28 ekipage tog sig vidare till sexårsfinalen där fem biljetter till finalen av Lövsta Future Challenges unga hästar, som avgörs under Gothenburg Horse Show, stod på spel. Åtta ekipage tog sig vidare till den avgörande omhoppningen och där stod Pontus Westergren med Hästkullens DiMarabou som vinnare.
– Jag har ridit den sen i somras och det är verkligen en stjärna som jag tror på. Jag ser verkligen fram emot att få rida den i ett internationellt sammanhang och visa upp den för publiken under Gothenburg Horse Show 2020. Kul att ha ytterligare ett mål att jobba mot, säger Pontus Westergren i ett pressmeddelande och fortsätter:
– Vi är dessutom uttagna till unghäst-VM i slutet av september i år så det är det vi fokuserar på härnäst.
De resterande biljetterna till Göteborg togs av Andre Brandt med Casanova Hästak, Johanna Wall med Fiora Bella SN, Victoria Almgren med Mr Vain GJ samt Sissela Smith och Daiquiri CC.

Resultat

Pontus Westergren med Hästkullens DiMarabou. Foto: Ida Ahlsten

Två vinster för nära Pontus
I Agrias sjuårsfinal lyckades endast tre ryttare av de 28 startande ta sig till omhoppning. Där red både Jörgen Larsson med Condor Hypopromos och Amanda Eriksson med Fifty Cent felfritt. Sista startande, Pontus Westergren med Warmachine, var än en gång snabbast – men en bom föll och ekipaget slutade trea.
Det blev därmed Jörgen som tog hand om vinsten, trots att han bara ridit hästen ett par tävlingar.
– Det är mycket mer nervöst att stå vid sidan av och titta på än att rida, säger hästens ägare Maria Östman i ett pressmeddelande och fortsätter:
– Jag har opererat ryggen och hoppas snart vara tillbaka i sadeln på Condor Hypopromos, men den här vinsten känns helt fantastisk.
Fredagens kvalvinnare Stephanie Holmén med Cash du Talus slutade femma i klassen, efter fyra fel i grundomgången.

Resultat

Jörgen Larsson med Condor Hypopromos. Foto: Haide Westring

Under lördag och söndagen arrangerar Agria käpphästhoppning. Alla startavgifter går oavkortat till Barncancerfonden. Foto: Haide Westring

Text: Jennie Börs
Foto: Privat
  
När det var dags att börja leta efter en C-ponny till dottern Elsa lade Jenny Stjernsten ut lite olika krokar. Via kontakter fick hon tips om ett skimmelskäckigt, femårigt sto hos en irländsk familj. Ett sto som genom två filmer väckte rejält intresse hos Jenny.
– Jag var lite skeptisk till att importera från början med tanke på alla smittor som florerade i vintras. Men via säljaren fick jag tag på en transportör jag fick förtroende för, han var väldigt mån om att städa lastbilen noggrant och om att leverera hästarna i gott skick, säger hon.
Affären gick i lås och den 1 april anlände ponnyn A Magic Motion, kallad ”Luna”, till Sverige. En tillfällig box hade byggts upp i en lada bredvid stallet på Jennys gård för att hålla henne isolerad. Stoet fick dessutom gå i en hage som låg separerad från stallets andra hästar.
– Jag läste på så mycket som möjligt om hur man skulle göra och tänka vid en import. Det finns inga riktiga regler för hur man ska göra, så vi följde isoleringsråden på SVA:s hemsida kan man säga. Utöver att separera henne från de andra så bytte vi kläder och tvättade händerna mellan hanteringen av hästarna.

Stoet fick feber
Luna tempades både innan avresan och från dag ett i Sverige. Efter en vecka fick hon feber, men hon visade dock inte några andra symtom på sjukdom. Jenny valde ändå att i ett tidigt skede ha tät kontakt med sin veterinär Katherine Thuman på Hags gårdsveterinär.
– Luna hade inget näsflöde, svullna lymfknutor eller något annat som tydde på kvarka. Så det kunde vara vad som helst, allt från en vanlig förkylning till transportsjuka, säger Jenny och fortsätter:
– Redan då bestämde vi ändå att det bara var jag som skulle hantera Luna och att jag skulle hålla mig ifrån de andra hästarna.
Efter fyra dagar med feber togs ett näsprov. När provsvaren kom visade det sig dessvärre att det var kvarka Luna hade drabbats av.
– Då hade jag genom mitt kontaktnät redan fått tag i ett annat stall och var på väg med henne från gården, för bättre isolering. Men paniken, oron och ångesten var stor, helt fruktansvärd. Tänk om jag hade missat någon liten detalj kring isoleringen och smittat någon annan häst i vårt stall?
  
