Hej! Idag tänkte jag skriva om min resa från att jag började rida till idag.
Min mamma har ridit och tävlat hela sitt liv men sålde sin häst när hon blev gravid med mig. Som tur va hade hon under min uppväxt kompisar som hade hästar och på så sätt introducerades jag in i hästvärlden. När vi hälsade på mormor och morfar som bor precis vid ett stall, där mamma en gång i tiden blev hästtjej, lånade vi alltid en häst jag kunde rida. Det var verkligen höjdpunkten på dagen. Min bästavän Ella har också alltid haft hästar så när vi va och hälsade på var vi två hopklistrade i stallet och pysslade och busade med hennes minishettis Poppe. 2011 började jag rida en ponny vid namn Märta en gång i veckan. Jag, 9 år var en liten myra på henne som var en maxad D-ponny. Som tur va var hon väldigt snäll. I början när jag endast kunde skritta kom jag ihåg att vi åkte till stallet både på förmiddagen och eftermiddagen så att jag kunde rida henne två gånger om dagen. Även om de bara blev en kort skrittrunda så ville jag verkligen ta vara på dagen jag hade hand om Märta. Efter ett tag lärde jag mig även trava och galoppera. I början fick mamma longera henne när jag skulle galoppera för att jag skulle lära mig hålla balansen i hennes stora galopp. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag kunde galoppera hela långsidan av ridhuset själv och hur stolt jag var över mig själv.
Efter ett tag började jag rida på ridskola vid sidan av att ta hand om Märta. Jag red i en hoppgrupp då jag var väl övertygad om att det var hoppning jag ville rikta in mig på. Min första favorithäst på ridskolan blev Mac, han var väldigt sur i hanteringen men trygg att rida. Det bästa med att rida på ridskola är helt klart att man får prova på att rida många olika slags hästar vilket utvecklar ens ridning. Jag var med på varje clear round som klubben hade och blev klubbmästare ett år vilket var väldigt stort för mig på den tiden. Jag har faktiskt fortfarande kvar det schabraket jag fick när jag blev klubbmästare, så minnena finns kvar!
2014 hade mitt tjat på egen ponny blivit för stort så i augusti fick jag hem min drömponny Jazz. Världens sötaste fux welsh som älskade godis och va bäst på att charma folk i sin omgivning. Han var 12 år när vi köpte honom och skulle bli en läromästare till mig. Ingen häst kommer ge mig så många vinster och rosetter som han gav mig. Jazz lärde mig allt jag kunde önska mig och vi hade så roligt tillsammans, precis som de ska vara. Även om det var tårar av hopplöshet vissa dagar så har jag bara kvar bra minnen med honom. Han satte en väldigt bra grund i min ridning vilket jag är tacksam för idag. Det värsta med ponnytiden är att den inte kan vara för evigt. 2017 fick vi inse att jag hade blivit för lång och vår resa var slut. Det är det absolut tuffaste jag någonsin gjort, att säga hej då till min bästis. Som tur va har han hamnat i bra händer efter oss och fortsatt vara den prins han är.
Efter Jazz var tanken att köpa en D-ponny men så blev det inte. Istället fick jag hem Lucky, min första storhäst som var endast 6 år. Lucky var speciell på sitt sätt, hans specialitet var att korsa benen i stallgången så man trodde han skulle ramla. Denna hästen gav mig verkligen självförtroende, jag tror inte han vet hur man vägrar. Styrde man på ett hinder så hoppade han oavsett omständigheter. Vi tävlade upp till och med 115cm tillsammans. När det blev högre hinder blev han för svår för mig att rida. Han tände till då han tyckte att det var så kul vilket gjorde att jag inte riktigt hängde med då jag var så liten på honom. Min tränare fick tävla honom några starter då vi visste att han verkligen hade kapaciteten och tillsammans tävlade de 130cm där han verkligen fick glänsa. Detta gjorde att vi tog beslutet att vi inte var den perfekta matchen för varandra och sålde honom 2020. Jag träffar honom på tävlingar lite då och då när han är iväg och tävlar med sin nya ryttare vilket verkligen blev en bra match vilket jag är så glad över. Ibland måste man våga inse att man inte är menade för varandra vilket är tufft, men jag ångrar inte en ända sekund med honom.
