Hästskötarbloggen
AUG
25

CENTRAL PARK HORSE SHOW

Enligt önskemål har jag tänkt berätta om en tävling vi gjorde för tre år sedan i Central Park, New York. Riktigt häftigt, jag är så glad i efterhand att få ha varit med på en sån resa. 

Paridon Magi fick följa med och skulle starta Grand Prixen med Tinne. 

För alla er som besökt USA är det ingen nyhet att det ibland inte är det enklaste landet att ta sig in i. En kritisk tull (customs), formulär som ska fyllas i med mera, krävs för att du ska få komma in.  
För hästarna är det inte någon större skillnad. Blodprov, papper och dokument måste allt vara inom ramarna för governmentets bestämmelser. Detta tar såklart en del tid innan man har allt iordning efter konstens alla regler, för man vill INTE stå på flygplatsen, med eller utan häst, och inse att man inte får åka med. När alla papper väl är iordning är det dags att börja packa!
   


Magi på bilen.
  
Först och främst brukar jag utgå från min "vanliga" packlista jag har i anteckningar på mobilen. Den innehåller standard-grejer såsom tävlingsschabrak, träningsschabrak, lindor, paddar, borstar, täcken etc. Utöver det vanliga måste jag även ha packning för resan ner till flygplatsen – i det här fallet Schipol, Amsterdam. Från Upplands-Väsby till Amsterdam med två stopp på vägen blir det tre resdagar. Ledskydd, longeringsgrejer, mash, hö, tillskott och vattenhinkar har jag alltid lättillgängligt under färden. 
  


Cargo-planet vi åker med.
  
Väl framme behövs ett stort hönät till flyget, vattenhink, mash och mashhink. Med i containern har vi alltid: balsnören, sax, vetwrap, temp, borstar, hovkrats, extra grimma och extra grimskaft. Även ett tunnare täcke, men eftersom att temperaturen i planet oftast anpassas helt åt hästarna så brukar det sällan behövas. (Olika från gång till gång men du som flyger med ska alltid ha med jodphurs med stålhätta samt reflexväst för att få vistas vid på- samt avlastning av planet.)
  
Väl framme väntar en kort karantän för hästarna som kommit in i landet. Efter det fick vi komma till ett stall i Gladstone där hästarna tränades och fick förbereda sig inför tävlingarna. 
  


Tinne och Magi tränar i Gladstone.
  
Magi är en väldigt egen och personlig häst, men också väldigt snäll och enkel att hantera. Flyget tar han med ro. Sedan vändorna till vårt vinterhem, Wellington i Florida, så är han knappast längre imponerad av allt som har med containrar och flyg att göra. Vilket är väldigt skönt.
I containrarna åker de oftast två och två. Magi är också väldigt beroende utav sällskap hela tiden. Sen spelar det inte så stor roll oftast vem det är utan bara att det är någon. Så när Magi fick en snäll valacks sällskap på planet var det inga som helst problem. 
  


Magi nöjd på planet.
  
Jag bodde på ett hotell 15 minuter från stallet Magi stod i, men kunde med min hyrbil lätt ta mig dit. Efter dagarna i Gladstone var det till helgen äntligen dags att ta oss in till Central Park för tävlingen. Eftersom att Central Park, eller nej, New York i största allmänhet är extremt fullt med både trafik och människor överallt är det i princip omöjligt att ta sig in mitt på dagen med stora lastbilar fulla med tävlingshästar. Därför lastade vi mitt i natten och körde sedan in i Central Park.
  
Trots att det var mitt i natten vi rullade in med hästarna var det knappast dött i staden. De stora bildskärmarna spelade för fullt när vi rullade förbi och vi stod alla och klappade på våra hästar som stod med stora ögon och kollade ut genom de små fönstren som fanns i lastbilen. Alla hästar var konstigt lugna. Det var som att de var lika fascinerade som vi var. Väl framme vid tältstallarna som var uppbygga en 10 minuter från själva arenan så lastade vi ur och stallade in.
  


På plats i Central Park.
  
Som tur var fanns det som en liten egen stall-del med tältstallarna och alla hästar, för om någon hade berättat för Magi att han var mitt i stora Central Park hade han nog krävt att jag skulle sovit med honom i boxen om nätterna.

Magi var superfin på träningarna. Jag minns att Tinnes tränare Lussan inte var med vid denna tävling och det måste vara bland de första tävlingar jag gjorde tillsammans med Tinne. En riktig rivstart kan man säga att jag fick med Tinne – med hela resan och att vara ett öga på framridningen och agera bollplank. Jag sov nog väldigt gott när jag kom hem.

