Belöningsbaserad hästträning - Fångar du eller kallar du?

Vi förväntar oss att våra hundar ska komma till oss när vi ropar på dem. Om inkallningen inte fungerar så går vi på kurs för att få hjälp. Vi vill ha hundar som kommer i full fart och ignorerar störningar som skuttande harar och tappade mosbrickor på vägen när vi ropar! Vi belönar rikligt för att hunden ska fortsätta ha hög motivation att komma direkt! Vi lär oss att göra många inkallningar, inte bara ropa på hunden när det är dags koppla den igen, eftersom den då blir mindre motiverad att komma till oss. 

Men när det gäller hästar anses det fullt normalt att behöva dra på sig ett par särskilda hämta-häst-stövlar för att klafsa genom lervällingen eller vandra genom hela sommarhagen och ta sig dit där hästen för tillfället  befinner sig. En häst som när människan väl kommit fram står stilla och låter sig ”fångas” anses vara fullt tillräckligt. 

Att det ens heter att ”fånga hästen” i hagen säger  något om  hur vi traditionellt  ser på relationen häst-människa. Om vi behöver fånga någon beror det ju på att vederbörande inte frivilligt vill vara med oss. Om det handlar om ett helt vilt djur, en häst som inte tidigare haft erfarenhet av människor, så är det mer begripligt att den inte vill närma sig det okända. Men även hästar som är väldigt vana vid människor, som är inridna och t o m välutbildade kan visa ovilja att bli hämtade i hagen genom att antingen vara passiva, genom att hålla avstånd eller genom att försöka gå undan. Varför blir det så? Varför accepterar så många hästmänniskor att leta upp och fånga hästen är en del av deras vardag tillsammans med hästen? 

Beteenden uppstår inte ur ett vakuum. Hästen, liksom alla andra varelser,  gör saker antingen för att uppnå något den vill vara med om eller för att undvika något den inte vill vara med om. Människor som tränar belöningsbaserat har extremt sällan svårt att få tag på sina hästar. Tvärtom brukar (lyx)problemen i stället  vara att alla hästar vill vara med hela tiden och att det kan vara svårare att motivera hästen att gå tillbaka till hagen efter träningen.

Så en viktig del i att få hästen att komma till mig är att faktiskt rannsaka sig själv, sin ridning och sin hästhantering och fundera på om där finns inslag som ger hästen jobbiga, smärtsamma eller väldigt långtråkiga upplevelser som den helst vill undvika. Fastna då inte i tanken att det bara är naturligt för hästen att hellre vilja vara med sin flock och äta sin mat. Några förändringar i det ni gör tillsammans kan faktiskt ändra hästens inställning så att den alldeles frivilligt och med entusiasm erbjuder dig många timmars samvaro också. 

Om du vill lära din häst att komma till dig i stället för tvärtom så brukar en bra början vara att inte försöka få fatt på hästen alls. Om hästen redan är svår att få tag på i hagen kan du behöva börja med att bara vara i närheten utan att bry dig om hästen. Ta med fika och bra bok. Ha något riktigt gott som äpple eller morot i lite större bitar med dig. Om hästen hamnar i närheten av dig kan du försiktigt kasta/rulla  en näve godbitar (skräms inte) en bit framför hästen och sedan gå därifrån. 

Börja om på en ny plats. Upprepa några gånger och över några dagar. Du vill ge hästen upplevelsen av att det är lönsamt att söka upp platsen där du finns men den behöver inte vara orolig för att du vill ta den. Du vill se att den förväntansfullt börjar söka sig i din riktning när du kommer ut i hagen innan du går vidare med nästa steg. Nästa steg kan då vara att lägga lite godsaker på marken framför hästen och sedan flytta till en ny plats och vänta, upprepa när hästen följer efter, så många gånger som du har tid att göra. 

