Att få det låsta hjulet på trailern att röra på sig igen var inget man lyckas med IKEA:s verktygslåda precis... Då kom den här blåa mannen till undsättning, det verktyg pappa inte har i sitt förråd, det finns inte! Efter att ha knackat och plockat isär den där trumbromsen och stålborstat och, så att säga, fått snurr på det hela fick jag en alldeles egen slägga tillsammans med instruktioner om var jag kan banka om det händer igen. Han är bra på alla sätt och vis, min pappa. 

Veckan är igång! Det är ett intressant livspussel det här, ridlektioner och handledarträffar på skolan ska matchas med lektioner och andra aktiviteter på praktikplatsen, och synkas mot passen hos min häst, och vi har konstaterat att lösningen man oftast hamnar i är 1) "om jag går upp halv fem, då..." eller "om jag är på båda ställena samtidigt, då..."

Red Newton fick starta upp med ett lösgörande pass i vita ridhuset i morse. Han känns allt starkare, börjar smått få en rygg att sitta på! Känslan i trav nedsittning är annars att mjälten byter plats med halsmandlarna, men ju bättre han går desto lättare blir det. Imorgon får han hoppa. Personalmöte på Nyby Torshälla var annars vad större delen av dagen ägnades åt, där allt från ekonomi och inköp av transport till hästar och ridgrupper gicks igenom, det är mycket med det hela!

Projekten som vi ska genomföra under VFU:n är mer eller mindre bestämda. Didaktikprojektet blir att ha två clinics om hur man förbereder sig inför en tävling, från val av klass, till hur du tänker när du rider in på banan. En för hoppning, och en för dressyr. Det blir upprättande av rutiner för lastning (klar fördel att ha exakt samma system för alla hästar, elever och personal - både hästar och människor kan känna sig trygga och risken för problem minskar), där det både ingår att dels bestämma ett system, skriva ner det och göra det tillgängligt för personal och berörda elever som åker på tävling med hästarna, samt en praktisk del där både hästar och människor behöver tränas och utbildas.

Om det blir något problem med låsta bromsar på transporten, då vet jag vad man kan göra!

Det snöade över Strömsholm i veckan, tillräckligt mycket för att det skulle gå att rida på vägarna utan att riskera att gå ner i split. Med tisdagens ordentliga rastning att surfa lite på tog jag och Betty oss ut i skogen, energin måste ju få komma ut. Efter två kilometer i trav rakt fram började hon frusta och sträcka lite på halsen. Sedan kunde vi galoppera ganska ordnat, hon landar nog framåt påsk. 

Men - att få unghästen att bjuda framåt och tycka livet är kul är ju den viktigaste uppgiften av alla, så det är ett angenämt problem!

Idag var min plan att köra fröken till skolan, ett longeringspass hade varit perfekt avslut på veckan. Där brukar hon hitta ro nog att slappna av, sträcka ut överlinjen och hitta sin takt i alla gångarterna. Eftersom det är lite bråttom överallt för tillfället kan det vara bra att gå tillbaka till ett format hon har lätt för och känner igen. Vi har longerat på de mest konstiga ställen, i alla väder, och hon vet precis vad som gäller så jag tror det skulle göra susen för lösgjordheten i både kropp och huvud.

Men, ett hjul har låst sig på min trailer och inga knep fungerar för att få det att hoppa ur, så longeringen får vänta. När hästen är hel och ryttaren har tid, ja då är det något annat som krånglar. Typiskt...

Betty

Red Newton, mitt åttaåriga projekt på skolan, går stadigt framåt. Hoppningen gjorde han bra utifrån sin förmåga, han är inte någon talang precis men verkar tycka att det är ganska roligt. I fredags red jag honom för Marianne, hon tyckte att det hade hänt mycket bara på två veckor så vi fortsätter enligt samma koncept. Han är så mjuk och fin att rida, vi har våren på oss och jag tror det blir en riktigt trevlig häst i slutändan.

På VFU:n är jag igång, i torsdags trimmade jag tre ponnysar och spenderade sedan kvällen på läktaren. Vanligtvis står vi med ridläraren nere i ridhuset, men att iaktta från läktaren är nyttigt. Med 10-12 elever i ridhuset, främst vuxna och tonåringar, är kraven höga på ridläraren. Så jag spionerade aktivt, och efter lektionen diskuterade vi det jag hade sett och tänkt på och höll på att aldrig komma hem... Men lärorikt är det! 

Julmaten är smält, julförkylningen med tillhörande sängliggande är mer eller mindre genomliden, och det är dags att ta tag i livet igen. Nu börjar period 3! Med allt vad det innebär. Jag tänkte vi ska reda ut vad jag egentligen kommer göra om dagarna den närmsta tiden nu:

I den här perioden har vi VFU II, verksamhetsförlagd utbildning där vi är ute i verkligheten på ridskolor i åtta veckor. Jag är tillbaka på Nyby Torshälla Ridklubb även denna omgången, vilket känns toppen! Tredje året ligger fokus på det administrativa arbetet på ridskolan, men praktisk träning i undervisning och att gå med ridlärarna på lektioner ingår förstås också. Jag tror det är en fördel att vara ganska insatt i hur verksamheten flyter rent praktiskt när man sedan ska sätta sig in i hur den faktiskt drivs.

Ungefär 20 timmars praktik/vecka blir det, ca 10 timmar skriftliga uppgifter - allt ifrån miljöhusesyn till auskultationer, ett utvecklingsprojekt som ser ut att handla om lastning (som jag tror blir toppen, och intressant för er att följa också), och andra uppgifter kring verksamheten. 10 timmar läggs också på ett didaktikprojekt, exakt vad det ska handla om har jag inte bestämt än.

Där har ni ramarna för kurserna, men dygnet rymmer ju mycket mer än så! På tisdagkvällar kommer jag jobba på ridskolan, en egen timmesgrupp med tonåringar, och en timmes hoppträning. Igår var första dagen, väldigt roligt att stå i manegen igen! 

Vi har återupptagit examensarbetet nu, för tillfället har vi kört fast i inledningen, ganska hårt har vi kört fast. I morgon har vi ett välbehövt handledarmöte för att, förhoppningsvis, få en spark i rätt riktning. Vi har långt kvar till mål...

Det är varierat arbete som gäller, vi växlar mellan att trimma dressyr i ridhus, med mycket förvänd galopp och jobb med formen, och att markarbeta lite över bommar och bockar, longering, och rida ut när vädret tillåter. Jag rider med på lektion där det passar vårt träningsupplägg, och klaffar med allt annat. I morgon tror jag minsann han ska få hoppa lite, bra för både kropp och knopp även om man är dressyrhäst!

Sedan har vi ju Betty också. Nytt år och nytt hår tänkte jag, så nu har min mammutliknande treåring har stylats om till en ganska så tjusig nybliven fyraåring.

Man kan knappt tro att det är samma häst? Hon firade in det nya året med att visa alla tricks hon lärt sig under vilan (bocka jättehögt och springa fort åt helt fel håll t ex), så vi körde henne till Strömsholm för att kunna rasta vildhjärnan på ett underlag som greppar lite bättre än blank-is. Fibersand och stora ridhus har sina fördelar!