Marie Ryman

 

Redan fredag? Hur gick det här till?

 

I veckan har jag tränat mina magmuskler på Mazack, upptäckte några nya i onsdags och fick en träningsvärk som inte är av denna värld. Det går ändå framåt sakta, men säkert, men det är en utmaning! Sakta är visserligen fel uttryck, jag önskar att det gick framåt på det sättet. Han har en påskjutskraft och ett enormt driv framåt, så för att kunna få tillbaka honom och omvandla påskjutet till bärkraft, ja då måste jag hålla min position i sadeln och spänna magen. Ibland känns det lite som att stoppa ett tåg, men de stunder man får fatt på honom har man en väldigt trevlig känsla.

 

Hopp-demon i tisdags var jättebra, vilket de väl egentligen alltid är, denna gång handlade det om den viktiga framhoppningen inför tävling. Gårdagens dressyrdemo fortsatte på temat utbildningsskalan, och nu har vi kommit fram till rakriktningen.

 

I pedagogiken har vi pratat om en hel massa bra saker som jag får återkomma till senare idag, nu är det dags att hoppa i ridbyxorna, dressyr för Eva-Karin Oscarsson står på schemat! Superladdad!


Läst 19289 ggr Kommentarer Kommentera

 

Visst är det ganska kul att tänka på hur saker och ting blev som det blev? Hur tillsynes slumpmässiga val i slutändan påverkar oss något enormt. En sådan enkel sak som varför man började rida, till exempel.

 

Som så många andra, så började jag helt enkelt för att mina kompisar gjorde det. Mina föräldrar, som inte hade någon som helst erfarenhet av hästar, satte mig på ridlekis på ridskolan när jag var sex. Pappa tänkte att jag väl skulle hålla på "med det där" ett tag och sedan tröttna. Det gick så där med det.

 

Jag minns inte riktigt vad det var som gjorde att jag fastnade så hårt, men jag vet ganska precis när det verkligen var helt kört. Det var sommaren 1999, ridläger på ridskolan hemma. Jag var en lite blyg och eftertänksam räka till nioåring. 

 

Jag var nio år, och hade för första gången insett vad kärlek var. Han hade stora bruna ögon, spretig svart lugg, en vilja av stål, och han var det finaste jag visste. Ett envist gotlandsruss, och det spelade ingen roll hur många gånger han tryckte in mig i väggen när jag, ståendes på tå, försökte få upp sadeln. Det gjorde ingenting att han drog ner huvudet precis när jag hade lyckats få lite ordning på styrningen, så att jag for som en katapult fram på halsen. Han lyfte aldrig på hovarna när jag skulle kratsa, men jag visste ju att han hade ett hjärta av guld, världens bästa häst. Att han sedan inte alltid visade det för mig, det gjorde inget.

 

För jag var helt förlorad.

 

Ibland gick han ju faktiskt åt rätt håll, och känslan när han lyssnade på mig och jag kunde styra runt den där kluriga banan på minst 30 cm, den var fantastisk. Jag förlät honom för allt, för trots blåmärken och gråt, så kunde han också göra den här lilla nioåringen till världens lyckligaste tjej.

 

Jag vet inte hur mycket som har förändrats sedan dess, egentligen. Intresset har mest bara tagit mer avancerade former, men det är precis samma glädje, samma gränslösa kärlek till hästarna och sporten, samma envisa vilja att kämpa på framåt.

 

Stunderna när allt fungerar gör det värt slitet, många gånger om. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket skoj har det varit på vägen hit, och ändå har det knappt börjat. Men den här herrn var först ut, och utan honom vet man aldrig vart jag hade tagit vägen. Jag tror ridskolehästarna har hästsveriges viktigaste jobb, och på ridskolorna tas nästa generation hästmänniskor fram.

 

Med allt det här i åtanke, med det jag har med mig, så är det väldigt kul att gå i skolan, inte bara för att det är roligt att utvecklas och att lära sig själv - det största nöjet ligger ju i att sprida det vidare, och själv bidra till utvecklingen!

 

 

 

 

 


Läst 21751 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
02
2011

 

Ännu en intensiv helg är över, men tiden har verkligen utnyttjats maximalt. På lördagen satt jag i sadeln redan klockan 7 för att rida Herus tillsammans med Anna-Clara, och därefter följde en tur med Mazack på åsen. När Mistral var omhändertagen och fått sin promenad var jag faktiskt civil i Västerås på eftermiddagen, fantastiskt. Vi var helt slutkörda efter den ineffektiva normala eftermiddagen, men ibland får man ta sig tid för att göra annat än hästar också. Det är nyttigt har jag hört.