Om din häst brukar låta dig komma till honom men inte självmant söker upp dig kan du börja med att gå fram till hästen, lägga något gott att äta på marken framför honom och gå därifrån en bit. Om hästen följer efter gör du om proceduren. Om hästen inte följer efter kan du gå tillbaka och ge lite till. Gå inte lika långt denna gång och lägg mer på marken fullt synligt för hästen. Fortsätt upprepa på nära håll tills hästen börjar hänga på. Gör det till en Följa John lek. Du kan variera med att ge från handen och lägga på marken. Oftast behövs en gåva på marken för att ge dig lite tid att förflytta dig när hästen väl fått upp intresset för leken. Rör dig hit och dit i hagen. Om du bara försöker få hästen att röra sig mot grinden redan i början av övningarna så kommer det att dämpa entusiasmen hos en skeptisk häst. 

Börja gärna dessa övningar utan att ha med grimman. Introducera sedan grimman genom att bara ta med den utan att använda den. 

Hästar som har varit svåra att få tag på har ofta erfarenheter av att bli lockade och lurade. Dvs precis när de tar godiset eller stoppar huvudet i byttan så har vi tagit fast dem. Det leder till att de får väldigt konfliktfyllda känslor inför att komma fram och ta emot godsaker eller mat. De hästarna behöver extra många upplevelser av att du bara vill ge mat och sedan gå ifrån dem igen utan att något mer händer. Sedan kanske komma fram, få en klapp och mat, fortfarande utan att något mer händer. Tänk på att det tar längre tid att reparera ett beteende än att forma det från start utan missöden. 

Om din häst har svårt att frivilligt ta på sig grimman är det också något du kan träna på ett sätt som gör det roligt och attraktivt för hästen. Även här gäller att den som får lära sig lustfyllt från start lär sig snabbare än den som behöver lära om för att reparera att det smugit sig in obehag och tråkigheter kopplade till grimman. 

Att lära hästen frivilligt ta på sig grimman kommer att göra grimman till en target. Hästens inställning när den ser grimman kommer att bli ”tjohoo, nu vankas trevligheter!” Lyssna på Unnas kommentar när hon ser grimman! Sedan har vi lite lätt förvirring kring vilket beteende som är viktigast just nu, hålla huvud borta från maten eller stoppa i grimman. Men det klarnar och vi har trevligt under tiden, så ingen skada skedd! 



Om sedan det som händer omedelbart efter att grimman kommit på och hagen ska lämnas också är lustfyllt så ökar hästens motivation att komma till dig ännu mer. Om du ännu inte har anammat belöningsbaserad träning, men ändå vill göra er samvaro mer tilltalande för hästen, så kan du börja med att direkt efter hämtning lägga till några aktiviteter som hästen verkligen uppskattar. T ex handbeta en stund eller göra ett pelletssök på en liten yta eller i en snuffelmatta,  innan ni går in på stallgången och binder upp för rykt och sadling. Om din häst har varit utan mat två timmar eller mer innan du hämtar honom så behövs även en portion grovfoder innan ni gör något annat. En ordentlig klistund med kli där hästen själv vill ha det är mer uppskattat än borstning och ryktning enligt mänskliga renhetskrav.  Kanske behöver du och din häst bara hänga och göra saker på hans villkor ibland för att öka hans villighet att komma till dig? 

När du har en häst som förväntansfullt rör sig emot dig när du dyker upp i hagen - då är det läge att lägga till en signal för inkallning! De första gångerna ropar du din signal när du ser att hästen börjar röra sig emot dig. På det sättet kopplar du signal till det beteende du vill ha. Så småningom kan du börja testa att ropa precis innan din häst har börjat röra sig, och sedan även innan han ens har sett dig. 

Jag använder bara hästens namn när jag ropar.  Men om du ska ha din häst på riktigt stora areal kan du med fördel även introducera visselpipa. Så praktiskt på sommarbetet! 

Att ha en välförstärkt signal på inkallning kan du även ha stor nytta av i en situation där hästen kommit lös av misstag.

Jag lägger ingen vikt vid i vilket tempo hästen kommer. Det påverkas nämligen så mycket av flockdynamiken. Hästarna tar stor hänsyn till vad som händer i flocken när de börjar röra på sig. Hottis på filmen reagerar alltid direkt när jag ropar, men brukar först göra en analys av gruppläget och var de mer reaktiva individerna befinner sig. Sedan rör han sig i maklig takt för att inte aktivera buspatrullen. Skulle han börja trava eller galoppera får han nämligen påhäng av två-tre yngre busgrabbar och då blir det rörigt i grindhålet. Så vill han inte ha det i onödan, så då är det mer strategiskt att ta tid på sig och slippa trassel. T o m göra ett toabesök på vägen. Eftersom han tar tid på sig så brukar jag ropa på honom en stund innan jag kommit till hagen så möts vi vid grinden, men nu väntade jag för att få hans första reaktion på film. 

