NAF Träningsakademin - Min resa inom ridsporten

Hej! Idag tänkte jag skriva om min resa från att jag började rida till idag.

Min mamma har ridit och tävlat hela sitt liv men sålde sin häst när hon blev gravid med mig. Som tur va hade hon under min uppväxt kompisar som hade hästar och på så sätt introducerades jag in i hästvärlden. När vi hälsade på mormor och morfar som bor precis vid ett stall, där mamma en gång i tiden blev hästtjej, lånade vi alltid en häst jag kunde rida. Det var verkligen höjdpunkten på dagen. Min bästavän Ella har också alltid haft hästar så när vi va och hälsade på var vi två hopklistrade i stallet och pysslade och busade med hennes minishettis Poppe. 2011 började jag rida en ponny vid namn Märta en gång i veckan. Jag, 9 år var en liten myra på henne som var en maxad D-ponny. Som tur va var hon väldigt snäll. I början när jag endast kunde skritta kom jag ihåg att vi åkte till stallet både på förmiddagen och eftermiddagen så att jag kunde rida henne två gånger om dagen. Även om de bara blev en kort skrittrunda så ville jag verkligen ta vara på dagen jag hade hand om Märta. Efter ett tag lärde jag mig även trava och galoppera. I början fick mamma longera henne när jag skulle galoppera för att jag skulle lära mig hålla balansen i hennes stora galopp. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag kunde galoppera hela långsidan av ridhuset själv och hur stolt jag var över mig själv. 

Efter ett tag började jag rida på ridskola vid sidan av att ta hand om Märta. Jag red i en hoppgrupp då jag var väl övertygad om att det var hoppning jag ville rikta in mig på. Min första favorithäst på ridskolan blev Mac, han var väldigt sur i hanteringen men trygg att rida. Det bästa med att rida på ridskola är helt klart att man får prova på att rida många olika slags hästar vilket utvecklar ens ridning. Jag var med på varje clear round som klubben hade och blev klubbmästare ett år vilket var väldigt stort för mig på den tiden. Jag har faktiskt fortfarande kvar det schabraket jag fick när jag blev klubbmästare, så minnena finns kvar!

2014 hade mitt tjat på egen ponny blivit för stort så i augusti fick jag hem min drömponny Jazz. Världens sötaste fux welsh som älskade godis och va bäst på att charma folk i sin omgivning. Han var 12 år när vi köpte honom och skulle bli en läromästare till mig. Ingen häst kommer ge mig så många vinster och rosetter som han gav mig. Jazz lärde mig allt jag kunde önska mig och vi hade så roligt tillsammans, precis som de ska vara. Även om det var tårar av hopplöshet vissa dagar så har jag bara kvar bra minnen med honom. Han satte en väldigt bra grund i min ridning vilket jag är tacksam för idag. Det värsta med ponnytiden är att den inte kan vara för evigt. 2017 fick vi inse att jag hade blivit för lång och vår resa var slut. Det är det absolut tuffaste jag någonsin gjort, att säga hej då till min bästis. Som tur va har han hamnat i bra händer efter oss och fortsatt vara den prins han är. 

Efter Jazz var tanken att köpa en D-ponny men så blev det inte. Istället fick jag hem Lucky, min första storhäst som var endast 6 år. Lucky var speciell på sitt sätt, hans specialitet var att korsa benen i stallgången så man trodde han skulle ramla. Denna hästen gav mig verkligen självförtroende, jag tror inte han vet hur man vägrar. Styrde man på ett hinder så hoppade han oavsett omständigheter. Vi tävlade upp till och med 115cm tillsammans. När det blev högre hinder blev han för svår för mig att rida. Han tände till då han tyckte att det var så kul vilket gjorde att jag inte riktigt hängde med då jag var så liten på honom. Min tränare fick tävla honom några starter då vi visste att han verkligen hade kapaciteten och tillsammans tävlade de 130cm där han verkligen fick glänsa. Detta gjorde att vi tog beslutet att vi inte var den perfekta matchen för varandra och sålde honom 2020. Jag träffar honom på tävlingar lite då och då när han är iväg och tävlar med sin nya ryttare vilket verkligen blev en bra match vilket jag är så glad över. Ibland måste man våga inse att man inte är menade för varandra vilket är tufft, men jag ångrar inte en ända sekund med honom.

