Hej på er!

Nu var det ett tag sedan jag hade mitt första möte med Johanna Lassnack. På dessa nästan två månader har jag hunnit tillämpa och utvärdera mycket av det vi pratade om. Dessutom har jag och Johanna kontakt via SMS varje vecka för att prata om hur det går och hur jag ska tänka framöver. Jag tänkte här dela med mig lite av vad jag har märkt för skillnader på mig själv på den mentala biten under den senaste tiden.

Under vårt första samtal fick jag med mig flera viktiga verktyg. De handlade främst om fokus, hantering av nervositet och motgångar samt att hitta ett inre lugn. Övningarna jag fick med mig i samband med det samtalet är övningar jag använder mig av dagligen. Om vi tar fokus som exempel, känner jag att jag har blivit mycket mer medveten om vad det är som tar mitt fokus. För mig kan det till exempel vara publik på läktaren eller att det är väldigt rörigt i ridhuset. Det jag har med mig från det är att hela tiden ge mig själv en konkret uppgift, exempelvis tempoväxlingar i trav med ett bestämt antal steg. Den uppgiften lägger jag fullt fokus på och jag märker då hur jag ”glömmer bort” det som är omkring mig samtidigt som det fortfarande går bra att navigera mellan alla andra som befinner sig i ridhuset. En annan övning jag ofta gör till vardags, t.ex. påväg till skolan, är att fästa blicken på ett specifikt föremål långt fram och gå mot det utan att lägga något fokus alls på det som händer runtomkring. Precis som i ridhuset så går jag inte in i folk, utan det går bra att hålla fokus på något och samtidigt navigera.

Ett tankesätt jag använder mig av när jag tappar fokus eftersom det sitter folk på läktaren är att tänka på hur stor insikt de personerna egentligen har i mitt upplägg och mina mål. Oftast kommer jag fram till att de inte alls vet vad jag tränar och fokuserar på just nu. Jag och Johanna delade de människor jag kan möta i tre cirklar. Den innersta cirkeln är de i mitt team, som har insikt i det jag jobbar med och mina mål, exempelvis mina föräldrar, tränare och Johanna. Cirkeln utanför det utgörs av nära bekanta men som kanske inte har någon insikt i sporten. Den yttersta cirkeln utgörs av ytligare bekanta som kanske har insikt i sporten men inte i det jag jobbar med. Vad gäller personer som står på läktaren har jag kommit fram till att de ofta befinner sig i den yttersta cirkeln. Mer av övningarna vi jobbade med finns i den här artikeln på Hippson.se: https://www.hippson.se/artikelarkivet/traningsakademin/pizzaslice-inre-cirkeln-och-hitta-fokus.htm.

Att jag och Johanna hörs av på SMS en gång i veckan ger mig möjlighet att reflektera över och inte heller glömma bort den mentala biten. Det är något jag upplever verkligen hjälper mig samt bidrar till personlig utveckling. Jag skriver till henne om upplevelser och/eller reflektioner från veckan som gått och hur jag har tänkt då. Jag får sedan feedback från Johanna med nya vinklar eller tankesätt jag kan bemöta problem jag stöter på. Det är något jag känner hjälper mig att utvecklas i rätt riktning. Ett tips från mig är att ta en stund varje vecka att reflektera över hur man presterar mentalt, även om man inte skickar det till någon. De reflektioner jag gör, gör mig medveten om vad jag behöver förbättra.

Nu är jag precis hemkommen från stallet efter att ha klippt Haldor. Nu är vi redo inför vårens äventyr!

Ida Pelander

Ida Pelander

Hej! Idag tänkte jag skriva om min resa från att jag började rida till idag.

