Hej på er! Jag har återvänt från en vecka i paradiset, dvs Grevlunda. Jag hade bara med mig Doris & Gullan och vi hade en så härlig vecka. Doris som aldrig varit så långt hemifrån hade tydliga protester mot den EXTREMT långa tiden hon var tvungen att spendera i lastbilen både dit och hem! Jag & Gullis tittade på henne, himlade med ögonen och kände lite att hon kan komma igen om några år, när resorna på riktigt är långa. 

I övrigt är ju Doris en fantastisk kul kuse att hänga med. Hon är i stort sett alltid glad och social. Hennes enda laster är att hon är överenergisk och hungrig dygnet runt, vilket kan bli ganska enerverande. Jag hade stora problem med deras dieter under veckan, båda två är lätt runda om magen året runt och går på någon slags konstant diet. Men har ni sett gräset på Grevis? Det är ju i princip djurplågeri att neka dem det. Så där stod vi dagligen och varje gång det kom förbi någon som "står ni fortfarande här?!" så fick jag lite snyggt försöka "oj vad fort klockan gick, vi ska gå in nu". Jag är som ni hör väldigt konsekvent och tuff med det här bantandet...

70 dagar till EM- det klarar vi Gullan! 💪🏽

Dagliga turer på odlingarna 😍

Doris älskar Grevis.

Grevis-Mickan älskar Doris.

 Jag älskar den där 👆🏽😍 Steffis hund Ellie!

Har hängt massor med älskade Mickis (mest samtidigt som hon gjort annat..)

Prinsessan Lilly, som är en av få av mina gamla älsklingar som fortfarande är kvar på Grevlunda. 🎀

Där är de, min topp 3 på de bästa groomarna i Sverige! (Och så är de väldigt fina vänner också 😙) 

Att återvända till Grevlunda är alltid väldigt känslosamt. För er som inte vet det så jobbade jag där innan jag fick jobbet hos Malin. Allting kommer tillbaka när jag är där. Hur jag spräckte min första telefonskärm på toaletten i stallet, alla rostmackor med smör & marmelad på gemensamma frukosten varje dag,  hur det kändes att för femtioelfte gången gå uppför backen från skrittmaskinen, hur Steffi kramade min hand så sjukt hårt när hon kom ut från banan i Norrköping när Dragonlady vann GPn på vår första tävling tillsammans, våra extrema leenden och over-the-top-klappande på Erik när han kvalade till Falsterbo. Tiden med Steffi var verkligen en av de absolut lyckligaste i mitt liv. Vi hade så roligt ihop! Hon fick mig att känna mig som att jag var bäst i hela världen, och det är en så fantastisk känsla att vara så uppskattad och respekterad. Dessutom är Steffi en av de mest kompletta ryttarna vi har i Sverige. Hon är så rysligt duktig, och jag blir fortfarande alltid så extremt stolt och glad när det går bra för henne. Så tack Steffi, Mickan och resten av Grevlunda-gänget för att jag fick ta en liten del och känna allt det igen i helgen. Jag saknar er redan!

Bilder från min tid i Team Steffi 👑

Carlo, Steffi & jag 👩‍👩‍👦

Farbror Charlie i Varberg 🌟

Extens aka Dragonlady i sin box hemma på Grevlunda ❤️

Danny!! 😍 (Cash In)

Älskade Erik 🐻

En viktigt del av vårt lilla team som tyvärr inte finns längre. Min fina lilla Dixie, som var bästis med Steffi  🐶❤️

Main Road- gör internationell succé med Shane Sweetnam nuförtiden. Träffade & pussade på honom Rom. (Main Road alltså..)

Carlo aka Prettyface aka Ken. Kärt barn har många namn. 💁🏼‍♂️

Hip Star 🎩🌟

Den där gången när Malin H hade nya chaps. Teamwork at its best. 

Alltså den här trion❣️ Vi delade i stort sett bara lyckliga stunder med Erik. 😙

Danny ❤️

Den där gången när hon inte fick följa med övriga teamet på tävling. Försök ignorera en blick som den där... Jag & Steffi blundade och sprang därifrån. 💔

Charlie charmören 👅

Dolly 🎀 (Heter Splashdance men blev ofta presenterad som Slapdance när speakern läste lite för fort)

Den dagens hjälte- Danny 🎉

Killen med många namn som också har många talanger 🙌🏽

Och inte minst, Mr Grevlunda himself. Det spelar ingen roll vem du är eller hur många hästar du älskar, det finns ALLTID plats för Sibon❤️ Det är den gulligaste hästen i heeeeeela världen, och det är verkligen ingen underdrift. (Men det är också den smutsigaste, vilket är det enda som gör att man inte kidnappar honom på studs.) 

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Ska genast åka hem och pussa på mina hästar nu, för oavsett vad jag gjort tidigare i mitt liv och vad jag kommer att göra senare, så är jag såååå lyckligt lottad som får hänga med det där gänget varje dag. Gullan är mitt livs stora kärlek, hon är halva jag. Det är hemskt jobbigt hur mycket man kan älska en häst.

Håller ni inte med?

Hej igen, har ni hunnit ikapp med er läsning? För nu fortsätter historieberättandet där det slutade. Vi tog oss hela vägen upp i bergen, jag & tjejerna, och väl där tog vi en veckas semester. 

