna just nu blir låååånga. Det är många hästar på gården, och jag säger dagligen att när boxar blir tomma nu så ska de förbli tomma några veckor. Men i dag var en box tom i 10 minuter. Så det failade ju, haha!
Men jag har roligt, jag trivs och trots lite kalla, piskande isvindar så är våren på ingång. Barnen är hemma denna vecka på påsklov. Nu var det inte riktigt tanken men en magsjuka satte stopp för deras vistelse utanför gården. Dock är de så otroligt duktiga, vet att vi måste ta hand om hästarna och Towe är en fena på att hjälpa till med vattenfyllning ute och skrubba vattenkoppar inne, för att nämna något hon alltid ser till sköts.
Meeeen!
Det var inte detta jag tänkte blogga om i dag, jag tänkte blogga om vad jag surade ur på i mina sociala medier.
Visste ni att det kommit ett nytt magiskt pulver som får senskador att försvinna, artros att aldrig ens ha existerat och DET BÄSTA AV ALLT!!!! DET MOTVERKAR HÄLTA.
Kyss mig i arslet och slå mig hårt i huvudet. JAG SMÄLLER AV.
Ursäkta svenskan, men man går alltså ut med detta i text för att sälja produkten.
Men vänta! Det blir BÄTTRE!!
Jag smäller av! Det är så otroligt roligt, tragiskt och provocerande på samma gång.
Vi tänker alltså inte att miljö, ev avel och kanske trauma kan orsaka skador? Istället säljer vi ett pulver som ser till att senskador, hältor och artros aldrig kommer drabba hästen!
(Nu vill jag vara politiskt korrekt här och säga att jag nämner inte namnet på försäljaren här i bloggen. Och nej, det är inget svenskt företag). Tänker man till så kan man hitta vilket företag det gäller, men det skriver jag inte ut på Hippson :-)
Ha ett bra grovfoder (hö/hösilage), ta analys och rådgör med en oberoende yrkesperson om en bra foderstat. Därefter tar du din häst på förebyggande veterinärkontroll en-två gånger om året och rider omväxlande, ridbana, skog, klättring och gärna rid för instruktör om möjligheten finns.
För att avsluta mitt inlägg får jag väl bli lite positiv igen. Påsken! Min påsk var magiskt bra! Storebror kom upp från Halmstad med fru och deras två hästgalna barn :-) Vi höll på långa dagar i stallet, tackade hönsen för alla ägg vi fick och spontant rev vi lite träd också. Varför inte lixom!
Om ni inte följer mig på instagram så har ni nog missat... Jag älskar våra höns. <3 Varje gång de ser mig kommer de springande.
Vi skulle in och äta middag, men jag sa "Daniel, jag är så jävla trött på det här trädet". Sen var vi igång och fick upp den med rot och allt!
Edith och Ella, kusinerna med rätt intresse! ;-)
Jag brukar gå all in - så även i år ;-)
Slut för i dag, nu ska jag ner och kvällskolla hästarna. Blir alltid en extra vända första kvällen för nya hästar.
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
| Läst 10956 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Det är lördagkväll när jag sitter i hotellbaren och bloggar. Jag har funnit den skönaste av soffor längst i hörnet av denna gemensamma yta som håller både bar och restaurang. Här kan jag sitta i min ensamhet, höra sorlet av gästerna, skratten och glädjen - men behöver inte vara delaktig.
Så vad gör jag då i Frankrike denna helg, ensam? Svaret är för mig enkelt, men blev inte som jag trodde. Jag behövde en paus. Behövde komma från vardagens måsten och press som jag levt med under 10 månader. Ska jag vara ärlig så trodde jag att det var till Frankrike jag åkte för att skriva en bok. Skriva av mig om sorgen, vågorna och tomheten. Det blir kanske en bok. Men inte i dag, inte i helgen, även om denna resa absolut ska dokumenteras i text och läkandets kraft.
Hemma lämnade jag över ansvaret för hästarna till mina vänner My och Maria. Nathalie tog hunden Bella och mina föräldrar sportlovsbusar med barnen.
Fredag morgon 06.00 satt jag på ett plan från Arlanda till Paris. Från flygplatsen Charles de Gaulle tog jag tåget in till centrala Paris. Shoppade lite på Hermès, lunchade på ett magiskt kafé och åt en croissant nedanför Eiffeltornet. Ni vet de klassiska turistsakerna ;-)
Men sedan tröttnade jag och tog en taxi ut till min destination - Versailles. Det är mitt tredje besök här, och en av anledningarna till att jag tar mig hit. Jag ä l s k a r att historien sitter i väggarna, att varje träd har en väl uträknad placering, att de stått i så många år och att allt detta är oändligt. Eller ja, i alla fall snudd på oändligt.
