Hej på er! Jag har återvänt från en vecka i paradiset, dvs Grevlunda. Jag hade bara med mig Doris & Gullan och vi hade en så härlig vecka. Doris som aldrig varit så långt hemifrån hade tydliga protester mot den EXTREMT långa tiden hon var tvungen att spendera i lastbilen både dit och hem! Jag & Gullis tittade på henne, himlade med ögonen och kände lite att hon kan komma igen om några år, när resorna på riktigt är långa. 

I övrigt är ju Doris en fantastisk kul kuse att hänga med. Hon är i stort sett alltid glad och social. Hennes enda laster är att hon är överenergisk och hungrig dygnet runt, vilket kan bli ganska enerverande. Jag hade stora problem med deras dieter under veckan, båda två är lätt runda om magen året runt och går på någon slags konstant diet. Men har ni sett gräset på Grevis? Det är ju i princip djurplågeri att neka dem det. Så där stod vi dagligen och varje gång det kom förbi någon som "står ni fortfarande här?!" så fick jag lite snyggt försöka "oj vad fort klockan gick, vi ska gå in nu". Jag är som ni hör väldigt konsekvent och tuff med det här bantandet...

70 dagar till EM- det klarar vi Gullan! 💪🏽

Dagliga turer på odlingarna 😍

Doris älskar Grevis.

Grevis-Mickan älskar Doris.

 Jag älskar den där 👆🏽😍 Steffis hund Ellie!

Har hängt massor med älskade Mickis (mest samtidigt som hon gjort annat..)

Prinsessan Lilly, som är en av få av mina gamla älsklingar som fortfarande är kvar på Grevlunda. 🎀

Där är de, min topp 3 på de bästa groomarna i Sverige! (Och så är de väldigt fina vänner också 😙) 

Att återvända till Grevlunda är alltid väldigt känslosamt. För er som inte vet det så jobbade jag där innan jag fick jobbet hos Malin. Allting kommer tillbaka när jag är där. Hur jag spräckte min första telefonskärm på toaletten i stallet, alla rostmackor med smör & marmelad på gemensamma frukosten varje dag,  hur det kändes att för femtioelfte gången gå uppför backen från skrittmaskinen, hur Steffi kramade min hand så sjukt hårt när hon kom ut från banan i Norrköping när Dragonlady vann GPn på vår första tävling tillsammans, våra extrema leenden och over-the-top-klappande på Erik när han kvalade till Falsterbo. Tiden med Steffi var verkligen en av de absolut lyckligaste i mitt liv. Vi hade så roligt ihop! Hon fick mig att känna mig som att jag var bäst i hela världen, och det är en så fantastisk känsla att vara så uppskattad och respekterad. Dessutom är Steffi en av de mest kompletta ryttarna vi har i Sverige. Hon är så rysligt duktig, och jag blir fortfarande alltid så extremt stolt och glad när det går bra för henne. Så tack Steffi, Mickan och resten av Grevlunda-gänget för att jag fick ta en liten del och känna allt det igen i helgen. Jag saknar er redan!

Bilder från min tid i Team Steffi 👑

Carlo, Steffi & jag 👩‍👩‍👦

Farbror Charlie i Varberg 🌟

Extens aka Dragonlady i sin box hemma på Grevlunda ❤️

Danny!! 😍 (Cash In)

Älskade Erik 🐻

En viktigt del av vårt lilla team som tyvärr inte finns längre. Min fina lilla Dixie, som var bästis med Steffi  🐶❤️

Main Road- gör internationell succé med Shane Sweetnam nuförtiden. Träffade & pussade på honom Rom. (Main Road alltså..)

Carlo aka Prettyface aka Ken. Kärt barn har många namn. 💁🏼‍♂️

Hip Star 🎩🌟

Den där gången när Malin H hade nya chaps. Teamwork at its best. 

