Hej allihopa!

I det här inlägget tänkte jag utvärdera och berätta om hur stor skillnad tillskotten från NAF har gjort för oss i kombination med rätt träning.

Haldor är en väldigt stor häst som har haft ganska svårt att lägga på sig men han är verkligen så fin i kroppen nu! I och med att han är ganska stor och långsam i sina rörelser jobbar vi mycket med kvickheten och att sätta honom på bakbenen. Något vi gör varje pass är tempoväxlingar och övergångar. Redan när jag rider fram brukar jag börja med övergångarna och tempoväxlingarna så att han blir kvick, kommer igång i kroppen och sätter bakbenen under sig. När jag sedan plockar upp honom mer brukar jag hela tiden göra små avstämningar och halvhalter för att se till att han stannar kvar på bakbenen och bär sig bra. Efter att Haldor börjat få NAF M Power har jag verkligen sett skillnad på honom kroppsligt då han börjat muskla upp överlinjen mer. När han bygger mer muskler och blir starkare märker jag ju såklart också stor skillnad i ridningen och får mycket bättre svar från honom!

Vidare är Haldor en häst som inte alltid har helt eget driv framåt. För att jobba med det brukar jag vara noggrann med att variera träningen och lägga in uteritter och hoppning osv. så att han aldrig tycker att det är tråkigt att jobba dressyr. Tempoväxlingar och övergångar är även en viktig del i kvickheten. Jag brukar dessutom varva dressyrarbetet med att kanske galoppera något varv i ridhuset i lätt sits och i längre form och låta honom rulla på framåt. För att ge honom mer energi och för att väcka honom ytterligare har NAF EnerG och NAF Omega Olja hjälpt oss mycket. Dessa tillsammans med NAF M Power har hjälpt honom att få extra power och tryck i ridningen! På tävling har vi även testat NAF EnerG shots för att ge en extra boost inför starten. Efter han har fått en sådan känns han från början ännu mer framme!

Haldor blir 16 år i år och därför är vi väldigt glada för NAF PRO Superflex, vilket är ett ledtillskott speciellt framtaget för Skandinavien. Med NAF PRO Superflex kan vi hålla Haldors leder i gott skick och behålla rörligheten. Ytterligare saker jag gör för att behålla en god ledfunktion är att variera underlaget och träningen så mycket som möjligt samt värma upp ordentligt.

Haldor har dessutom ätit NAF In the Pink Powder, vilket är ett vitamin- och mineraltillskott förstärkt med prebiotika och levande probiotisk jästkultur för att optimera tarmfloran och upptaget av näring. Förra vintern var Haldor lite dålig i magen till och från men det har varit så mycket bättre när han ätit detta tillskott, vilket såklart hjälpt till då Haldor ska bygga upp kroppen! Vid hårdare träning och varmare väder har Haldor även fått elektrolyter för snabbare återhämtning. NAF Electro Lytes innehåller de fyra viktigaste kroppssalterna som försvinner vid svettning, träning och varm väderlek. Tillskottet ger därför bättre förutsättningar för en vidare god prestation.

Såklart kan inte ett tillskott göra allt men tillsammans med rätt träning är det en hjälp i rätt riktning. Vi har tidigare testat flera andra tillskott åt Haldor men aldrig fått så bra resultat som vi fått med tillskotten från NAF. Dessutom tycker Haldor att alla tillskotten är goda och de ges i små volymer, vilket gjort det mycket lättare att få i honom dem.

Nu tränar vi vidare mot vår tävlingsdebut för året och tillsammans med tillskotten från NAF har vi bra förutsättningar att kunna nå våra mål!

Ida Pelander

Ida Pelander

Hejsan!

