Hästskötarbloggen
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Helgen på Friends har bara swishat förbi och jag är tyvärr redan hemma igen. Vi har haft det så mysigt! 

Jag, Gullan & Märta gick upp långt före tuppen och anlände i Stockholm före morgontrafiken i torsdags. Nog för att de är vana vid mina konstiga upptåg, men att gå upp kl 3.30 en torsdagsmorgon hemma i Norrköping är inte riktigt något de ställer upp på med överdriven glädje. Desto gladare blev de efter ankomsten i huvudstaden, för där fanns det en låda med enorma mängder morötter som bara väntade på att bli uppätna. Vi har hängt där en del.. 🙄

Våra grå prinsessor var på hugget redan första tävlingsdagen och hoppade till sig varsin fjärdeplats! Dag två kände de för att springa ännu lite snabbare och fixade varsin tredjeplats istället. Söndag var GP-dag och Gullan hade ett oturligt litet nedslag som höll henne borta från omhoppningen, och Märta som inte ville bryta deras gemensamma pakt fick ju då också lov att riva en bom. (En annan teori är att de inte kunde komma på fler rosettfärger som matchade med deras nya H&M-outfit än de röda och gula som de redan fått, så det fanns helt enkelt inget annat val än att låta bli att få några fler.) Allt som allt har vi med andra ord haft en helt fantastisk helg! Det är så himla roligt att vara på hemmaplan, stämningen är magisk och det är så kul att alla tjoar, supportar och vill lika mycket som jag att det ska gå bra. 

Lite kul är det också att startfältet är så litet, bara 18 stycken i varje klass. Det blir mysigt och med härlig gemenskap, men också emellanåt väldigt stressigt. Vissa stackare hade ju även med sig 1 häst till 7-årsklassen och det var ju så gott som mission impossible. För de som sitter på läktaren ska ju showen pågå i stort sett konstant inne på arenan, men vad som inte syns då är hästskötare som flätar tre hästar innan första hästen ska hoppa, ryttare som lär sig & går flera banor samtidigt och vänner/familj som snällt får ställa upp och hålla en häst medan någon springer och hämtar en annan. 

Och låt oss inte glömma att om man inte springer in i en rushande groom backstage så kommer man garanterat springa in i något annat man inte hade förväntat sig. Det kan vara allt från en kamel till en glittrig shetlandsponny till en av bröderna Philippaerts utklädd till julgran. Det är ju tur att det bara händer en gång om året 😉🎅🏼

 Glad första advent till er alla, och glöm inte kolla in bildspelet för att se alla bilder från helgen. Puss! ❤️


Läst 62590 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
21
2016

23

Hej på er!

Det är måndag igen och vi har spenderat helgen på Strömsholm! Jag skulle vilja dra till med ett "vi kom, vi såg, vi segrade", men det gjorde vi inte. Märta var tvåa i en 1,40 men med tanke på att det dessutom var SM-helg så kan det knappast ses som att vi "segrade" 😉. Tjejerna har varit väldigt duktiga ändå, som de alltid är. Doris & Selda som ju bara är barn har hoppat helt fantastiskt i småklasserna, Gullan har lekt runt i två lite mindre klasser och haft superkul, Indie fick folk att tappa hakan för hon var så duktig, och Märta sprang så fort för sin andraplats att hon tappade en sko på vägen. Skulle klassa det som en bra helg med andra ord. 

Vi hade obeskrivlig tur som fick stå i de permanenta stallarna vid ridhuset och slapp det mesta av leran, även om vi såklart var tvungna att plöja oss igenom den vid några tillfällen. Hästarna var som väntat mer vilda än tama och jag var lerstänkt från topp till tå efter att ha tagit mig till och från besiktningen. Till alla som råkade korsa vägar med mig och vilddjuren- mina djupaste ursäkter för deras beteenden, de är i normala fall extremt städade och väluppfostrade. 🙄

Åter till stallet & leran så saknade vi egentligen bara en sak- en spolspilta. Det är lite dåligt med det på ganska många svenska tävlingar, och det är väldigt tråkigt av flera anledningar.

1. Majoriteten av mina hästar är vita, behöver jag säga mer?

2. Många, precis som jag, har som vana att tvätta hästarnas ben på tävling. Dels för att de blir smutsiga och det ser tråkigt ut, men också för att få bort all sand som fastnar under skydd osv och hotar att ge hästarna skav och andra hudproblem, speciellt om de är klippta. 

Det är därför väldigt tråkigt när det inte finns någonstans att göra detta. Vi gjorde vårt bästa med en hederlig svamp & hink och fick bort leran men ingen kan ju argumentera mot att det blir lite halvdant gjort, och är det något en hästskötare ogillar så är det halvdant. Dagens tips till alla tävlingsarrangörer är alltså att se till att det finns någonstans där det går att spola hästarna, det behöver inte vara fancy- bara en slang med bra tryck(!) och hårt underlag duger finfint. 