Unna kan i egenskap av att vara sin flocks fjortis göra lite som hon vill utan att hennes  tanter går igång. Unna gillar fullt ös, så den här är faktiskt sansad för att vara Unna! 



Dunnit, ptja, hon gör ungefär som Hottis eftersom inte heller hon vill ha en massa röj och stoj i grindhålet. Men oftast går hon inte att ropa på alls eftersom hon ställer sig på plats så fort hon ser min bil och ropar på mig! 

Nu kommer en perfekt årstid att träna inkallning! När hagarna innehåller lite mer gräs att pyssla med är det lättare att jobba med hästens frivillighet än när den är tvungen att komma till oss för att vi är den enda möjligheten till mera mat. Vi blir bättre på att hitta sätt att göra träningen tilltalande för hästen och hästen har fler valmöjligheter. Där uppstår hållbar träning! 

Varmt tack till Motivationsträning för häst och Kognitionsetologerna som bidragit med illustrativa filmer! 

Om du är nyfiken på hur belöningsbaserad träning fungerar så har Motivationsträning för häst ett gratis webinarium den 26 april.

Sedan finns det alltid mer information och intressanta medlemsevent på gång hos föreningen BHIS.  Följ oss gärna på Facebook och Instagram





Läst 19254 ggr



Fler inlägg

JAN
23
2023

Nu har det gått sex månader sedan jag skadade ryggen och eftersom det sägs att det tar ett helt år att bli fullt återställd från den här skadan så borde jag alltså vara halvvägs?

Jag har jobbat 50 % i en månad nu. Det har varit ganska tufft. Jag har ont när jag kommer hem och då har jag extra svårt att klara av råkalla utomhuspass med hästar och hundar. Dessutom blir jag extremt trött av smärtan och vill bara sova. Det är alla sittande möten som ställer till det på jobbet. På helgerna mår jag mycket bättre eftersom det går att varva fysiska aktiviteter och vila på ett helt annat sätt då. Att klara av jobbet och djuren är prio, så allt annat får fortsätta vara på paus. Återstår att se om det finns något socialt umgänge kvar när jag klarar av att sitta med på middagar och fikastunder igen? 

Min osteoporosutredning blev nyss klar och det är inget fel alls på mitt skelett. Det känns så klart som en stor lättnad både för mig och mina anhöriga att veta att jag inte kommer att gå sönder igen för minsta lilla stöt. Unghäst och benskörhet hade kanske inte varit världens bästa kombo…

Dunnit har jag ju grejat med själv länge nu, men nu kommer jag även att allt mer träna själv med Unna också. Jättekul, hon är så underbart positiv och cool med det mesta. En individ som verkligen vill ut på äventyr i världen. 

När en har en häst på 14 och en på snart 3 år så är det lätt att tro att det är den vuxna hästen som stöttar den yngre på utetur. Men hos oss har det verkligen blivit tvärtom. Unna går först och Dunnit tycker att det är så skönt. Dunnit blir trygg och avslappnad när Unna Utforskaren tar täten. 

Vi har kommit igång med träning för tränare igen, vilket känns så efterlängtat efter denna långa ofrivilliga paus. Tack vare att vi nu kör online så kan jag välja olika dagar för hästarna och på det sättet orka med båda två i vinterkylan utan att ryggen skriker. 

Fokus med Dunnit är bl a mer självständig rörelse framåt. Hon älskar att följa men tycker det är svårt att lämna och att röra sig självständigt. En belöningsbaserat tränad häst behöver kunna både och. 