I fredags var vi äntligen nere i Sjöbo hos Irma och tränade. Det var en lärorik träning där fokuset låg på att hitta en bra rytm och jag fick även träna på min sits. Jag har haft lite problem med att jag känt att det blir mer och mer stressat för varje hinder som går inne på banan, därför hade Irma satt ihop en bana med många språng så att jag fick öva på att hålla en jämn rytm. Även om jag kände att de blev lite mer stressat mot slutet av rundan så kunde jag ändå hantera det bättre genom tips och trix från Irma. Jag provade att korta tyglarna några centimeter och bara det gjorde att jag kunde rida mer effektivt med överkroppen. Det gjorde även att min sits blev stabilare och jag kunde sitta mer stilla i sadeln. Hon hade även satt upp en linje i mitten av ridhuset med studs sedan tre galoppsprång till en oxer sedan tre galoppsprång till en studs igen. Detta var en bra övning för att jag skulle få öva på min sits och kunna komma tillbaka i sadeln. Jag och Irma pratar mer om detta i videon nedan där ni även kan se mig och Cree göra övningarna. 

Jag är väldigt glad för denna möjligheten NAF ger mig, jag känner efter varje träning att vi utvecklas mer och mer. Irma tyckte att jag hade hittat en bra grundgalopp vilket hjälper oss att få till en jämn rytm vilket jag fick till väldigt bra på denna träningen. Hoppas ni får inspiration av videon och kan ta del av övningarna. 

Almida Ericsson

Almida Eriksson

Hej allihopa!

Min vinterträning pågår fortfarande och jag har planerat vår första start i början av april. Då har vi tänkt komma ut och rida vår första msvb:5 på riktig tävling. Vi red ju en programträning här om veckan och den gav oss verkligen mersmak! Läs mer om hur det gick här: https://www.hippson.se/blogs/naf/lyckad-programtraning-och-en-tur-runt.htm.

I förra inlägget skrev jag om vilka hästar som har tagit mig dit jag är idag. Jag avslutade då med att nämna hur lärorikt det också är att jobba i stall och att omringa sig av duktiga och kunniga personer. Det här inlägget kommer handla om mina tankar och erfarenheter om det.

Redan tidigt under min ridskoletid fick jag möjlighet att vara stallvärdinna på helgerna. Det gav mig möjlighet att både lära mig om samt förstå hur ett stall ska skötas. Allt under ledning av en erfaren vuxen. Det var veckans höjdpunkt att komma till stallet på morgonen och höra hur hästarna gnäggade välkomnande när det var dags att morgonfodra! Förutom att arbeta med stallsysslor så fick jag hjälpa de yngre nybörjareleverna med ponnyerna. Någon behövde hjälp att tränsa och någon annan ville bli ledd under sin lektion. Jag har alltid trivts med att få ta ansvar och det är roligt att få hjälpa andra! På ridskolan fick jag träffa många olika hästar och människor, vilket såklart gett mig många nya erfarenheter, lärdomar och nya synsätt. Bara att sitta och titta på lektionerna, t.ex. under lunchen, ger så många nya perspektiv och ger viktig ny kunskap.

De två senaste somrarna har jag arbetat i dressyrstall. Det har gett mig flera nya och andra lärdomar. Här fick jag verkligen en insikt i hur det är att satsa mot toppen och då är det bara upp till en själv att suga åt sig så mycket kunskap och inspiration som det bara är möjligt. Något jag tar med mig därifrån och ofta tänker på är hur det finns en så noga avvägd och individuellt baserad plan för varje häst. En plan som utefter hästens förutsättningar och villkor ska få ut det bästa av hästen som individ. Jag har även fått lära mig hur mycket hårt arbete det är som ligger bakom framgångar. Det är tidiga morgnar och sena kvällar men hur fantastiskt är det inte när det man har arbetat hårt med äntligen börjar ge resultat? Varje dag är en del i resan att bli en bättre ryttare och ta sig närmare sina mål!

När jag arbetat i dressyrstall har jag också fått rida många hästar på olika utbildningsnivåer och i olika åldrar. Jag vet inte hur många gånger det tåls att säga hur viktigt det är att rida flera hästar! Framförallt tycker jag att man blir väldigt medveten om sin egen ridning och vad man själv gör bra och vad man behöver utveckla. Upptäcker man att man ofta stöter på samma problem på flera hästar är det viktigt att rannsaka sig själv och undersöka hur man egentligen inverkar och reflektera över vad man skulle kunna göra annorlunda. Desto fler hästar man rider desto mer rutin får man också som ryttare och desto fler verktyg får man i fler situationer. Nu när jag går i skolan och inte jobbar i samma utsträckning är jag tacksam att jag får möjligheten att hjälpa till med några stallkompisars hästar, utöver att jag tränar och tävlar Haldor, för att få ännu fler timmar i sadeln och kunna utvecklas snabbare som ryttare!