Bea försökte liva upp det gråa vädret med två fruktansvärda mössor, som vi endast hade på oss för att fånga dem på bild. Till och med Gullan undrade vad sjutton vi hade fått för oss..

 

Morgonmöte med de två babbeltanterna Daisy & Bea (+ Erik & Märta såklart)

Fick hjärtskärande nog jaga upp Gullis ur sängen, det där med första start kl 8 är inte hennes grej.

... fortfarande inte riktigt vaken 🙄💤

Vår tävlingshelg den här gången avslutades redan på lördagen, vilket också råkade vara min 23:e födelsedag! Kunde knappast ha spenderat den bättre än jag gjorde, med att tömma boxarna och så menar jag. Det är ju varje människas högsta önskan. Skämt åsido, så hade jag en behaglig födelsedag (om man bortser från utmockandet då) och fick massor av kakor & choklad från vänner som uppenbarligen känner mig väl. Spenderade kvällen i soffan med allt mitt värdefulla gods och tittade på The Crown med endast en ballong som sällskap, och det fick ändå ⭐️⭐️⭐️⭐️ av 5 möjliga. 

Ballongen som under hösten gått i arv och nu firat sin 4:e Jonstorp-födelsedag. Imponerande va?

LIVETS KVÄLL ❤️

Med mina numera 23 år fyllda jobbar jag vidare på mitt kaffe-drickande och mitt "ta tag i mig själv"-planerande (innebär inte att jag ska sluta äta socker, det har jag gett upp), vilket går ganska hyfsat såhär 3 dagar senare. Sitter just nu helt mörbultad efter en session med naprapaten som gjorde sitt bästa att banka skiten ur smärtan i min rygg, nacke & axel- just nu är det dock svårt att avgöra om han lyckades.  

Med allt det sagt tänkte jag avsluta med att påminna er allihop om att det är Friends Arena som är the place to be i helgen, och jag hoppas att ni köper biljetter så det står härliga till för det kommer bli så festligt!  Jag, Gullan & Märta kommer dit, och vi är sååå pepp!

SES DÄR 👋🏽😄


Läst 64315 ggr Kommentarer Kommentera

Hej på er! Tiden går sakta men säkert framåt här i novembermörkret, om bara några dagar lämnar vi gården och  jag har äntligen saker att berätta om igen- det blir väl kul? Under tiden som jag försöker hindra den riktiga höstdepressionen att ta över mina känslor helt så har jag faktiskt lite sentimentalitet kvar att bjuda på, för om bara någon vecka är det nämligen 1 års-jubileum för mig som Malins högra hand (jag var nog iförsig den vänstra under en ganska lång tid..). HERREGUD vad tiden har gått fort, tycker ni inte? Jag har suttit i över en timme och gått igenom bilder från året, och jag minns varenda tävling vi varit på under 2016 som att det var förra veckan. Det underligaste är att det faktiskt fanns en tid F.G. (före Gullan), och att det under en knapp månad faktiskt var Tornesch jag försökte ta hand om på ett värdigt sätt.  

Så hoppa på, för nu tar vi en liten (läs: ganska lång) tur down memory lane. 

För ganska exakt 1 år sedan gjorde jag min allra sista tävling med Steffi & hästarna, väldigt känslosamt och jobbigt. Jag gästbloggade på Lisens blogg under den tävlingen, och mitt avskedsinlägg kan ni läsa här

Sa hejdå till mina bruna älsklingar- Extens & Danny, och lämnade fina Grevlunda med tårar i ögonen.

Efter en "upplärningshelg" i Friends tillsammans med Anna (min företrädare), flyttade jag till Norrköping och fick hänga med den här lilla hjälten!

Första turen gick till London med Ponnyn & Tore, och hur mysigt hade inte vi det i vår glittriga hörna. Jag är så exalterad över att snart åka dit igen och att ni får hänga med den här gången, det är stökigt & högljutt och hur härligt som helst.  

Det var tråkigt nog den första & sista tävlingen jag gjorde med Tore, eftersom det strax efter det blev klart att han skulle få bli läromästare och professor till döttrarna i ägarfamiljen, och flyttade hem till Skåne igen efter en lång internationell karriär.

I januari flyttade Gullan in ❤️. Hon roffade snabbt åt sig hjärtan och alla täcken (och min mamma tycker att jag är frusen, hon borde hänga mer med den där donnan 👆🏽). 

Love at first sight som man brukar säga. 

I februari bestämde vi oss för att skippa vintern och tog med oss Gullan, Indie & Mr Grey och åkte till Oliva, Spanien. 

'

Bara några dagar efter att jag kommit hem från vår månadslånga turné åkte jag, Märta & Ponnyn till Borås. 