Det var här i Frankrike jag och Per hade vårt livs semester. Jag fyllde då 30 år och han hade planerat allt in i minsta detalj. Jag minns våra lyckligaste minnen, beslutet på gräsmattan nedanför palatset den där dagen i augusti när jag bestämde att det inom en snar framtid var dags att börja tänka på att bli föräldrar. Minns glädjen över framtiden, nutiden och att vara i stunden.
Jag vet ju att den versionen av mig finns kvar. Innerst inne är den kvinnan kvar. Men jag har tappat kontakten med henne. Istället har jag blivit en överbeskyddande, tunnelseende och hårt arbetande mamma/kvinna. Mina barn har gått före ALLT sedan juni månad. Hästarna har kommit på andra plats. Därefter har bouppteckning, administrativa uppgifter och krångel upptagit min lediga tid. Det har inte funnits många sekunder att tänka på mig själv.
Så jag var väldigt egoistisk. Jag bokade resan, sen frågade jag om hjälp med allt där hemma. Hade jag inte bokat hade jag aldrig åkt. Hade hittat på en egen ursäkt till varför jag inte skulle åka. Men nu åkte jag.
Jag är här för att säga hej. Hej till mig själv och se om jag finns kvar där inne. Sen hej till minnena av min man och våra fina ögonblick som funnits här. Och vet ni vad det bästa är? Det har fungerat! <3
Kan vi bara notera att samtliga träd i ALLA alléer står på rejält raka linjer. Helt galet.
När jag fredag eftermiddag klev in i parken utanför palatset spreds ett lugn igenom hela kroppen. Alla måsten, alla krav och allt hemifrån stannade upp. Jorden slutade nästan snurra och det enda jag såg var skönheten. Parken, historien och hur man kan promenera i timtal för att bara ladda batterierna. Så jag gjorde det. Både under fredagen och lördagen blev det över 20.000 steg. 
Älskar plötsliga infoskyltar. Ser jag en springer jag alltid dit :-) 
Planterat 1668! 1668!! Wow.
Det är sällsynt att jag delar med mig så personligt här i hästbloggen.. Ber om ursäkt om ni tröttnat och inte orkar läsa längre ;-)
Men jag slänger in lite häst här mot slutet. För i dag var jag på jakt efter OS-arenan! Och jag fann den. Fann både fälttävlanshinder och arenan. Läktarna skämtar man inte bort i första taget - hoppas ingen är höjdrädd!
Akta gräset! Här ska hästar galoppera!
Läktarna på båda sidor om ridbanan. I förgrunden ett av fälttävlans vattenhinder.
En bit in i parker finner jag ett rejält nedhopp!
Informationsskylt för besökare framför hindret.
Efter min långa, blöta, promenad på förmiddagen tog jag ett varmt bad och sov en sväng. För att sedan avrunda dagen på det mest otroliga vis jag någonsin gjort. HERREGUD. Jag har varit på en hästshow som var Opera till häst. Det var kärleksförklaring till våra djur och deras fantastiska kunskaper. Det rådde starkt förbud mot foto och film när showen började, men jag har hittat ett klipp på youtube. Spana in nedan!
Hovstallet, mitt emot slottet i Versailles. 
Ridhuset med en otrolig atmosfär.
Jag satt med tårar i ögonen i den mäktiga, historiska lokalen. När stråkmusiken stundtals tystnade hörde man regnet vräka ner på taket, något som gjort det hela än mer magiskt.
Efter showen fick man ta en vända i stallarna. Hästarna stod lugnt och tuggade sitt hö medan vi promenerade förbi. 
Min första tanke var "taket", "golvet", "lamporna", och sist hästarna. haha!
Namnskyltar med både namn och ras.
Under söndagen blir det en sista promenad i parken, sedan tar jag mig mot flygplatsen för att landa hemma lagom till barnens söndagsbad och hästarnas kvällsfodring.
Månaden rivstartar med att hämta häst inne på Beridna Högvakten och sedan rullar veckan på. Jag längtar! 3 dagar borta och jag har lyckats med mitt mål - jag har hittat tjejen som gärna fuldansar, skrattar och ser ljust på framtiden. Hon fanns i den mäktiga 800 hektar stora parken utanför Paris. Hon behövde bara stanna klockan, sätta tiden på paus och ta sig några djupa andetag för att fortsätta framåt.
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
.
| Läst 19766 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- Hjälmens vara eller icke vara (i min arbetsmiljö)
- Det finns inga magiska "Quick fix" i pulverform
- Historiens vingslag tog mig till Versailles
- Öppnar man dörren forsar det in
- Sprutad led, fotografering och hopp om våren
- Tårar, snö och is. Men även nytt år och fullbokat
- Jag är företagare - inte chef!
- Tävlingsdebuten gjord "på riktigt"
- Nej tack (ibland) till ridhus och kunder
- Är du okej? - Nej, det är jag inte.
- Bloggen tar ett uppehåll
- Ett föl stod i skogskanten och tittade på mig
- 9 år non stop - och jag glömmer bort tiden
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
- Tack och nedvarvning
Arkiv
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.