Min mamma har ridit och tävlat hela sitt liv men sålde sin häst när hon blev gravid med mig. Som tur va hade hon under min uppväxt kompisar som hade hästar och på så sätt introducerades jag in i hästvärlden. När vi hälsade på mormor och morfar som bor precis vid ett stall, där mamma en gång i tiden blev hästtjej, lånade vi alltid en häst jag kunde rida. Det var verkligen höjdpunkten på dagen. Min bästavän Ella har också alltid haft hästar så när vi va och hälsade på var vi två hopklistrade i stallet och pysslade och busade med hennes minishettis Poppe. 2011 började jag rida en ponny vid namn Märta en gång i veckan. Jag, 9 år var en liten myra på henne som var en maxad D-ponny. Som tur va var hon väldigt snäll. I början när jag endast kunde skritta kom jag ihåg att vi åkte till stallet både på förmiddagen och eftermiddagen så att jag kunde rida henne två gånger om dagen. Även om de bara blev en kort skrittrunda så ville jag verkligen ta vara på dagen jag hade hand om Märta. Efter ett tag lärde jag mig även trava och galoppera. I början fick mamma longera henne när jag skulle galoppera för att jag skulle lära mig hålla balansen i hennes stora galopp. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag kunde galoppera hela långsidan av ridhuset själv och hur stolt jag var över mig själv. 

Efter ett tag började jag rida på ridskola vid sidan av att ta hand om Märta. Jag red i en hoppgrupp då jag var väl övertygad om att det var hoppning jag ville rikta in mig på. Min första favorithäst på ridskolan blev Mac, han var väldigt sur i hanteringen men trygg att rida. Det bästa med att rida på ridskola är helt klart att man får prova på att rida många olika slags hästar vilket utvecklar ens ridning. Jag var med på varje clear round som klubben hade och blev klubbmästare ett år vilket var väldigt stort för mig på den tiden. Jag har faktiskt fortfarande kvar det schabraket jag fick när jag blev klubbmästare, så minnena finns kvar!

2014 hade mitt tjat på egen ponny blivit för stort så i augusti fick jag hem min drömponny Jazz. Världens sötaste fux welsh som älskade godis och va bäst på att charma folk i sin omgivning. Han var 12 år när vi köpte honom och skulle bli en läromästare till mig. Ingen häst kommer ge mig så många vinster och rosetter som han gav mig. Jazz lärde mig allt jag kunde önska mig och vi hade så roligt tillsammans, precis som de ska vara. Även om det var tårar av hopplöshet vissa dagar så har jag bara kvar bra minnen med honom. Han satte en väldigt bra grund i min ridning vilket jag är tacksam för idag. Det värsta med ponnytiden är att den inte kan vara för evigt. 2017 fick vi inse att jag hade blivit för lång och vår resa var slut. Det är det absolut tuffaste jag någonsin gjort, att säga hej då till min bästis. Som tur va har han hamnat i bra händer efter oss och fortsatt vara den prins han är. 

Efter Jazz var tanken att köpa en D-ponny men så blev det inte. Istället fick jag hem Lucky, min första storhäst som var endast 6 år. Lucky var speciell på sitt sätt, hans specialitet var att korsa benen i stallgången så man trodde han skulle ramla. Denna hästen gav mig verkligen självförtroende, jag tror inte han vet hur man vägrar. Styrde man på ett hinder så hoppade han oavsett omständigheter. Vi tävlade upp till och med 115cm tillsammans. När det blev högre hinder blev han för svår för mig att rida. Han tände till då han tyckte att det var så kul vilket gjorde att jag inte riktigt hängde med då jag var så liten på honom. Min tränare fick tävla honom några starter då vi visste att han verkligen hade kapaciteten och tillsammans tävlade de 130cm där han verkligen fick glänsa. Detta gjorde att vi tog beslutet att vi inte var den perfekta matchen för varandra och sålde honom 2020. Jag träffar honom på tävlingar lite då och då när han är iväg och tävlar med sin nya ryttare vilket verkligen blev en bra match vilket jag är så glad över. Ibland måste man våga inse att man inte är menade för varandra vilket är tufft, men jag ångrar inte en ända sekund med honom.