Med Unna är det lite tvärtom. Hon har mycket självständig rörelse framåt men glömmer ibland att halt också är en himla fiffig gångart. Jag kommer ju att vilja ha henne mycket framför mig i tömkörning och körning så småningom, men först behöver vi etablera välförstärkta signaler för stopp och start, samt svängar så klart. Just nu jobbar vi i skyddad kontakt, omvänd rundkorall eller längs staketet på ridbanan, och lägger klick/förstärkning på signalen “Whoa!” Att gå framåt förstärks av signalen för stopp “Whoa!” Jag behöver inte klicka för själva gåendet, Unna har så mycket egen rörelseglädje att hon fixar att ha start-rörelse-stopp som en sekvens eller kedja med klick/belöning efter stopp. 

Apropå signaler så fick jag nyligen lära mig att i körning så använder de flesta samma muntliga signaler för att det ska vara lätt för hästarna att byta kusk. Men ett krux för mig, (och andra gamla westernryttare), är att “Whoa” i körning används för att sänka tempo medan “Ptroo” betyder stanna och gör inget annat förrän du får nästa signal. Dvs det som är “Whoa” inom western. 

Min hjärna kommer aldrig att fixa att byta innebörd på “Whoa” och “Ptroo” får jag inte ens ur munnen på ett trovärdigt sätt. Så förlåt, men det kommer att bli en häst med felkopplade körsignaler. Vilken tur att jag aldrig brukar sälja mina hästar! 

Men smackning för framåtrörelse ska vi väl klara av i alla fall. Det är ofta en förgiftad signal för crossoverhästar, eftersom den för dem har en nära association med framåtdrivande hjälper som skänkel och spö. Men inte för Unna, som inte har varit med om något sådant. Så då kan jag enkelt göra signalöverföring från vårt nuvarande “kom”. Signalöverföring gör vi när vi vill byta signal på ett beteende. Eller lägga till ytterligare en signal. Samma beteende kan ju har flera olika signaler, t ex en taktil och en verbal, som kan användas oberoende av varandra, utifrån vad som är smidigast i en situation. Vid signalöverföring ger en den nya signalen precis innan den redan inlärda. I mitt exempel blir det då att jag kommer att göra smackning först, sedan säga “kom” och sedan klicka och belöna när hon startar rörelsen. Efter ett antal upprepningar av proceduren så kommer hästen att förvänta sig den inlärda signalen när den får den nya signalen och “tjuvstarta”. Då kan jag börja klicka och belöna det, och vips så har vi en ny signal på plats. 

Observera att den här proceduren fungerar dåligt om den redan inlärda signalen är inlärd med tryck/eftergift. Då kan gamla signalens associationer till tryck och eventuell risk för upptrappning eller korrigering om en inte lyder, spilla över på den nya signalen, även fast du klickar och belönar. Då kan det vara bättre att frishejpa fram rörelsen från noll och sedan lägga på en ny signal, även fastän hästen “kan” rörelsen på det gamla sättet. 

På det temat lyckades jag klanta till det rejält för ett tag sedan när jag shejpade backa mot bakhovstarget med Dunnit. Vi fick upp ett väldigt flyt och jag tänkte att det var läge att lägga signal på det. Tyvärr fick jag hjärnsläpp och sa käckt  “backa”  så fort den tanken dök upp i mitt huvud. Dunnit kan sedan tidigare givetvis backa på signal, både från marken och uppsuttet. För tryck och för verbal signal “back up” och “backa” som låter typ lika. Jag brukar alltid belöna backning när jag bett om den, men tre års matande efter backa på gammal signal tar tydligen inte bort alla associationer till traditionell träning. Så lika snabbt som det där “backa” slank ur mig i det fram tills dess helt belöningsbaserade shejpingpasset, lika snabbt skuttade Dunnit bort från platsen med rekvisitan och tog sig själv en paus på behörigt avstånd. Även efter paus visade hon att hon inte ville gå till bakhovstargeten igen och hon buffade bestämt på mig i riktning mot annan rekvisita där vi kunde göra en helt annan övning. 

Ibland är träning med crossoverhästar lite som att bygga korthus. Klantar en så rasar hela bygget. Bara att börja om, och helst hitta en stabilare struktur vid nästa försök. Kanske silvertejp på mig, så det inte slinker ut något ogenomtänkt när jag får feeling? 