Under vår weekend i det så kallade kylskåpet (stallet i Borås), säger chefen att hon fått en inbjudan att åka till Paris veckan därpå. Man säger givetvis inte nej till det, så jag åkte hem, packade om lastbilen och förberedde mig mentalt för att köra lastbil i centrala Paris. "Paris-svettningarna" är ett riktigt uttryck mina vänner, och den som inte tror mig kan ju ta sin 12 m långa lastbil och ge sig ut i rondellen vid Triumfbågen. 

Jag älskade den tävlingen, skulle nog kunna påstå att det är en av mina favorittävlingar! Gullan var placerad i GP och även Corporal hade en fantastisk helg.⭐️ Jag hoppas verkligen att vi får åka dit igen. Från och med den tävlingen fick ni följa med mig på den här bloggen, så om ni inte var med från början så föreslår jag att ni hoppar tillbaka i arkivet och tar er en titt, för till och med jag blir avundsjuk på mig själv när jag gör det. 😇

Väl hemma fick jag några timmars sömn i min egen säng innan jag & min favoritkille gasade till Göteborg i den lilla lastbilen!

Han tog sin uppgift som stallets enda representant på största allvar och vann en klass. 

Göteborg avslutade vår inomhussäsong och vi tog med oss hela stallet till Lanaken. 

Efter några månader av ett (roligt!) nonstop-flängande runt Europa tillbringade vi sedan några veckor på hemmaplan innan jag & super-trion drog ut på en riktig turné. 

Första stoppet var i Le Touquet, FRA.

Alla nöjda & glada under ett kortare stopp i ett stall i Calais innan vi tog båten över till älskade England och Windsor Castle!

Vemodigt lämnade vi sedan britterna och utnyttjade gästfriheten hos familjen Mordasini som väldigt generöst lät oss stanna där en vecka, njuta av utsikten och ladda batterierna igen. 

Med viss nervositet tog vi oss sedan över & igenom bergen mellan Frankrike & Italien,  och med hjälp av tydliga vägbeskrivningar (och en hel del tur) hittade vi rätt även i kaoset som är Rom där det var dags för den första omgången av Nations Cup. Min allra första, och Gullans första i de Svenska färgerna. 

Världens bästa G var dubbelnolla, och ingen har väl någonsin varit gladare och stoltare än vad jag & Malin var just då. 

Med stolthet & solsken i ryggen åkte vi vidare till St Gallen och mötte regnet ungefär 1 km efter att vi passerat den Schweiziska gränsen. Tur att det där landet är så nedrans vackert. 

Väl hemma igen var det tre riktigt glada kusar som fick komma ut i hagen igen! ☀️

Next stop- Rotterdam! Gullan gjorde återigen en fantastisk insats i laget med 1+0 i slutresultat, vilket gjorde att den annars rätt så blöta holländska helgen var glad ändå. I samma veva tog vi dock ett rätt så sorgligt avsked av Mr Grey, och lastbilen kändes väldigt mycket tommare utan hans fluffiga man på resan hem.

Ponnyn & Gullan tog supertrio-uppbrottet som ett tecken på att de nu behövde vara starkare än någonsin och tog sin relation till en annan nivå innan vi åkte till Falsterbo.  

Sista nationshoppningen innan OS och vår vita pärla var givetvis en stjärna att lita på- tills hon ramlade. Hon höll nästan ihop showen ändå, men när chocken slog till ramlade också en bom. Alla hjärtan satt högt i halsgroparna givetvis, men hon är minsann tuffare än somliga tror och klarade sig utan en skråma. 

Och återigen- han kanske inte var stallets förstahäst, men han var aldrig en besvikelse. Vad vi inte visste då var att det var hans sista tävling med oss, vilket kanske var tur för annars hade jag väl gråtit sönder det där ärevarvet. 

Vi tog en väldigt kort tur till Varberg och var såhär glada innan  chefen stukade foten och vi fick åka hem igen. 

Och sen då, årets STORA händelse- Olympiska spelen i Rio. Gullis & jag tog ett lite vemodigt avsked på flygplatsen i Liége, innan vi på olika sätt tog oss över havet till Brasilien. 

Vilket äventyr det var, det har faktiskt tagit ett tag att smälta det. När jag var där kändes det lite som vilken tävling som helst, men nu börjar det sjunka in att jag verkligen har varit på ett OS och att det kanske kommer ha varit den enda gången i mitt liv jag fått vara med om det. 

Med 2/3 av supertrion borta blev det dags för småtjejerna att växa upp, och efter några veckors återhämtning efter Rio tog G och jag med dem på en liten roadtrip till Paris och Barcelona. Girls only! 👭

Efter det har Queen G haft semester och vi andra har som bekant varit i Elmia, men mycket mer än så har vi inte ställt till med. Nästa vecka åker vi till Strömsholm, och sedan vidare till Friends- platsen där det en gång började. 

