Marie Ryman
OKT
10

Ny dag och nya tag

 

Och så var det onsdag. Fortsätta köra var det, man kan inte bromsa sig uppför en uppförsbacke. Kan mitt i allt konstatera att jag har världens finaste läsare också, tack snälla ni för era kommentarer och mejl!

 

Föreläsning om smittskydd på förmiddagen, och sedan ut i det finfina höstvädret. Få saker kan göra under för humöret som att trimma framför slottet i strålande solsken, Chimeca får fem av fem morötter för dagens pass! Tack snälla, det var precis vad jag behövde. Avspänd, mjuk och ridbar, kunde korta och länga galoppen och vända utan att han spände till. Dit är det inte så lätt att komma alla dagar.

 

 

I morgon är det dags igen, regional hopptävling hemma, 110-120 om allt känns bra. Han har aldrig tävlat på hemmaplan förut så det blir intressant att se hur han reagerar. Han har ju varit stencool när vi varit ute, nästan bättre än hemma, så nu får vi se vad han tycker. 



Chimeca i Stäket för 1,5 vecka sedan



Efter didaktik och stalltjänst var det Bettys tur. Idag var det longering på ridbanan som gällde, efter att ha farit runt som ett popcorn i skogen kändes det som att lite ordning och reda var på sin plats. Hon blir lätt lite snabb i sin takt, och kort och hög i formen, och är dessutom ganska känslig i munnen. Med andra ord behöver vi träna på motsatsen - hitta en långsam takt där hon vilar på steget, och jobba mot en lång och låg form där hon vågar söka sig framåt, till bettet. 

 

Efter säkert 50 övergångar mellan skritt och trav slappnade hon av och jag kom precis dit jag ville, avspänd med lugna kliv och lång fin överlinje, nöjd. Takt, lösgjordhet, stöd. Amen. Hon kommer bli en fin häst, alltid så positiv och glad, då får man ta att det bubblar över lite ibland. Det är bara att hålla i sig. Nu ska jag hänga fram kavajen!

 

 


Läst 24337 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
10

Fail better

 

 

När jag är i bra balans är jag rätt duktig på att bara uppskatta allt positivt i tillvaron, allt jag får vara med om och bara njuta av att livet som det äventyr det faktiskt är. Det finns så mycket fint som man lätt glömmer bort i vardagshetsen. Att solen skiner, att jag är frisk, att min häst är frisk, att jag får ägna mig åt det bästa jag vet och drömt om att få göra sedan jag gick på dagis, och så vidare. Annars är allt plötsligt över innan man haft vett att uppskatta det.

 

Det sägs att studietiden är en sorglös tid. Det ligger mycket i det, men helt sant är det inte. För hur mycket carpe-diem man än vill vara så är INGENS tillvaro sorglös, hur halvfullt glaset än borde vara så sprudlar ingen av energi och tacksamhet dag ut och dag in hur bra man än trivs, inte studenter heller.

 

 

Och inte jag heller. Och den delen av livet ska jag kanske inte utesluta från den här bloggen heller, om bilden nu ska bli rättvis.

 

 

Lugna ner sig och leva i nuet är en fin tanke, just nu ägnar jag mig mest åt motsatsen. Tankarna går ungefär runt i vad i hela fridens dagar jag vill göra, var jag vill göra min praktik i vår - på ridskola och kunna göra SRL III-provet i vår, eller på naturbruksgymnasium där jag faktiskt kan tänka mig att jobba när jag fått diskbråck och artros eller bara vill ha ett seriöst normalt jobb, eller praktik utomlands kanske, fast tycker inte att det känns bra att lämna min häst för en helg och att släpa med henne till Långtbortistan blir sådär. Och VAR ska jag egentligen ta vägen när jag är klar och CSN vill ha sin första återbetalning i juni, och ska jag sikta in mig på att flytta hem igen så småningom där det finns mark och skog att faktiskt bygga upp något bra en vacker dag, eller ska jag flytta någon helt annanstans och vidga vyerna, eller först ta det där jobbet utomlands och våga köra på ordentligt, och var kan jag ta vägen där jag faktiskt tjänar pengar nog att bygga upp en ekonomi som jag har hört att man borde ha men samtidigt kan fortsätta rida och utvecklas, för det är ju det absolut roligaste som finns, fast riktigt bra blir jag nog aldrig, för jag är för mesig och självkritisk för att faktiskt lita tillräckligt mycket på min förmåga. Eller? Och varför måste jag flytta ifrån det här när jag har hittat en hel klase med människor på samma ställe som faktiskt tycker om mig för att jag är som jag är, inte trots att jag är som jag är, och som jag inte vill vara utan, och vad är egentligen meningen med livet och tänk om jag väljer fel och sedan inte kan ångra mig eller om jag missar att ta tillvara på det här och bara låter all kunskap jag fått rinna ut i sanden och inte för dem vidare som jag borde, och bara blir en sån där som ingen kommer ihåg. Och när i hela fridens dagar ska jag hinna plugga företagsekonomi, och hur ska jag få in något i huvudet när den har fulllt sjå med att reda ut DET HÄR? 

 

 

Det här är också en del av det hela. Oro är ungefär lika effektivt som att lösa en räkneekvation genom att tugga tuggummi, och hälften av alla funderingar kan jag egentligen lägga ner på en gång för de leder ändå ingen vart. Och resten kommer självklart att lösa sig. Någon får gärna informera min hjärna om det också så kanske den kan vara tyst när jag försöker sova.

 

 

Egentligen vet jag precis vad jag vill göra. Hoppa höga hinder och jobba för att sprida kunskap om hur vi får lyckliga, friska och presterande hästar, för jag är fullt övertygad om att det går hand i hand. Svårare än så är det inte, det är vad jag vill ägna mig åt. På ett eller annat sätt.

Och dit ska jag. 

 

Hur gör man då? Finns bara ett sätt. Man fortsätter envist. Ramlar av, men sitter upp igen. Vågar misslyckas, göra om, misslyckas igen, pröva sig fram, chansar och ser hur det går. Och slutar oroa sig. Jag jobbar på den biten nu. Drömmar är alltid värda att kämpa för. Speciellt dom man haft sedan dagis.

 

 

 

 


Läst 25073 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
08

Breeders 2012

 

Det är ungefär det här jag ägnat mig åt de senaste dagarna. Nyttigast är att titta aktivt, bedöma förtjänster och brister, och i dressyren kommer ju sedan facit i form av domarnas utlåtande, precis som i fyraåringarnas hoppning. 

 

Efter en helg som denna vill vi mest bara rida massa massa och gärna köpa ett helt gäng unghästar, och helt göra några egna också. Ligger en del jobb framför oss innan den drömmen blir verklighet, nu nöjer jag mig med en liten påläggskalv. Inte fy och skam det heller, och visioner och inspiration är bra!

 

Tack till våra söta klasskompisar som låtit oss våldgästa dem under helgen, ni är välkomna till RS så ofta ni vill! 

 

PS. Vi kommer till bruksprovet. DS

 




































































Och sedan åkte vi hem.... :)
Inte till någon grå och tråkig vardag precis, det lär bli full sula hela veckan på Strömsholm, dags för elittävling!

 

 


Läst 26515 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
05

På plats!


Skåne bjuder på det klassiska vädret pissregn, men det gör inte så mycket. Många fina unghästar väger upp det med råge, idag har vi sett 6 och 7-åriga hopphästar, 3-åringarnas löshoppningsfinal, och 3-åringarnas dressyrkval. Supernyttigt att se proffsen rida, man lär sig mycket av att sitta på läktaren. 

 

Känns aningens konstigt att vara här igen, har varit runt och kliat på gamla skolhästar och hälsat på klasskompisar och andra bekanta, shoppat och glidit runt mest, sett fina hästar och haft kul :) Betty har en bra barnvakt i form av Carin så jag kan nästan, nästan koppla av helt. 

 

Flyinge har mycket men internettäckning har de definitivt inte, härjar runt med kameran och återkommer på söndag helt enkelt! Ha en bra helg allihopa :)

 








Läst 23817 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
02

Öser på



Vi låg i en liten hög i korridoren här hemma igår kväll, och frågade oss VARFÖR man aldrig kan hinna med allt man ska göra, hur man än planerar.

 

Enkelt uttryckt, jag känner mig välrastad. Lämnar lägenheten vid åtta, kommer hem nio på kvällen, och har då inte hunnit göra ens en procent av de teoretiska uppgifterna som radar upp sig. Dygnet har för få timmar.

 

Dagarna går i ett, och när man börjar känna sig otillräcklig redan i oktober inser man att det är läge att se över rutinerna i sitt liv. Vår tillvaro nu är som en promenad i parken om man jämför med den senare halvan av hösten. Även om jag inte vet vad jag ska ändra på riktigt, det blir till att lägga i turbon. Förbereda matlådor, köpa julklapparna redan nu, och så vidare. Vi har varit med förr. Kör, bara kör är valspråket här, men någonstans i det får man försöka hitta något sorts andrum.

 

 

Jag tror man kan säga att vi planerat in sån där, vad kallar man det, egentid, den här veckan. Inplanerad rast. Emelie, Gabbi och jag åker ner till Flyinge torsdag kväll, en mini-semester för att hälsa på våra klasskompisar, titta på fina hästar och heja fram ett par RS-ekipage och andra bekanta! En liten halvhalt i vardagen och ett raskt miljöombyte. Det ska bli kul!




Läst 25154 ggr Kommentarer Kommentera



Marie Ryman

Marie Ryman, som jobbar hos fälttävlansproffset Malin Petersen i Tyskland, bloggar om sitt hästliv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng



Arkiv