 

I november 2020 fick jag hem min nuvarande stjärna Cree, hon var då 5 år. Så nära jag kommit Cree har jag aldrig kommit en häst innan. Vi har verkligen blivit ett team och kan varandra innan och utan. Hon gör allt för mig och jag gör allt för henne. Men det tog ett tag att lära känna varandra. Första månaderna var svåra, jag visste inte vilka knappar jag skulle trycka på vilket är svårt med känsliga hästar, särskilt med Cree som lätt stressar upp sig. Detta året blir hon 8 år och vi båda har mognat mycket sedan jag fick hem henne. Vi började på 90cm 2020 och detta året har vi som mål att rida 135cm. Jag hoppas vi får många år tillsammans då jag känner att detta är min perfect match. 

Hoppas ni tyckte det var kul att läsa om min resa med hästarna. Jag är tacksam för allt de gett mig i min ridning. 

Almida Ericsson

 


Almida Eriksson

Almida Eriksson



Läst 8444 ggr



Fler inlägg

Hejsan!

Nu är vi inne på sista tiden med Naf träningsakademin och jag tänkte dela med mig av mina lärdomar från denna tiden. Det har varit en otroligt lärorik resa där jag utvecklats mycket både mentalt och i sadeln tack vare Irma Karlsson och Johanna Lassnack. Den mentala träningen som jag inte hade någon erfarenhet av innan har fått mig att inse hur viktigt det är att jobba med sina egna svagheter. Man kan inte förvänta sig att hästen ska kunna prestera på topp om man själv inte gör det. Johanna har lärt mig att inte se nervositeten som något negativt utan det handlar om att kunna hantera den och göra om den till något positivt. För i grund och botten finns den där för att vi vill prestera vårt bästa när det väl gäller. Efter varje möte har jag känt hur jag kommit in mer och mer på rätt tankebanor och just nu känner jag mig väldigt stabil i mitt psyke gällande tävlingar. Jag vet hur jag ska gå tillväga om de "röda" tankarna kommer och att jag då kan göra om dessa till gröna, positiva tankar.

När de kommer till träningarna med Irma har hon kunnat se detaljer som gjort väldigt stor skillnad i min ridning. Jag var och tränade för två veckor sedan och då jobbade vi på att få ett så bra flyt som möjligt. En sak som hon sa att jag skulle tänka på var att efter jag hoppat ett hinder skulle jag direkt tänka framåt för att inte behöva rida lika mycket framåt precis innan nästa hinder utan istället där kunna sitta upp för att störa Cree så lite som möjligt. Bara en sådan enkel sak kan göra så stor skillnad. Jag försökte tänka på detta vid senaste tävlingen och framförallt märkte jag att Cree fick en rundare språngkurva både på denna tävlingen och på träningen för Irma. Alla diskussioner och samtal med Irma har gett mig kunskap som jag kommer ta med mig i framtiden. Att få höra hennes filosofi och tankar om allt inom hästvärlden har öppnat upp många nya tankar hos mig hur jag vill utvecklas som ryttare.

Sist men inte minst så har Naf varit med på denna resa och hållit Cree i toppform. Alla olika produkter och tillskott vi har fått chansen att testa har jag blivit positivt överraskad av, speciellt när jag kunnat se och känna skillnad. M Power, Magic och Oestress har varit de produkter som Cree har gått på mest frekvent och som hjälpt oss prestera på topp under detta året. Deras produkter använder jag dagligen för att hålla henne fin och välmående även på utsidan. Ett märke som jag verkligen kan stå bakom och kommer fortsätta använda i framtiden.

Det har varit lärorikt och kul att få skriva blogg här på hippson, jag hoppas att ni som läst kunnat ta del av några av mina lärdomar jag fått ta del av tack vare Naf träningsakademin. Om ni vill fortsätta följa min resa kan ni följa mig på Instagram där jag heter Almida Ericsson. Tack för mig!


Almida Eriksson

Almida Eriksson



Läst 35329 ggr Kommentarer Kommentera
JUN
08
2023

Hej allihopa och hoppas att ni har det bra i sommarvärmen!