Vilket år det har varit! Jag är en helt annan människa än vad jag var för 12 månader sedan. Nu börjar vi om och jag får besöka några av de här magiska platserna igen, får se nya platser för första gången, och har samtidigt turen att få umgås med både tvåbenta & fyrbenta individer som betyder så mycket för mig. Det finns många stunder som jag tar ett steg tillbaka och funderar på om det här livet verkligen är värt allt man får uppoffra, och hur trött jag än är eller hur mycket jag vill mer och känner att jag saknar saker i mitt liv, så kommer jag ändå alltid fram till samma sak.

Just nu är det här värt allt. 

(Till alla er som tog er till slutet på det här extremt långa inlägget- tack för att ni läser & supportar! Jag uppskattar det mer än ni tror. ❤️)

 


Läst 65615 ggr Kommentarer Kommentera
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er, hoppas alla har haft en bra helg. Jag spenderade min i Jönköping med mina småtjejer. Gullan har haft semester och fick inte följa med, hon var lagom förvirrad och jag skulle nog säga besviken när jag klippte och badade alla andra och "GLÖMDE" henne. Hon har en blick som hon ger när hon vill ha uppmärksamhet men är för väluppfostrad för att låta eller vara irriterande, så helt plötsligt när man vänder sig om så står hon och stirrar på en. Alla som har upplevt den blicken vet att den är väldigt svår att motstå. Det är på grund av den oförskämt glada blicken som hon är så bortskämd. 

Åter till ämnet så var det en helg på Elmia planerad, ryktena som spred sig som löpeld i våra sadelklubbs-grupper på sociala medier var att uppstallningen skulle vara på gräs (!!!) sista helgen i oktober, så givetvis var vi alla lite förbannade innan vi ens åkt dit och muttrade saker som "var är det för j*vla påhitt" och "det är ju inga amatörer som planerat det här men det skulle man ju kunna tro". Jag packade därmed spån från golv till tak i lastbilen- bokstavligen talat. Låt mig tillägga att de var regnblöta (ni vet när det är flera liter vatten i de små fickorna på sidorna av balarna?) och alla som har lyft en blöt spånbal högre än vad man egentligen når, vet att det är fruktansvärt jobbigt. När vi väl kommit fram fick vi den trevliga överraskningen att uppstallningen var på grus (läs: knytnävsstora stenar), så det var inte blött! Fantastiska nyheter som vi påminde oss om varje gång vi blev halta av de stora stenarna som vi vrickade fötterna på och som på mystiskt vis kom uppkrypande genom spånet och hotade våra känsliga små prinsar & prinsessor med hovbölder och andra hemskheter. Inte ens den tuffaste groomen kunde dra till med "som man bäddar får man ligga" när någon mindre smart hästkrake grävde i boxen, om vi säger så. Men allt har väl sina för- och nackdelar. För att dra ett annat exempel så var det alldeles för långt till vattnet, MEN vattentrycket var exceptionellt. Och även om underlaget på den angivna longeringsplatsen var katastrofalt (långsam trav var snabbaste lämpliga gångart om man inte ville dråsa omkull, vilket jag dagligen såg spår av att hästar hade gjort) så var det i alla fall i ett tält och skyddade oss från isvindarna som blåste utanför. 

Tävlingsbiten av denna tävling var väldigt bra! Det var välorganiserat, de höll utsatta tider, hade fantastiskt fina rosetter, bra underlag på framhoppning och allting flöt på väldigt bra. Väldigt roligt! Det absolut roligaste var ju dock att ALLA mina fina tjejkompisar var där (utom Madde, men någon från det svenska lägret behövde ju vara i Lyon), och jag lovar att det finns inga finare vänner än dem. Vi ses väl ungefär två gånger om året, men vi har så roligt. Något mer som är roligt när man är i Sverige är ju alla härliga hästägare som kommer och tittar på sina ögonstenar, och skämmer bort dem med äpplen och godisar. Det uppskattas! Resten av vår Elmia-helg får ni veta mer om i bildspelet ovan för nu håller min dator på att somna in och tjatar snart om att jag måste ansluta en strömkälla. Jag är ledig och sitter i vanlig ordning på Espresso House, med glasögon på och låtsas som att jag gör något väldigt sofistikerat, som att skriva en uppsats i juridik eller något. På återseende! Puss ❤️


Läst 62995 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
11
2016

Det är verkligen höst här hemma nu och den börjar tyvärr övergå från "gula löv på träden och kyliga morgnar"-höst till "kala träd, pissregn & snålblåst"-höst. Jag kan dock inte hjälpa att jag tycker det är rysligt mysigt att gosa in hästarna i sina täcken, höra regnet mot fönstret och veta att jag inte behöver gå utanför dörren, och dessutom får man äntligen plocka fram sina stickade tröjor som allt hö och spån fastnar i. Det är väl lycka det? Och när man är ledig har man ÄNTLIGEN en fullgodad ursäkt att bara sitta i sin soffa med tända ljus och kolla på netflix hela dagen. Nämnde jag att jag gillar hösten?  För det gör jag. (Jag utelämnar med flit all lera och att hästarna sätter ny päls med ett hårresande tempo.)