Alltså den här trion❣️ Vi delade i stort sett bara lyckliga stunder med Erik. 😙

Danny ❤️

Den där gången när hon inte fick följa med övriga teamet på tävling. Försök ignorera en blick som den där... Jag & Steffi blundade och sprang därifrån. 💔

Charlie charmören 👅

Dolly 🎀 (Heter Splashdance men blev ofta presenterad som Slapdance när speakern läste lite för fort)

Den dagens hjälte- Danny 🎉

Killen med många namn som också har många talanger 🙌🏽

Och inte minst, Mr Grevlunda himself. Det spelar ingen roll vem du är eller hur många hästar du älskar, det finns ALLTID plats för Sibon❤️ Det är den gulligaste hästen i heeeeeela världen, och det är verkligen ingen underdrift. (Men det är också den smutsigaste, vilket är det enda som gör att man inte kidnappar honom på studs.) 

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Ska genast åka hem och pussa på mina hästar nu, för oavsett vad jag gjort tidigare i mitt liv och vad jag kommer att göra senare, så är jag såååå lyckligt lottad som får hänga med det där gänget varje dag. Gullan är mitt livs stora kärlek, hon är halva jag. Det är hemskt jobbigt hur mycket man kan älska en häst.

Håller ni inte med?

Hej igen, har ni hunnit ikapp med er läsning? För nu fortsätter historieberättandet där det slutade. Vi tog oss hela vägen upp i bergen, jag & tjejerna, och väl där tog vi en veckas semester. 

Jag fick dra på mig mina ridbyxor och motionera prinsessorna så gott jag kunde. Det fanns en tid då jag kunde rida ganska hyfsat, men den episoden i mitt liv passerade sitt bäst före-datum för länge sen... Det var några smärtsamma dagar upp och ner för backen mellan stallet och lastbilen efteråt vill jag lova.

På söndagen landade äntligen ordinarie ryttare i Geneve och jag fick låna en bil för att hämta henne. Jag vet inte om ni kommer ihåg det här- men jag måste tidigare ha klagat över hur FRUKTANSVÄRT krångligt & omständigt det är att köra in med lastbil i Schweiz? När vi åkte till St Gallen förra året tog det nog 2 h för oss på gränsen med alla papper, och då hade vi förberett allt vi kunde innan vi kom dit. Förstå då min irritation när man med personbil inte ens behöver stanna och visa sina ID-handlingar. Det är bara att köra in. Jätteskönt för alla pendlare givetvis, men ändå väldigt irriterande. 

Utöver det lilla irritationsmomentet gick det förvånansvärt smidigt att hitta till flygplatsen, det finns ju visserligen inget som är bättre skyltat längs vägarna än just flygplatser (och möjligtvis sjukhus). Det var princip raka vägen tyckte jag, övertygad om att jag skulle hitta hem igen. Vilket jag inte gjorde. Så vi tog en liten tur runt i Frankrike... Hade verkligen inget bättre för oss egentligen ändå... 🙄 Dagen efter när jag körde samma sträcka igen, men rätt väg hem så gick det väldigt mycket fortare. 

Till slut blev det dags att ta sig över bergen ner till Italien. Anlände i Rom på tisdagskvällen, glad i hågen över att se min allra bästa kompis Madde som kommit dit tidigare OCH redan hjälpt mig spåna mina boxar så hästarna kunde komma av lastbilen direkt. ❤️ 

Vi var alla glada groomar i Rom (IGEN!!), för vi har så härligt lag! Det var återigen så härlig lagstämning, det är ju så roligt när man får vara i lag med alla sina vänner! 

Sofie, jag och den fortfarande väldigt tomma arenan. 

Märta var bokstavligen talat nr 1 hela helgen! 🌟

Innan det dras igång och ska tävlas får man ju göra någon slags ansträngning att turista lite. Jag säger ansträngning för att jag har som livsmotto att i största möjliga mån försöka undvika folk. Stora, långsamma folksamlingar mer specifikt. Och Rom består endast av folksamlingar. De kan ta sig fram till fots, på moped, i bil. Men det är människor ÖVERALLT. Vad man absolut inte gör i Rom är cyklar. Vilket vi inte förstod förrän vi själva hade provat. (Tips från coachen- gör aldrig det!) Att cykla i Rom är förenat med absolut livsfara, och det är min enda kommentar. 