Hoppas det varit intressant läsning! Vi hörs om två veckor igen!

Ida Pelander

Hej!

Förra inlägget skrev jag om vårkänslorna jag fått men nu är det tillbaka till vinter med snö och massa minusgrader. Inte det jag såg fram emot men nu är det faktiskt inte många veckor kvar till vinterkläderna kan läggas på hyllan. Just nu är jag inne i en väldigt stressig period i skolan med mycket tentor och uppgifter vilket inte ger lika mycket fritid. Det blir att direkt åka till stallet på eftermiddagen efter skolan, sedan hem och plugga igen innan läggdags. Stallet hjälper mig mycket med att lugna stressen och det är skönt att för några timmar bara kunna släppa alla stressande tankar och åka till hästen som ger en positiva tankar. En annan händelse som gav mig väldigt mycket energi och motivation var Göteborg Horse Show. I år äntligen blev det av, som jag längtat efter att återigen få uppleva stämningen som är inne i arenan. Det var extra kul att Irma Karlsson var där och tävlade så jag fick se henne tävla live. Det ger en så mycket kunskap av att kolla på proffsen och se hur de guider sina hästar runt svårigheterna och se hur häst och ryttare verkligen kämpar tillsammans. Jag är så imponerad av hur alla hästar hanterar atmosfären inne i arenan, särskilt de yngre hästarna som inte är lika vana. Jag kom bara ihåg hur spänd Cree va när vi var i Falsterbo. Mycket tält och utsmyckning att titta på som var nytt för henne när vi var där men det gav oss samtidigt mycket erfarenhet. En dröm hade varit att rida även på GHS någon dag men de är nog ett tag kvar tills dess! 

Det blev även lite shopping på mässan. Jag behövde ett par nya bakbensskydd till tävling så det passade vi på att köpa när det va rabatt på mässan. NAF var där så jag fick träffa gänget vilket var superkul. Kul att se att det var så många som besökte montern och var intresserade av deras produkter, det finns verkligen produkter för alla typer av hästar. Jag och Sofia pratade om att jobba förebyggande med skador. NAF har många produkter som hjälper till med återhämtning, bygga upp och hjälpa till att stödja olika delar av hästen och hur mycket detta kan hjälpa till för att minska antalet veterinärbesök och så vidare. Att hjälpa hästen med detta kan verkligen vara en investering för både hästen och dig själv.

Jag har även hunnit tävla sedan sist jag skrev. Denna gången valde vi att gå in direkt i en 130cm, innan har vi alltid hoppat en lägre förklass. Det var inga problem och vi fick till en jättefin runda. Tyvärr fick vi ett ner på sista hindret men jag kände att jag red aktivt och höll den planen jag hade tänkt. Omhoppningen blev något stressad så i framtida klasser så pratade jag med Irma om att jag ska hitta tillfällen under ritten där jag ska tänka på min andning lite extra. Framhoppningen till denna klassen tyckte jag att jag inte riktigt fick till perfekt. Det handlar mycket om att jag vill hitta en bra galopp men det är svårt med allt som händer runt omkring en när det är så många ekipage på en liten yta. Johanna Lassnack hjälpte mig med hur jag ska tänka gällande detta och det vi kom fram till var att jag inte ska ha samma förväntningar på känslan på framhoppning som inne på banan. På framhoppningen måste jag anpassa galoppen efter omständigheterna och som jag och Johanna har pratat om innan, att framhoppningen är en egen "box" där känslan jag får där inte avspeglar hur min känsla inne på banan kommer att bli. Jag är glad att ha både Johanna och Irma med på min resa då de hjälper mig att förbättras hela tiden. Nästa vecka ska jag äntligen till Irma igen vilket jag verkligen ser fram emot. Så nästa inlägg kan ni förvänta er mycket tips och trix från Irma. Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson

Almida Eriksson

 Hej på er!

