Så var både sommar och höst över, soltimmarna blir färre och kanske hinner till och med ett tunt snötäcke lägga sig över Lövsta Stuteri. Då är det dags att börja planera och packa för flytten till sydligare breddgrader.

Även fast att flygresan inte är mer än 9 timmar lång från Frankfurts flygplats är det många fler timmar som läggs ner för att få över en del av våra hästar till vårt andra hem på andra sidan Atlanten.

  

Först på Florida-checklistan hittar vi kontorsjobbet som bl.a. innefattar bokning av veterinär för hälsopapper som intygar att alla hästar som reser är vid god hälsa och har allt som krävs för tullarna här i Europa men även för governmentet i USA.

Efter de följer packlistor som behöver fyllas i där både storlek och uppskattad vikt måste anges per enskilt kolli som ska deklareras för tull och flygbolaget.

  

Sedan följer ett Tetris som hette duga. 7 sadlar, 7 kandar och 7 träns är bara början. Det staplas i vår gamla trotjänare som funnits med under hela min tid på Lövsta och långt innan jag började också. Lite extra packning har tillkommit i år då Lövsta Future Challenge kommer att arrangeras i Wellington för första gången.

  

4 dagar innan flyget lyfter är det dags för avfärd från Upplands-Väsby med packning, hästar och hundar. I år var det jag, mina två kollegor Alicia och Lovisa samt Åsa som kör lastbil åt oss ibland. Från Väsby till Skåne, från Skåne till Münster och från Münster till Frankfurt.

  

Vid varje stopp leds och longeras alla hästar, tempas, får ordentligt med vatten och uppblöt foder så att de får i sig ordentligt med vätska. Hundarna Molly och Vega som är med får bestämma själva om de är med ute i stallarna eller ligger i lastbilen och sover, men innan avfärd får även de en långpromenad.

Väl framme lastas hästarna på sina containrar där de reser två och två, som sedan lyfts upp och in i flygplanet och sedan är vi iväg.

  

De flesta av våra hästar är vana vid både lastbilsfärderna och flygningarna. De hästar som aldrig flugit tidigare får en rutinerad kompis bredvid sig i sin container. I containern har de varsitt hönät, tillgång till vatten lite mash och såklart morötter. Efter pålastning kan de vara lite spända, men väl uppe i luften brukar det se ut som att de flyger första klass med extra allt.

  

Och som flygvärdinna i första klass, som vi ju faktiskt är, gäller det att tillfredsställa varenda passagerares önskemål. Någon vill girigt ha mashen fort och skulle gärna äta 1 kilo morötter om han fick. Medan andra snällt väntar på sin tur och inte vill vara till besvär. Sedan har vi barnen. Och vi vet väl alla hur det är att ha ett barn ombord på flyget?

Ofta första gången de flyger, är kanske lite rastlösa och vill ha ett ritblock eller något annat att pyssla med, men väldigt gulliga och somnar ofta fort efter första timmen – trötta av alla intryck.

     

Och jag tror att våra resvana passagerare som år efter år gjort denna resa under vintern drömmer om gräshagarna som väntar.

   

  

/Josefine