I november 2020 fick jag hem min nuvarande stjärna Cree, hon var då 5 år. Så nära jag kommit Cree har jag aldrig kommit en häst innan. Vi har verkligen blivit ett team och kan varandra innan och utan. Hon gör allt för mig och jag gör allt för henne. Men det tog ett tag att lära känna varandra. Första månaderna var svåra, jag visste inte vilka knappar jag skulle trycka på vilket är svårt med känsliga hästar, särskilt med Cree som lätt stressar upp sig. Detta året blir hon 8 år och vi båda har mognat mycket sedan jag fick hem henne. Vi började på 90cm 2020 och detta året har vi som mål att rida 135cm. Jag hoppas vi får många år tillsammans då jag känner att detta är min perfect match. 

Hoppas ni tyckte det var kul att läsa om min resa med hästarna. Jag är tacksam för allt de gett mig i min ridning. 

Almida Ericsson

Almida Eriksson

Hej och gott nytt år!

Jag och Haldor har haft ett väldigt bra 2022 och jag tänkte här dela med mig av lite höjdpunkter under året samt vad vi ser fram emot under 2023.

Året började med en ganska lång vinterträning och inte förrän i april gjorde vi årets första start. Vi debuterade då medelsvår B:1 och detta var också vår tredje start tillsammans. I och med att vi inte gjort så många starter tidigare kändes det som att vi inte riktigt hittat varandra på banan ännu. Jag visste inte helt hur jag skulle lägga upp framridningen och tiden på banan innan startsignalen. Detta ledde till att jag blev ganska nervös innan våra starter eftersom jag inte riktigt hade ett system ännu. Då hade jag verkligen blivit hjälpt av Johanna Lassnacks verktyg och råd för att istället få nervositeten att jobba med mig.

Under våren fortsatte vi att tävla och hittade varandra mer och mer. I juni åkte jag och Haldor i väg för över två månaders jobb och träning i dressyrstall, där vi lärde oss väldigt mycket nytt. Det var även då vi skickade in vår ansökan till NAF träningsakademin för att försöka ta tillvara på den fantastiska möjligheten till utveckling. Utveckling har det blivit och mer än vad vi någonsin kunnat hoppas på! Det var superroligt att få komma ner till Falsterbo och träffa hela teamet kring träningsakademin och få en inblick i sättet vi skulle jobba på framöver. Det är verkligen världens trevligaste och härligaste gäng!

Det var sedan dags för ett första möte med Sofia från NAF där vi valde ut vilka fodertillskott som skulle kunna hjälpa Haldor allra bäst. Fodertillskotten i kombination med rätt träning har verkligen gjort underverk för Haldor kroppsligt och därför även för oss träningsmässigt. Nu när han har ätit fodertillskotten i närmare ett halvår både ser och märker jag så stor skillnad på honom och vi får beröm av vår hemmatränare, equiopat och stallkompisar för att han har blivit så fin i kroppen! De tillskott som Haldor äter är NAF EnerG, NAF Omega Olja, NAF In the Pink Powder, NAF PRO Superflex och NAF M Power.

Det var sedan dags att börja träna för Mads Hendeliowitz och på endast två träningar har vi fått med oss flera bra och viktiga övningar som vi använder oss av i det dagliga arbetet. Övningarna har främst fokuserat på samling och kvickhet, vilket är något vi arbetar med på daglig basis. Övningarna jag fått med mig från de båda träningarna går att se här: https://www.hippson.se/blogs/naf/var-forsta-traning-for-mads-hendeliowitz.htm https://www.hippson.se/blogs/naf/var-andra-traning-for-mads-hendeliowitz.htm.

I november var det dags för första samtalet med Johanna Lassnack, där vi under 2,5 h fick med oss flera viktiga övningar och tankesätt. Jag känner redan nu hur jag har blivit mycket mer medveten om den mentala biten i det vardagliga arbetet och jobbar dessutom dagligen med flera av övningarna jag fått med mig. Se mer av vad vi pratade om här: https://www.hippson.se/artikelarkivet/traningsakademin/pizzaslice-inre-cirkeln-och-hitta-fokus.htm.

Under hösten tävlade vi vidare och jag började verkligen känna hur vi hittade varandra mer och mer på tävlingsbanan. Det gick även bättre och bättre för varje start! Vi satte kvalet till övriga msvb-klasser och siktar på att komma ut i msvb:5 nu under våren och förhoppningsvis gå upp ännu mer i klass till hösten. Andra mål inför året är att utvecklas som ryttare och för varje dag bli lite bättre både mentalt och fysiskt. Det är något jag är säker på att NAF träningsakademin kan hjälpa oss med!