I november 2020 fick jag hem min nuvarande stjärna Cree, hon var då 5 år. Så nära jag kommit Cree har jag aldrig kommit en häst innan. Vi har verkligen blivit ett team och kan varandra innan och utan. Hon gör allt för mig och jag gör allt för henne. Men det tog ett tag att lära känna varandra. Första månaderna var svåra, jag visste inte vilka knappar jag skulle trycka på vilket är svårt med känsliga hästar, särskilt med Cree som lätt stressar upp sig. Detta året blir hon 8 år och vi båda har mognat mycket sedan jag fick hem henne. Vi började på 90cm 2020 och detta året har vi som mål att rida 135cm. Jag hoppas vi får många år tillsammans då jag känner att detta är min perfect match.
Hoppas ni tyckte det var kul att läsa om min resa med hästarna. Jag är tacksam för allt de gett mig i min ridning.
Almida Ericsson

Almida Eriksson
Läst 7290 ggr
Fler inlägg
Hej allihopa!
Här i Stockholm har försommaren kommit och jag betar därför Haldor en stund varje dag för att vänja in hans mage på gräs. Det är vad Haldor väntat på hela dagen så det går fort upp till ängen! Jag älskar ljudet från när Haldors betande blandas med fågelkvitter. Nu är sommaren här!
Häromdagen var vi och tävlade en Msv:b5 igen. Det blev någon dyr miss som tyvärr drog ner procenten men känslan överlag var bra och det är det som är det viktigaste! Dagen vi har den känslan tillsammans med att vi sätter alla rörelser blir det riktigt bra! Det är kul att vi får 7:or och någon 8:a på det vi gör bra! Jag känner verkligen att vi gör framsteg med det vi tränat på och det känns som ett kvitto att vi är på rätt väg.
Apropå tävling så är jag verkligen glad för att jag har någon som kan följa med som hästskötare och filma när jag rider. Det krävs verkligen flera för att vi ska utvecklas framåt och jag är glad för att jag har det team runt mig som jag har!
Att jag kom med i NAFs träningsakademi är något som gjort otroligt mycket för min och Haldors utveckling. Sofia på NAF har verkligen hjälpt mig att gå igenom Haldors foderstat och stöttar med fodertillskott och groomingprodukter som verkligen har gjort skillnad för Haldor. Jag har också fått möjlighet att träna för Mads Hendeliowitz, vilket varit väldigt lärorikt. Johanna Lassnack som coachar mig mentalt och ger mig värdefulla verktyg att hantera nervositet och att hålla fokus under både träning och tävling är också väldigt viktig i mitt team!
Jag har även min fantastiska tränare Per Duvefelt som tränat mig och Haldor i ett och ett halvt år nu. Han lyckas verkligen på det mest pedagogiska och metodiska sätt få oss att ta oss an våra utmaningar samt slipa våra styrkor.
Jag tänker också på andra viktiga människor i det mer vardagliga som till exempel alla mina fantastiska stallkamrater och våra stallägare. Haldor står på en stor anläggning med närmare 40 hästar och här finns människor i alla åldrar. Det som förenar oss är såklart kärleken till våra hästar men i mitt stall bryr vi verkligen oss om varandra. Känner någon en oro för sin häst är genast flera andra där och stöttar, tipsar och kommer med råd. Vi hjälper varandra om någon behöver resa bort eller blir sjuk och vi som har våra hästar i uteboxlängan är experter på att diskutera vilka täcken som passar till vilken häst i alla olika väderlekar. Vad hade jag gjort utan alla er! Skulle något hända Haldor under dagen skulle personalen kontakta mig direkt. Att aldrig behöva känna oro för hur Haldor har det under dagarna är guld värt! Vi har ett väldigt stöttande och peppande gäng stallkompisar runt oss!