Jag fick dra på mig mina ridbyxor och motionera prinsessorna så gott jag kunde. Det fanns en tid då jag kunde rida ganska hyfsat, men den episoden i mitt liv passerade sitt bäst före-datum för länge sen... Det var några smärtsamma dagar upp och ner för backen mellan stallet och lastbilen efteråt vill jag lova.

På söndagen landade äntligen ordinarie ryttare i Geneve och jag fick låna en bil för att hämta henne. Jag vet inte om ni kommer ihåg det här- men jag måste tidigare ha klagat över hur FRUKTANSVÄRT krångligt & omständigt det är att köra in med lastbil i Schweiz? När vi åkte till St Gallen förra året tog det nog 2 h för oss på gränsen med alla papper, och då hade vi förberett allt vi kunde innan vi kom dit. Förstå då min irritation när man med personbil inte ens behöver stanna och visa sina ID-handlingar. Det är bara att köra in. Jätteskönt för alla pendlare givetvis, men ändå väldigt irriterande. 

Utöver det lilla irritationsmomentet gick det förvånansvärt smidigt att hitta till flygplatsen, det finns ju visserligen inget som är bättre skyltat längs vägarna än just flygplatser (och möjligtvis sjukhus). Det var princip raka vägen tyckte jag, övertygad om att jag skulle hitta hem igen. Vilket jag inte gjorde. Så vi tog en liten tur runt i Frankrike... Hade verkligen inget bättre för oss egentligen ändå... 🙄 Dagen efter när jag körde samma sträcka igen, men rätt väg hem så gick det väldigt mycket fortare. 

Till slut blev det dags att ta sig över bergen ner till Italien. Anlände i Rom på tisdagskvällen, glad i hågen över att se min allra bästa kompis Madde som kommit dit tidigare OCH redan hjälpt mig spåna mina boxar så hästarna kunde komma av lastbilen direkt. ❤️ 

Vi var alla glada groomar i Rom (IGEN!!), för vi har så härligt lag! Det var återigen så härlig lagstämning, det är ju så roligt när man får vara i lag med alla sina vänner! 

Sofie, jag och den fortfarande väldigt tomma arenan. 

Märta var bokstavligen talat nr 1 hela helgen! 🌟

Innan det dras igång och ska tävlas får man ju göra någon slags ansträngning att turista lite. Jag säger ansträngning för att jag har som livsmotto att i största möjliga mån försöka undvika folk. Stora, långsamma folksamlingar mer specifikt. Och Rom består endast av folksamlingar. De kan ta sig fram till fots, på moped, i bil. Men det är människor ÖVERALLT. Vad man absolut inte gör i Rom är cyklar. Vilket vi inte förstod förrän vi själva hade provat. (Tips från coachen- gör aldrig det!) Att cykla i Rom är förenat med absolut livsfara, och det är min enda kommentar. 

När klockan slog torsdag fick vi släpa våra överhettade fötter till banan för då skulle det tävlas. Gullan älskar nog Rom för hon var nästan lika grym här i år som hon var förra året.  Hoppade bara en liten klass första dagen där hon var felfri, och sen laget på fredagen. Hon var FANTASTISK! Hoppade 0+4 (bromsen var lite dålig efter vattnet i andra rundan) och jag blir så stolt över henne. Världens bästa ❤️

Någon som verkligen fick guldstjärna var Zacke som ju var dubbelnolla i laget! Det är så så så bra!! 🌟

Zackemannen & Maddis ❤️

Märta som slapp går parad den här helgen, gjorde många andra bra saker men var lite följd av otur. Hon är alltid så duktig, så man blir lite ledsen när det inte riktigt lönar sig. Sista dagen fick hon i alla fall tillslut en välförtjänt felfri runda! 

Märta sista dagen, lite trött och väldigt redo för att åka hem till sin hage! 

Vi avslutade tävlingen redan på lördagen och bestämde att tjejerna förtjänade att få åka hem, så det var vad vi gjorde. 2400 km senare rullade vi in i Norrköping, knappt solbrända men rysligt fräscha. Tjejerna är så glada över att vara hemma igen! Sladdade i vanlig ordning ut i hagen, rullar sig som galningar och trycker i sig det lilla lilla gräs som finns.

Home sweet home som man brukar säga!  

Lycklig återförening med Mamma Mu ❤️

Och om G blev glad av att träffa Indie igen så var det ingenting i jämförelse med vad jag blev! ❤️

Både jag & tjejerna har njutit av några lediga dagar, jag har fikat alldeles för mycket och Gullan har antagligen ätit alldeles för mycket gräs. Vet ni att det är inte alls långt kvar till EM nu? 😳 Vi får nog göra en gemensam uppryckning och börja extramotionera jag & G. Intervallträning i Grevlunda-backen nästa vecka ? 💪🏽 (Det är inte ett löfte!)

Tills vi hörs igen, ha det så fantastiskt bra. Glöm inte ställa frågor om ni har några. Eller bara kommentera något snällt om ni har något på hjärtat, det är så bra för självförtroendet (som jag egentligen redan har väldigt gott om egentligen- så gör vad ni vill 😂). Bäst jag avslutar nu. PUSS på er! 

 

Hej på er (idag igen!! Måste vara något slags rekord)! Hoppas ni uppskattade uppdateringen från Versaille 👇🏽 för nu går vi raskt vidare till nästa stopp på vår turné- La Baule. 