I det här inlägget tänkte jag berätta om min resa inom ridsporten och vilka hästar som har tagit mig dit jag är idag.

Jag har fått mitt hästintresse från min mamma och jag satt på en häst för första gången när jag var 2 år. Under åren som följde var vi ofta på ponnyridning på 4H-gårdar och jag tog alla tillfällen jag fick till att rida. När jag var 6 år började jag på Gömmargårdens ridskola och red en gång i veckan på lördagar. Det bästa med ridskolan är ju helt klart att man får rida så många olika hästar! Det var en ridskola med dressyrinrikting och för mig har det alltid varit självklart att hålla på med dressyren. Alla mina favorithästar från ridskolan finns fortfarande kvar där, och det är så kul att hälsa på dem ibland. Min första favoritponny, det var Puffy, och hon är en liten c-ponny som var väldigt trygg i både boxen och när man red. Hon var en perfekt ponny att lära sig på. Det tog inte lång tid innan jag var helt fast och timmarna i stallet blev snabbt de bästa timmarna på veckan. Jag och mina kompisar brukade spendera hela helgerna i stallet och jag var med på alla extra kurser eller aktiviteter som jag kunde vara med på.

Jag och Puffy 2013

Efter ett tag kom det en ny ponny till ridskolan som heter Willow. Honom blev jag ganska direkt skötare på och han var också min första sköthäst. Han var svår i ridningen för mig som bara var 10 år då han var väldigt känslig och lätt stressade upp sig. I boxen var han dock världens snällaste och jag vart helt kär i honom, även om han var svår i början. Efter att ha ridit honom i 3 år fick jag inse att jag var för lång för att rida c-ponny och gick direkt upp på storhäst som 13 åring. Jag lärde mig dock otroligt mycket på honom och han var en riktigt fin ponny! Vi startade våra första klubbtävlingar tillsammans, vilket efter några år gick riktigt bra!

Jag och Willow 2014

Ungefär samtidigt som jag började rida storhäst fick jag börja rida en av ridlärarnas hästar, Cash. Han var ungefär 172 cm i mankhöjd och det var ett stort steg att gå från c-ponny till en så stor häst. Han var dock en riktig läromästare och med honom startade jag mina första riktiga tävlingar. Vi plockade flera rosetter och fick rida några ärovarv och hade väldigt kul tillsammans. Vi deltog även i Stockholms Läns Ridsportsförbunds satsning på unga ryttare 2020, vilket precis som NAFs träningsakademi har gett mig en skjuts i rätt riktning för att kunna bli en bättre ryttare.

Jag och Cash 2018

På ridskolan red jag samtidigt ett superfint sto som heter Winnie. Hon är ett fuxsto med mycket energi och tryck. Även hon är en häst jag har lärt mig väldigt mycket på och vi tog en del placeringar på klubbmästerskap och startade några riktiga tävlingar tillsammans.

Jag och Winnie 2021

Sommaren 2021, när jag var 17 år, köpte vi sedan Haldor och han är därför min första egna häst. Haldor är världens snällaste och en riktigt bra läromästare. Med honom har jag kunnat avancera upp i klasserna och vi tävlar nu msvb:5 men har börjat introducera svårare rörelser. Han har även en så himla härlig personlighet och blir superglad och gnäggar när vi kommer till honom. Att bli kliad är Haldors favorit, och något han aldrig tröttnar på. Om han fick bestämma hade han kunnat bli kliad flera timmar om dagen. Han är en väldigt världsvan kille och det är inga problem att vara ute och åka med honom eller testa nya saker, det mesta funkar bra enligt honom. Tillsammans med honom är jag med i NAFs träningsakademi, vilket är mycket utvecklande för oss båda. Jag är så tacksam för honom och alla andra hästar som har tagit mig dit jag är idag.

Jag och Haldor 2022

Hoppas det har varit intressant att läsa lite om min resa inom ridsporten. Såklart finns det mycket mer att nämna, som hur mycket det finns att lära när man jobbar i dressyrstall!

Ha en så bra vecka, så hörs vi snart igen!

Ida Pelander

Hejsan!