Vi är så tacksamma för allt NAF träningsakademin har gjort för oss under detta år! Nu blickar vi vidare mot 2023 med nya mål och utmaningar som väntar. Tack till alla er som följt oss här på bloggen under 2022 och jag hoppas ni ser fram emot vad som väntar 2023. Det gör i alla fall jag! Gott nytt år på er!

Ida Pelander

Hejsan!

Nu är det slut på julfirandet och vi börjar istället blicka fram emot nästa år. I detta inlägget hade jag tänkt göra en sammanfattning av året som gått.

Tävlingsåret startade redan i början av januari där vi fortsatte bli stabila på 120cm nivå. I mars bestämde vi oss för att vi ville kvala in till Falsterbo, Krafft the Tour of Amateurs. Detta gjorde att vi behövde samla placeringar i 120/125cm klasser för att samla poäng. Hela våren handlade egentligen om detta vilket skapade en rätt stor press för min del. Det blev en stress att varje runda behöva rida felfritt och snabbt för att få poäng vilket även påverkade min ridning. Om jag kollar tillbaka på denna tiden hade jag haft stor användning av Johanna Lassnack, speciellt när jag nu fått uppleva hur mycket hon kan hjälpa mig med mina tankar. Som tur var lyckades vi samla många placeringar vilket var bra för mitt självförtroende. I april debuterade vi även 130cm. Vi hoppade inte fler 130cm i våras även om vi kände oss mogna på den höjden då vi satsade på kvalklasserna istället. 

I slutet av juni fick vi reda på att vi gått vidare till Falsterbo efter en lyckad vår. Det var en stor lättnad att ha uppnått det målet man jobbat hårt för hela våren. Det var även i juni jag skickade in min ansökningsvideo till NAF träningsakademin. Jag kom ihåg att det var sista anmälningsdagen, både jag och mamma hade pratat om att skicka in ansökan men det hade inte blivit av. Jag tyckte det var värt ett försök så vi bestämde oss för att spela in en kort video. Jag är så glad att jag gjorde det för det har gett mig så mycket mer än vad jag kunnat drömma om. I juli var det dags för Falsterbo. Det var så häftigt att komma dit och få uppleva allt vad det innebär. Cree är bara 7 år och yngst i startfältet så vi kom dit för att samla erfarenhet och känna på hur det är att rida på större arenor. Hon är en väldigt känslig häst så det var mycket nya intryck för henne. Allt från att gå från stallarna till banorna, till att kunna rida fram vid utställningstälten, till att komma in till den mäktiga tävlingsarenan. Mycket nytt för oss båda men det har gett oss jättemycket för framtiden. Vi gjorde två bra rundor och jag är extra stolt över andra dagen där vi fick till en jättefin, mer avslappnad runda. Falsterbo var helt klart höjdpunkten detta året. Det var även denna veckan det blev officiellt att jag kommit med i träningsakademin, så jag fick träffa hela NAF teamet för första gången, världens bästa gäng!

Efter Falsterbo fick Cree en tre veckors välförtjänt vila. Sensommaren var spännande. Jag hade min första träningen för Irma, jag började blogga och Cree började gå på tillskotten jag och Sofia från NAF valt ut för att passa henne. Hösten har bestått av att bli stabilare på 130cm nivå vilket jag tycker vi blivit. Vi har kvalat till 135/140cm men där känner jag själv att jag inte riktigt är än, även om jag vet att det inte är några problem för Cree. Senaste tiden tycker jag även jag utvecklat min ridning i markarbetet och Cree har blivit väldigt fin att rida till vardags så jag hoppas till nästa år vi kan ta med oss det in i hoppningen. 

2023 lär bli ett spännande år med nya mål och utmaningar. Mitt mål till nästa år är att bli en bättre ryttare så att vi förhoppningsvis kan etablera oss i större klasser. Jag vill tacka NAF extra mycket för detta året och möjligheterna som getts tack vare dem. Nu har vi ett spännande år framför oss. Gott nytt år på er!

