Houdini -En utbrytarshettis

Igår kväll medan vi väntade på att barnen skulle komma så gick vi en liten kvällspromenad med hunden i tystnaden och stillheten ute vid stallet. Plötsligt så bröts tystnaden av ett monotont ljud. När jag tittade i riktningen från där ljudet kom så ser jag ungarnas shettis, på ett fält där han alls inte skall vara.

Det som orsakar ljudet är att han står och gnider sin rumpa emot ett träd. Han står mitt i en ocean av grönt gräs att beta, men det viktigaste för honom just då var att äntligen hitta ett träd som han kunde få klia den där rumpan emot. Det är inte lätt att ha eksem som man inte når att klia på.

Jag fångade in rymmaren och återförde honom till den hage där han skall gå. Jag försöker förklara för honom att såna där små hästar som han och hans kompis inte kan gå i så stora, och så gröna, hagar eftersom de då kommer få ont i tassarna. Nöjd med mitt infångande och min tillrättavisning så går jag tillbaka till ridhuset och sätter mig på en bänk med Anna.

Då börjar den stora ponnyn gnägga igen och det känns som den lilla illbattingen har tagit sig ut igen. Vi går ner längs ridhuset och när vi nästan är vid gaveln så hoppar det ut ett styck shettis runt hörnet. Det var väl en evig tur att det inte kom någon ridande, för även den tuffaste stora häst hade skitit i brallan av ett styck uthoppandes shettis.

För andra gången på tio minuter så återbördar jag shetlandsponnyn Didrik till sin kompis Brolin i hagen och jag går iväg för att fylla på vatten till djuren. Innan jag går så slänger jag dessutom in lite mer hö och ber en stilla bön om att skit-shettis skall stanna i hagen.

Jag hinner upp till stallet och börja fylla vatten i dunkarna innan jag ser en liten, liten shettis långt borta på ett stort, stort fält. Jag stänger av vattnet och beger mig ut på shettis-jakt igen. Den här gången är den förvuxna taxen beredd när jag kommer och sätter av i en galopp som jag inte har sett maken till i ridhuset.

När han är några hundra meter bort så stannar han och börjar lugnt äta igen, ända till jag kommer närmare än tio meter, för då sätter han av igen. Den här visan upprepar sig en fem-sex gånger och jag börjar fantisera om en rejäl luftvärnsrobot att bränna av i röven på hästjäveln nästa gång han springer iväg.

Nu är inte intelligensnivån hos hästar något att bli direkt rädd för, så tillslut så begår han misstaget att galoppera iväg till ett hörn av hagen, och genom att omväxlande springa höger och vänster som en kanin så lyckas jag få fatt i kräket.

Med ett stadigt tag i grimman så marscherar vi tillbaka till hagen och jag inser att jag måste göra något åt tråden så att han inte smiter ut igen. Väl i hagen så går vi in båda två i hagen och jag släpper shettisen för att kunna fixa med trådarna i hagen...

Jag hinner precis släppa det aparta lilla djuret innan han sätter av i galopp till andra änden av hagen och sen rinner den förvuxna taxen under tråden som ett lavemang och är ute i det fria igen. Där står jag, inne i hagen, hållandes ett grimskaft och känner mig allmänt dum. C-ponnyn Brolin tittar på mig medan han tuggar sitt hö och jag ser att han tänker att jag är en idiot, precis så som jag känner mig.

Tålamodet börjar sina på Havrepappa och jag överger min tanke på luftvärnsrobotar eftersom det hade varit en alltför lindrig död. Kanske kan jag linda tråden från insläppet runt halsen på det otäcka djuret och sen skratta högt varje gång det knäpper i tråden? Istället går jag ut ur hagen, fångar in Houdini och inser att om jag släpper så sticker han ut ur hagen igen.

För den som eventuellt såg ett styck Havrepappa försöka ordna eltrådar i en hage med strömmen påslagen, samtidigt som han höll i en shetlandsponny med ena handen så såg det säkert väldigt roligt ut, speciellt när Havrepappa fick stötar från tråden han försökte justera. Förhoppningsvis så hörde ingen de ramsor kom över mina läppar.

När jag (ganska nöjd och stolt) hade lyckats justera ner tråden som han smet under så släppte jag den där förvuxna taxen igen och jag torkade svetten ur pannan och tittade överlägset på Didrik shetlandsponny och sa: -Nu kan du försöka ta dig ut om du kan ditt otäcka kreatur!!!

... Det kunde han. Det tog exakt två sekunder och tre tiondelar innan hästjäveln smet emellan trådarna istället, efter det att jag släppt honom lös igen.

Note to self: Om du någon gång tänker skaffa en shetlandsponny så skaffa samtidigt 360 volts elstaket. Att köpa en ny ponny och byta säkring går betydligt fortare än att jaga en otäck ponny som smitit ut ur hagen. Dessutom så kommer det att lukta gott av nygrillat runt stallet.