 

Nu har vi kommit fram till mitt sista inlägg här på bloggen, vilket jag tycker känns väldigt tråkigt. Vi har lärt oss och utvecklats så otroligt mycket genom att vara med i NAFs träningsakademi och vi har fått så bra stöd! Om en vecka tar jag studenten och ska ganska direkt börja jobba i dressyrstall. Om ni vill fortsätta att följa min och Haldors satsning och vad jag gör på mitt nya jobb så får ni gärna följa mig på min instagram @idapelander.

 

Sedan förra gången jag skrev har jag hunnit ha mitt sista möte med Johanna Lassnack. Det har varit väldigt lärorikt att få jobba med Johanna och jag känner verkligen att jag har blivit mycket mer medveten om min mentala prestation. Vi diskuterade exempelvis en tävling för några veckor sedan där det kändes som om ingenting riktigt gick som planerat. I stunden kan det kännas väldigt jobbigt när man gör en dålig start men det är nästan av de starterna man lär sig allra mest. Från den starten tar jag med mig att både uppladdningen och framridningen inte var så bra. Under dagen var jag inte i tävlings-mode. Det kändes alltså inte som om jag skulle tävla, utan det kändes som vilken dag som helst. I vanliga fall brukar jag bli ganska nervös men denna dag var jag knappt nervös alls. Jag var då inte ”extra skärpt” och presterade därför inte så som jag hade önskat. Det jag tar med mig från det är att jag måste ha med mig rätt känsla för att verkligen kunna prestera bra och försöka hålla fokus.

 

På framridningen kände jag inte heller att jag red den hästen jag hade för dagen, utan snarare den hästen jag hade förra tävlingen. Tävlingen innan hade gått bra och därför ville jag lägga upp framridningen på ett liknande sätt. Jag tog dock inte så mycket hänsyn till hur Haldor kändes för dagen och borde ha ridit framåt mer än vad jag gjorde. Konsekvensen av att jag inte red framåt tillräckligt blev att jag inte riktigt hittade ”dragläget” inne på banan eftersom han inte riktigt gick fram. På grund av det fick vi en del missar. Från det lärde jag mig vikten av att rida hästen man har för dagen. Johanna brukar säga att man inte ska rida hästen man hade igår, i förra veckan eller den häst man önskar att man hade, utan den häst man har.

 

När jag tog med mig det jag lärt mig från denna starten fick vi till det mycket bättre starten efter det. Även om några dyra missar smög sig in så hade jag en mycket bättre känsla och vi jobbade som ett team. Jag använde då dessutom flera av de övningar jag fått med mig från Johanna, t.ex. andningsövningen (https://www.hippson.se/blogs/naf/uppfoljning-av-mental-traning.htm) och övningen då jag försöker ”blurra” ut omgivningen och hålla fullt fokus på mig och min häst. Jag var då mycket mer fokuserad på min prestation och mer medveten om vart mitt fokus verkligen låg. Resultatet blev då mycket bättre och därför vill jag verkligen rekommendera alla till att jobba mer mentalt.

 

Jag vill också rekommendera NAFs olika fodertillskott. Tillsammans med rätt träning har de verkligen gjort underverk för Haldor! Han är 16 år i år men har under tiden jag haft honom aldrig varit finare i kroppen eller känts finare att rida. De tillskott han har ätit från NAF är NAF Mpower, NAF PRO Superflex, NAF In the Pink Powder, NAF Omega olja, NAF EnerG samt NAF Electro Lytes. På tävling har vi också använt oss av NAF EnerG Shots för att ge Haldor en extra boost inför starten. Haldor är en stor häst som inte har så lätt att lägga på sig men tillsammans med tillskotten (samt hösilage, havre, mash och lusern) och rätt träning har han verkligen blivit superfin och ännu glansigare i pälsen. Vi har verkligen fått så fint stöd från NAF i vår satsning.