Med några lugna veckor hemma har vi passat på att ha monsieur tandläkare på besök. En eftermiddag tog det att gå igenom alla hästarna och skriva franska förkortningar på whiteboardtavlan,  innan vi till sist vinkade av honom för den här gången. Småkidsen som inte har tillräckligt mycket livserfarenhet för att på riktigt förstå vad som skulle ske var mer eller mindre skeptiska till den mystiska mannen i blå rock och hans ännu mer mystiska maskiner. Men är man en gentleman så är man, så när det väl kom till kritan var det ett givet A+ i uppförande. 👼🏼⭐️

Det finns väldigt få tillfällen när jag inte ens gnäller lite över att det står mitt namn bakom någon av hästarnas på tavlan, men när det står bakom Gullans säger jag inte ett knyst. Hon är bäst. Hon skulle aldrig slänga av mig, hon tycker om mig. Så det var med glädje jag stretchade ut jeansen den där soliga dagen och tog mig en joggingtur på min lilla enhörning. (Hade träningsvärk i två dagar efteråt.)

Jag vet inte om jag sagt det förut, men det bästa med att vara hemma (förutom alla frekventa biobesök) är att få hänga med alla små hästar som oftast är kvar här hemma. Vi har det så mysigt. ❤️

Det där måste förövrigt ha varit den sista lunchen vi satt ute på ett bra tag. En bild att titta på och se framemot om en månad när vi sakta men säkert fryser ihjäl.  🙄⛄️

Det var allt för den här gången, over and out amigos 👋🏽


Läst 62317 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
04
2016

Hej mina vänner, FÖRLÅT för att det dröjt så länge sedan jag sist klottrade ihop ett inlägg här på bloggen, saker och ting har helt enkelt kommit i vägen (bl a en liten trip över kontinenten..). Sist jag skrev här var det fortfarande sommar och jag & tjejerna var på väg söderut på en liten weekend i Paris. Lugn och fina nu för det är inte direkt Grand Palais vi pratar om, utan en 2* tävling i Jardy som en liten uppvärmning inför Barcelona. Varma var vi dock inte eftersom både värmen och varmvattenberedaren bestämde sig för att inte fungera denna helg, som dessutom var den första kalla den här hösten. Chefen skulle lämpligtvis bo med mig i lastbilen och jag fick glatt säga "hej & välkommen, om du vill duscha så är det kallt- bara så du vet."  Jag tyckte ändå att det var en helt ok tävling, inget speciellt men hästarna var väldigt duktiga och plockade lite pris, Gullan avslutade med att vara 2a i GP. 

Tjejerna redo för roadtrip!

Gullan hade  bästa platsen att gömma sig och låtsas som hon varken såg eller hörde småtjejernas upptåg på vägen. 

När man haft nattskift på lastbilen 💤

Märta nybadad och gräsletande ☀️

Fick oväntat besök.

De här hästarna kunde helt enkelt inte leva utan varandra. (Fantastisk kvalitet på de franska boxarna...)

Att få hänga med Indie är riktig lycka❤️

Sisters from different misters (& mothers..)! BFF ❤️

Gullan spanar in konkurrenterna inför omhoppningen i GP.

Prisutdelning. 🏆

Ponnyklubbsrosetter, det här den från GP. Har ingen bild på Märtas från en av de vanliga klasserna, men den var betydligt mesigare (ja det är möjligt!)

Söndagkväll/-natt korsade vi Frankrike och åkte österut till Viry, där Charlotte Mordasini som bekant bor. Den lilla "djungelbron" man måste ta sig över på väg till gården var extremt o-kul att trycka sig igenom när det var mörkt kan jag tala om, men värt det när vi kom fram och tjejerna kunde komma in i ordentliga boxar och äta, dricka och vila. Tidigt tisdag morgon vinkade vi av lilla Märta som fick stanna hos Charlotte när vi andra åkte vidare till Barcelona. Hon har aldrig varit så förvirrad, men det har varit toppen för henne, hon är betydligt mer ödmjuk nu när hon vet att vi mycket väl kan få för oss att dumpa henne någonstans haha. Skämt och sido blev hon väl omhändertagen under tiden vi var borta, men hon blev väldigt glad när vi kom tillbaka och hämtade henne på vägen hem. 