Almida Ericsson

Hej allihopa!

Nu har det varit en vecka med temperaturer under -20° C nästan varje natt hos oss i Stockholm. Haldor står i utebox och det kräver viss planering med såväl vatten som fryser som med täcken som värmer ordentligt. Jag tänkte därför dela med mig av lite tips och tricks vi använder oss av nu under vintern!

I boxen har Haldor en termobar som ger tillgång till is-fritt vatten under hela natten. Den rymmer dock endast 30 l vatten och han har därför en vanlig vattenhink med 20 l som vi testat lite olika lösningar för, för att hålla den is-fri. Vi har både testat med att hälla lite olja i vattnet, lägga i en petflaska som flyter omkring och stör isbildningen samt fylla en petflaska med lite varmvatten och salt, och hoppas på att den värmer vattnet ett tag i alla fall. Det har funkat om det inte varit så många minusgrader men när temperaturen närmar sig -10 fryser även det. Något jag läste om häromdagen var att man kan spänna fast sittunderlägg/sittdynor runt sin vattenhink och få ett ganska bra resultat. Det är något jag har tänkt att testa!

I hagen har vi inte tillgång till el, för att på så sätt kunna ha en eldriven termobar. Vi har därför en helt vanlig kylväska som man kan ha matvaror i. Med locket stängt under natten har det isolerat vattnet bra och ger honom vatten under dagen. För att undvika att locket fryser fast stryker vi på lite vaselin runt kanterna på locket. För extra isolering skulle man kunna ställa ner frysväskan i en vanlig vattenhink med halm i.

Vi har även förmånen att stå i ett stall med höautomat. Haldor får då högiva vid 22.00, 02.00 och 06.00. När han får mat mer frekvent kommer han igång i kroppen och det är dessutom bra för magen att få mat ofta och mycket grovfoder. De nätter då det är riktigt kallt ger vi ibland lite halm som han kan tugga på under natten som extra hjälp för att hålla värmen.

Nu i helgen när temperaturen istället börjar närma sig 0°C, kan vi istället få problem med styltor i Haldors skor. Om vi inte har snösulor brukar vi stryka på lite olja i sulorna så att det blir svårare för styltorna att fästa. Det kan antingen vara NAF Farrier Solution eller matolja.

På min instagram (@idapelander) har jag lagt ut en video där jag summerar det första halvåret med NAFs träningsakademi. Så kika in där om ni undrar vad jag främst har tagit med mig under den första tiden!

Annars får jag och Haldor önska er alla en god jul och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2023 med nya mål inför en ny tävlingssäsong!

Ida Pelander

Hejsan!

Vilken kyla som kommit de senaste dagarna. Idag passade vi på att rida ut i skogen när solen var framme, det var riktigt krispigt men fint i skogen. Det jag tycker är värst med kylan är alla lager kläder man blir tvungen att ta på sig så man känner sig osmidig i sadeln. Dessutom tycker jag att det är svårt att hitta bra ridskor som är varma men samtidigt smidiga så att de går att rida i, så just nu kör jag på fler lager strumpor istället. 

Igår var vi på vår sista tävling för året i Åstorp. Jag gillar verkligen det tävlingsstället då de har tre ridhus vilket är väldigt lyxigt och bra när det är fruset ute. Vi hoppade två klasser, 120cm och 130cm. Jag är mindre nöjd med min ridning i första klassen då jag tycker jag red stressat och pressade henne i onödan vilket gav oss ett nedslag i kombinationen. Andra klassen är jag mycket mer nöjd med då jag behöll mitt lugn och tog tid på mig mellan hinderna så att det inte blev stressat vilket även gjorde Cree mycket lugnare. Det var bara på ett ställe som jag skulle vågat sitta tillbaka och ta en extra förhållning in till kombinationen, så det blev ett ner även i den klassen. Det är verkligen påtagligt hur små marginaler som krävs för att få ett pet. Men det är även det som gör denna sporten så spännande. Jag har väldigt lätt för att lägga stor skuld på mig själv så fort jag gör ett misstag, även om det är litet. Johanna sa en klok sak till mig: "Du gjorde det du trodde va det rätta beslutet i den situationen". Det tog jag verkligen till mig för varje beslut jag väljer att ta på banan, som måste tas väldigt fort, gör jag för att jag vill skapa de bästa förutsättningarna för mig och hästen att komma till hindret. Men då besluten måste tas fort kan man heller inte alltid räkna med att det blir perfekt varje gång. I efterhand kan man alltid hitta saker som man kunde gjort bättre men det går inte heller att döma sig själv för varje liten grej som man kunde gjort annorlunda då man gjorde det man trodde var rätt.