Isolerade gården
För säkerhets skull valde Jenny därför att isolera hela sin egen gård i 21 dagar, trots att Luna inte hade vistats i stallet eller haft kontakt med gårdens andra hästar. Under tiden användes en hälsoblankett från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för att regelbundet följa upp hälsoläget hos hästarna.
– Jag kände att isolering av även de andra hästarna var det bästa alternativet. För jag ville inte ha på mitt samvete att åka på tävling och riskera att smitta någon annan, även om vi hade varit noggranna.
I samband med att provsvaret kom tillbaka positivt hade Luna dessutom börjat få fler symtom än bara febern. Näsan hade börjat rinna, hon var även lite öm och svullen under ganascherna. Stoet började därför behandlas med penicillin.
– Tack och lov svarade hon bra på behandlingen och blev symtomfri efter två dagar. Jag tror att det var tack vare att vi var så tidiga med allt – att vi upptäckte febern, tog provet och kunde sätta in en behandling.
  
Nio veckors isolering
Att behandla kvarka med hjälp av penicillin är något som enbart görs i vissa fall. Gittan Gröndahl, statsveterinär på SVA, förklarar att man oftast låter hästarna läka ut en kvarkainfektion utan penicillin.
– Det beror på att behandlingen ibland inte är effektiv och att behandlade hästar inte utvecklar sitt immunförsvar mot kvarka så bra. Därför får många behandlade hästar återfall av kvarka efter avslutad behandling, på grund av återsmitta. Då tar hela processen bara längre tid, säger hon och fortsätter:
– I ett sådant här läge, där hästen inte har hunnit utveckla bölder och det bara finns ett enda fall isolerat från andra hästar, har den bättre utsikter att svara på behandling och att inte bli återsmittad.
Då Luna hade varit symtomfri i några dagar efter avslutad penicillinkur började 21 dagars nedräkning, vilket enligt tävlingsreglementet är den kortaste tiden för isolering efter sjukdom. När de 21 dagarna gått togs ett nytt prov, som visade att bakterier fanns kvar.
– Därmed bokade jag en tid på Ultuna för endoskopi samt ännu ett prov, och vi beslutade att fyra veckor från provsvaret var en rimlig tid för ett besök. Då utfördes en endoskopi i luftsäckarna som såg fina ut och provsvaret var negativt. Vi fick klartecken om att allt var grönt och att hon kunde få komma hem till stallet. Så det blev ett lyckligt slut efter nio veckor, säger Jenny och fortsätter:
– Jag vill inte veta hur det hade slutat om vi inte hade varit så noggranna som vi ändå var. Hade vi fått in smittan bland våra andra hästar hade det antagligen tagit betydligt längre tid.
  
Önskar en checklista
Var kvarkan kom ifrån är fortfarande oklart. Och något Jenny upplever saknas är en checklista med tydliga råd om hur man ska gå till väga i samband med en import.
– Jag är så glad över att jag verkligen läste på ordentlig innan och gjorde allt utifrån bästa förmåga, Gittan Gröndahl från SVA har även bekräftat att vi gjorde allt ”by the book”. Men det är så mycket man ska tänka på, egentligen finns inga exakta råd om hur man bör göra vid import utan snarare isoleringsråd vid smitta, säger hon och fortsätter:
– Jag har lärt mig otroligt mycket, i efterhand är jag glad över att jag har blivit mer medveten. Och för att kunna stoppa smittspridningar tror jag att det behövs ännu mer information.
Jenny menar att det är otroligt viktigt att lyfta frågan kring smitta. När Luna drabbades av kvarka valde hon därför att gå ut med information om smittan, samt om vilka åtgärder som hade vidtagits, till ridskolor och personer med större stall i närheten.
– Min veterinär Katherine Thuman varnade för att det kunde bli ett drev eftersom det är en anmälningspliktig sjukdom, men det blev ingenting. Jag kände att det var bättre att folk kom med frågor till oss än att det blev snack runt omkring. Det är otroligt viktigt med öppenhet, tror jag.
  
