Hej,
Jag vill börja med att tacka! Tack för bemötandet jag fick i samband med mitt förra blogginlägg. De gånger jag bloggat om något som är jobbigt för mig har jag blivit bemött av respekt och omtanke. Några dåliga äpplen finns det alltid, men då har ni stått upp för mig och sagt ifrån. Jag ser det och uppskattar det otroligt mycket. Personer i min närhet, både familj, vänner och personalen på kliniken har alla stöttat och försöka göra denna smärtsamma del av livet lite lättare.
Livet på gården fortsätter. I hjärtat känns det som att det saknas en puzzelbit och jag kommer på mig själv gå och titta efter hästarna, fast jag vet att de inte finns här. Just Cajza saknar jag extra mycket, kommer på mig själv att vilja gå och smeka hennes mule, men vänder åt andra hållet när jag inser att hon står inte där i hagen.
Någon som helt klart märkt att matte varit lite "off" är min unghäst, Rose. Varje gång hon ser mig passera gnäggar hon. Varje morgon välkomnar hon mig lite extra och det var nog därför jag skrev det där smset.
Jag satt i soffan en dag och skrev till min man, som då var på golfbanan, "I dag ska jag rida på Rose". Sagt och gjort. Jag menar, jag köpte mig ju en ny sadel dagarna innan (men inte hunnit uppdatera färgen på övrig utrustning...)
Ner till stallet gick vi, hela familjen, när Per kommit hem. Jag sadlade, ledde ut och satt upp. Sen skrittade jag iväg. Då slog det mig och jag tittade bakåt samtidigt som jag skrattande sa "Just det, unghästar brukar man longera några varv innan man sitter upp på". Ni skulle sett hans ansikte, ren skräck. Men jag fortsatte skritta iväg. Sen har vi gjort så, jag rider ut och Rose blir starkare och starkare i kroppen. Vi betäckte ju henne under sommaren, efter treårstestet, men hade (the story of my life), sån otur. Två dagar efter ens ovulationen fick hon en sån galen hovböld. Hade så ont stackarn att hon fick sova inne på kliniken. Det blev inte direkt någon dräktighet efter det... Sen hade vi en chans kvar och då tog hon sig inte heller. Då avslutade jag försöken, för ett alldeles för sent föl ville jag inte ha. Nu får hon bli min ridhäst istället.
Första ridturen på min egen uppfödning <3
Under hösten ska jag bygga upp min häst. Målet är en stark, välmusklad och sund individ som kommer hålla många många år framåt. Egentligen bör hon hoppas in under ryttare, om man ser till vad många andra gör med sina unghästar. Jag tänkte dock inte ha så bråttom med det. Jag fokuserar på att rida ut, varvat med träning av Karin Engström. Hon kommer upp till gården några minuter från oss, och är duktig på tömkörning. Rose gick sitt första pass för henne i veckan, och wow. Man glömmer lixom bort, men vilken fin häst vi har!
Rose och Karin in action!
Som ni ser så fortsätter vardagen framåt. Vi hästfolk är ju lite programmerade så. Man måste hela tiden fortsätta, djuren kräver det och någonstans finns det en tröst i det. En tröst i att man ska fortsätta arbeta, fortsätta älska och bry sig om hästarna.
Hemma på gården har det både kommit och gått kundhästar. Vi har haft karantänhästar, importerade hästar, som nu åkt hem till sina nya ägare.
Nytt i stallet är en difus hälta, som vi troligtvis funnit orsaken till. En "rygghäst", som jag arbetar med från marken för att mjuka upp och stärka. En fånghäst som står på boxvila, en sårskada som även den står på box, och en unghäst som är på tillfälligt besök när matte tävlar med deras äldre hästar.
Spark på hasen ger stort gips! Under läker det dock superfint.
Arbetskamrat - Equibandet!
Parallellt med hästarna så ska gården förberedas inför hösten. Vi ska stänga våra sommarhagar, tömma lösdriften på andra gården och gå igenom allt här hemma. När vintern kommer har man lixom ingen andra chans på att ordna, då får saker vänta till våren. Och det är ju alldeles för tråkigt!
Nästa sommar ser jag fram emot att inte ha dubbla jobb, utan att "bara" vara hemma på gården. Känns som att man kan ordna det väldigt fint och bra när man har hela dagar på sig! Längtar!
Elwira säger god morgon <3
Hoppas ni får en fin söndag!
Och återigen, stort tack för bemötandet i samband med mitt förra inlägg.
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 46803 ggr
Fler inlägg
Senaste dagarnas rapporteringar om arbetsplatsen i södra Sverige har fått debatten att blomma upp igen. I detta känner jag två saker. 1. BRA! 2. VÄRDELÖST att hästbranschen fortfarande blir utsatt för detta och att unga människor blir utsatta för något som är allt annat än en god och bra arbetsmiljö.