Vägen till tävlingsbanan var inte direkt kort och inte heller enkel. Cyklister, mopedister och allt annat som kan försiggå i Central Park en vanlig dag. Halvvägs till banan gick vägen under en bro. Vid ett tillfälle, jag tror det var på väg till küren, så var det ett ekipage med häst och vagn som kom travandes, på asfalt, på bron, just ovanför oss, som vi kunde se – för det var ingen hög bro. Och de passerade bron just när vi gick under den. Samtidigt var det en rockkonsert minns jag i andra delen av Central Park som vi också kunde höra basen ifrån. Miljöträning? 

Magi var verkligen en stjärna under hela tävlingen både prestationsmässigt men även hur han tog omgivningarna och hanterade hela New York-miljön. 

Banan var helt fantastisk, omgiven av läktare och med alla skyskrapor i bakgrunden. Som att någon har åkt med en jättehelikopter över New York och bara droppat en dressyrbana mitt i. 
  


Magi nöjd på promenad med täcke från andraplaceringen.
  
I Grand Prixen på fredagen fick de 73,140 procent och placerade sig på en andra plats. I küren 76,650 procent och återigen på en andraplats. Fantastiska lilla häst. 


Tinne på prispallen på den mäktiga arenan bredvid Judy Reynolds och Mikala Gundersen. Kolla bakgrunden!
  
När tävlingen var avklarad så var det samma resa hem igen – fast bakvänd ordning såklart. Tillbaka till Gladstone – till flygplatsen – flyg till Schipol – bil hem med två stopp på vägen. Noggranna koller utförs utav veterinärer på hästarna för att de ska få resa vidare och vi hästskötare som knappt lämnar hästarna ur sikte under dessa resor har koll så att hästarna är redo för resan som väntar. 
  
Väl hemma på stuteriet väntar hemmaboxen med lite extra halm och den efterlängtade gräshagen. 
  
Josefine 


Läst 3571 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
31

BRÖDERNA VIVALDI

Hej bloggen! Här kommer ett inlägg som jag inte hunnit trycka iväg ännu, men bättre sent än aldrig - right?

Veckan efter midsommar arrangerade Överby Nationella tävlingar med klasser upp till Grand Prix vilket blev Tinne & Van Vivladis första start tillsammans och Etoines Grand Prix debut! Väldigt skönt att slippa resa i flera dagar för att komma fram till tävlingsplasten utan istället, 20 minuter efter vi lastat vara framme! 

Båda två gick Int 2:an Lördagen och Etoine startade Grand Prixen på Söndagen. 

Tinne & "Valdi" påväg från banan.

Tinne & "Mio" påväg till banan. 

Mio fick ta brorsans segerrosett in på ärevarvet på lördagen... 

Men Mio ville inte vara sämre än sin halvbror och knep åt sig första platsen i sin Grand Prix debut! Fantastiska priser med hotellövernattningar, kryssning och den här fantastiska tavlan! 

På tävlingsplatsen satt även några tjejer och tillverkade olika armband så jag passade på att köpa ett helt gäng, en för varje häst. Så fina! Alla pengar för armbanden gick sedan till välgörenhet. Bra initiativ! 

Josefine 


Läst 5688 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
12

AW & Borås!

Förra veckan anordnade vi ,stalltjejerna, en AW för hela team Lövsta (trägård, Stjärnborg, verkstad, etc.). Tanken är att varje arbetslag ska anordna en varsin, men vi var alltså först ut! Såklart ville vi lägga ribban högst och bestämde oss därför för att arrangera AWn med temat "Fångarna i Stallet". Inspirerat av fångarna på fortet. Vi hade t o m vår egen Fader Fouras - i form av Jenny!) med gåtor! Vi började med att dela in alla deltagare i fyra olika lag som sedan slöts upp i ridhuset där vi började med lekar. Bl.a. skottkärre-race tävlades det i där föraren var blind och personen i kärran (såklart iförd hjälm) skulle guida föraren genom banan. Det var blandad utdelning på övningen. 