Veterinären berömmer
Statsveterinären på SVA, Gittan Gröndahl, berömmer arbetet Jenny och hennes veterinär gjorde.
– Det här är ett toppenexempel på hur man ska bekämpa kvarka och andra smittsamma sjukdomar. Ett större utbrott kunde stoppas effektivt tack vare att hon tänkte efter före och höll sin nya ponny under observation i karantän den första tiden, kontaktade veterinär i ett tidigt skede och genom att de tog ett gemensamt beslut om provtagning innan ponnyn var snorig. Dessutom höll de kvar hästen isolerad med sko- och klädbyte och handhygien efter skötsel, tills all smitta var borta, säger Gittan och fortsätter:
– Det var toppen att hon informerade andra i trakten tydligt om hur det sköttes, så att ingen behövde känna sig orolig.
Gittan menar att gör man ”alla rätt” kring hanteringen av en sjukdom, då är det betydligt lättare att få bukt med den.
– Kvarka är egentligen inte svårare än så här att stoppa om man gör alla rätt. Den allra största risken för kvarka är just import av hästar och intag av hästhandlarhästar, för det är så de flesta utbrotten i Sverige startar. Resorna och de många nya mötena och omställningarna för saluhästar gör att infektioner lätt aktiveras och sprids.

Elsa med A Magic Motion och Faithful Bonus.
  
Siktar mot SM
I dagsläget har Luna börjat sättas i gång igen av dottern Elsa. Trots att det inte riktigt blev som familjen hade tänkt sig från början ser de nu ljust på framtiden.
– Luna var egentligen allt vi inte skulle ha – sto, vit och unghäst. Men vi fick alla de grejerna och det visade sig vara helt underbart. Hon har alla de egenskaper man söker hos en ponny. Min dotter älskar henne och det var "kärlek vid första ögonkastet" när hon satt upp och red.
Elsa, tolv år, tävlar i dag aktivt med sin B-ponny Faithful Bonus. Drömmålet är SM.
– Men han är ung och talangfull och vi skyndar långsamt. Vi brukar skoja om att hon får lämna över honom till en ny liten ryttare när han kommer att vara som bäst.
Tanken är att Luna ska bli ponnyn som tar över när det är dags att lämna B-ponnytiden.
– Elsa har som mål att ta sig till SM och de större klasserna med henne, men vi skyndar långsamt där också. Luna är en otroligt talangfull och välriden ponny som har vunnit några unghästchampionat på Irland.

Text: Jennie Börs
Foto: Tomas Holcbecher
  
Topp-åtta var målet för det svenska paradressyrlaget. Och det klarade de med marginal, när de red hem sjundeplatsen.
– Det känns jättebra att vi har nått våra mål. Och vi är ju så nära Italien, det är bara något poäng emellan som fattas, säger Louise Etzner Jakobsson.
Laget slutade på totalt 211,480. Italien låg endast 0,052 före.
– Hade den engelska domaren dömt som de andra hade vi kommit ännu högre. Nu höll hon ner mitt resultat i jämförelse med de andra domarna, jag vet inte vad hon hakar upp sig på. Men det var bättre i dag än i förrgår.
I laget red Anita Johnsson med Dear Friend, Felicia Grimmenhag med Tarot E, Lena Malmström med Fabulous Fidelie och Louise Etzner Jakobsson med Zernard.
– Stämningen i laget är fantastisk, vi har vansinnigt kul ihop. Ett härligt gäng som stöttar varandra, inte bara vi i laget utan även alla som finns runt omkring oss, säger Louise.
  
"Ritten kändes jättebra"
För henne blev det en tredjeplats individuellt i grad 4 under lördagen. Hon berömmer sin häst.
– Ritten kändes jättebra. Han ryggade väl, gjorde fantastiska mellangalopper och jättefina övergångar mellan galopperna som han är en mästare på. Vi hade ingen större miss, förutom ett litet missförstånd som ledde till en taktmiss. Men det räddade vi på en gång, säger ryttaren och fortsätter:
– Annars kändes han väldigt mycket bättre i form och tempo i dag i jämförelse med i förrgår.
I morgon, söndag, väntar kürfinal.
– Den är roligast att rida och man tänker på glädje. För att ladda upp lyssnar jag på musiken en del, så att jag har den i huvudet, berättar Louise.

Medaljörer i lag, paradressyr:
1. Nederländerna, 227,039 
2. Storbritannien, 221,302 
3. Danmark, 216,493 

Resultat, lag
Resultat, grad 4

Tidigare på Hippson.se:
Lena Malmström – pararyttaren som föder upp sina egna mästerskapshästar
Louise långa väntan på en bronsmedalj
Felicia Grimmenhag nöjd med första starten
Anita Johnsson första svensk på banan