Men Dunnit har, precis som alla hästar, sin alldeles egna utvecklingskurva. Helt plötsligt funkade rörlig target på marken. Med snöre! Egentligen Unnas target till en helt annan övning, men Dunnit fick prova lite och tyckte det var helt ok att följa och dutta på morotsmjukisen. Hon som har visat ovilja till allt som rullar, kasar och rör sig runt fötterna och som dessutom tycker snören är rätt läskiga. Jag har ingen som helst plan med det här, det är bara roligt att se henne erövra sådant som hon tyckt varit svårt. Det är många gånger olika träningstips som involverar poolnoodles, bollar, följa targets i rörelse osv har blivit platt fall för oss eftersom det ger henne obehag av någon anledning. Men hon utvecklas, i sin egen lilla takt. 

För dig som själv vill utvecklas och utforska vad belöningsbaserad träning kan göra för dig och din häst så håller vi på att sätta ihop ett riktigt fint kalendarium i föreningen under vårterminen. Det kommer en djupdykning i hur hästar och människor egentligen lär sig, det kommer även en introduktionsföreläsning för dig som är ny på  belöningsbaserad träning och det kommer en inspirationskväll om hur du använder positiv förstärkning på dig själv för att bli en bättre partner till din häst. 

Samt en hel del annat, så håll utkik på hemsidan och i våra sociala medier!

Först ut för i år är en temakväll om att tävla som belöningsbaserad hästmänniska den 21 februari kl. 20. Varmt välkomna! 






Läst 1240 ggr Kommentarer Kommentera

Har det gått bra för alla? Var det lugnt hos er?

Så hälsar vi djurägare på varandra på Nyårsdagen i stället för att öppna med God fortsättning som vanligt folk.

Andra avslutar det gamla året i festyra och påbörjar det nya med bakfylla och pizza. Vi med djur planerar, kontrollerar och optimerar efter bästa förmåga hela vägen in i kaklet, inte bara för att alla ska må bra utan faktiskt också överleva. 

Sedan vaknar vi spiknyktra men utmattade och möts av de rubriker som påminner oss om varför vi gjort allt och hur det ändå inte alltid räcker. 

Alla mina fyrfota klarade sig bra. Den skottberörda hunden fick ju lugnande/ångestdämpande i flera dagar och sedan maxdos på aftonen. Vi åt en mycket god, trevlig och tidig nyårsmiddag hos våra vänner som bor på en gård. Ingen av oss pallar att fira nyår ihop med folk som inte har djur och som därför inte begriper vad det innebär. Våra hundar var med under bordet, en drogad och en med tuggben. Kl 23 skildes vi åt, de för att vakta sina hästar och får i stallet och vi för att ta hundarna till Arlanda där det är fyrverkeriförbud. Vi hängde på en parkering bland andra hundägare och där väntade vi också in besked från vår stallägare om att det gått bra för alla hästar på Udden. Våra lösdriftshästar är ute i sina flockar eftersom det är lugnande för hästar att få följa sina normala rutiner och få hålla ihop i sin grupp. Vi har reflexer på alla och våra stallägare lyser upp hela gården med maskiner och strålkastare för att dämpa ljuseffekter av fyrverkerier. I år var stogruppen lugn, inte ens Dunnit tyckte det fanns anledning att springa denna gång. Killarna var lite oroligare, men kanske mest för att de fått en ny gruppmedlem precis dagarna innan.

Först när Jennies meddelande kom att allt hade gått bra för hästarna så var det läge att köra hem. Lättade och trötta stupade vi i säng. På morgonen lyfte jag som vanligt mobilen för att höra hur det gått för alla vänner och bekanta. 

Min vän Linnéa Larsson formulerade det så himla bra och jag återger hennes text här med hennes tillstånd: 

Gott Nytt År, 

vi överlevde hela vägen in i 2023...

Så här dagen efter nyårsafton vaknade jag utmattad men lättad över att mina närmaste hade klarat natten utan trauman och tragedier. 🙏 En lättnad som snabbt byts mot en stark ångest. Så snart man öppnat mobilen, möts man av bilder på bortsprungna och saknade djur. Historier om andra djur som traumatiserats, dött eller avlivats i fullkomlig skräck under natten. På grund av något som någon annan kallar för "nöje". 