Till Barcelona samåkte jag med Chris så vi turades om att köra, vi hade ett litet släp på bakom lastbilen och jag hade blivit förvarnad om att den lilla plätten man lastar av på inte är ett dugg lastbilsvänlig och därmed ännu mindre lastbil+släp-vänlig, så jag satte C på den uppgiften och tittade glatt på från passagerarplats. Tävlingen i Barcelona är på en Poloklubb, mitt inne i stadssmeten.

Kul liten grind man ska igenom, och sen rakt uppför en backe. 

Ingen kan väl ha missat att Sveriges laginsats i Spanien var katastrofal så det behöver jag väl knappast nämna närmre? Andrahästarna har gjort ett bättre jobb, vår lill-stjärna Indie har blivit stor och hoppade två felfria rundor- på sin första 5* tävling! Så stolt över henne, Gullan kommer få hålla hårt i sin tron så småningom. 

Bästa Mammu Mu ❣️

Vill ni veta det absolut bästa med hela Barcelona-resan? Att jag fick hänga hela 5 dagar med underbara vänner. Vi har haft så himla roligt, spelade ingen roll att vi nästan kom sist i hela kalaset, vi hade så härlig känsla i laget och skrattade bort allt som gick fel. Vi gick över hela staden (kändes så) och letade efter Starbucks. Vi tacklade det värsta åskovädret jag någonsin skådat, skrattade och gjorde roliga små filmer som antagligen bara vi tyckte var roliga. Vi har supportat varandra, varit glada för varandra. Pratat om framtiden och levt i nuet samtidigt. Vet ni hur mycket det gör en helg som den att verkligen vara ett lag? Det är verkligen fantastiskt roligt. Nu är Sverige-pikéerna undanstoppade till nästa år, och jag kommer antagligen inte se två av mina kära lagkompisar på ett bra tag. Men vi lever på minnen och snapchat!

Eftersom jag gästade Hippsons instagram hela helgen så har jag massor av bilder att bjuda på. Om ni mot all förmodan har instagram och ändå har missat hela den här händelserika helgen så föreslår jag att ni genast tar upp er telefon och letar upp Hippson där så att ni inte missar något i framtiden. Och för er som inte har denna fantastiska app- här kommer alla bilder igen för er skull. Enjoy!

Solig morgon i 🇪🇸.

I mörka stallar får man till teamwork på riktigt om man vill få något gjort.

Mysiga morgnar i sanden ☀️

Fick ett fruktansvärt roligt meddelande från team vet Johan 😂

Vet-check! ✔️

Livet med jättegulliga skimlar.

Ebba & Paris ❤️

Ebbas present till Paris tidigare den dagen. 

Warm-up under strålkastare.

Malou dressed for success när regnet kom. 

Bästa sällskapet! 

Bästa chokladen, importerad från England. Kakorna är från Frankrike. Det gäller att utnyttja sina kontakter. 

Charlotte påväg till banan 💪🏽

Hängde i skuggan och väntar på ryttaren 😎

Mallan, alltid med filmkameran redo!

Helgens svenska hjälte var ju ändå Clarimo. "The swedish lion" enligt en steward. 🦁

De enda som faktiskt lyckades fullt ut var Hallon, Malou och Ed som vann en klass! 🚀🏆

Och det var det! 2500 km och tre nätters körande senare var vi äntligen påväg över bron igen. Bästa känslan! 👋🏽🇸🇪

Nu väntar några veckor på hemmaplan, jag vet inte riktigt vart vi ska härnäst så det får bli en överraskning. Jag ska försöka att inte vara borta så länge ifrån bloggen den här gången 😉 Puss & kram på er 


Läst 66506 ggr Kommentarer Kommentera

Hej mina vänner! Det har blivit september, jag är tillbaka från semestern – fräsch och utvilad. Slog fel kod på tankkortet till lastbilen idag, TRE gånger. Hade tankat från jättetomt till jättefullt, så det var kul. Hade skämtat lite med killen inne på macken och sagt att  "jaa det är ju tur man inte ska betala själv" och återvände 5 minuter senare med ett "verkar visst som att jag får betala själv ändå.. hehe".  Jag knixade i alla fall mig ut från denna citymack utan att ta sönder något, för DET hade ju varit pinsamt. 


På besiktning, därifrån klarade vi oss utan några bekymmer. 
  
Livet efter Rio är annars väldigt avslappnat, jag försöker hänga lite mer med de andra hästarna och inte bara Gullan – vilket jag tycker går relativt bra faktiskt. Jag har till och med pussat på alla 4-åringarna och de är rätt söta! De ska tävla i helgen så idag har de fått frisera sig lite, kändes lite som att göra dem fina inför första dagen i skolan. (De har tävlat förr, men det är alltid så mysigt att skicka iväg småbarnen på äventyr.)
  