 

Efter lekarna samlades alla nere vid stallet för middag. Det är inte speciellt svårt för oss att bestämma vilka som ska göra vad när vi delar upp oss inför en sån här uppgift. Jag ska exempelvis inte ansvara för någon form av förtäring. Däremot fixar jag gärna med det andra! Jag & Lovis var därför ansvariga för lekarna medan Tinne, Carro & Linnea fixade käket. Ca. 30 personer skulle äta middag ink efterrätt. I ett stall. Man får inte vara dum! En tacos-variant i mjuka båt-skal vart lösningen för en (nästan)diskfri middag! Efterrätten då? Jo det var rabarberpaj som man putsade ner i glasstrutar! Enkelt! 

Efter AWn packade vi det sista i lastbilen för dagen efter så åkte jag, Tinne & Alicia till Borås för att tävla. Tinne på Sigge & Mio och Alicia på Fille. Det var Mios tävlingsdebut vilket var extra spännande! Vid Onsdag lunch rullade vi. Som färdkost: leftovers från gårdagens AW. Supergott även dagen efter & inte helt dum lastbilsmat då besticken inte är ett måste. Väl framme installerades hästarna i sina boxar & bilen pluggades in vid sin elplats. Hästarna fick känna lite på banan när de fått landa lite i boxen och dagen efter var första start. Fille var först ut och var jätteduktig. Mio klarade debuten med bravur och gick upp i ledning. Sigge ville inte vara sämre han och knep åt sig första platsen. På kvällen började det blåsa upp så det blev frågesportsspel i lastbilen. Tinne vann. Igen. Dagen efter var det sista starten för Sigge & Mio med samma placeringar som dagen innan! Riktigt bra dag på jobbet! Senare rullade vi hem med våra kämpar mot Lövsta.

Men, hur kommer det sig att så fort man varit på tävling med en häst så skruvar den sig lite, lite längre in i hjärtat? Vi är ju med dom hemma hela tiden, ryktar, rider ut, åker till veterinären, tar h om. Är det verkligen en så stor skillnad att vara ute med dom på tävling? Är det kanske för att vi på en tävlingsplats någonstans blir mer utsatta? Hemma är allt anpassat för att träning, vardag, utevistelse, etc, ska passa hästen så bra som möjligt. På tävling är det lite mer som det är. En boxgranne som tar för mycket plats, till en orolig häst i stallet, till en framridning som inte är optimal för just din häst eller bara helt enkelt - en uppstallning i tältstallar när det blåser storm och spöregnar så att ALLT är dyngsurt. Det är klart det är tufft för arrangör/ryttare/hästskötare/funktionär eller vem du nu än är. Men hästarna. Hur ska dom veta eller förstå? Iväg på okänd plats, med kanske inte optimala förutsättningar och ändock ger de allt. Inte någonting man vanligtvis tänker på kanske men det slog mig när vi tävlade för först gången med Mio, vad skulle vi göra utan våra älskade hästar? 

Josefine


Läst 5916 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
25

This is how we do it!

Jag tänkte fortsätta att ta upp ämnen ni önskat att jag ska skriva om. Så skönt att slippa hitta på något själv! Därför tänkte jag gå igenom lite hur vår vardag här på Stuteriet ser ut, vilka rutiner vi har, etc. Hoppas att det blir rolig läsning och kommentera gärna inlägget om du har några frågor!

Vi börjar varje dag med att 07.00 utfodra alla hästar hö. Inte så komplicerat. Alla får lite olika mängd beroende på vad de behöver. Ex. En hingst som tappas får en lite större mängd för att tillgodose just hans behov.

Efter höfodringen utfodras krafft i form av havre, müsli eller pellets. Vi mockar sedan stallet och lindar av ev nattskydd eller nattlindor. Vi mockar med bädd i boxarna och tar bara bort de översta lagret kiss. De flesta står på spån och vissa med lite halm. När vi mockat en box sopar vi in ev spån som kommit ut i stallgången under mockning. Innan vi tar ut en häst från boxen kratsar vi alltid hovarna, var box har sin hovkrats som sitter med magnet mot boxdörren. Boxdörrarna står alltid vidöppna när boxen är tom och om det ligger en hög kvar i boxen efter hästen är uttagen mockar vi alltid bort den och sopar in. Sopa, sopa, sopa. 


Sedan har var häst ett eget schema för dagen. Vissa ska gå ut en sväng i hagen direkt efter frukost, vissa ska tränas eller ridas ut. Vi rider under förmiddagarna (8.30-12.00) om någon inte hinns med under förmiddagen kan den arbetas under eller efter lunchen. Vi har tre olika hagsläpp under dagen. Det första klockan 8.00, det andra 10.00 och de sista 12.00. Vi har både grushagar som är våra allväders-hagar och gräshagar. Gräshagarna används enbart vid fint & torrt väder.  Det har ju varit lite svajigt väder på sistone med både kalla grader och regn men nu äntligen kan man börja ha ut fler i gräs, ett riktigt sommartecken om du frågar mig! Alla våra hästar får möjlighet till att gå i gräshage, vilket dom flesta uppskattar! 