Vi anlände där på måndagen, tidigt eftersom vi åkte direkt från Versaille, så de enda som var där då var de groomar som också åkt direkt från en annan tävling. 

Vi spenderade med andra ord våra första dagar i La Baule under väldigt lugna och avspända omständigheter, om man bortser från alla traktorer, maskiner och människor som jobbade på att färdigställa hela evenemanget, för de for runt i ett hisnande tempo. 

B1 och B2 ❤️

B2 som vägrar äta höet i sin box men mer än gärna äter av det som är utanför, antagligen för att hon tror att det är förbjudet och kommer göra mig sur. #rulebreaker 

Och så njöt vi av att det ÄNTLIGEN var lite sol och fint vårväder! ☀️

På onsdagen var hela svenska laget på plats med vår nya förbundskapten och veterinär. Vi saknade dock (och saknar fortfarande!) Annika, våra förbundsklippa. Hoppas på att få se henne snart! 

Det visade sig vara födelsedagarnas helg så redan på onsdagen var det tårtkalas och hurrande för bästa lilla Jonna! 🎉🎈

Allt för lagandan- gemensam laddningsstation.

 

Torsdag och tävlingsdags, jag minns inte ens hur det gick om jag ska vara helt ärlig. Mest en varsin runda att känna lite på gräset och Gullan skulle nog framförallt checka broms och styrning inför Nationshoppningen 😅

Finally friday och vad som skulle kunna refereras till som "Pikétröjornas dag" utöver Nations Cup-day. På några deltävlingar  är man traditionella och tycker det är fantastiskt roligt med en parad innan laghoppningen. Den som är först ut i laget slipper delta eftersom det i högsta grad blir ett väldigt störigt avbrytande av framhoppningen. Men övriga lagmedlemmar måste snällt ställa upp. Ingen vill ju gärna ta in den häst som ska hoppa i laget, för det är ju sällan en häst blir lydigare och mer koncentrerad av att skritta runt hela arenan i grupp om tre med en viftande flagga och nationalsången sprakande ur högtalarna. Vi som var nummer 2 ut i laget behövde då alltså påbörja någon slags framridning och göra paraden på en annan häst samtidigt. MEN det är därför man uppfunnit en 5:e lagmedlem och därmed en 5:e groom. Så Sofie från Jonna ställde snällt upp och hängde med lilla Märta uppklädd i svenska kläder för första gången i sitt liv, så att Malin snabbt kunde byta häst till paraden. Teamwork!  💪🏽

Gullan var fantastisk (som vanligt ❤️) och hoppade 0+4 och hjälpte därmed vårt härliga lag till en 2:a plats efter hemmanationen Frankrike. Vi var sååååå nära att vinna, och hade förtjänat det! Men hatten av för fransmännen som bara hade tre ryttare (och därmed behövde räkna alla sina resultat) och ändå lyckades avancera sig till en vinst på hemmaplan. Väldigt starkt jobbat! 

Fredagsfin 🎀

Team Sweden- Peder, Chrille K & Malin, Henrik, Malin, Gullis & jag, Henrik, Copper & Tiia, Hallon, Abbe & Ellie. 🇸🇪❤️

Ska jag vara helt ärlig så går luften ur en lite efter Nationshoppningen, det känns som att helgen är slut. Och så är den inte det. Lördag var i alla fall en ledig dag för de grå sessorna, så jag passade på att cykla till stranden, något jag försökt klämma in lite här och var i mitt schema. Det finns något inget mer skrämmande men samtidigt rofyllande som havet. Jag älskar att titta på vågorna. Hade världens mysigaste springturer på stranden nästan varje kväll, det är livet det. 

Mina rofyllda timmar på stranden resulterade dock i två sönderbrända fötter och anklar som utöver deras illröda, fruktansvärd svidande yta dessutom svullnade upp till två stockar. Den ena var lite bättre än den andra, men den passade Märta på att stampa lite på dagen efter så den blev blå istället. 😂 Där får man för att man tar ledigt!

Söndag betydde ytterligare ett födelsedagsfirande, och inte vilken liten födelsedag som helst utan Malin Hs 30-årsdag!! Det har gått några veckor nu, men stort grattis igen Mallan! 🎂🎉

(På flygplatsen innan OS när Malin bestämde sig för att prova Allans flyghatt. Det är sånt här som grävs fram ur arkivet när man fyller 30 år! 😂) 

Söndagkväll var det dags att packa ihop livet och förbereda en lång natt on the road. Next stop- Viry. Vad finns i Viry undrar ni då? Jo, allas favorit Charlotte Mordasini såklart, och vad som har blivit vår lilla fristad varje gång vi ska på utflykt söderut. Det är ett litet himmelrike, men det minns ni kanske från tidigare besök? Oavsett så blir det mer om det i nästa inlägg. 

Puss & kram

Hej på er! Vi är hemma igen! 😎 Som förvarnat var det ett tag sedan det skrevs något här på bloggen, vi har nämligen varit väldigt upptagna med att kånka runt i Europa på senaste tiden. Eftersom bara det bästa är gott nog har vi tagit vara på alla de bästa sakerna med Frankrike:

1. Slotten (Versaille)

2. Stränderna (La Baule)

3. Bergen (Viry)

Och efter det har vi mött Italienarna i Rom. För att jag inte ska missa att berätta alla roliga delar från vår resa så känner jag att varje stopp får ett eget inlägg, så ni kan få alla smaskiga detaljer. Så håll tålamodet uppe, allt kommer dyka upp inom den närmsta framtiden! 