Det jag ska fokusera på nu i vinter är att hitta ett lugn i min ridning så även Cree kan bli mer lugn i sig själv. Det jag känner är mitt problem nu är att jag antingen är för på eller för av. Jag vill kunna hitta ett mellanting där jag kan vara effektiv men samtidigt lugn i mina hjälper. Det är detta jag och Irma har fokuserat mycket på med övningarna vi gjort på träningarna som ni kan hitta här: https://www.hippson.se/artikelarkivet/traningsakademin/hitta-rytmen-med-irma-karlssons-ridovningar.htm

Det är en lång bit kvar från dit jag vill komma men det känns bra att ha ett mål att jobba mot. Andningsövningen Johanna gav mig känner jag har gett resultat senaste veckan. Jag har mycket lättare att känna mina spänningar vilket även gör att jag kan släppa på dem. När jag vågar slappna av helt tycker jag även Cree vågar slappna av, vilket låter helt rimligt och som jag nu blivit mer medveten om. Jag använde även mitt tidsschema jag hade gjort över tävlingsdagen för att kunna gå tillbaka till det när nervositeten kom för att hitta tillbaka till rätt fokus igen. Igår hade jag ingen större nervositet så jag behövde inte använde det aktivt men jag ska absolut fortsätta med det då jag tror jag kan jobba med det förebyggande för nervositeten.

Jag ser fram emot vinterträning så att vi är i toppform till nästa år. Tills dess önskar jag er alla en god jul!

Almida Ericsson

Hej allihopa!

Som jag skrev i förra inlägget har jag nu haft min första mentala träning med Johanna Lassnack. Det var väldigt intressant och givande och jag har nu ett par övningar jag arbetar med dagligen. Mer om vad vi pratade om under träningen kommer i en artikel på Hippson!

Jag var även på plats i Friends arena under söndagen och tittade på ponnyküren och finalen av Lövsta Top 10 dressage. Det var väldigt roligt och inspirerande! Jag har alltid tyckt om att se på när andra rider eftersom det alltid finns något man kan lära sig! Det spelar ingen roll om man sitter på läktaren på hemmaplan eller om man tittar på Jessica von Bredow-Werndl som vinner küren på 88,8%, det finns alltid något man kan inspireras av. Något jag speciellt reflekterade över när jag satt på läktaren var hur pass mycket ryttarna utbildar sina hästar, även när de är inne på banan. De berömmer och kräver ingenting som de vet är utanför hästens förmåga. Allt för att hästen ska få en bra upplevelse och ett bra självförtroende för att utvecklas vidare. Vid ritter då ekipaget samlat på sig ett antal misstag tycker jag att man kan se hur ryttarna lägger ner kraven lite och snarare bygger på erfarenhetsbanken och förtroendet häst och ryttare emellan. Något annat som inspirerade mig var hur väl ryttarna med sitsen kunde hjälpa sina hästar. Hur de sitter för att störa så lite som möjligt och kunna inverka på allra bästa sätt så att hästen kan arbeta så bra som möjligt.

