Lovisa Munter - I mitt tävlingsskåp

Hej! Fick en fråga på Instagram om jag kunde skriva några inlägg om vad vi använder för utrustning och produkter och... Det är ganska många saker så jag tänker att det får bli ett gäng inlägg i ämnet i stället för bara ett. Idag kör vi tävlingsskåpet, men först några rader om vad jag haft för mig sen sist; inte jättemycket, vi är inne i en ganska lugn period innan Europa-säsongen drar igång på allvar. För två veckor sedan var vi i belgiska Sentower Park med tre hästar. Emmylou var med och gick lite lägre klasser bara för att få ha kul och inte behöva ha någon press på sig. Vårt nya sto "Cassie" som Bertram tagit över från Harry gjorde tävlingsdebut för oss och avslutade helgen med en vinst i 140 medan Caprisco slog till och vann GP:n vilket så klart var jättekul!

Annars har det varit ganska lugnt, första maj hade killarna sin årliga Aloga Auction på Sentower där de sålde 18 unghästar för över 65 miljoner(!!!) Qinn, 7-åringen som vi hade med i Florida, blev kvällens dyraste häst när han klubbades för drygt 11 miljoner kronor. En fantastisk kväll på alla sätt, vi är många som jobbat under många månader för den här enda kvällen och det hade inte kunnat gå mycket bättre! Nu är allt över och auktionshästarna ska vidare till sina nya hem, och vi kan äntligen börja fokusera på tävlingarna igen. Nästa vecka åker vi till Windsor och därefter till Hamburg, men nu över till vad det här inlägget skulle handla om...

På översta hyllan har jag alla olika skötselprodukter, en del av dem finns redan i min groomingkorg men jag har i så fall nästan alltid en back up i skåpet. I den röda CWD-väskan är alla skoputssaker och i den grå korgen hovtejp, silvertejp, gummiband, kam och hårklämmor för flätning, nummerlappar och en liten bok där jag skriver ner all utrustning vi använder vid varje tävling samt vad hästarna gör varje dag under tävlingarna. En del hästar har sitt system som funkar och då är det enkelt att ha det i huvudet men en del hästar varierar vi upplägg och utrustning för ganska mycket och då kan det vara bra att kunna gå tillbaka och se vad som funkat och inte.

Längre bak på hyllan har vi då alltså en salig röra av groomingprodukter. Pälsglans, flugspray, shampoo, solskyddsfaktor (för mig och mitt fruktansvärda pigment, hehe...), läderolja, SSD-kräm (finns bara att köpa i USA men guld för alla former av hudirritation), olika hovfetter och strålrötespray, olika sorters dessinfektionsshampoon och -krämer, kylande liniment, Helosan, babypuder, skimmelspray och säkert några fler saker jag glömt. Och så hästgodis, förstås!

Min översta låda kan sägas vara något slags ordnat kaos med allt annat man kan tänkas behöva på en tävling. I den beige påsen har jag små utrustningsdelar; öronproppar, blinkers, sporrskydd, bettgummiringar, fästen för kedjor etc. I mittenkorgen håltång, häftapparat, lite olika boosters som vi ibland ger hästarna under tävling, putssvamp och några mindre krokar. I den främre korgen en saling blandning av pennor, termometrar, godis för hästar, ryttare och hästskötare, kapsylöppnare, lim och en massa andra småsaker. På sidorna laddare till massagetäcke och andningsmask, buntband, nosludd och nose strips.

Andra lådan är betydligt simplare. Här har jag bara handdukar och träningsbenskydd samt en extra tvättsvamp som inte fick plats i de övre facken. Alla våra hästar rids på marken med vanliga strykkappor och Emmylou har sina egna med ludd eftersom hon har lite extra känsliga ben.

I lådan längst ner har jag alla benskydd. Bertram är sponsrad av Veredus så det är det vi använder, vilket jag är väldigt glad över då jag personligen inte tycker att det finns några andra skydd på marknaden som ens är i närheten lika bra när det kommer till passform och kvalitet. Även när jag red själv använde jag bara Veredus, de är helt enkelt i en egen liga! Vi har såpass mycket skydd att jag har en separat korg i lastbilen med de som vi inte använder så ofta, jag skulle säga att vi har 25 par bakskydd som vi varierar mellan och alla får så klart inte plats i skåpet.