Nu är jag och Cree äntligen back on track. I onsdags var vi och gjorde en vet check på Cree för att se att allt stod rätt till nu när säsongen startar på riktigt. Vi ville även se så att de inte har varit något annat än muggen som spökat nu på sistone när vi haft problem med det. Veterinären började med att kolla på henne vid longering, sedan gick vi vidare med att springa på rakt spår och även böja benen. Vi avslutade med att veterinären gick igenom hela Cree och kände på hals, rygg och så vidare så att allt stod rätt till. Hon var helt ren utan anmärkningar vilket var en sådan lättnad. Hennes mugg har även blivit bättre på sistone så att jag har kunnat börja rida mer som vanligt igen, nu är det bara att hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll. Jag fick hem NAF Mud Guard barriärkräm som jag smörjer på muggen för att skydda mot lera och våta förhållanden som det är i hagarna just nu. Vaselin har också varit effektivt ihop med att tvätta med klorhexidinschampo. 

Igår åkte vi och tävlade i Ängelholm. Vi efteranmälde efter att ha varit hos veterinären då allt kändes så bra men valde att hoppa en lägre klass än förra tävlingen då jag inte riktigt kände mig redo för att gå in direkt i en 130cm klass efter att inte ha hoppat riktigt på några veckor. Jag fick till en fin runda inne på banan, Cree var förvånansvärt lugn för att inte ha tävlat på ett tag vilket var skönt då vi kunde jobba mer tillsammans. Det var en tidshoppning så jag valde att ta några snävare svängar och hålla ett högt grundtempo. Tyvärr föll en bom ut ur kombinationen. I efterhand skulle jag nog tagit en extra halvhalt innan men samtidigt ibland måste man våga chansa för att vinna. Det bästa var att det kändes lekande lätt och att Cree var med på mina signaler så nu är vi redo för tävling igen i helgen.

Johanna Lassnack och jag var i Ängelholm samtidigt så jag träffade henne vilket var jättekul. När vi har möten sitter vi på zoom så det var kul att ses i verkligheten. Jag har fortsatt jobba med tipsen jag fått av henne tidigare och vid denna tävlingen fick jag nytta av det när jag stod i gången påväg in till banan då jag kände nervositeten krypa på. Direkt började jag då tänka på min andning och gå igenom banan för att komma tillbaka till fokus. Läs gärna förra inlägget där jag skriver mer om vad jag och Johanna snackat om. Förövrigt tycker jag det börjar märkas att våren är på ingång vilket ger mig mycket energi i vardagen. Att äntligen kunna använda min tunnare jacka från NAF är ett tecken på det. Igår var det sol på tävlingen vilket var underbart, det blev några fina foton på framridningen.

Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson 

Hej!

Den här veckan har vi både tränat och varit med på programträning. Men innan jag berättar mer om det har jag spelat in en video där ni får följa med på en uteritt och en tur runt gården där jag visar vart Haldor bor. I videon visar jag vad Haldor äter för tillskott från NAF. I nuläget äter han NAF PRO Superflex, NAF in the Pink Powder, NAF M Power, NAF Omega olja och NAF EnerG. Dessa tillskott har verkligen gett oss en stor skjuts i rätt riktning och han känns finare än någonsin. Jag använder också NAF Farrier Solution flera gånger i veckan, vilket har gjort hans hovar superfina! NAF Muck Off använder jag då jag vill ta bort fläckar från boxen, inför exempelvis träningar. Den är en riktig räddare när man har en skimmel!

Idag har vi också varit med på programträning och debuterat msvb:5. Jag är väldigt nöjd med hur det gick och vi fick 64,4%. Vi fick 7:or på nästan alla byten och 7,5 på serien med 3 byten i var fjärde. Vi fick även 8 på ökade skritten. Jag fick en bra känsla på övriga delar i programmet och Haldor kändes väldigt positiv och var väldigt nöjd med sig själv efteråt. Att just debutera nytt program på programträning tycker jag är väldigt bra, eftersom man får prata med domaren efteråt. Jag och domaren var överens om vad det är vi behöver förbättra och vad det är vi gör bra. Det kändes skönt att få det bekräftat att vi lägger tiden på att förbättra rätt saker. Just nu är det skolor i trav som vi jobbar mest med. På tisdag ska jag träna för min hemmatränare och då ska vi träna vidare utifrån den feedback jag fått av domaren. Det var även väldigt värdefullt att få stöd av Johanna Lassnack inför den här prestationen, och jag börjar verkligen känna hur den mentala träningen börjar ge resultat.