Vi har även en väldigt bra hovslagare och equiterapeut som tar hand om Haldor på bästa sätt utifrån sina professioner.
De som dock är allra viktigast för min och Haldors utveckling är min familj. Jag förstår att jag är privilegierad som har föräldrar som kan stötta mig ekonomiskt, det är ju tyvärr dyrt att ha häst! Jag är också väldigt tacksam för att de stöttar mig med sin tid för att jag ska kunna hinna med att både ha häst samt sköta mina studier. Mamma eller pappa är ofta med mig i stallet och hjälper till med sysslorna, filmar på träning, skjutsar på tävling och jag är så glad för att de älskar Haldor lika mycket som jag gör! Min lillebror ska såklart också ha en eloge för att han släpper iväg mamma eller pappa till stallet varje dag.
Jag och Haldor är väldigt tacksamma för alla människor som peppar oss i motgång och delar vår glädje i medgång. ”Vi:et i vinsten”, ”it takes a village to raise a kid”; jag är så tacksam för alla vi har i vårt team!
Vad hade vi varit utan er?
Ida Pelander
Läst 2742 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej på er!
Det har varit en lugn vecka för Cree och mig efter förra helgens meeting på Grevagården. Vi kom dit på fredagskvällen och installerade Cree i hennes box och packade upp allt, sedan gick vi till vårt rum som vi skulle bo på som låg på tävlingsplatsen vilket var väldigt smidigt. På lördagen startade vi runt lunch så vi longerade henne på förmiddagen så att hon fick springa av sig lite innan start vilket fungerar bra på en häst som Cree som har mycket energi. Vi startade en 125cm klass och var dubbelnolla och blev andraplacerade av 39 starter. Fick en bra känsla, Cree hoppade bra men var inte riktigt nöjd med min egna ridning. På söndagen hoppade vi senare på eftermiddagen och gjorde samma upplägg som på lördagen med longering. Det var andra omgången av division 1 med Skedalas lag som också gick i 125. Vi var endast tre ryttare i laget denna omgången vilket skapade extra spänning men båda tjejerna i mitt lag var felfria och jag fick ett nedslag vilket räckte till en tredjeplacering denna omgången. Detta gjorde även att vi kom vidare till omgång 3 och 4 som går i Göteborg vecka 29 som vi nu taggar till. Väldigt glad att Cree var så lugn och fokuserad denna helgen, det gör att jag kan rida bättre och Cree hoppar bättre. Cirka 1-2 timmar innan starterna gav jag Cree en Instant Magic shot från Naf som har en lugnande effekt. Cree var spänd och ofokuserad på första utomhusstarten för någon vecka sedan men dessa Magic shotsen hade en mycket positiv påverkan på Cree så det ska jag fortsätta med.
Har gjort lite andra inköp den senaste tiden inför sommaren. Jag har köpt hem kylskydd till benen som jag tänkt kan vara bra, speciellt nu på sommaren när benen blir väldigt varma under benskydden. Tänker speciellt efter hårdare pass eller efter hoppning att benen kommer må bra av det. Har även köpt hem nya stigläder, de var dags för nya nu då de blivit slitna men tycker ändå att de som jag haft nu har hållit bra så jag köpte likadana igen. Lippo selected stigläder heter dem jag har haft. Har även köpt hem ett par ballskydd till Cree då hon börjat trampa sig lite på senaste. Köpte ett par från Trust i gummimaterial så jag hoppas de ska passa. Om de hinner komma innan helgen kan jag testa dem på helgens tävling i Halmstad.
Hoppas ni uppskattat inlägget!
Almida Ericsson

Almida Eriksson
Läst 3914 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej på er!
Jag tänkte i detta inlägg ta med er på vad jag och Haldor, tillsammans med vår tränare Per Duvefelt, har tränat på under senaste tiden.