Bredvid lådorna har vi en utdragbar sektion för träns och förbyglar med totalt åtta hängare, men jag tror aldrig att vi bara haft åtta träns med oss så det brukar se betydligt stökigare ut än på bilden ovan, haha. Längst inne har jag en ring där jag har alla lösa bett med tyglar på eftersom Bertram (tyvärr för mig) älskar sina specialtyglar som i princip är helt omöjliga att få på och av. Några av hästarna har sina egna tävlingsträns men för alla yngre och nyare hästar varierar vi en hel del. 

Till sist har vi den vänstra halvan av skåpet som i första hand är till för sadlar. Har i princip aldrig med mig mer än två sadlar men det blir ändå ganska trångt. Här har jag även sadelgjordar (vi använder nylongjordar vid träning och lädergjordar vid hoppning), longeringssaker (repgrimma, longeringsrep och longerlina), en låda med extra bett, kyllera, hovpackning, liniment, arnika, Bertrams stövlar, luvor, extra grimma, sporrar, extra tränstillbehör (kedjor, sidostycken, nosgrimmor, martingaldelar, deltan osv), uppbindningsgrimskaft samt en enorm krok med olika stallgrejer så som karbinhakar och andra fästningsanordningar. I den blå väskan har jag ännu mer groomingprodukter så som vetrap, papper för kyllera, blöjor, bomullslindor, gasbinda, plasthandskar. Slutligen i det smala facket bredvid har jag tävlingskavajer, dressyrspö och nya stigläder samt (ännu fler...) tyglar.

Sådär, det var mitt tävlingsskåp! Har så oändligt mycket mer saker än det här, förstås, men det får ni se i kommande inlägg!


Läst 23252 ggr



Fler inlägg

Äntligen hemma från Prag. Eller äntligen, tävlingen i den tjeckiska huvudstaden bjöd även i år på magi. Får ni någon gång chansen att åka dit och uppleva tävlingarna där - åk! Det är en av mina absoluta favorittävlingar med atmosfär som bara de svenska tävlingarna (jag må vara partisk här, men ingenting slår atmosfären i Göteborg) rår på. Jag hade bara Buddy med mig både i fjol och i år så jag har haft ynnesten att kunna se någon stor klass från läktaren båda åren, vilket jag normalt sett aldrig har tid med. Stämningen är otrolig! Jublet när det tjeckiska laget Prague Lions tog sig vidare till söndagens lagfinal ger mig fortfarande gåshud.

För vår del var veckan minst sagt en berg-och-dalbana. Buddy har inte tävlat inomhus sen Prag förra året(!) och det räcker med att titta på honom, hur stor han är och hur han galopperar, för att fatta att den här hästen inte är skapt för trånga inomhusarenor. Första dagen hoppade vi en uppvärmningsklass där han var spänd, men hoppade bra. Andra dagen var det dags för lagklass och tja... Det var ingen succé. Han var spänd redan inne på framhoppningen och väl inne på banan föll tre bommar. Övriga lagmedlemmar hade liknande resultat och laget lyckades inte ta sig vidare till semifinal. Inte för att vi hade räknat med det heller, hela säsongen har varit lite stolpe ut för oss.

Bertram valde att rida honom i en av kringklasserna på fredagen för att låta honom få ta sig runt arenan i lugn och ro en gång till innan grand prix:en. En bom ner och åtta tidsfel, en riktig skolrunda. 

Hade absolut inga högt ställda förväntningar inför lördagens GP eftersom han varit lite sisådär under veckan, hoppades mest att de skulle göra en okej runda. Men så ska man aldrig räkna bort Buddy när det verkligen gäller... Han var som en ny häst redan på framhoppningen, scopet vi saknat både i Riyadh och under lagklassen var plötsligt tillbaka och han såg ut som sig själv igen. En snöplig ryttarmiss till sista hindret ledde till att sista bommen föll men vi var alla otroligt nöjda. I andra rundan stannade alla bommar kvar i skållorna och de gick upp i ledning! Att vi sedan precis missade podiet efter att Julien, Henrik och Max var snabbare gör helt ärligt inte så mycket. Hade de inte haft den lilla, lilla missen i första rundan hade de vunnit och det är så klart surt att tänka på men jag är bara så glad att han är tillbaka i toppform igen efter sin lilla höstvila. 