----------------------------------------------------------------

Första stoppet på vår resa blev som sagt i Versaille. Jag som i normala fall anser mig vara ganska allmänbildad hade ju ingen aning om att Versaille faktiskt är en egen liten stad. Jag trodde att Versaille bara var ett slott, och att det låg i Paris. Till mitt försvar ligger det ju i princip i Paris och det är ju faktiskt ett slott. Ett väldigt väldigt väldigt gigantiskt slott. Skulle tro att den lilla staden helt enkelt är uppbyggd efter slottet, men det har jag inga källor på. Helt fantastiskt fint var det. 

Jag & Mickis (med Peders hästar) kom fram på onsdagen, glada i hågen var vi. Vi packade upp alla saker, parkerade lastbilarna och allt det där som vi alltid gör när vi kommer fram till en tävling. Sen började det regna. Alltså verkligen ösa ner. Stallen som var på asfalt förvandlades på 2 minuter till en sjö, och boxarna som vi precis strött upp till våra hästar var plaskblöta. Vattnet som forsade i stallgången gick över kanten på mina sneakers och att försöka hålla sig torr var inte längre ett alternativ. När det efter några timmar äntligen slutat regna fick vi helt enkelt bara tömma alla boxar och strö upp dem igen med nytt torrt spån, innan vi äntligen kunde gå och lägga oss. Inte precis drömstarten på en fyra veckor lång resa med alla saker blöta redan första dagen... 

Känslan efter den där första eftermiddagen, när vi var inne på vårt andra försök att hålla boxarna torra. 

MEN vad Versaille förlorade första dagen vann det snabbt tillbaka resten av helgen. Hästarna var helt fantastiska, arenan var helt magisk, omgivningarna var underbara. Torsdag morgon var jag och Mickis ute och red, och en enda liten fågel sjöng så det ekade mellan väggarna och de första solstrålarna var på väg upp över taken. Det var en så mysig morgon, kommer aldrig glömma den. 

Gullan i en ganska behaglig vetcheck-kö 💁🏼🏰

Tävlingsmässigt var hästarna riktiga stjärnor som vanligt, Märta var inne på prisutdelning och åt upp dekorationerna redan första dagen. Hon var 5a i den inledande 145-klassen och sen 3a i en 150. 🌟

Skötte H&M We love horses snapchat under helgen, utmärkt tillfälle för alla att få vara med lite behind the scenes och få ta del av mitt skrytande om två grå prinsessor på ytterligare en social media-kanal 💁🏼

Är det en väl vald pose eller är hon fullt upptagen med att flirta med Christian K? 

Strategisk vald placering på prisutdelningen, gäller att hamna så nära en växt som möjligt. 

Apropå Märta har vi ju en ganska speciell relation jag & hon. Hon kan vara min vän ett litet tag, tills Malin kommer. Då beter hon sig som att jag misshandlar och mobbar henine dagligen. Så när man gör lite extra snälla saker för hennes skull, så spelar hon svår och kör "som om jag bryr mig"-attityden. Hon börjar dock inse att hon är fast med mig, efter fyra veckor med bara mig och Gullan har hon nog lite insett att det här är vad hon får. Babysteps! 😉

Hon ville så hemskt gärna se längre ut i stallgången hela tiden och så jag tyckte jag var snäll och satte upp en boxguard till henne så hon kunde se ut mer. Då var hon otacksam nog att stänga dörren igen, och hänga där istället. #aldrignöjd

Världens bästa Gullan då? Hon var 5a i den stora klassen under spotlights på lördagen, helt fantastisk!

Den fantastiska arenan!

Hon var verkligen on fire! Men med lite otur ramlade det en bom i söndagens GP så ingen omhoppning för henne.. 😒

Med bara två kusar hade jag tid att cykla omkring lite i Versaille, vilket var såååå mysigt. Hittade en av alla parker runt slottet som visade sig vara perfekt för en springtur, och att därmed springa vilse i. Jag överdriver inte när jag säger att min "lilla runda" som jag tyckte verkade perfekt till en början ALDRIG tog slut. Och kära medmänniskor, backarna i den där skogen var inget att skratta bort. Jag kunde ha dött av en hjärtattack där ute i skogen, och ingen hade hittat mig på flera dagar, om ens då. Men toppen Natalie att du är ute och motionerar så helhjärtat! 💪🏽

Utöver allt jag nämnt ovan som gjorde Versaille till en väldigt drömmig plats att vara på (och utöver att det var en lyckad tävling för oss personligen) så är jag väldigt glad att meddela att Starbucks låg 2 minuters gångväg från stallen. Och något som alla borde veta innan de gör sig bekanta med de internationella groomarna är att det inte finns något på denna jord som gör dem lyckligare än Starbucks.  

Med det sagt är det dags att runda av historien om Versaille. Klicka in snart igen för att läsa om vad som hände i La Baule  och vår första Nationshoppning för den här säsongen! 