På tavlan i sadelkammaren hittar man all information om dagen som man behöver. Alla ryttare har en varsin kolumn med vilka hästar de ska rida för dagen samt ett hagschema för vilka hästar som ska ut i vilka hagar vid vilket hagsläpp. Jag brukar se till att ha gjort hagschemat eftermiddagen innan för att inte bli stående hela morgonen med att göra det. Det kan ta sin lilla tid, för man vill inte göra fel, då blir det dålig stämning hela dagen. ;) 

Alla hästar blir ordentligt framskrittade. Beroende på dagens tempo kan nån gå i skrittmaskinen medan vi äter frukost och går igenom dagen. Andra skrittar vi ut innan vi rider. Jag skrittar fram alla Tinnes hästar, gärna i skogen, innan hon rider. Ibland om hon inte ska tävla just då kan jag rida fram lite. Annars hjälps vi alla åt att få förmiddagarna att flyta så smidigt som möjligt, vissa rider fram, visa skrittar ut etc, etc. 

Två gånger i veckan kommer vår hästmassör ut och går igenom en del av våra hästar. På Torsdagar rids alla hästar ut i skogen eller på vår galoppbana. 

När förmiddagen är klar fodrar vi lunch i samma anda som morgonfodringen. Först hö och sedan krafftfodret, men denna fordring med en mash- och betforblandning som vi sätter i blöt efter morgonfodringen. Även vitaminer, mineraler och övriga tillskott utfodras till lunchen. Efter fordringen ska sista gänget släppas ut i sina hagar och vi äter själva lunch. 

Under eftermiddagen så mockar vi boxarna, igen, och varje häst får omvårdnad utifrån behov. Dom ryktas och pysslas om. De flesta föredrar att stå i våra magnettäcken. Vi har två olika sorter, ett som är ett rent magnettäcke och ett som är ett kombinerat massage- och magnettäcke. Det är såklart inte något alla hästar tycker om, men man märker ganska snabbt. Även de mest rastlösa kan stå i 30min (ett program) och bara njuta. Vi har även en kall-laser som vi använder. Ofta får man bra råd av vår hästmassör om områden på hästen att vara uppmärksam på. Vissa går en sväng i skrittmaskinen, dom som inte klarar av det får gå en promenad för hand i skogen. Jag tänkte senare göra en knopp- och groom tutorial och lägga upp för mer detaljerad inblick i skötseln, om ni vill? ;)

Vi eftermiddagsfodrar 16.00 och efter det får de kvällshö 21.00. 

Idag är vi ett härligt gäng på 8 personer som jobbar i stallet, var person har sina uppgifter så att dagarna flyter så smidigt som möjligt och så att hästarna får bästa möjliga omvårdnad. Ibland har vi praktikanter hos oss i perioder, om du är intresserad av att söka praktik hos oss så kontakta min kollega Alicia på mail: alicia@lovstastuteri.com

Josefine 


Läst 10524 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
14

Vi tar det från början!

Hej igen! 

Först och främst vill jag bara tacka alla som skickat förslag på så många bra ämnen jag kan ta upp här i bloggen, vilken härlig start! Tack! Ett utav dom var att jag skulle berätta om hur jag hamnade på Lövsta och tänkte att det kanske är ett bra första inlägg. 

Vi backar bandet till 2012 då jag började på Flyinges Unghästutbildarprogram (2012-2013). Eftersom att programmet var yrkesförberedande så var det ganska mycket praktik. Först åkte jag två månader till Henrik von Eckerman som då var baserad hos Ludger Beerbaum i Osnabrück, Tyskland. Den andra praktiken vart lite närmre, nämligen på Lövsta i Upplands-Väsby.
Tack vare den långa period jag praktiserade så fick jag verkligen arbeta in mig i alla rutiner, lära känna alla som jobbade i stallet och alla hästar. Även fast det idag känns som tusen år sedan kan jag ändå minnas min första gång jag var på Lövsta.
Det var inte likt något stall jag varit i tidigare och vissa delar tyckte jag inte ens såg ut som att de tillhörde ett stall. Det var stor skillnad från andra inackorderingsstall och ridskolor, som för mig då var den typiska stallmiljön.