Det är en sak jag aldrig riktigt kommer förstå med varken min ryttare eller häst, de kan gå in i en trevlig 150 och ha tre ner på torsdagen, men när det verkligen, verkligen gäller och alla andra tycks ha problem, då är de nästan alltid på topp. VM-finalen (lag) i fjol hade bara sex nollor, lagfinalen i Prag i fjol hade bara tre dubbelnollor och i Spruce var det bara en häst som var dubbelnolla i nationshoppningen, varje gång var de felfria.

Kom hem i söndags kväll och igår jobbade jag hemma på gården. I morgon åker vi till Sentower med 13(!) hästar så det var mycket som skulle packas och klippas. Buddy gick i hagen hela dagen med sina shettisar så han var nöjd! Han har en vecka ledigt innan det är dags för världscupspremiär i A Coruña och veckan efter är det Geneve. Sen hoppas och tror jag att årets säsong är över för vår del, sju veckor i rad på tävling utan paus är i hektiskaste laget.


Läst 7688 ggr Kommentarer Kommentera
NOV
16
2023

Hej! Det var ett tag sedan (som vanligt), men den här gången har jag faktiskt inte så mycket att uppdatera er om eftersom både jag och Buddy har haft lite semester efter succéhelgen i Kanada i september. Buddy fick hela sex veckors ledighet med massor av hagtid och härliga uteritter. Det hade han minst sagt förtjänat!

För egen del hanns det bara med en vecka, men då passade jag på att åka till Barcelona och nationshoppningsfinalen. Det kan ju tyckas att det inte kan räknas som semester när man ändå är på hästtävling, men jag hade en helt otrolig vecka nere i Katalonien. Hann med både en hel del turistande, goda middagar och att få se fantastisk hoppning. Extra kul så klart eftersom att Tyskland vann söndagens final, jag var ju trots allt där med Felicia som jobbar för (tyske) Richie Vogel. 

Jag, United Touch och Felicia

Tävlingsmässigt för egen del har vi inte gjort särskilt mycket. Vi var som sagt i Samorin med några yngre förmågor och sedan dess har vi haft ungefär samma upplägg i Sentower, Peelbergen och nu senast i Lier. Några nya hästar och lovande unghästar har får komma ut och prova sina vingar medan de mer rutinerade hästarna har haft lite ledigt. Vår nya (superduktiga!) hingst Castigo vann sin första GP med oss, på sin första tävling med Bertram, så det var fantastiskt kul. Utöver honom har vi några riktigt fina sex- och sjuåringar som vi förhoppningsvis får behålla ett tag till.

Nya hingsten Castigo de Amor vann sin första GP med oss

Comeback för Buddy blev det i saudiarabiska Riyadh och helt ärligt så hade vi en jäkla skithelg. Buddy var alldeles för taggad och lyckades faktiskt inte ens kvala till grand prix:en. Vi hoppade tre klasser totalt, och det blev bara en väldigt långrsndig vecka på en plats dit man kanske inte valt att åka utanför jobbet. Man kan säga mycket om GCT:s blodspengar och det faktum att så många ryttare spenderar såpass mycket tid i Mellanöstern men det får bli ett annat inlägg. 

Den här veckan är vi i Prag, årets kanske allra viktigaste tävling för vår del eftersom vi inte hoppade EM i somras. Efter segern i A Coruña i somras har Bertan och Buddy kvalat in för att få rida GCT:s Super-GP på lördagskvällen. I fjol var vi här och vann ligafinalen med vårt dåvarande lag Miami Celtics; helt klart ett av mina bästa minnen någonsin. Vi kom hit som "sämsta" lag från säsongen med de absolut yngsta ryttarna och hästarna. Todde att vi skulle hoppa "kvartsfinalen" och sedan få åka hem men vi tog oss vidare till semifinalen som sista lag, en semifinal som vi vann! Sedan kom söndagen och Buddy slog till och hoppade felfritt och vi vann alltihop efter en nervkittlande avslutning. En av mina bästa dagar i livet!