Det är alltid lika roligt att komma hem på eftermiddagen och rida själv när man är full av ny inspiration efter en förmiddag på Friends arena. Den dagen hade jag planerat in ett dressyrpass och fokuserade då mycket på min egen ridning. Hur kan jag som ryttare hjälpa min häst på bästa sätt? Vad kan jag göra för att stärka vårt samspel ytterligare? Jag jobbade då en del med övningen ”kvadraten” från senaste träningen med Mads (https://www.hippson.se/blogs/naf/var-andra-traning-for-mads-hendeliowitz.htm). De många övergångarna red jag samtidigt som jag fokuserade mycket på min egen sits. Jag kände då att jag verkligen fick honom mellan hand och skänkel samt hur han mer och mer lyssnade på mina vikthjälper. Vi båda var väldigt nöjda och glada efter det passet! Att se på dressyr i toppklass är perfekt inspiration under vinterträningen!

Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara på plats när Mads red Lövsta Future Challenge för unga hästar men det var väldigt kul att det gick så bra! Grattis till andra platsen Mads!

Nu fortsätter vi träna på, både på banan och mentalt! Ha en så trevlig vecka och så hörs vi snart igen!

Ida Pelander

Hej på er!

I helgen var det Sweden International Horse show vilket jag följde från TV soffan här hemma. Det är alltid lika inspirerande att se alla duktiga ryttare och svenskarna levererade på topp även i år. Det ger mycket motivation att kolla på de bästa ryttarna i världen, vilket behövs nu på vintern när inte så mycket annat roligt händer. En annan grej som gav mig motivation var när jag var iväg på senaste tävlingen och jag och Cree tog hem vår första vinst! Vi hoppade en 125cm bedömning A:0, Cree´s favorit bedömning då hon vet att hon får snedda i svängarna. Vi fick till ett väldigt bra flyt. Jag har haft en bättre känsla inne på banan än vad jag fick denna rundan men att rida snabbt är något jag måste öva på det med, därför kan jag inte räkna med att det kommer kännas perfekt direkt. Vilket fall var det väldigt kul och jag är så glad för Cree som vill detta lika mycket som mig. 

Förra veckan hade jag mitt första samtal med Johanna Lassnack. Vi pratade i 2,5 timme men jag hade kunnat sitta hela dagen och lyssna på allt klokt hon har att säga. Jag fick många uppenbarelser som jag nu i veckan sakta har börjat introducera i vardagen. Vi började med att prata om min och Cree´s bakgrund och vad jag tycker är mina svagheter. Vi kom in på vad min nervositet är kopplat till, hur jag ska jobba med den och så fick jag även en andningsövning att jobba med. Det jag framförallt har tagit med mig är att jag inte kan undvika att bli nervös. Däremot kan jag bemöta den och få den att jobba med mig istället för emot mig. Till exempel om jag har ett hinder på banan jag tycker ser obehagligt ut, ska jag ha en klar bild i huvudet hur jag ska rida till hindret för att undvika ett läge där jag antingen flyr, fäktar eller fryser mot hindret. De tre sätten vi människor försvarar oss med när vi ser en fara. Detta ligger kvar i oss från när vi levde för flera tusen år sedan där vi faktiskt behövde fly, slåss eller låtsas spela död för att vi skulle överleva. Idag behöver vi inte det på samma sätt men vår hjärna har inte hängt med i utvecklingen. Så den stora oxern ser min hjärna på ungefär samma sätt som ett lejon. Det är därför man ibland lägger en volt framför hindret (flyr), rider alldeles för aggressivt mot hindret (fäkta) eller benen helt plötsligt känns som spaghetti (frysa). För att undvika detta behöver jag ha en plan hur jag ska ta mig an hindret på bästa sätt så att jag har det att återkomma till när jag känner att nervositeten kryper på. Till exempel: Jag ska komma med galopp från svängen för att sedan kunna sitta still i sadeln och vänta att hindret kommer till mig så att jag inte behöver inverka precis framför hindret så att hästen hoppar flackt. Jag ska även börja med schema över tävlingsdagen. Om nervositeten skulle komma någon gång under dagen kan jag kolla på mitt schema och veta vad jag ska lägga mitt fokus på just nu istället för att lägga fokus på det som gör mig nervös. Andningsövningen ska jag använda mig av för att kunna känna omedvetna spänningar i min kropp som kan påverka hästen negativt. Detta har jag försökt få in i vardagen men det är inte lätt då jag verkligen behöver hitta ett fokus, speciellt nu i början. 