När klockan slog torsdag fick vi släpa våra överhettade fötter till banan för då skulle det tävlas. Gullan älskar nog Rom för hon var nästan lika grym här i år som hon var förra året.  Hoppade bara en liten klass första dagen där hon var felfri, och sen laget på fredagen. Hon var FANTASTISK! Hoppade 0+4 (bromsen var lite dålig efter vattnet i andra rundan) och jag blir så stolt över henne. Världens bästa ❤️

Någon som verkligen fick guldstjärna var Zacke som ju var dubbelnolla i laget! Det är så så så bra!! 🌟

Zackemannen & Maddis ❤️

Märta som slapp går parad den här helgen, gjorde många andra bra saker men var lite följd av otur. Hon är alltid så duktig, så man blir lite ledsen när det inte riktigt lönar sig. Sista dagen fick hon i alla fall tillslut en välförtjänt felfri runda! 

Märta sista dagen, lite trött och väldigt redo för att åka hem till sin hage! 

Vi avslutade tävlingen redan på lördagen och bestämde att tjejerna förtjänade att få åka hem, så det var vad vi gjorde. 2400 km senare rullade vi in i Norrköping, knappt solbrända men rysligt fräscha. Tjejerna är så glada över att vara hemma igen! Sladdade i vanlig ordning ut i hagen, rullar sig som galningar och trycker i sig det lilla lilla gräs som finns.

Home sweet home som man brukar säga!  

Lycklig återförening med Mamma Mu ❤️

Och om G blev glad av att träffa Indie igen så var det ingenting i jämförelse med vad jag blev! ❤️

Både jag & tjejerna har njutit av några lediga dagar, jag har fikat alldeles för mycket och Gullan har antagligen ätit alldeles för mycket gräs. Vet ni att det är inte alls långt kvar till EM nu? 😳 Vi får nog göra en gemensam uppryckning och börja extramotionera jag & G. Intervallträning i Grevlunda-backen nästa vecka ? 💪🏽 (Det är inte ett löfte!)

Tills vi hörs igen, ha det så fantastiskt bra. Glöm inte ställa frågor om ni har några. Eller bara kommentera något snällt om ni har något på hjärtat, det är så bra för självförtroendet (som jag egentligen redan har väldigt gott om egentligen- så gör vad ni vill 😂). Bäst jag avslutar nu. PUSS på er! 

 

Hej på er (idag igen!! Måste vara något slags rekord)! Hoppas ni uppskattade uppdateringen från Versaille 👇🏽 för nu går vi raskt vidare till nästa stopp på vår turné- La Baule. 

Vi anlände där på måndagen, tidigt eftersom vi åkte direkt från Versaille, så de enda som var där då var de groomar som också åkt direkt från en annan tävling. 

Vi spenderade med andra ord våra första dagar i La Baule under väldigt lugna och avspända omständigheter, om man bortser från alla traktorer, maskiner och människor som jobbade på att färdigställa hela evenemanget, för de for runt i ett hisnande tempo. 

B1 och B2 ❤️

B2 som vägrar äta höet i sin box men mer än gärna äter av det som är utanför, antagligen för att hon tror att det är förbjudet och kommer göra mig sur. #rulebreaker 

Och så njöt vi av att det ÄNTLIGEN var lite sol och fint vårväder! ☀️

På onsdagen var hela svenska laget på plats med vår nya förbundskapten och veterinär. Vi saknade dock (och saknar fortfarande!) Annika, våra förbundsklippa. Hoppas på att få se henne snart! 

Det visade sig vara födelsedagarnas helg så redan på onsdagen var det tårtkalas och hurrande för bästa lilla Jonna! 🎉🎈

Allt för lagandan- gemensam laddningsstation.

 

Torsdag och tävlingsdags, jag minns inte ens hur det gick om jag ska vara helt ärlig. Mest en varsin runda att känna lite på gräset och Gullan skulle nog framförallt checka broms och styrning inför Nationshoppningen 😅

Finally friday och vad som skulle kunna refereras till som "Pikétröjornas dag" utöver Nations Cup-day. På några deltävlingar  är man traditionella och tycker det är fantastiskt roligt med en parad innan laghoppningen. Den som är först ut i laget slipper delta eftersom det i högsta grad blir ett väldigt störigt avbrytande av framhoppningen. Men övriga lagmedlemmar måste snällt ställa upp. Ingen vill ju gärna ta in den häst som ska hoppa i laget, för det är ju sällan en häst blir lydigare och mer koncentrerad av att skritta runt hela arenan i grupp om tre med en viftande flagga och nationalsången sprakande ur högtalarna. Vi som var nummer 2 ut i laget behövde då alltså påbörja någon slags framridning och göra paraden på en annan häst samtidigt. MEN det är därför man uppfunnit en 5:e lagmedlem och därmed en 5:e groom. Så Sofie från Jonna ställde snällt upp och hängde med lilla Märta uppklädd i svenska kläder för första gången i sitt liv, så att Malin snabbt kunde byta häst till paraden. Teamwork!  💪🏽