Prag i fjol: Buddy & jag, Clitschko & Charlotte (Michael G Duffy) och Gamin & Thibault (Edouard Schmitz)

Nu är vi alltså tillbaka i Prag, har inte haft den bästa uppladdningen då Buddy inte hoppat inomhus sen... Prag förra året, och var riktigt ringrostig i Riyadh. Det är dock svårt att veta med honom, inga hinder är för stora och han har alltid blivit bättre ju större uppgifter han ställs för. Det blir nog bra... Jag vet i alla fall att jag kommer vara svimfärdig av nervositet när lördagen väl kommer!

Buddy vilar upp sig inför vad som komma skall


Läst 8445 ggr Kommentarer Kommentera

Wow... Vart ska jag börja? Kanske med att beklaga den dåliga uppdateringen här, får skylla på att min dator havererat och att det kändes svårt att ladda upp från telefonen. Min stackars dator är förvisso fortfarande trasig, men den sista tiden har varit händelserik nog för att förtjäna ett inlägg, tekniska hinder till trots.

Sedan mitt senaste inlägg har jag hunnit beta av tävlingar i St. Lô, Dublin, Gijon och Calgary och utöver det har inte mycket annat hunnits med. Till franska St. Lô hade jag med mig Edison, Carrera och en ny förmåga i Quidera, även kallad "Lillie". Planen var egentligen aldrig att åka dit men eftersom resten av teamet ändå skulle dit åkte vi också. Helgen bestod av regn, regn och mer regn, som sig bör i Normandie. Hann med att vinna ena GP-kvalet (med Eddie) och vara tvåa i det andra (med Carrera) innan jag behövde åka en dag "för tidigt" för att hinna med båten till Dublin.

Dublin är väl antagligen årets viktigaste tävling för oss, eftersom Bertram är irländare. För egen del är det en av mina absoluta favorittävlingar, för er som inte varit där påminner det rätt mycket om Falsterbo. En gammal klassisk nationshoppningstävling med massor av publik och fantastisk stämning! Förra året hade vi lite stolpe ut hela helgen men i år tog vi revansch, minst sagt. Cassie startade helgen med att vinna speedderbyt och Eddie vann lördagens "lilla GP". Vår stjärna Buddy ville förstås inte vara sämre och var felfri i söndagens grand prix, bara ett snöpligt pet stoppade oss från att vinna. I stället blev vi fyra men det är inte fy skam det heller.

Buddy och hans gamla kompis "Champ" (numera Tipperary) som Bertram sålde till Cian O'Connor tidigare i år.

Jag och Eddie efter hans vinst i lördagens 1.50!

Efter Dublin hade jag några lediga dagar hemma innan vi åter styrde söderut för den långa färden mot spanska Gijon. Tre nätters körning och tio hästar på bilarna; Bertram, lillebror Harry, flickvännen Emily och eleven Nathaniel var alla på plats. För vår del hade vi med hela a-laget med Buddy, Eddie, Emmylou och en ny sjuåring, "Gary". Hade ännu en gång en riktig toppenvecka där Buddy vann första GP-kvalet och Eddie det andra medan Emmy var trea i en rankingklass och Gary tog två pallplatser bland unghästarna. Söndagen slutade med att Buddy var sexa i grand prixen medan Harry vann sin första 4* GP med sin Calculatus! Otroligt roligt, speciellt eftersom han ägs av Nathaniel som ju var på plats.


På väg hem från Dublin


Efter ännu en lång tripp tillbaka hem hade jag ett par lediga dagar som mest bestod av att packa och förbereda för förra veckans stora tävling... Legendariska Spruce Meadows i Kanada. Varken jag eller Bertram hade varit där tidigare och det har varit en riktig barndomsdröm att någon gång få uppleva.

Nu fick vi inte bara uppleva Spruce, vi hade faktiskt en helt otrolig vecka. Buddy var fyra i första GP-kvalet och kom lite hastigt och lustigt med i laget till lördagens nationshoppning. Vi har inte varit med i det irländska laget sedan VM i fjol och att jag ens hade släpat med ett lagschabrak var rena turen. En t-shirt till mig själv hade jag endast med för att ha som pyjamas och Bertram hade inte ens med sig en grön kavaj, utan fick gå och köpa en på plats, så förberedda var vi, haha.