Eftersom vi tävlar en del just nu jobbar vi mycket med programdelar och rörelser som ingår i programmet (msv:b5). Det vi dock alltid är väldigt noga med och strävar efter är att Haldor är lösgjord och jobbar över ryggen i en rund form. Vi brukar inte plocka upp honom i formen innan han är framme för skänkeln och rund i formen. Vi kan då jobba en del tempoväxlingar på fyrkantsspåret och på volt samt rida skänkelvikningar på olika linjer eller på fyrkantsspåret. Vi jobbar även en del förvänd galopp och varierar att ställa utåt och inåt. Om Haldor under passet börjar falla isär eller bli för hög i formen brukar vi gå tillbaka till att exempelvis lägga in en båge i förvänd galopp.
Den förvända galoppen brukar vi också kunna kombinera med att öva på att få till raka och luftiga byten och serier. Vi brukar då ligga i galopp ca. 2m innanför spåret och vänta med att göra bytet tills han går rakt på linjen och galoppen är bra. När jag gör bytet är fokus på att vi fortsätter på samma linje efter bytet som linjen vi red på innan bytet. Rider man mot en spegel blir det ännu tydligare hur man förflyttar sig på linjen. Efter bytet håller jag den nya galoppen tills den känns bra och han går rakt på linjen jag rider på, innan jag gör nästa byte. Med tiden blir då både bytena och serierna mycket bättre. När jag har ridit övningen har jag upplevt att man inte ska ha bråttom med att göra nästa byte, utan verkligen ta tid på sig. Det lönar sig i det långa loppet!
För att kunna bibehålla ställningen och undvika att han blir för rak i skolorna brukar vi vara noga med att lägga in volter och bågar. Om jag till exempel rider en öppna på långsidan och känner att jag inte har honom runt innerskänkeln brukar vi alltid lägga in en volt och därefter fortsätta öppnan. För att se till att jag har honom på ytterhjälperna brukar vi också kunna rida öppnan någon meter innanför fyrkantsspåret. Det blir då väldigt tydligt om man tar stöd på väggen eller om man verkligen har hästen för ytterhjälperna. Även om slutorna jag rider på tävling ligger diagonalt brukar vi också öva slutorna på fyrkantsspåret och några meter innanför spåret för att se till att jag har koll på hela Haldor. Allt detta förbättrar i sin tur lösgjordheten och rakriktningen, vilket i sin tur förbättrar skolorna.
I övrigt rider vi mycket tempoväxlingar för att hålla honom framme för skänkeln och behålla honom på bakbenen. Ibland räcker det med en halvhalt/kort avstämning och ibland krävs en tydligare tempoväxling eller övergång. I tempoväxlingarna försöker vi växla tempot ganska försiktigt så att han exempelvis inte tappar bakbenen och faller fram på frambenen istället. Med mycket tempoväxlingar/övergångar bygger vi också mycket styrka!
På tisdag är det dags för nästa träning för Per och det ser jag mycket fram emot! Det ska bli väldigt kul! Hoppas ni kan ta med er något av det vi jobbar med och få användning av det i er träning! Ha det så bra och så hörs vi igen om två veckor!
Ida Pelander

Ida Pelander
Läst 4967 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för NAF Träningsakademin »
Här hittar du alla våra husbloggare
Om NAF Träningsakademin
Följ dressyrryttaren Ida Pelander och hoppryttaren Almida Erikssons utveckling i denna blogg.
Almidas senaste
- Meeting och mina senaste inköp
- En dag hos Irma Karlsson
- Tips från Johanna Lassnack och brunstsäsong
- Att hitta ett fungerande system
- Träning för Irma Karlsson
- GHS och tips från coacherna
- Vet check och vårkänslor
- Andra mötet med Johanna Lassnack
- Träning ger resultat
- Min resa inom ridsporten
- Årsresume
- Sista tävlingen på året
- Mental coaching
- Andra träningen för Irma Karlsson!
- Meetinglivet
- Samtal med Irma och mina favoritprodukter!
- Lyckade tävlingar!
- Varierad träning
- Vår första träning för Irma Karlsson!
- Almida Ericsson – vem är jag?