Personligen är jag helt slutkörd idag. Hos oss har vi haft en lång upptrappning med förberedelser som når sin kulmen under nyårsnatten. Då äger vi inte ens något djur som är det minsta skottberörd. Men det är ett ständigt och stort arbete att se till att det förblir så. I alla fall så länge människor ska envisas med att fortsätta med sina "nöjen"...

Hela december består av förberedelser för nyårsnatten. Anpassat träningsupplägg för samtliga djur, för att "toppa den mentala formen" inför nyårsnatten. Planera: Vart ska vi vara, vad blir bäst för respektive djur och vem stöttar vem? Var vi ska "fira" är en icke-fråga. Fira kan vi göra i januari. Fira att allt gick bra. Om det gick bra... 

Flera av dom djur som fick sätta livet till inatt HADE fått alla dessa förberedelser de också. Men det räckte inte för dom. Triggar paniken igång så gör den ju det. Och det kan hända VILKET djur som helst, vilket nyår som helst 😭.

Jag blir som sagt helt utmattad... Kan inte ens tänka mig hur trötta de människor som har tagit hand om ett skottberört djur inatt, måste vara... Styrka till er! ❤️

När andra förbereder för skålen strax innan tolvslaget 🍾 och lämnar sina nyårslöften till varandra📜, så drar vi i stället fram årets största festmåltid och serverar djuren🥕🍎🥩. I hopp om att fokus ska ligga i det ätbara tills allt är över. När klockan sen slår tolv kan vi inte annat än att hoppas att allt går väl, för när alla har räknat ner till 00.00, då bryter kriget ut.

Vi överlevde, det gick väl, för oss.

Men tankarna går idag till alla dom som förlorat sin vän inatt. Det går inte med ord beskriva hur fruktansvärt det är. Beklagar så innerligt 💕

Vi måste förändra. Så här KAN vi inte fortsätta! 😥😭

Hur förändrar vi den här världen? Hjälp mig!

Mvh Linnea, leg veterinär

@teamrplus

.........................................................................................................................

Själv tror jag ju starkt på organisering och föreningsliv som förändringskraft. Det räcker inte med att klaga i olika forum på nätet. Därför är jag väldigt glad över att det som från början var en Facebookgrupp nu har blivit en officiell förening, Riksföreningen Stoppa fyrverkerier för privatpersoner

En förening kan samarbeta med  andra  organisationer,  bedriva opinionsbildning och påverka beslutsfattare. Självklart blev jag medlem direkt. Jag hoppas att alla hästmänniskor som är less på att tillbringa årets sista dagar med att oroa sig för skador, stress och panik hos sina fyrfota vänner också blir medlemmar!  Det kostar endast 100kr att vara med och visa att vi är många som önskar oss nyårsfirande som är trygga -  för tama och vilda djur, men också för barn, demenssjuka personer, ljudkänsliga personer, krigstraumatiserade personer och inte minst för våra poliser och övrig blåljuspersonal.






 


Läst 9325 ggr Kommentarer Kommentera

Inte oväntat väckte mitt förra inlägg en del reaktioner i kommentarsfältet. Det är känsligt att sätta ord på varför en inte vill träna sina hästar enligt rådande normer. Det uppfattas ofta som kritik mot dem som tränar på de vanligaste sätten. Kritik vill en nästan reflexmässigt försvara sig emot. Läs gärna inlägget om kognitiv dissonans om du känner dig irriterad. 

Indirekt är det kritik i någon form, när någon väljer att lämna en metod för att göra på ett annat sätt som en tycker är effektivare, trevligare, roligare eller bara helt enkelt passar en bättre. Men den kritiken är ju inte personligt riktad mot någon annan, den är ju snarare riktad mot strukturer, normer och rådande föreställningar. Jag tänker väldigt sällan att hästmänniskor vill sina hästar illa eller att folk inte älskar sina hästar. Jag utgår från att alla gör sitt bästa med den kunskap de har just nu. Men kunskapen om inlärningspsykologi är besvärande låg även bland erfarna, kunniga hästmänniskor. När Hippson hade tema om positiv förstärkning i nr 1/22 så var det t ex ingen av de tillfrågande ”ryttarprofilerna” som faktiskt visste vad som är positiv förstärkning för en häst. 