Och så kom lördagen... Jag älskar personligen nationshoppningar och har alltid gjort. Det är en speciell känsla att sadla upp hästen och få använda landslagets färger, om det så är Sverige eller Irland. Banan var extremt stor och svår i mitt tycke, och underlaget rätt knepigt med lite löst, nästan lerigt på toppen och hårt under det. Skruvade i de stora broddarna och Buddy slog till och hoppade felfritt första rundan, så gjorde även hans kompisar Legacy (ett tidsfel, Daniel Coyle) och Brooklyn (Denis Lynch). Conor Swail gick omkull på vattnet, så vi förlorade honom till andra rundan och hade således inget resultat att räkna bort till andra rundan.

I Spruce är det så långt att gå tillbaka till stallet att man måste stanna uppe vid banan mellan rundorna. Som tur är har de boxar på framridningen där man kan låta hästarna pausa, dricka och kissa. Buddy kändes pigg och fräsch när vi började värma upp inför andra rundan, där Daniel och Legacy hoppade felfritt medan Denis och Brooklyn hade ett surt nedslag. Bertram gick ut sist av alla; felfritt och Irland vinner, ett tidsfel och det blir omhoppning mot Tyskland och mer än så och mest troligt en silverplats. Snacka om press! Tack och lov så höll de ihop det och var 18(!!!) hundradelar inom maxtiden, annars hade det mest troligt blivit omhoppning om segern mellan oss och Tysklands Richard Vogel, som av en slump råkar ha min bästa kompis och rumskompis för veckan, Felicia, som hästskötare. Hade kunnat bli dålig stämning på rummet den kvällen! Hur som helst så vann vi och snacka om att alla var euforiska! Ett av mina allra roligaste minnen i livet, helt klart.


Irländska laget som vann nationshoppningen

Redan dagen därpå var det dags för prestigefyllda Rolex GP. Normalt sett är nationshoppningarna på fredagen men här är grand prixen redan dagen efter, så hästarna får väldigt lite tid att återhämta sig. Vi vet dock att Buddy normalt sett blir bättre ju större det bli och ju mer han hoppar och så var det även i söndags. Han var helt fantastisk. Har nog aldrig varit stoltare över honom, och då är jag ändå hans absolut största fan. Det kom till och med en glädjetår när han gick i mål felfritt, och det händer inte ofta!

Vi var tidigt i klassen så han fick lite tid att återhämta sig i boxen innan han var sist ut i andra rundan. Återigen hoppade han otroligt, men det syntes att han kanske var lite trött mot slutet och en bom föll in i sista kombinationen. Det blev en tredjeplats bakom Martin Fuchs och Tiffany Foster och alla runt den här fantastiska hästen var jätteglada. Han är verkligen någonting alldeles, alldeles extra. Han har alltid varit bra men det sista halvåret är det som att poletten riktigt trillat ner och han har mognat på alla plan. Vi har hoppat sju 5* grand prixer sedan mars och han har varit topp-4 i alla utom två, och de två gångerna har felen kommit av ryttarmisstag.


Buddy tillsammans med ettan och tvåan i grand prixen: Tiffany Fosters Figor (också med svensk hästskötare, Caroline!) Och Martin Fuchs Leone Jei.


Rent generellt var förra veckan helt otrolig. Spruce är definitivt en av mina absoluta favorittävlingar, hade dessutom flera av mina bästa vänner på plats och det gör ju inte saken sämre. Längtar redan efter nästa års upplaga! Innan dess ska vi hinna med en massa annat, både inomhus- och Florida-säsongen närmar sig med stormsteg. Jag och hästarna kom hem i tisdags eftermiddag och samma kväll satt jag redan i lastbilen på väg mot slovakiska Samorin. Det går fort i hockey, och tydligen i ridsporten med. Vi har tre nya hästar med oss, två sjuåringar och en "vuxen" som går de lite mindre klasserna. Buddy har så klart några veckors välförtjänt semester och massor av hagvistelse framför sig, det har han förtjänat!


Läst 13337 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Lovisa Munter »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.