Världens bästa hästar och Mickis, som snällt fick ställa upp och hålla i 🤗

Hej på er! Jag är besviken. Jag har alltid ansett att april är den bästa månaden på hela året. Jag har bestämt fått för mig att april är full av solsken och lite krispiga vårdagar, ni vet när luften är så där kylig och klar men solen värmer i kompensation? När folk då har börjat prata om knepigt april-väder och att vad som helst kan hända så har jag verkligen inte förstått vad de menar. Förstå då min besvikelse det här året. VAD GICK FEL? Mina drömmar är krossade. Jag kommer aldrig mer kunna tro att jag förstår mig på april, och nu måste jag hitta en ny månad att drömma om. Blir det maj? Blir det någon alls? Så förvirrad just nu. 

Mitt i denna förvrirring har jag hunnit med massa saker, jag har hunnit glömma saker, tagit sönder saker osv. Så idag- min sista lediga dag på vad som verkar bli ungefär 5 veckor har jag en hel del att hinna med. Jag måste inhandla nödvändigheter till min månadslånga turné jag snart inleder, jag ska en sista sväng till naprapaten, jag ska på yoga osv. Jag har spräckt skärmen på min telefon, så den är just nu på lagning- vilket innebär att jag inte har några bilder till detta inlägg. Men eftersom detta är en produktiv dag tänker jag att det är ett utmärkt tillfälle att ge er några smakprov och uppmaningar att klicka er in på Instagram, för där kan ni hitta massa små godsaker- inte bara från mig, utan från alla medlemmar i vårt team. Mer om det längst ner i det här inlägget! 

Den här veckan är ganska fullspäckad och ser ut ungefär så här:

Idag (tisdag)- är jag ledig och ska som sagt göra vad som känns som 100 saker. Hovslagar-Chris är här och skor Malins hästar. (Vi har hästarna uppdelade i två grupper för att lättare kunna flytta runt skoningarna på Malins hästar anpassat efter när de ska tävla.) 

Onsdag- jobbar vi alla tre, vi har 9 hästar som ska tävla på torsdag så vi ska bada, packa, organisera lastbilar och allt annat man behöver göra. På kvällen ska jag & Bea på någon slags boxnings-pass på gymmet och jag är lite rädd för vad det innebär. 

Torsdag- åker vi allihop till Sundbyholm. Med dubbla banor finns det klasser för i stort sett alla våra hästar, men vi ska nog lyckas pussla ihop det på något vis. 

Fredag- unghästarna är hemma och vilar upp sig, jag hänger med tanterna som ska rasta sig på Sundbyholm igen. 

Lördag- småkidsen, Sandra & Bea ska på tävling, jag och övriga hästar är hemma och hänger i hagen. 

Söndag- jag ska packa för en månad on the road, tjejerna ska göra allt annat 💪🏽 Note to self: Glöm inte rota fram alla Sverige-kläder och storhandla! 

Måndag- sista packningen, göra hälsopapper, lasta tanterna och brumma hemifrån. 

Och sen lämnar vi Sverige och hela maj månad bakom oss. Låter väl roligt? 😎

(Apropå Team Baryard och våra hektiska scheman, vi förtjänar en liten klapp på axeln faktiskt (får man ge en sån till sig själv?). Vi jobbar ungefär 6.30-17.30 varje dag, och sen gymmar vi. Varenda en av oss, ryttare och hästskötare. Vi springer, yogar, går på pass, styrketränar. Jag tycker vi är rätt så grymma faktiskt. Heja oss! 👊🏽)

Jag ska verkligen försöka få till några blogginlägg under turnén men det kan vara lite svajigt med internetuppkoppling, och det är därför jag råder er alla att hänga med på Instagram under tiden ni väntar.

Mig kan ni följa på @natalieanettejansson och jag tycker ni borde följa Sandra & Bea också för de gör mycket roliga saker med kidsen nuförtiden, varenda dag är ett äventyr!  🤦🏼‍♀️ Ni hittar dem på @sandraalicejacobsson och @bealandin  📸

Avslutningsvis får ni en kort sammanfattning av vad vi gjort på senaste tiden:

PS. Sista bilden är för gullig för att inte få vara med på ett litet hörn! Det är Doris som blivit mamma 😍 hon är ju lite i på gång i sin egen karriär nu så hon har lämnat över själva födseln och uppfostran av ungen på någon annan, men det är i alla fall hennes gener och gullighet som syns där på bilden. En dotter till Super-Doris kan ju knappast bli något annan än en stjärna. 🌟

Förhoppningsvis hörs vi snart igen, men tills dess får ni ha det så bra. Ta hand om varandra! Puss & kram

Hej alla solstrålar, hur härligt är det inte att våren är här nu? Jag sitter hemma i Norrköping och väntar på bättre tider, MEN ni vet Madde (min bästa kompis som jobbar hos Douglas Lindelöw?) har full rulle nere i Italien med massor av kusar. Och såhär på vårkanten brukar det ju alltid spridas lite nya trender nere i Europa, och eftersom vi inte vill vara sämre här uppe i Norden så har Madde helt enkelt skickat hit den senaste trenden bland groomarna så vi kan hänga på direkt. Hon vill dock också att jag påpekar att hästen som modellar på bilderna INTE tävlar den här helgen och att vi därför ska ha överseende med att den har smutsig man 😎 

Ni vet att vi ganska ofta tofsar manen på hästarna för att manen ska ligga på en sida? Ibland i förebyggande syfte och ibland för att situationen helt enkelt kräver det. Det här kanske inte ens är en ny grej, men vi har i alla fall inte fattat fören nu att man kan göra tofsarna med en snygg liten twist. Se och lär:

Och här har ni en hel man 🤗 

Vad tycker ni? Superfräscht tycker jag. Helt rätt 2017 👌🏽🤓😅

Hej alla fina, ville bara meddela alla att jag lever! Dagarna har rullat på sen sist och helt plötsligt har dagarna blivit till veckor. Pensionen närmar sig med stormsteg! 