Här kommer då min åsikt.
Bara för att du har ett stall, hästar eller en gård så betyder det inte att du är en arbetsgivare. Att vara arbetsgivare är ett ansvar som skall tas på största allvar. Bara för att du behöver extra händer i stallet, men inte har några pengar att betala ut lön - då är du ingen praktikplats. Även där är du en arbetsgivare och förebild.
I 9 år har jag drivit denna gård, mitt stall och mitt företag. Under denna tid har jag endast två gånger haft praktikanter på plats en vecka eller två. Jag har inte haft någon anställd personal. Är det ekonomin som styr? Nej, det kan jag inte säga. Det är jag som chef som väljer att inte ta in personal. Varför? För jag är inte chefsämne i mitt eget stall.
Att man själv jobbar långa dagar i ur och skur är något man räknar med om man bor på egen gård. Jag arbetar i ett eget syfte för min dröm. Men. Jag har inte tillräcklig erfarenhet för att ta in en utomstående person och förvandla min gård till en arbetsplats. Jag tror att många stall och gårdar borde kliva utanför staketet och titta in på sitt företag. "Är jag en bra arbetsgivare?", "Skulle jag vilja arbeta här?", "Är lönen i realitet med arbetsinsatsen?"
När man blir en arbetsgivare tycker jag att det är självklart med vissa grundläggande tankar och mål. Självklart ska pensionsparande, semesterdagar och en korrekt lön lägga grunden för hela anställningen. Men i det dagliga arbetet bör det även finnas plan för utveckling och möjlighet att växa i sin roll. Det är bara att titta på en arbetsgivare utanför hästbranschen, där är följande inga konstigheter.
Kanske är det min bakgrund inom arbetslivet som gör att jag har fasta tankar om detta. Men jag har haft glädjen att arbeta på en PR-byrå som utvecklade mig inom både ekonomi och projekt. Att sedan arbeta på Hippson sedan det grundades fick mig att vara med på resan. Här på sajten har jag haft framgångsrika kvinnor som chefer och ständigt har det fokuserats på utveckling. Pensionssparandet och semesterdagar har ju självklart rullat på oavsett arbetsplats och när man jobbar över får man antingen "kompa ut" eller få lite klirr i kassan.
Det är ju nämligen normalt.
Men. Hur ska vi kunna ha hästföretagare i landet om vi inte tar hand om de unga som kommer och är intresserade? Hur ska vi kunna måna om framtiden om vi inte tar hand om nutiden?
Jag kanske borde sitta still i båten, i och med att jag inte anser mig själv vara tillräckligt bra för att vara arbetsgivare? Dock har jag ett mål. Att 2025/2026 anställa personal i företaget. En långsiktig plan som jag önskar bäddar för hållbarhet och en god arbetsplats.
Nu slog en tanke mig. Det är inte helt genomtänkt, men jag slänger ut den. Vad tror ni om följande?
Försäkringsbolaget har "Säker hästgård", vad sägs om att Svenska Ridsportförbundet och facket (?) går ihop och startar "Certifierad arbetsgivare"? Vem skulle inte med stolthet sätta den skylten på sitt stall/anläggning?
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 14210 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej, då var den gjord.
Tävlingsdebuten på hästen som alltid gör sitt bästa för mig. Tänk att man varit med och dragit fram henne till världen. Krokiga ben och en förvirrad blick hade hon när hon reste sig. Men sen blev hon ett fint föl, en fin åring, en ful tvååring, men återigen en fin treåring som hoppade hem diplom på sitt test. Och nu, några månader senare än vad planen var, så har hon debuterat även på tävlingsbanan under ryttare.
8 fel blev det i vår debut. Bakbenen var inte riktigt med ur sväng och en bom föll, då blev hon nog förvånad själv så nästa bom föll också, men på hindret efter det - banans sista hinder var hon med på spåret igen. Supernöjd och jätteglad över min häst! Resultatet hade jag inte brytt mig om oavsett. Jag hade två mål med tävlingsdagen 1. att sikta mellan alla hinderstöd och ta oss över 2. att fika. Vi gjorde båda med bravur!! :-)
Det blev ju även min tävlingsdebut. Hela 5 år sedan jag hade på mig kavaj och ljusa ridbyxor. Dock var nog ingen av oss direkt imponerad över höjden på hindren. 80 cm klarar vi. Nästa start blir det 90 med hopp om 1 meter innan vintervilan kommer. Hemma hoppar vi det, men tävling kan det ju finnas mycket att titta på, så hellre lågt med fin känsla och framförallt - att vi bygger upp hennes tillit, glädje och hopp.