Jag skulle önska att Minna Tallbergs bok Motiverad häst - inlärning, beteende och kommunikation var obligatorisk kurslitteratur på alla hästrelaterade utbildningar och ridskolor. Utan grundläggande kunskap om inlärningspsykologi blir det svårt att göra medvetna metodval. Och spoiler - även de som säger sig inte använda någon särskild metod när de tränar sina hästar, använder något sätt att påverka hästens beteenden. Att påstå att en inte använder sig av förstärkning är lite som att påstå att en inte använder sig av gravitation. 

Alla träningsval kommer med för- och nackdelar. Oavsett hur du väljer att träna så kommer din häst att känna något inför, under och efter träningen. Känslorna den upplever kommer att kopplas till utrustning, omgivning och till dig som person. Dina val kostar något eller tillför något till relationen du har med din häst. Du väljer och du kan inte både ha kakan och äta den, hur gärna du än vill. 

Om du vill bidra till forskning om hur hästägare fattar beslut om hur de vill träna sina hästar så kan du delta i den här studien vid Bristol University. Det tar ca 15 minuter av din tid.

En spännande person som ville något annat än det traditionella är Maasa Nishimuta, som i sitt sökande efter andra sätt att hantera och träna hästar lämnade hemlandet Japan och for till USA där hon praktiserade hos Peggy Hogan och studerade vid University of Northern Texas. I sin mastersuppsats studerande hon hur smekningar och kli kunde användas för att förstärka önskvärda beteende hos hästar och åsnor. Om detta kommer hon och hennes partner Sean Will från organisationen CAAWT att föreläsa på BHIS-dagarna 7-8 januari under rubriken ”Creating bond with equines: Introduction to the Constructional Approach and programming social reinforcers.” Vi tror att det blir en givande föreläsning både för dem som vill använda sig av flera olika typer av positiv förstärkning och för dem som vill använda mer positiv förstärkning i sin träning men inte ännu är bekväma med att använda matbelöningar. 

Den som vill höra mer om hästtjejen Maasas egen resa kan redan nu lyssna på Animal Training Academy’s podcast

Om du vill delta på onlinekonferensen så är anmälan öppen till den 3 jan.

På det personliga planet har det varit lite motgångar med mer ryggsmärta den senaste veckan. Jag misstänker att den huvudsakliga anledningen är den klassiska kvinnofällan ”Jul” och tror att allt blir bättre med det överstökat och klart. Det var härligt att fira och umgås med vår familj och alla djur, så det får väl vara värt lite extra ont. 

Bästa julklappen kom redan första advent då våra två kattungar flyttade hem till oss.

På julafton åker vi alltid först till hästarna och myser med dem. I år blev det gos och pyssel och sedan ett matsök med rotsaker och frukt.

Väder och väglag har minst sagt svängt under julveckan och det har pga underlaget varit svårt att få till någon vettig träning. Förutom med underbara Unna som aldrig ser några problem och anmäler sig frivilligt till allt. Det blir nog trailhäst av henne också till slut! Nordsvenskar ska ju kunna precis allt har jag hört 😉

Nu preppar vi inför Nyårsafton. I morgon ska hästarna på lösdriften utrustas med reflexer så att våra stallägare kan se ordentligt var alla är. Under 12-slaget så står de ute och vaktar hästarna med all belysning på från maskiner och ridbana. Jag skulle gärna vara med hästarna under tolvslaget, men en av våra hundar är väldigt rädd och hundarna behöver diverse åtgärder från både mig och min man för att det ska funka för den rädda och för att det inte ska överföras till vår andra hund. 

Fira, festa och koppla av får djurägare göra på andra dagar än Nyårsafton. Den rädda hunden är inte nykter, hon har redan fått lugnande i flera dagar pga okynnessmällandet som pågått dagligen här sedan julafton. 

Fyrverkeriförsäljningen har slagit alla rekord i år och jag hoppas innerligt att det inte innebär rubriker om skadade hästar och bortsprungna hundar på årets första dag. 

Jag önskar er alla en lugn och skadefri afton med hänsynsfulla grannar så ses vi på andra sidan sedan!


Läst 12360 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Belöningsbaserad hästträning »



Här hittar du alla våra husbloggare

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.