Om vi ska ta det från början så så får vi väl backa några veckor till där vi avslutade historien sist- på väg till Paris. Det gick så bra att åka dit, jag var så nöjd! Fick köa lite såklart men hittade rätt hela tiden, var stencool och inte ens nära att köra på någon! Eftersom tempot hade en medelhastighet på ungefär 10 km/h under en period fick jag chansen att turista lite och se saker som jag inte alls märkte av sist, Stade de France till exempel. 

Väl framme på tävlingen fick man köa lite igen eftersom de bara kan lasta av en eller MAX två lastbilar åt gången, men jag hade tur med bara en lastbil före. Vissa som kom senare köade i flera timmar. Man har ungefär 10 minuter på sig att hitta boxarna, spåna, lasta av hästar och alla saker, och snabbt som attan slänga ut den värsta skiten från lastbilen innan man måste stänga igen och ta med sig sin lilla guide till parkeringen. Och ja, parkeringen är ju ett helt eget kapitel.... Men att ta sig till den där platsen- med en lastbil. Mindre roligt. Ni vet att man brukar säga typ att kärleken till ett nyfött barn är så stark för att man ska glömma hur jobbigt det var att trycka ut det? Lite samma tänk här. Man står jättefint med nosen mot Seine och varje kväll under telefontiden satt jag där i passagerarsätet, pratade i telefon och stirrade på alla båtar som åkte förbi och satt som trollbunden varje klockan slog jämn timme och Eiffeltornet glittrade i några minuter. HELT MAGISKT! Paris är magiskt. Men vägen dit- fruktansvärt okul. 

Jag har en enda sak att tillägga, och det är att jag hoppas ni noterar farthindret. 

Den stora frågan är ju- ÄR DET VÄRT DET? 😍

Själva tävlingen är ett helt fantastiskt event, man får samma WOW-känsla varje gång man går in i arenan. 

Tjejerna var duktiga i vanlig ordning, Märta hade lite otur den här helgen men vi kan ändå inte vara gladare och stoltare över henne. Vilken inomhussäsong hon har haft! Jag tror inte hon gjort en enda tävling utan att vara placerad i minst en klass. Gullan hoppade helt fantastiskt i de stora klasserna, GPn på söndagen var rysligt svår. Bara 3 av 47 starter var felfria, 13 (!) ekipage utgick i första rundan. Gullan hade fyra fel, men fick med sig en placering i alla fall. Hon hoppade återigen helt strålande, så inte mycket att klaga på egentligen.

Att jag var galet snabb att packa ihop och göra klart hästarna inför hemresan hade jag inget för, fick ändå spendera 3 h i kö innan jag kom fram för att lasta på. Eftersom jag var en av de första som anlände på torsdagen så hamnade jag naturligt långt bak i kön att lämna parkeringen, så t ex Marlen som jobbar hos Bertram Allen som hade både omhoppning och prisutdelning (och därmed naturligt borde varit klar att hämta sin lastbil senare än jag..) hamnade ändå före mig i kön för hon kunde smita in längre fram. 

När jag väl kommit iväg hade jag ungefär 8,5 h körning tills jag var framme hos just Bertrams ställe i Tyskland.

Där möttes jag av det här. 🤔 Vad som nog inte framgår på den här bilden är att den här fantastiska bulldogen är i supersize. Mankhöjden är minst i midjehöjd på mig, och då är ju huvudet utöver det gigantiskt. Och jag vet inte vad jag ska säga mer än- FÄRGEN? 😂 Den här fina skapelse står alltså parkerad utanför stalldörren. Love it! 

Hemma i Norrköping var vi igen på tisdagskvällen, och nu har tjejerna välförtjänt semester innan utomhussäsongen drar igång. 

Under tiden har småtjejerna äntligen fått komma ut och lufta sig igen! Vilda och glada har de varit i Linköping och hoppat runt, de fick sällskap av Manne också. Att vara på dagtävling är ju ingen höjdare men just den dagen var faktiskt så mysig. Solen lyste och det var säkert 16-17 grader, under de varmaste timmarna,  hästarna knallade runt utan täcken och alla var glada. 

Jag hade hjälp av vår älskade praktikant Paulin, som är hos oss 2-3 dagar i veckan. Så gullig tjej!

Manne ♥️

Selda solar ☀️

Och hemma på gården är det bara allmänt chill just nu. Det var fantastiskt väder även i måndags, och sen åkte jag hem till Skåne några dagar. Här regnar det, och i Norrköping fick jag höra att det var snö. Kontraster i vardagen.

Hoppas det är sol igen när jag kommer tillbaka! 

 

Hej kompisar, det har gått en vecka sen vi hördes sist och mycket har vi hunnit med. Jag har en liten deadline för min skönhetssömn att hinna till just nu, så det får bli en snabbversion av alla händelser. 