Bilden tog min dotter Towe medan jag ordnade Rose man. Alla närvarade, om vi säger så. haha!
Här hemma på gården rullar allt på. Jag har tagit emot lite nya hästar från vårdavdelningen på Mälaren Hästklinik i Sigtuna. Två är maghästar för lite observation. De har vårdats för kolikkänningar och ibland gör vi ett litet stopp här hos mig för att bevaka dem i miljön "hemma", där jag är med och håller ett vakande öga nästan hela tiden. Blir lite enklare för både stall- och hästägare om det är en som är ansvarig inte att alla ska försöka titta och hålla koll, för då blir det så lätt att någon missar. Båda killarna sköter sig galant, så det är kul!
Nu när hösten är annalkande så börjar även operationshästar höra av sig. En del planerade operationer, såsom lösa benbitar på unga hästar, men jag har även fått lite "trauman", som väntar på OP-tider. Ligament/senskador kommer löpande och jag har fått en förfrågan om ett öga också. Helt klart lite "smått och gott".
Vinterhästarna börjar också bokas in, semesterhästar där ägarna drar till värmen och jag gosar med deras hästar. Ändå bra deal tycker jag :-)
Avslutar dagens blogg med dagens jogg (rimmade ju!) för Rose.
Jogga i grimma på stoooor volt. Se hästen röra sig naturlig, granska och tänka. Är den spänd, avslappnad, ren i gången, tittar den ut i något spår eller känns den balanserad?
Läst 20618 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Jag är just nu mer aktiv på instagram än blogg tyvärr. Men jag tänkte att jag kastar in lite från instagram är i bloggen. Vi börjar med två inlägg, sen har jag en nyhet längre ner.
Ridhus, volter och ensidig träning…
Måste man det? Svar nej!
Jag ogillar ridhus, älskar natur och naturlig bjudning!
Om några veckor ska lilla Rose tävlingsdebutera och jag jobbar på kondition, rakriktning och styrka på närliggande rakbana.
Vid varje vändning blir det en volt, där stämmer jag av hur hon känns, sen fokuserar jag framåt, har hästen mellan hand och skänkel och voilà så har jag en väl genomriden häst med glada öron! 🙌🏼
Hösten är här - ut och njut! 🍁
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Sedan skrev jag ett inlägg om att jag har lediga boxplatser på gården, och samma dag fick jag flera samtal, men tre av dem fick jag tacka nej till.
Lediga boxar betyder inte att alla hästar är välkomna ❤️
🍂 Hösten är här och jag är i ett skifte med att friska hästar ska lämna gården. Det kommer göra att jag får ett gäng boxar lediga i månadsskiftet.
Men i mitt yrke ingår det att ta hästar från kliniker, hästar med sårskador och hästar med speciella behov. Redan denna vecka har jag tackat nej till 3 hästar.
Det är inget personligt menat mot någon eller för att jag inte bryr mig. Det är snarare tvärtom - för att jag bryr mig ❤️
Hästarna som kommer till min gård vill jag ge 110% för. Känner jag att en skada/sårskada är för mäktig så kommer jag tacka nej. Hör jag ordet ”feber” om en häst eller häst som stått nära andra hästar på vårdavdelning så kommer jag också tacka nej.
Hästarna här hemma på gården går före allt! Jag är, ”peppar peppar”, besparad från smittor och tror att det är min magkänsla och envishet att inte tumma på mina egna regler som gör att jag klarat mig.
Det är dumt som egenföretagare att tacka nej till kunder 💸 Men jag har alltid jobbat långsiktigt och litar på mig själv. Så för er- , hästarnas- och min skull tar jag fortsatt endast hästar jag vet jag kan hjälpa ❤️
Mvh Annelie
📸@studioskold
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nu till nyheten!


Jag och Anna efter en rolig kursdag!
Det får vara nog av tankar från mig i dag. Hoppas ni alla har en härlig vecka.
Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram
Läst 26313 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- Jag är företagare - inte chef!
- Tävlingsdebuten gjord "på riktigt"
- Nej tack (ibland) till ridhus och kunder
- Är du okej? - Nej, det är jag inte.
- Bloggen tar ett uppehåll
- Ett föl stod i skogskanten och tittade på mig
- 9 år non stop - och jag glömmer bort tiden
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
- Tack och nedvarvning
- Jag är inte riktigt mig själv
- Vi är programmerade att fortsätta framåt
- Vila i frid, våra fina hästar
- Företagsmässigt gick det minus
- ET - så gick min sommar
- "Intresset avtar nog snart!"
Arkiv
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020