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om detta men jag kommer återkomma i nästa blogginlägg när jag har fått in rutinerna mera. Det är mycket att ta in från mötet men det går inte på en dag vilket jag är ödmjuk till. Även om jag inte har stora problem med min nervositet så kändes detta verkligen som en stor hjälp för att kunna bli en bättre ryttare. Nu ska jag jobba med detta intensivt till sista tävlingen för året vilket är nästa vecka och försöka få in det som en rutin så att jag kan fortsätta använda detta nästa år. Man blir aldrig fullärd vilket ibland är irriterande men framförallt spännande. Det gör ju trots allt att man alltid strävar efter att bli bättre! Hoppas ni uppskattade inlägget så hörs vi nästa gång på en fortsatt utvärdering av den mentala biten.

Ha det gott!

Almida Ericsson

Almida Eriksson

Hej och hoppas ni har haft en bra vecka!

I förra helgen var jag och Haldor iväg på säsongens sista tävling. Vi red en mvsb:1 och satte kvalet och vart fjärdeplacerade. Det känns verkligen som att vi har börjat hitta varandra mer och mer både hemma och på tävlingsbanan, vilket känns väldigt bra. På banan kändes det som att jag fick med mig mycket mer av känslan jag hade på framridningen. Han var mycket mer med mig, ihop och framme för skänkeln. Det var synd att vi fick en dyr miss i början av programmet då han tappade balansen i ökade traven och föll in i galopp. Jag är dock väldigt nöjd över att vi trots det kvalade och blev placerade.

Det blev en perfekt avslutning på denna tävlingssäsong och vi ser fram emot vinterträning där vi har siktet inställt mot nya mål.

Jag tror att många som har skimlar kan känna igen sig i utmaningen att hålla dem vita, både till vardags och på tävling. Det problemet har NAFs produkter helt och hållet löst för mig! Till vardags använder jag ofta NAF Muck Off, vilket är en kraftfull fläckborttagare. Inför träningar när vi vill vara lite extra tjusiga gör den underverk om Haldor har fläckar från att han har legat ner i boxen!

Inför tävling brukar jag oftast duscha honom samma dag så att hela kroppen håller sig vit och fin ända fram till starten. Jag brukar då duscha honom med NAF Show off, vilket tar bort alla fläckar och rengör verkligen på djupet. Om det mot förmodan skulle finnas någon envis fläck kvar använder jag NAF Brighter Than White pulver för att få en extra vit finish. Detta fantastiska vita pulver tar bort ALLA fläckar. Pulvret skulle nog dessutom fungera bra på vita ben, precis som schampot fungerar bra för vita partier och hela hästen.

Såhär kan det se ut när jag använder mig av produkterna:

Jag hoppas ni fått användning av övningarna jag tipsade om från träningen med Mads (https://www.hippson.se/blogs/naf/var-andra-traning-for-mads-hendeliowitz.htm)! Jag har varit mycket hjälpt av dem! I veckan ska jag ha min första mentala träning med Johanna Lassnack, vilket jag ser mycket fram emot. Jag delar med mig av det om två veckor!

Ha det så gott tills dess!

Ida Pelander

Ida Pelander

Hej!

Nu har jag äntligen varit på min andra träning för Irma! Det var lika lärorikt denna gången, hon är väldigt bra på att se små detaljer som gör stor skillnad i min ridning. Vi värmde upp genom att reglera galoppsprången mellan två hinder samtidigt som jag skulle kunna behålla samma jämna rytm. Denna gången var det mer banhoppning än förra gången vilket Cree tyckte var kul. Jag tänkte egentligen inte skriva så mycket i detta inlägget utan visa träningspasset genom en video.

Jag är väldigt nöjd med träningen. Även denna gången fick jag med mig lärdomar som jag kommer jobba vidare med på hemmaplan. Hoppas ni uppskattade att följa träningen genom video. Jag är så tacksam att jag får denna möjligheten av NAF, det hjälper mig verkligen att komma närmare mina mål. 

Ha det bra tills vidare!

Almida Ericsson