Det kändes på ett sätt som att jag hade hittat hem, för jag stormtrivdes verkligen från dag ett. Men på ett sätt kändes det även som en dröm. Som att det var ouppnåeligt att nånsin få spendera sina dagar där, ta hand om alla fina hästar och vara en del av Team Lövsta.
Men jag vart erbjuden sommarjobb direkt efter praktiken och sedan provanställning efter det. Jag hade inte direkt några egna tydliga eller bestämda mål med min utveckling som ryttare när jag kom till Lövsta. Jag fick rida ut en del hästar, rida fram ibland åt Tinne och Carro, vilket var jätteroligt! Men - det var helt klart något extra med att bara vara i stallet och ta hand om hästarna och allt där till.

Sara var Tinnes hästskötare på den tiden och jag var alltid fascinerad av henne, hennes hårda arbete och känsla för hästarna. Hon fixade och donade, höll ordning och reda. Stenkoll på sina hästar, alltid steget före. Kändes som rena motsatsen till mig då som var mer "ny på jobbet".
Jag minns en Söndag jag jobbade, kände mig som en riktig sopa. Jag skulle gå ut och gå med Anton och han har verkligen en tendens till att köra lite med ny personal och praktikanter. Han vart super arg om han inte fick stanna och beta så det vart inte en så lång promenad men när jag tillslut bestämmer mig för att nu får han faktiskt inte beta mer, då ställde han sig på min fot. Hårt. Trots att jag var super noggrann och försiktig. Jag var inte ens i närheten av hans hovar! Det var som att han siktade och så sen stod han kvar på foten. Jag ringde Sara och berättade om vad som hade hänt och att jag inte kunde gå. Hon fick be så mycket om ursäkt och att jag skulle säga till på skarpen. Det gjorde jag såklart inte, jag mutade honom med sockerbitar hela vägen hem. Med Sara skulle han aldrig göra så. Dom hade något annat. 

Det vart på något konstigt sätt något form av mål att jobba emot men samtidigt med känslan "det där skulle jag aldrig någonsin klara av". Konstigt. 
Efter mitt första år på (mitt numera andra hem) Lovsta South, Wellington, Florida, så var Caroline med familj med. Hon tävlade Paridon Magi som var med och jag pysslade lite extra med honom efter hans starter. Vi bestämde sedan att jag skulle få följa med Caroline ut på tävlingar när vi  kom hem till Sverige och hjälpa till. Det var även då som vi köpte Van Vivaldi och jag kommer aldrig glömma när Carro berättade det för mig och att jag då skulle få ta hand om honom när vi kom hem. Det kändes helt sjukt. "Jag ska få ta hand om VAN VIVALDI" minns jag att jag tänkte. För mig var det då obegripligt och jätteroligt. 

Sedan gick tiden, jag var med Carro på reser med hennes tävlingshästar (Paridon Magi, Sankt Erik II & Van Vivaldi) vilket var så kul och lärorikt.
Efter OS i Rio slutade Tinnes hästskötare Sara och hon behövde därför en ny. Eftersom att Carro var gravid och inte tävlade någonting just då vart det nog helt naturligt att det var jag som skulle ta över men det var inga naturliga tankar som for genom mitt huvud där och då.

Jag var så nervös. Över att inte lyckas, över att inte vara bra nog. Flera gånger övervägde jag att det inte var någon idé för mig att göra det överhuvudtaget, jag vågade inte. Men jag gjorde det ändå och det är en himla tur - för det är nog det bästa val jag nånsin gjort! 

Josefine


Läst 16146 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
11

Välkomna!

Hej & välkomna till min nya blogg! 

Här kommer jag att skriva om min vardag på världens bästa arbetsplats, Lövsta Stuteri, och mitt liv som tävlingsgroom åt Tinne Vilhelmson Silfvén. 

Eftersom att detta är lite nytt farvatten för mig tar jag mer än gärna emot önskemål på ämnen eller frågor ni vill att jag tar upp här i bloggen! 🙏🏻 

Foto: Sara Hellner

Josefine 


Läst 12598 ggr Kommentarer Kommentera



Hästskötarbloggen

Här bloggar Tinnes hästskötare Josefine Ander om livet som groom åt en av världens bästa dressyrryttare. Följ med bakom kulisserna!

Josefine på Instagram

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng



Arkiv