 

 

På söndagen blev det dock häst och ridning för hela slanten, och nu när ridloggar och dagelevsrapport är skrivna så är det dags att börja titta på hur plugget inför tentan v. 41 ska läggas upp. Bråda dagar...

 

 

I mellan hästeriet funderar jag och Emelie på hur vi ska få in yogan i våra liv igen, att åka till Västerås håller inte riktigt... Frågan är om man ska investera i en DVD, eller om det är något för HAS att titta på. Eller skolan. Så länge får pilatesbollen duga.

 

 

 

Det är comeback för taggen Veckans Schema! Det här är planen för vecka 40, efter lite pyssel i paint så fick jag bort de lektioner som inte var mina :) Tryck för större bild, PDL= pedagogik och ledarskap, Umet D = undervisningsmetodik dressyr.

 

(Ja, jag ångrar lite, lite att jag erbjöd mig att hoppa in och ha extra morgonstalltjänst i morgon eftersom jag missar en monster-sovmorgon, men någon måste ju offra sig :)

 

 


Läst 22735 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
02
2011

 

 

Hippologernas Akademiska Studentkår lär vara SLU:s minsta kår, men vi är inte desto mindre aktiva för det! Kåren drivs av oss studenter, och ska bevaka studenternas intressen. Den övervakar kvalitén på utbildningen, tar upp eventuella problem som dyker upp, och kan också hjälpa stötta studenten individuellt i olika situationer. 

 

Vi i HAS styrelse hade vårt första möte efter årsmötet i torsdags, och förutom studiebevakningen har vi redan börjat komma igång ordentligt med att anordna aktiviteter. Precis som ungdomssektionen på ridskolan tar tillvara på ungdomarnas intressen, så tar kåren hand om studenternas - och i det ingår naturligtvis att anordna roliga aktiviteter, allt som kan tänkas efterfrågas! Clinics, studiebesök, fester,filmkvällar, vad som helst som vi kan tänkas komma på. Den här veckan var vi på en intressant föreläsning om hältutredning på Strömsholms regiondjursjukhus, som vi genom kåren fick gå gratis på. Stort tack!

 

På fredagen åkte 16 hippologer genom kåren till Arosfortet för att i sann "Fångarna på fortet"-anda samarbeta oss igenom celler med olika uppgifter. Hur kul som helst, vi var helt slutkörda efteråt och det var inte lätt någonstans. Vi måste åka dit igen, mycket snart... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gruppfoto på bästa klassen, tack för en toppendag, och tack kandidaterna som gjorde eftermiddagens hagbyte åt oss medan vi klättrade i taket, löste gåtor, åkte linbana och kröp under laserstrålar :)

 

 


Läst 21201 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
01
2011

 

Fredagsnöjet efter Arosfortet var att befria Herus från sin päls, han blir väldigt svettig när man rider och ska dessutom tävla på söndag, så det var dags.

 

Före. En rätt luddig Herus.

 

Vi var utrustade med två klippmaskiner, regnkläder för åtminstone försöka få lite mindre päls på oss, skor med stålhätta för är den någon gång man får en hov på tån så är det när man klipper. Hjälm på.

 

Carin levererar bloggens första "dagens outfit". Smakfullt!
Regnställ från McKinley, hjälm från Charles Owen... ;)

 

 

Någonstans i halvlek, bomull i öronen men skeptisk häst som inte stod stilla för långa stunder. Ett bra ställe att klippa på, bra belysning (som ger ett fantastiskt motljus på bilden!), gott om plats för oss men hästen kan inte svänga runt så mycket.

 

 

Vi sparar alltid lite päls vid sadeln, storlek ungefär som en padd. Den ritade vi dit med en tuschpenna, smidigt så, speciellt när man är två som klipper. Nu börjar jag misstänka att den blev för stor ändå, men det är lättare att klippa bort mer än att sätta dit pälsen igen...

 

 

Efter! Det var ju kolsvart ute när vi var klara så efterbild togs i boxen. Bara halva huvudet klipptes, han var trött på oss vid det laget och det såg fint ut ändå.

 

Tyvärr missade vi fredagens filmkväll, med Strömsholmklassikern "Ryttare i blått" anno 1958, men vi kände att det skulle bli svårt att koncentrera sig på filmen om man ska sitta där och klia, så det blev hem och duscha istället. Vad ska man ha på sig för att slippa alla dessa hårstrån? Rymddräkt?

 

 

 


Läst 21787 ggr Kommentarer Kommentera

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.