Vi ser mycket fram emot tävlingsäsongen och det ska bli kul att fortsätta utvecklas i detta program och mentalt. Jag tycker att det är ett program som passar både mig och Haldor bra. Det är mycket som händer och många byten, vilket vi båda tycker om.

Ha det så bra, så hörs vi igen om två veckor!

Ida Pelander

Hej allesammans!

Senaste veckorna har inte riktigt blivit som det varit tänkt. Vi skulle åkt till Irma för en och en halv vecka sedan men tyvärr blev underlaget i ridhuset fruset så att vi fick ställa in det. Vi skulle även åkt till Helsingborg i helgen och tävlat men Cree har fått problem med mugg på ena benet så vi fick stryka oss. Det är på bättringsvägen så vi får hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll så att vi snart kan vara igång som vanligt. Under tiden Cree har varit skadad har vi myst mycket i stallgången och gått promenader. Jag gjorde en liten video häromdagen i stallet där ni ser lite av vår vardag. Jag har turen att ha mamma som hjälper mig mycket i stallet vilket jag är väldigt tacksam för. I videon ser ni även några av mina favoritprodukter från NAF som jag använder dagligen. NAF silky D-tangler som är ett balsamspray som ger glans och hjälper till att lösa upp tovor. NAF farrier solution är en annan favorit som stödjer hovarna på många sätt. Jag visar även upp tillskotten Cree går på vilket är Magic, Gastri Aid, M power och Vitamin & mineral bas. Som ni ser i videon är hon väldigt glansig och fin i kroppen vilket M power hjälper till med. Hennes mage har blivit stabilare mycket tack vare Gastri Aid. Magic är jag extra tacksam för denna årstiden när hon har mycket energi och har lättare för att tappa koncentrationen. Genom vitamin & mineral bas kompletterar vi de vitaminer och mineraler som hon inte får i sig genom kraftfodret. En perfekt kombination för Cree´s välmående just nu.

Idag hade jag mitt andra möte med Johanna Lassnack. Vi följde upp det vi pratade om förra gången och kom fram till att både ridning och hantering har blivit mycket bättre i vinter. Det är småsaker som att gå från ridhuset till stallet, som Cree har tyckt varit väldigt stressigt men som blivit mycket bättre de senaste månaderna. Vi pratade om hur viktigt de är att reflektera över hur även sådana här, egentligen småsaker förbättras. Det är inte bara på tävlingsbanan allt ska kännas bra. Vi pratade även om hur jag ska hantera "dåliga" dagar, när Cree är spänd och jag känner att jag inte når fram till henne. När jag får röda tankar (dåliga tankar) ska jag för de första bli medveten om det, för att sedan kunna tackla dem. Genom att måla upp bilder i huvudet hur jag ska tackla problemen kan jag sedan ligga steget före så att det är jag som har kontrollen. Vi pratade även om att jag ska dela upp ridpasset i flera boxar och ha klart för mig innan jag går in i en box vad jag vill uppnå i just den boxen. När jag är klar med en box kan jag gå vidare till nästa och blicka vidare så att jag inte fastnar allt för mycket i hur de kändes i boxen innan. Om jag till exempel inte är nöjd med travjobbet så ska jag gå in i en ny box till galoppen och vara neutral i min känsla. På så sätt fastnar jag inte i negativa känslor.