Gullan var fantastisk (som vanligt ❤️) och hoppade 0+4 och hjälpte därmed vårt härliga lag till en 2:a plats efter hemmanationen Frankrike. Vi var sååååå nära att vinna, och hade förtjänat det! Men hatten av för fransmännen som bara hade tre ryttare (och därmed behövde räkna alla sina resultat) och ändå lyckades avancera sig till en vinst på hemmaplan. Väldigt starkt jobbat! 

Fredagsfin 🎀

Team Sweden- Peder, Chrille K & Malin, Henrik, Malin, Gullis & jag, Henrik, Copper & Tiia, Hallon, Abbe & Ellie. 🇸🇪❤️

Ska jag vara helt ärlig så går luften ur en lite efter Nationshoppningen, det känns som att helgen är slut. Och så är den inte det. Lördag var i alla fall en ledig dag för de grå sessorna, så jag passade på att cykla till stranden, något jag försökt klämma in lite här och var i mitt schema. Det finns något inget mer skrämmande men samtidigt rofyllande som havet. Jag älskar att titta på vågorna. Hade världens mysigaste springturer på stranden nästan varje kväll, det är livet det. 

Mina rofyllda timmar på stranden resulterade dock i två sönderbrända fötter och anklar som utöver deras illröda, fruktansvärd svidande yta dessutom svullnade upp till två stockar. Den ena var lite bättre än den andra, men den passade Märta på att stampa lite på dagen efter så den blev blå istället. 😂 Där får man för att man tar ledigt!

Söndag betydde ytterligare ett födelsedagsfirande, och inte vilken liten födelsedag som helst utan Malin Hs 30-årsdag!! Det har gått några veckor nu, men stort grattis igen Mallan! 🎂🎉

(På flygplatsen innan OS när Malin bestämde sig för att prova Allans flyghatt. Det är sånt här som grävs fram ur arkivet när man fyller 30 år! 😂) 

Söndagkväll var det dags att packa ihop livet och förbereda en lång natt on the road. Next stop- Viry. Vad finns i Viry undrar ni då? Jo, allas favorit Charlotte Mordasini såklart, och vad som har blivit vår lilla fristad varje gång vi ska på utflykt söderut. Det är ett litet himmelrike, men det minns ni kanske från tidigare besök? Oavsett så blir det mer om det i nästa inlägg. 

Puss & kram

Hej på er! Vi är hemma igen! 😎 Som förvarnat var det ett tag sedan det skrevs något här på bloggen, vi har nämligen varit väldigt upptagna med att kånka runt i Europa på senaste tiden. Eftersom bara det bästa är gott nog har vi tagit vara på alla de bästa sakerna med Frankrike:

1. Slotten (Versaille)

2. Stränderna (La Baule)

3. Bergen (Viry)

Och efter det har vi mött Italienarna i Rom. För att jag inte ska missa att berätta alla roliga delar från vår resa så känner jag att varje stopp får ett eget inlägg, så ni kan få alla smaskiga detaljer. Så håll tålamodet uppe, allt kommer dyka upp inom den närmsta framtiden! 

----------------------------------------------------------------

Första stoppet på vår resa blev som sagt i Versaille. Jag som i normala fall anser mig vara ganska allmänbildad hade ju ingen aning om att Versaille faktiskt är en egen liten stad. Jag trodde att Versaille bara var ett slott, och att det låg i Paris. Till mitt försvar ligger det ju i princip i Paris och det är ju faktiskt ett slott. Ett väldigt väldigt väldigt gigantiskt slott. Skulle tro att den lilla staden helt enkelt är uppbyggd efter slottet, men det har jag inga källor på. Helt fantastiskt fint var det. 

Jag & Mickis (med Peders hästar) kom fram på onsdagen, glada i hågen var vi. Vi packade upp alla saker, parkerade lastbilarna och allt det där som vi alltid gör när vi kommer fram till en tävling. Sen började det regna. Alltså verkligen ösa ner. Stallen som var på asfalt förvandlades på 2 minuter till en sjö, och boxarna som vi precis strött upp till våra hästar var plaskblöta. Vattnet som forsade i stallgången gick över kanten på mina sneakers och att försöka hålla sig torr var inte längre ett alternativ. När det efter några timmar äntligen slutat regna fick vi helt enkelt bara tömma alla boxar och strö upp dem igen med nytt torrt spån, innan vi äntligen kunde gå och lägga oss. Inte precis drömstarten på en fyra veckor lång resa med alla saker blöta redan första dagen... 

Känslan efter den där första eftermiddagen, när vi var inne på vårt andra försök att hålla boxarna torra. 

MEN vad Versaille förlorade första dagen vann det snabbt tillbaka resten av helgen. Hästarna var helt fantastiska, arenan var helt magisk, omgivningarna var underbara. Torsdag morgon var jag och Mickis ute och red, och en enda liten fågel sjöng så det ekade mellan väggarna och de första solstrålarna var på väg upp över taken. Det var en så mysig morgon, kommer aldrig glömma den. 

Gullan i en ganska behaglig vetcheck-kö 💁🏼🏰

Tävlingsmässigt var hästarna riktiga stjärnor som vanligt, Märta var inne på prisutdelning och åt upp dekorationerna redan första dagen. Hon var 5a i den inledande 145-klassen och sen 3a i en 150. 🌟

Skötte H&M We love horses snapchat under helgen, utmärkt tillfälle för alla att få vara med lite behind the scenes och få ta del av mitt skrytande om två grå prinsessor på ytterligare en social media-kanal 💁🏼

Är det en väl vald pose eller är hon fullt upptagen med att flirta med Christian K? 

Strategisk vald placering på prisutdelningen, gäller att hamna så nära en växt som möjligt. 

Apropå Märta har vi ju en ganska speciell relation jag & hon. Hon kan vara min vän ett litet tag, tills Malin kommer. Då beter hon sig som att jag misshandlar och mobbar henine dagligen. Så när man gör lite extra snälla saker för hennes skull, så spelar hon svår och kör "som om jag bryr mig"-attityden. Hon börjar dock inse att hon är fast med mig, efter fyra veckor med bara mig och Gullan har hon nog lite insett att det här är vad hon får. Babysteps! 😉

Hon ville så hemskt gärna se längre ut i stallgången hela tiden och så jag tyckte jag var snäll och satte upp en boxguard till henne så hon kunde se ut mer. Då var hon otacksam nog att stänga dörren igen, och hänga där istället. #aldrignöjd

Världens bästa Gullan då? Hon var 5a i den stora klassen under spotlights på lördagen, helt fantastisk!

Den fantastiska arenan!

Hon var verkligen on fire! Men med lite otur ramlade det en bom i söndagens GP så ingen omhoppning för henne.. 😒

Med bara två kusar hade jag tid att cykla omkring lite i Versaille, vilket var såååå mysigt. Hittade en av alla parker runt slottet som visade sig vara perfekt för en springtur, och att därmed springa vilse i. Jag överdriver inte när jag säger att min "lilla runda" som jag tyckte verkade perfekt till en början ALDRIG tog slut. Och kära medmänniskor, backarna i den där skogen var inget att skratta bort. Jag kunde ha dött av en hjärtattack där ute i skogen, och ingen hade hittat mig på flera dagar, om ens då. Men toppen Natalie att du är ute och motionerar så helhjärtat! 💪🏽

Utöver allt jag nämnt ovan som gjorde Versaille till en väldigt drömmig plats att vara på (och utöver att det var en lyckad tävling för oss personligen) så är jag väldigt glad att meddela att Starbucks låg 2 minuters gångväg från stallen. Och något som alla borde veta innan de gör sig bekanta med de internationella groomarna är att det inte finns något på denna jord som gör dem lyckligare än Starbucks.  

Med det sagt är det dags att runda av historien om Versaille. Klicka in snart igen för att läsa om vad som hände i La Baule  och vår första Nationshoppning för den här säsongen! 

Världens bästa hästar och Mickis, som snällt fick ställa upp och hålla i 🤗