Vi andra som inte ska delta i detta spektakel ska nog ta oss en liten tur till Sundbyholm med de större barnen och hoppa lite högre hinder. Nästa vecka ger vi oss iväg söderut för vad jag hoppas ska bli vår sista etapp på utomhussäsongen, jag älskar hösten och det ska bli kul att hoppa inne igen. (Påminn mig om det sen när jag börjar frysa ihjäl – extrema väderförhållanden åt alla håll fungerar dåligt för mig.) 


Tjejen vars sommarlov aldrig tar slut. Hela världen är en enda stor lekstuga. 
 
Och apropå både höst och skola så har jag ett ämne jag skulle vilja ta upp! Med skolstarterna runt om i landet har även det fenomen vi kallar praktisk livserfarenhet inletts, och årets skörd av praktikanter börjar knacka på stallportarna. Jag, som faktiskt är yngre än vad folk verkar tro (vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt), minns hur det var att vara praktikant, jag gör verkligen det. Men jag vet också hur det är att vara handledare åt praktikanter, både kort- och långvariga, bra och dåliga. Nu vill jag inte att vi ska dra alla över en kam MEN vad jag har kommit fram till är ungefär det här. 
  
Först och främst har praktikanter har en tendens att dyka upp med alldeles för stort ego och alldeles för höga förväntningar, det är aldrig en bra kombination. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån, hur mycket du kan eller inte kan – dina första uppgifter på en praktikplats kommer innebära NOLL ansvar.

– Det spelar ingen roll hur mycket hingstvana du säger att du har, du kommer ändå inte få leda en hingst förrän du har bevisat att du är kapabel nog att hantera de situationer som kan uppstå.

– Det spelar inte heller någon roll hur många ben du har lindat i dina dagar, för innan du kan garantera och svära på ditt liv att hästens ben kommer vara i perfekt skick när den vaknar imorgon bitti, så kommer du inte få linda de benen den kvällen.
  
En praktikant måste förtjäna sitt ansvar, därför att om det väl kommer till kritan så är ansvaret och problemet handledarens. Sen kanske du tycker att din handledare tjatar om småsaker eller att denna person dubbelkollar allt du gör och du kanske eventuellt ser det som ett tecken på att denna person tycker du är dålig – Nej! Det är ett tecken på att du har blivit betrodd att göra något som innebär ett större ansvar än 0 på skalan och att din handledare vill vara säker på att du lever upp till det. 
De som tycks tro att detta ansvar fördelas hej vilt och lättvindigt har en tendens att bli besvikna. Tilltro och respekt måste förtjänas. 
  
Ett annat problem som dyker upp då och då är "jag får inte göra något kul". SUCK! 
Om vi nu ska anta att du redan har passerat ansvarsproblemet och är fullständigt pålitlig, vad förväntas du göra då? Svar: Samma sak som den ordinarie personalen.
  
När du inte är på praktik, vem tror du gör alla de saker som du får i uppgift att göra? Svar: Den ordinarie personalen.
  
Och när du går hem klockan 17 för att dina skoltimmar sätter stopp för längre arbetsdagar, vem tror du är kvar och gör klart allting som är kvar? Svar: Den ordinarie personalen. 
  
Praktisk livserfarenhet – kort och gott att du ska få en chans att känna på hur det är att arbeta med ett visst yrke, och jag är ledsen om du tror att hästskötarlivet är en dans på rosor och att man får tillbringa timmar med att klappa på fölungar och trimma OS-hästar, för det är det inte. Alla hästskötare skurar boxväggar och gör rent avlopp i spolspiltan, så om du vill lära dig och prova på hur det är att arbeta som hästskötare är det exakt det du ska förvänta dig att få göra. Och nej, det är antagligen INTE det du kommer att få göra därför att de flesta skäms över att be sin praktikant om sådana saker. I 99 % av fallen så ger en handledare bort sin egen "roligare" uppgift till praktikanten i hopp om att denna ska trivas och tycka att det är roligt. Tänk på det nästa gång du inte tycker att det är tillräckligt kul. 
  
Det här var inte menat som ett påhopp till praktikanter, utan mer som en påminnelse att fundera på innan man ger sig in i det. Att vara praktikant är fruktansvärt lärorikt och fullt av upplevelser och nya erfarenheter OM man spelar sina kort rätt. Var glad, var i tid, se dig omkring, lär dig rutinerna, fråga mycket och uppskatta saker som du får vara med om. Tro mig, det är också det bästa sättet att bli omtyckt på din praktikplats. 


  
Sådärja, nu var den lektionen över och i fortsättningen ska jag återgå till att endast prata om roliga & flummiga saker. Taking my resting bitchface off helt enkelt. På återseende & godnatt!


Läst 78954 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
30
2016
Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Okej, nu mina vänner är det dags för det ni alla väntat tålmodigt på i snart en månad. Jag är inte helt säker på att det är ok, så ni får bläddra och memorera fort ifall att jag måste ta bort det. Vi ska nu dyka allra längst ner i min skattkista, där det bästa och mest värdefulla ligger, dvs mitt telefonminne.