Vi utvärderade även hur nervositeten har känts på de senaste tävlingarna och kom fram till att listan där jag planerar tävlingsdagen hjälper mig att koppla bort min nervositet så att jag istället tänker på min uppgift. Även om jag inte aktivt kollar på listan under dagen har jag den tillgänglig om jag skulle bli osäker på något. Jag fick även beröm över att jag blivit mycket bättre på att inte sträva efter en specifik känsla utan istället istället hur jag ska jobba för att komma fram till den känslan. Till exempel förra starterna försökte jag tänka på att hålla en bra galopp genom hela banan och det gjorde att jag fick till ett bra flyt vilket i sin tur ledde till att jag kom närmare den känslan jag strävar efter att få. Vi pratade även om att jag ska tillåta mig själv att varken nervositeten eller känslan kommer vara på topp i början av säsongen. När jag är mer i det kommer allt komma mer naturligt och då påminna mig om att det är okej att det inte känns så nu i början av säsongen. I slutändan pratade vi om andningsövningen jag jobbar med. Jag ska andas ända ner i sadeln och utandningen ska vara längre än inandningen då det är vid utandningen stressen i kroppen minskar. Johanna sa en bra metafor, en boja i havet där Cree är det gungande vattnet och jag är bojan som ska hålla balansen. Den förklarade bra att jag behöver vara den stabila när hon är spänd.

Det var en liten sammanfattning av vad vi snackade om denna gången. Det är kul att känna att jag redan känner sådan stor skillnad från första mötet och hoppas kunna utvecklas ännu mer till nästa möte. Innan dess ska vi förhoppningsvis hunnit med fler tävlingar och träningar så att jag hinner använda mig av tipsen jag fått. Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson

Hej allihopa!

Jag och Haldor är mitt i vinterträningen men har nu börjat lägga in mer och mer programdelar som förberedelse inför tävlingssäsongen. Vi planerar att komma ut i medelsvår B:5 nu i vår och det tillkommer då en del rörelser jämfört med medelsvår b:1, som vi red under hösten.

Både jag och Haldor tycker att det är väldigt kul att ta oss an nya utmaningar och utveckla de nya rörelserna ytterligare. På sistone har Haldor känts väldigt fin och vi har tagit stora steg framåt i träningen. Det märks att rätt foder i kombination med rätt träning verkligen har gjort underverk för Haldor och han känns så mycket starkare och piggare. Han är även finare i kroppen än någonsin. Jag är så väldigt nöjd med alla tillskotten från NAF! Något av det som tillkommer i msvb:5 är 3 byten i vart fjärde, diagonalslutor i trav och galopp samt bakdelsvändningar. Fokus i träningen just nu ligger mycket på öppnor och slutor, och jag märker att det går i rätt riktning!

Om två veckor ska vi vara med på en programträning, där vi ska rida en msvb:5. Jag tycker att det är väldigt lärorikt med programträningar eftersom man även får tid tillsammans med domaren efter man har ridit programmet. Man kan då diskutera hur man tycker att det gick och samtidigt få tips utifrån en domares synvinkel. Efter man har ridit programmet får man ofta även möjlighet att rida om delar man inte var så nöjd med eller helt enkelt känner att man vill rida igen. Även om man får feedback i dressyrprotokollet efter att man har gjort en start känner jag att man får en helt annan infallsvinkel när man även får ha en konversation med domaren. Man får även tillfälle att träna på tävlingsrutinen.

Jag och Haldor har inte varit iväg och ridit i ett annat ridhus sedan vår senaste tävling i mitten av november. I början på veckan var vi därför iväg och red ett pass i ett annat ridhus. Jag gjorde då träningen så tävlingslik som möjligt och gjorde honom därför extra fin inför att vi åkte iväg och tränade sedan program och programdelar. Det tycker jag var väldigt nyttigt för oss båda! Jag red fram såsom jag hade gjort inför en tävling och red sedan igenom programmet. Jag fick en väldigt bra känsla under detta pass. Haldor kändes pigg och framme och jag fick en fin känsla när jag red programmet. Vissa av sakerna vi hade svårt med under höstens tävlingssäsong kändes mycket bättre. Haldor skötte sig även bra på det nya stället, precis som vanligt! Han är en riktig stjärna vad gäller att åka till nya ställen!

Vår första riktiga tävling för säsongen har vi inte planerat förrän i slutet av mars/början på april. Det är lite ont om tävlingar i februari/början på mars i områdena nära oss, vilket är synd. Dock får vi då mer tid på oss att träna och verkligen känna oss trygga inför vår debut i nytt program. Kanske åker vi ut och rider msvb:1 för att träna på att tävla, vilket jag tycker är väldigt viktigt.