Jag, Gullan & Märta var sist påväg till s'Hertogenbosch i Holland, där vi spenderade helgen. Och här måste vi ta några extra sekunder att hylla Märta, för hon var återigen felfri och placerad i ALLA sina starter. Sicken liten pärla hon är va? 

Hur mycket hon tycker om mig ❤️

Hur mycket hon tycker om morötter ❤️

Hemsk bild, men det enda bevis jag har på att hennes huvud faktiskt vilat på MIN axel. Det kändes som att det gick flera minuter vilket jag ju inte kan bevisa, men som ni ser var det i alla fall tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta upp snapchat och ta fram ett filter. 

Gullis var dubbelnolla och placerad i stora klassen på fredagen, och hoppade inget mer fören GPn i söndags. Där var hon väldigt felfri tills hon slutade lyssna på Malin och kom liiiite  tokigt in i trekombinationen. Det där med att ta saken i egna händer är inte alltid ett så klokt beslut. Det var inte ens en kvällsklass så vi kan inte skylla på den sena timmens förvirring... 🙄

Hennes huvud vilar ganska ofta på min axel så den här bilden är mest ett bevis på att snapchat-filter ibland är det enda rätta. 

Den Bosch var i övrigt en rätt så trevlig tillställning, konstigt när det bara är fredag till söndag dock. Känns tomt utan den där extra dagen. Hade världens bästa boxgrannar- Madde, Zacke & Citti från team Lindelöw, och ingen kan vara missnöjd med att få gå förbi den här lill-sessan varje dag?? 😍 Ropade "heeeeey Barbie" varje gång jag såg henne, vet inte om hon uppskattade det. 

Söndagkväll tog vi vårt pick och pack till familjen Philippaerts, hela 1,5 timmes körning från tävlingsplatsen. Gullan var i chock när jag lastade av henne, har nog aldrig kört henne en så kort sträcka- någonsin. Här har vi njutit av sol, 14-15 plus(!)grader, evighetslånga skogsturer, gräsätande, solariesolande och för egen del en envis förkylning. Som vi samlat ny energi, jag tror det är av såna här anledningar folk åker på weekendresor? Hästarna har varit på en sådan, och jag har mest samlat energi genom att för första gången i mitt vuxna liv faktiskt någorlunda kunnat vilat bort en sjukdom. Bara att gå och ta en liten tupplur efter att man tagit ut hästarna, hur skönt?

Blev avbruten mitt i desserten av något som kan ha rört sig i skogen- var det ett rådjur? En kanin? En björn? Ingen vet. 

Så många bra tillfällen att posa när det är sol ute? 😎

Har hunnit skaffa oss lite fler vänner. 

Räknat tusentals träd, men bara tre med gröna blad på stammarna. (En av de få saker som gjorde att vi alltid hittade hem igen.)

Rockin that hair! 🤘🏽 

Himmelrike 💭♥️

Försökte snacka lite med teammate Harley, men han var som ni ser fullt upptagen med annat. 

Bada och sen sola part 1

Bada och sen sola part 2 (lägg märke till hur den här tvärtemot-pinglan helt struntar i konceptet och ställer sig vid sidan av lamporna istället)

Imorgon lämnar vi paradiset och drar till Paris! 

Med andra ord är det dags att ta på sig lite extra deodorant och dricka mycket vatten, för Paris-svettningarna är faktiskt inte att leka med. Jag ber alla som inte förstår den referensen att prova köra bil/lastbil i centrala Paris och sen återkomma. För att göra saken värre så kan man inte ens lita på någon av sina gpser, det är en alldeles för stor utmaning för dem att ta en 12 m lastbil helskinnat genom Paris, så man får gå på känsla och försöka hitta rätt avfart själv. Det kommer bli så kul, jag ser framemot det här. Tycker mycket om hetsiga situationer och så, jobbar bra under stress. Fortfarande traumatized från förra året, kommer inte ihåg någonting förrän jag var framme vid rondellen vid Triumfbågen där jag nästan körde över en motorcyklist som gav mig fingret. Good times! 

 

Plan A (den enda plan som existerar) är alltså att ta sig till avfarten som är inringad på bilden, hitta rätt ut ur den rondellen och köra raka vägen till ovan nämnda helvetes-rondell vid Triumfbågen, och sedan raka vägen ner på Champs Elysées tills jag ser stallen. Pas de problème! 

Lovar att återkomma efter helgen, OM inte planen går åt helvete. Au revoir! 

Hej på er allihop. 

Idag är den internationella kvinnodagen och jag som stolt feminist rankar den dagen ungefär lika högt som min födelsedag (den måste jag dela med en kille som råkar vara min tvillingbror..). Och jag skulle tro att det är många som slutar läsa nu, för "såna här artiklar, krönikor, debatter är det enda som dykt upp på internet idag", och alla ni som gör det SCREW YOU! 

Det är så många tjejer som håller på med hästsport i Sverige, vilket såklart är toppen! MEN det är också väldigt väldigt många tjejer där ute som jobbar svart, som oförsäkrade, som får alldeles för dåligt betalt, som blir illa behandlade, antagligen fler än vi tror som blir sexuellt trakasserade och/eller utnyttjade av någon på arbetsplatsen, eller som helt enkelt inte får den behandling och respekt som de förtjänar. Vi måste göra något åt det. 

Vi vet allihop att det är dyrt att ha häst, och förstår givetvis att det kan vara svårt att få en verksamhet att gå runt. Men vet ni- JAG BRYR MIG INTE. 

Tjejer - ni ska ha råd att betala er egen mat varje månad. Och jag förstår att det ibland är mycket och det känns som att man jobbar dygnet runt och ändå inte hinner med, MEN ni ska vara lediga minst en dag i veckan. Vill ni inte rida på den där bockande unghästen som man vet att man kommer ramla av - gör inte det. Vågar inte chefen rida på den själv, så behöver inte ni göra det heller. Stå på er och kräv saker, annars är det bara att ta ert pick och pack till ett annat stall - för tro mig det finns betydligt fler jobb än vad det finns jobbare. Ni måste våga ställa krav annars kommer situationerna aldrig förändras. 

Till alla äckliga snuskhumrar som utnyttjar unga tjejer som precis lämnat boet och tryggheten, som bara vill stå på egna ben och lära sig saker. Ni som får dem att tro att det är så man får en karriär i hästvärlden, att det handlar om att ge "något" om man vill ha hjälp eller få rida några fler hästar. Ni som har fruar hemma, kanske till och med barn - ni är så vidriga. Hästbranschen är en tuff bransch att växa upp i som den är, utan att man ska behöva bli flåsad i nacken och utnyttjad av någon man trodde man hade respekt för. 

Till alla er mammor, ni underbara själar som kör land och rike runt, som mockar, som fodrar och som får skäll. Ni måste faktiskt också stå på er lite. Jag har varit på många tävlingar där en fantastisk morsa har kört unge & häst till tävling, kanske till och med tankat fullt och gasat ner i Europa på en två veckors turné (det är inte gratis vill jag tillägga.) Som varje morgon kommer ut och fodrar, mockar, byter vatten osv. Och inte en skymt av ungen fören kl 10. Och sen får de skäll! Mammorna alltså. Nog för att jag peppar unga tjejer att ta för sig och veta vad de förtjänar, men de ska inte bli några bortskämda snorungar för det. Mammor - ni är värda er vikt i guld och det är ni som måste fostra de tjejer som ska klara sig i den riktiga hästbranschen sen, där ni inte kan vara med. En ständigt uppassad sjuosovare som "bara vill rida" klarar inte det, och ni måste lära era tjejer (och killar) att vara självständiga och ta eget ansvar från början. Jag hejar på er!

Så till alla tjejer, kvinnor och damer där ute- inse att ni har ett värde och stå upp för det. 👊🏽

Det var allt jag ville säga. Nu ska jag ta en tupplur innan jag, Märta och Gullan drar vidare på vår lilla roadtrip till Holland. Till alla ni andra tjejer som sitter och kör lastbil i natt- HEJA OSS!!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej mina vänner! Swish sa det och så var vår weekend i Göteborg över. Trots att resan var kort och jobbdagarna relativt lugna (dock långa), så finns det nog inte många som varit tröttare än vad jag var igår. Jag kan ha försovit mig lite och gjorde dessutom inte många knop under resten av dagen. Packade upp och gjorde klart lastbilen, sen gosade jag mest med hästarna. 

Att vara i Göteborg innebär ju inte bara att man ska tävla på hemmaplan, det innebär också att man har massa vänner på samma plats (vilket faktiskt inte händer så ofta), att folk är lite genuint mer intresserade av vems hästar man faktiskt tar hand om, att man pga det också får ställa upp på lite intervjuer och prata om vilka hästar man tar hand om och be dem le lite i kameran (inga problem från deras håll - båda dessa två damer ÄLSKAR kameror och uppmärksamhet) och andra åtaganden som fyller dagarna. Oroa er inte, jag har ändå hunnit med att äta en fantastisk omfattning av kakor och choklad så det går ingen nöd på mig.

Det bästa med Göteborg är att det är fantastiskt organiserat. Vi har så gott om plats, både i stallgångar och med tackboxar, det finns varmvatten i alla spolspiltor och man får hjälp med allt man behöver. I- och urlastning går på 10 min för det är fullt med folk som hjälper till att bära saker. Stor eloge till alla er som hjälper till med allt det där, och som lyssnat på groomarna när de kommit med tips på saker som behövt förbättras genom åren - det har gjort Göteborg till en väldigt behaglig tävling för oss allihop och det är GULD. 🙌🏽

Vi hade en både bra och dålig helg, Märta var en stjärna som alltid och slog till med både en 2:a- och en 5:e-plats i speedklasserna ⭐️ Gullan hoppade egentligen helt fantastiskt i vanlig ordning men fick inte riktigt till det den här helgen, så som det kan vara ibland. Varje gång jag passerade henne igår så stoppade hon huvudet i min famn, så jag tror hon hade lite dåligt samvete. Att komma hem till Indie och prata igenom allting gjorde nog saker lite lättare för nu är hon glad igen. Det är det man har vänner till! 

Jag tror vi tar oss igenom helgen i ett bildspel för annars kommer ni får scrolla er tokiga, så klicka in där och häng med tillbaka till garaget i Götet. 👆🏽 Förhoppningvis lämnar vi boet igen redan nästa vecka, och snart är det ettårsjubileum för mig på Hippson - hur ska vi fira det?? 

Ha det bäst tills vi hörs igen!