För nu har det blivit dags att presentera alla mina bilder från Rio, behind the scenes. Klicka på bildspelet & enjoy! 


Läst 84266 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
29
2016

Att det kan vara fruktansvärt hjärtskärande att säga hej då till en häst vet alla som någonsin älskat en. Tänk dig då att det är en häst som du spenderat större delen av dygnets alla timmar med i över ett halvår. Och att det är en häst som är så gullig att du knappt kan kolla på den utan att le som ett fån och få glittrande ögon. Och att den alltid alltid alltid är en stjärna och du dagligen går och är så stolt så du nästan spricker. Ni vet en sån häst? Att säga hej då till en sån häst är som att säga hej då till en del av sig själv. 

I samma veva som vi åkte till Rio fick jag säga ett sådant hejdå till min allra bästa fyrbenta vän, Ponnyn. Även om det är ett tag sedan kan jag inte hjälpa att känna att vi måste ha ett riktigt farväl-inlägg fyllt av bara massa (och då menar jag massa!) bilder på honom, det förtjänar han väl? Även om han drev mig till vansinne from time to time när han vände upp och ner på hela sin box när det skulle fodras, när han envist skulle bajsa på gången på vägen in när han nyss gått en timme i skrittmaskinen, och när han retade gallfeber på de andra hästarna på lastbilen med sitt ständiga tjat under väggarna, så saknar jag honom varje dag. Så här kommer ett helt inlägg dedikerat till min bästa buddy! 

Vår första tävling tillsammans! I London i december. 🎁

Firade nyårsafton ihop 🎉

Vardagsstunder ❣️

Firade påsk bara han & jag i Göteborg 🐥

Den där gången då han provade ha flätor (han rev så de blev bortröstade)

 

Hittar på hyss 🙈

Provar olika huvudbonader. En skönhet klär i allt!

Vår allra sista selfie 🤓

Tack lilla gubben för alla roliga minnen du har gett mig, dags för dig att irritera någon annan nu- och gör det ordentligt. Puss!


Läst 86418 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
28
2016

WE'RE BACK! I Sverige, i Norrköping, på Jonstorp och ni anar inte hur skönt det är. Vilket äventyr det har varit men aldrig har jag varit gladare över att komma hem. Att kunna gå utanför gården utan militäreskort, att kunna spola ner toalettpappret i toan, att kunna betala med ett Mastercard och att kunna ta på sig sina jeans igen. Det är en speciell känsla det där med att springa runt i träningsbyxor i stallet – oavsett hur snygga de är. Den enda trösten är ju att ALLA har på sig mjukisbyxor, det är väl det som gör det så speciellt med ett OS. 

Det har varit okristligt varmt, runt 35 grader (någon dag närmare 38) och alla som känner mig vet att jag inte fungerar särskilt väl i den sortens hetta, jag är mer av en vår/höst-tjej. Glad att jag överlevde och ännu gladare att Gullan gjorde det. Det måste dock erkännas att hästarna större delen av tiden hade det fantastiskt, trots att det var så varmt var det alltid svalt i boxarna! De har verkligen byggt stallen för hästarnas välbefinnande. Sen gick det ju inte att undgå den gassande solen och bastun uppe vid banan. 

Vi ska också skatta oss väldigt lyckliga som genom hela mästerskapet hade ett helt friskt hopplag, det var ganska många kolikhästar och hästar som på ett eller annat sätt skadade sig och inte kunde starta. Värt att notera är att både Frankrike & Tyskland tog lagmedalj med sina reserver i laget, ett bevis på vilka starka nationer de är. Och åh, vad mycket fina hästar det finns! Man blir lite "WOW!" när man går runt och inser att det inte finns en enda plats i just den sekunden där det finns mer talang, att this is it, det här är det bästa som finns. Det spelar ingen roll hur bra en häst hoppar i en 5* GP, banorna på ett OS är byggda för att slå ut majoriteten av världens bästa ekipage. All respekt till Peder & Allan som var det enda paret som hoppade sex rundor och inte rev en enda bom. Det är stort, så stort. Fanns ingen annan som var mer värd den där medaljen! 

Jag är så stolt över Gullan, hon har hoppat med så stort hjärta i alla rundor – som hon alltid gör, och resultatmässigt var det kanske inte vad någon hade förväntat sig, men jag tycker det låter värre än vad det var. Alla hennes rundor hade lika gärna kunnat vara felfria. Och alla ni som tror er veta bäst efter att ha studerat resultatlistan och bara seglar dit vinden tar er – vänta ni bara, hon kommer putta omkull hela er båt. 

Foto: Tomas Holcbecher


Läst 85946 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: « första « föregående 1 2 3 4 5 

Hästskötarbloggen

Madelen jobbar som hästskötare åt Douglas Lindelöw. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.