Vi är taggade inför säsongen och laddar nu upp inför programträningen om 2 veckor! Jag berättar mer om hur det går vid senare tillfälle 

Ida Pelander

Hejsan!

I helgen var jag och Cree iväg på vår första tävling för året i Åstorp där vi hoppade två klasser. På framhoppningen till första klassen lyckades hon tappa en sko men som tur va fick vi tag på en hovslagare på plats som kunde sätta på den igen, vilket var väldigt tacksamt. Vi hade en lyckad tävlingsdag där vi fick med oss en felfri runda i 130cm. Det kändes jättebra att starta året på bästa sätt men framförallt känna att all träning i vinter gett resultat. Jag kände att jag fick till min ridning genom att våga galoppera i svängarna för att få framåtlägen till hinderna. Cree var med mig på mina signaler och hoppade väl. Jag kände av mer nervositet denna tävlingen än förra vilket jag tror beror på att det var ett tag sedan sist jag tävlade. Jag tycker det är lättare att hantera nervositeten när jag är mer i mitten av tävlingssäsongen då man är mer i det. Det jag gjorde för att det skulle bli bättre var att försöka jobba med nervositeten istället för mot den, vilket Johanna Lassnack lärt mig. Jag tänker att nervositeten är som en person som sitter på min axel, så när den väljer att komma så berättar jag för den vad det är vi ska göra och hur vi ska göra det. Det gör att jag får kontroll på situationen och över nervositeten vilket lugnar mina tankar.

Nu under vintern har jag fokuserat mycket på markarbetet med Cree. Vi har övat mycket bommar och småhinder för att få till detaljer, exempelvis att hon ska gå runt innerskänkeln i hörnen och inte snedda som hon gärna gör, särskilt i höger varv. Denna träningen har lett till att hon blivit mycket starkare i sidorna vilket i sin tur har lett till att högerbytena blivit mycket bättre. Detta har tidigare varit en av hennes svagheter då de blivit mycket korsgalopp. Detta händer inte alls lika ofta längre vilket underlättar mycket för att hitta rytmen och se avstånd. Det jag vill komma fram till är hur stor del markarbetet har för att få till detaljer som jag tycker behövs för att klara av klurigheterna som kommer när hinderna blir större och banorna mer tekniska. Jag och Cree har under denna månaden som det varit tävlingsvila gjort tre träningar med markarbete (bommar) och endast en träning där vi hoppat mer bana, ändå kunde vi igår gå in och hoppa en felfri 130cm. Oftast är det inte höjden på hinderna man behöver träna på utan detaljerna för att kunna ta sig fram till hinderna på bästa sätt. När man klarar det spelar det egentligen ingen roll om hindret är 90cm eller 130cm. Jag vill även tillägga att jag och Cree har hur mycket som helst kvar att jobba på och det är lång väg kvar fram till perfektion. Jag är väldigt glad för min tränare Maja Bogren som hjälper mig framåt i utvecklingen och ser vad det är jag och Cree behöver jobba på. I dagsläget jobbar vi på min position, jag ska våga sträcka på mig och få bättre kontroll på min överkropp för att kunna vara så stilla som möjligt. Med Cree så är det som tidigare sagt att få henne mer med mig i hörnen där hon ska gå runt min skänkel och inte mot den. Jag tycker att det är kul att ha något att jobba med, särskilt nu när motivationen är låg under vinterhalvåret med kylan och mörkret. 

I helgen är planen att åka ner och träna för Irma igen vilket jag ser fram emot jättemycket. Jag hoppas hon ska se en utveckling på oss som ekipage sedan sist och att vi ska fortsätta jobba med det vi jobbat på tidigare. Nu har jag använt GastrAid från NAF i några veckor och har bara positivt att säga. Hennes avföring är bättre i konsistensen, även när vi är ute och åker håller den sig bra vilket jag inte upplevt innan. Då hon är en lättstressad häst känns det väldigt bra att kunna hjälpa henne att få en lugn mage genom GastriAid.

Jag hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson.