Marie Ryman
DEC
09

Hoppexamen - film

 

 

Så här några veckor i efterskott har jag fått en film från hoppexamen med Medina! Nu är det gjort och klart, läge att våga kika lite i backspegeln.



Jag har inte sett mig själv hoppa på ett par månader så det var skoj att se film nu. Jag har blivit mycket stabilare i min position under hösten och kan använda sitsen lite mer nyanserat, med bättre kontroll. Då kan man plötsligt understödja distanserna på ett helt annat sätt. Sitta upp mot sexan, rida med mot sjuan...  

 

 





Jag har också blivit väldigt mycket mer disciplinerad med vägval och linjer, både innan, mellan och efter hindren under de här åren. Det var en stor svaghet tidigare, jag hade ingen koll vare sig avstånd eller linjer, utan körde mest på känn. Känsla är bra, men att kasta sig ut i det okända varje gång man ska hoppa bana är att förlita sig lite väl mycket på turen. Nu tänker jag snarare för mycket i mellanåt, men å andra sidan måste man göra det innan det sitter i ryggmärgen. Nu behövs mer rutin och mer träning för att bli mer beslutsam och säker i ridningen. Fler hästar. 



Det här är bara myrsteg på vägen, men ändå kul att kunna titta tillbaka och se att jobbet gett resultat! Det tänker man inte så mycket på i det vardagliga arbetet, men att se att det lönar sig motiverar till att fortsätta. Nöjd blir man aldrig, och det är verkligen inte meningen heller.

 

 


Eller, myrsteg, jättehopp är det ju faktiskt. Förståelsen för vad hoppning egentligen handlar om är 700 gånger högre än för 2,5 år sedan, och det är viktigt. Vi har sett mycket bra ridning, framförallt hoppning, och om man vet vart man ska blir vägen väldigt mycket lättare. Även om den fortfarande är lång, och pusslet fortfarande är svårt.

 

 

Balans, rytm, linje, tempo, distans. Planering och improvisering, teknik och känsla. Yes.

 


Läst 21267 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
08

Öppet hus

 

Mexx har varit på sitt allra bästa humör hela veckan och det smittar vill jag lova. Jag får bättre och bättre kläm på bytena och ridkänslan i stort är bara toppen. Ridning är bra häftigt, så fruktansvärt svårt, men när det är bra så är det så enkelt! Med Chimeca har jag fått bra hjälp med markarbetet av Linda Andersson, dressyrlärare. Med lösgörande sidvärtsrörelser och skolor även över bommar och bockar fick vi honom genomsläpplig och mjuk som smörkola. Precis vad vi behövde, nu kan vi börja hoppa.

 

 

Idag var det öppet hus på Strömsholm, många besökare i stallarna! Det blev en stressig dag för oss som har stalltjänst, mycket sopa och kratta, men dagen var lyckad och det är alltid kul när det händer saker här! Jag tror de flesta som kommer hit känner av den trevliga stämningen vi faktiskt har, det är lätt att känna sig hemma.

 

Förutom rundvandringar på anläggningen så var det show i Röda ridhuset, elever från alla utbildningar deltog på olika vis, hoppning och dressyr varvades med islandshästar och brukskörning. Lärarna höll också en liten demo där de på ett enkelt och bra sätt beskrev ridningens grundstenar och hur det går igen genom dressyr- och hopphästens utbildning, från unghäst till svår klass. 

 

Mexx och jag var med i en hästparad där ett urval av skolhästarna visades upp. Hon var toppen på framridningen, julafton kom tidigt i år! När det var dags att gå in på banan var hon väldigt, väldigt laddad och jag tänkte mest att det vore bra om jag INTE blev avbockad på öppet hus... Men vi höll oss på marken i alla fall. 

 

Nästa vecka ska vi rida för Kyra, längtar! Sedan är det inte långt till examen, 19-20/12 är det betygsgrundande programridning samt examen med hästbyte och allt. Var tar tiden vägen, jag började ju nyss ettan...

 

 


Läst 20715 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
05

Ventilera mera

 

Många hästar fick nog vara inne idag men inte våra. Betty gillar snö och var nöjd med livet i morse, som synes. Det var inte jag. Vintern är en hård tid, i alla fall för oss människor. Jag har totalt pulsat ganska exakt en mil idag för att få in och ut djuren, tur att det inte är snöstorm varje dag...







På skolan red jag Chimeca på förmiddagen, och sedan testade vi stallmiljön med Karin Morgan. Ljusstyrka och bullernivå mättes, och så lufthygien som jag tänkte passa på att ta upp igen. 



För att hästen ska kunna prestera på topp måste deras andningsorgan fungera perfekt, och hästar är mycket känsliga för dålig luft. I ett stall med dålig ventilation är luften kraftigt förorenad, av damm från foder och strö, och av gaser från gödseln. Det kan leda till irritation, infektioner, allergiska reaktioner, och nedsatt prestationsförmåga.

 

 

Det är det minsta dammet, som inte ens syns, som är farligast - det följer med ner i lungorna och orsakar skada. Stalluften kan alltså kännas och se ren ut, men ändå vara mycket förorenad. Tänk då hur ofta vi faktiskt känner att luften är dålig i ett stall...



Det här kan bli knepigt på vintern, eftersom det är vanligt att man då stryper ventilationen för att hålla temperaturen i stallet. Frostskyddat vatten är nästan ett måste - vi bor ändå i Sverige och det BLIR vinter varje år - och ett ventilationssystem som klarar att byta ut tillräckligt mycket luft trots att dörrarna är stängda. Det gör långt i från alla, och när vi öppnar stalldörren på morgonen och uppfattar att luften är dålig, då är det redan ganska illa. 

 

Ju bättre ventilerat stallet är - alltså ju närmre vi kommer samma nivåer som är utomhus - desto bättre för hästens hälsa. Kyla och drag är de skapta för att tåla, och vi kan hjälpa till med täcken, men inte förorenad stalluft. När vi vet att hästarna klarar att gå ut i det HÄR vädret, då är det inte så svårt att förstå att lite drag i stallet inte är skadligt.

 

 

 

I Vita stallet som vi undersökte på förmiddagen idag, är det dock välventilerat! 7 grader är det där inne, med stängda dörrar. Koldioxidhalten ligger nära uteluftens nivåer vilket visar att luftutbytet är bra, och ammoniaknivåerna verkade vara okej dom med även om vi inte hunnit analysera siffrorna ännu. 

Vi kollade även luftströmmar med hjälp av en liten flaska som puffade ut rök när man klämde på den. I boxarna strömmade luften, föga förvånande, mot frånluftsfläkten (som sitter i stallgångens tak och suger ut luft), och luft kom in från tilluftshålen (vänstra bilden) med ordentlig fart.  Fläkten gör att det skapas ett undertryck, och därför kommer frisk luft sugas in genom luckorna. 





Kast med liten Marie för att kolla tilluftsventilen, och skeptisk Volfram när vi kollar strömmar i boxen.







Betty och hennes kompisar överlevde en hel dag ute i ovädret, nu ser hon ganska bitter ut på bilden men det tog 10 minuter att hitta och fånga första hästen så det verkar inte gått någon nöd på dem... Själv känner jag mig som en liten fiskpinne fortfarande och längtar till våren redan.

 

Missa inte öppet hus i helgen! Mexx och jag lovar att visa ökad trav, men det finns andra betydligt mer spännande saker som ni inte vill missa. Här finns program och info, välkomna!



Läst 21393 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
03

Duktig Mexx

 

Jag hade kunnat rida huuur länge som helst på framridningen, hon kändes så lätt och fin och mjuk idag! Alldeles lagom tid för att värma upp hade vi, 25 minuter är lagom där jag först rider tempoväxlingar och övergångar på raka och stora böjda spår, kollar framåtdrivande och förhållande hjälper och att hon hela tiden bär sig och väntar. Sedan lite förvänd galopp, enkla byten och skolor. Skrittpaus, och sedan vill jag rida en stund precis innan vi ska in på banan så att man är med i matchen när det väl är dags.

 

I programmet hade jag en bra ridkänsla, banne mig, hon blir alltid lite het och laddad men det kändes fortfarande bra! Det gick att rida på henne, stort framsteg! En del kostsamma missar hade vi, taktmiss i mellantraven och i enkla bytena blir hon för laddad, men finfin balans galoppen som vi inte riktigt haft tidigare i programmen, lyssnar bra i övergångarna, och även om det inte var fulländat så var jag nöjd med känslan.

 

Det var det viktigaste idag. Och det känns bra inför examens-programridningen, vi är på rätt spår. Det var dessutom roligt att rida, hästen är jag i vart fall nöjd med. Duktig tjej.

 

Det är surt när det inte syns på poängen, trots att känslan var den bästa jag haft i ett program på henne, så blev det bara 58% idag. Var inte helt överens med domaren som visserligen låg ganska lågt, men det är svårt att påverka på annat sätt än att försöka rida bättre nästa gång.

 

 

Jag står fast vid att framridningen är det roligaste på en dressyrtävling, det kan vara därför jag tycker att det är roligare att träna än att tävla :) Nu ska vi trimma till oss ännu bättre för snart är det examen och då tänker jag mig en toppenkänsla + program utan missar. Och rena byten.

 

Tack Mexx, då säger vi så!

 

 

 


Läst 20936 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
03

Nät-upphängning



Tänkte visa hur vi hängt upp näten i våra försök! För att slippa lyfta 15 kg för hand har vi en hissanordning på mitten, och ändarna fäster man med karbinhakar för att nätet ska hållas sträckt. När det hissats upp fäster man alltså snöret på utsidan av boxen.

 

I det ena försöket - där vi filmar hästarna dygnet runt - så är nu första ronden med fyra dygns film över. Vi har dessutom hunnit gå igenom materialet, streckat och färdigt. Jag tycker Sagan om ringen är rätt långseg (de kommer ju ALDRIG fram!) och det här var i en helt egen division, men det gick ganska snabbt och smidigt och resultatet blir ju desto intressantare att titta på.

 

Så nu ska de fyra filmade hästarna skifta utfodringsmetod - de som haft nät fodras på marken, och tvärtom, för att kunna jämföra. 10 dagars invänjningsperiod för nät-hästarna, och sedan fyra dagars filmning innan försöksperioden är över.







Läst 22162 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02

Och det var en sån häst jag drömde om när jag var 12




Mexx kändes bra idag. Nu är vi laddade.



Det är så där kallt att näsborrarna fryser ihop när man andas in, men min pärla till 3,5-åring värmer upp inifrån. Hon är så fantastiskt fin och lätt att rida, superbra bjudning, modig och går coolt fram på vägar hon aldrig varit på förut, möter andra hästar, världsvan som få.

 

Redan.


Foto: Carin Brosäter
































Läst 19974 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
02

Vinter och dressyr-krångel

 

Jag följer Globen på avstånd i år, svårt att hinna med allt. Brodda och klippa hästar till exempel, plötsligt är det super-vinter här! 

 

Programridningen i torsdags var ingen höjdare den här gången heller, framridningen var rätt okej men på banan vet hon om att jag inte riktigt kommer åt henne. Det utnyttjar hon maximalt. Allt blir platt och trist med 6:or på det mesta men inte mer. Lite, lite bättre än förra gången, men det går trögt det här! Hon fintar verkligen bort mig! Vi har ju inte haft någon strålande vecka heller så det kanske var väntat.

 

Funderade, återigen, på att gå över till kaninhoppning och stryka mig från hemma-tävlingen på måndag. Ångrade mig ett par timmar senare, man kan inte backa sig ur en uppförsbacke, här ska banne mig ridas program och problemlösas!! Sagt och gjort, hon vilade i fredags och jag djupandades lite, bytte till ett annat tränsbett, och igår vi hade vårt absolut trevligaste ridpass på flera veckor! NU var jag snabbare än henne, fick igenom halvhalterna, och akilleshälen med att kunna variera formen, det gick plättlätt nu. Vad hände? Ett halvt varv samlad galopp på volten, ett halvt lång och låg utan att öka farten eller tappa bärighet, och så tillbaka till samlad galopp igen. Plättlätt.

 

Jaha, är det något jag har lärt mig i år, så är det att svackor, stora som små, har en förmåga att vända ungefär samtidigt som man tar det där djupa andetaget och bestämmer sig för att verkligen börja om och stenhårt jobba sig igenom det hela. Nu är det bara att fortsätta alltså, idag tänkte jag rida fram i ett ridhus och sedan ta lite programdelar i ett annat, simulera tävling alltså.

 

Mexx och jag på tävlingsdebuten. Hon är såå bra när hon bara vill!




Chimeca är på gång, behöver komma i bättre trim i markarbetet vilket vi jobbat på, men han känns fräsch och på hugget. Jag och Carin red till slottet igår, det är ganska mysigt med snön ändå. Så himla fina omgivningar här, man vänjer sig aldrig riktigt!

 

 

Nu ska jag dra mig till skolan och rida båda hästarna, och sedan Betty. Hon är fortfarande mer vild än tam men helt fantastiskt fin att rida. Sedan ägnar vi oss åt pepparkakshuset resten av kvällen, åh vad overkill det här blir och ååh vad jag är sugen på att visa er ;)

 

Ha det gott! Gör snöänglar medan ni kan!


Läst 18817 ggr Kommentarer Kommentera



Marie Ryman

Marie Ryman, som jobbar hos fälttävlansproffset Malin Petersen i Tyskland, bloggar om sitt hästliv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng



Arkiv