 

Jag vill därför tacka för att ni har hängt med oss och läst om vår satsning och vardag. Jag hoppas verkligen att ni har kunnat lära er något, både från det vi fokuserar på i vardagen, samt från träningar för Mads Hendeliowitz, Per Duvefelt och Johanna Lassnack. Jag hoppas ni vill fortsätta följa med oss på våra nya äventyr på min instagram (@idapelander). Jag önskar er därför stort lycka till framöver och jag vill säga ett stort tack till NAF för denna möjligheten!

 

Hejdå för nu och hoppas vi ses vidare i framtiden!

 

Ida Pelander


Ida Pelander

Ida Pelander



Läst 36299 ggr Kommentarer Kommentera
MAJ
21
2023

Hej allihopa!

Här i Stockholm har försommaren kommit och jag betar därför Haldor en stund varje dag för att vänja in hans mage på gräs. Det är vad Haldor väntat på hela dagen så det går fort upp till ängen! Jag älskar ljudet från när Haldors betande blandas med fågelkvitter. Nu är sommaren här!

 

Häromdagen var vi och tävlade en Msv:b5 igen. Det blev någon dyr miss som tyvärr drog ner procenten men känslan överlag var bra och det är det som är det viktigaste! Dagen vi har den känslan tillsammans med att vi sätter alla rörelser blir det riktigt bra! Det är kul att vi får 7:or och någon 8:a på det vi gör bra! Jag känner verkligen att vi gör framsteg med det vi tränat på och det känns som ett kvitto att vi är på rätt väg.

 

Apropå tävling så är jag verkligen glad för att jag har någon som kan följa med som hästskötare och filma när jag rider. Det krävs verkligen flera för att vi ska utvecklas framåt och jag är glad för att jag har det team runt mig som jag har!

 

Att jag kom med i NAFs träningsakademi är något som gjort otroligt mycket för min och Haldors utveckling. Sofia på NAF har verkligen hjälpt mig att gå igenom Haldors foderstat och stöttar med fodertillskott och groomingprodukter som verkligen har gjort skillnad för Haldor. Jag har också fått möjlighet att träna för Mads Hendeliowitz, vilket varit väldigt lärorikt. Johanna Lassnack som coachar mig mentalt och ger mig värdefulla verktyg att hantera nervositet och att hålla fokus under både träning och tävling är också väldigt viktig i mitt team!

 

Jag har även min fantastiska tränare Per Duvefelt som tränat mig och Haldor i ett och ett halvt år nu. Han lyckas verkligen på det mest pedagogiska och metodiska sätt få oss att ta oss an våra utmaningar samt slipa våra styrkor.

 

Jag tänker också på andra viktiga människor i det mer vardagliga som till exempel alla mina fantastiska stallkamrater och våra stallägare. Haldor står på en stor anläggning med närmare 40 hästar och här finns människor i alla åldrar. Det som förenar oss är såklart kärleken till våra hästar men i mitt stall bryr vi verkligen oss om varandra. Känner någon en oro för sin häst är genast flera andra där och stöttar, tipsar och kommer med råd. Vi hjälper varandra om någon behöver resa bort eller blir sjuk och vi som har våra hästar i uteboxlängan är experter på att diskutera vilka täcken som passar till vilken häst i alla olika väderlekar. Vad hade jag gjort utan alla er! Skulle något hända Haldor under dagen skulle personalen kontakta mig direkt. Att aldrig behöva känna oro för hur Haldor har det under dagarna är guld värt! Vi har ett väldigt stöttande och peppande gäng stallkompisar runt oss!

 

Vi har även en väldigt bra hovslagare och equiterapeut som tar hand om Haldor på bästa sätt utifrån sina professioner.

 

De som dock är allra viktigast för min och Haldors utveckling är min familj. Jag förstår att jag är privilegierad som har föräldrar som kan stötta mig ekonomiskt, det är ju tyvärr dyrt att ha häst! Jag är också väldigt tacksam för att de stöttar mig med sin tid för att jag ska kunna hinna med att både ha häst samt sköta mina studier. Mamma eller pappa är ofta med mig i stallet och hjälper till med sysslorna, filmar på träning, skjutsar på tävling och jag är så glad för att de älskar Haldor lika mycket som jag gör! Min lillebror ska såklart också ha en eloge för att han släpper iväg mamma eller pappa till stallet varje dag.

Jag och Haldor är väldigt tacksamma för alla människor som peppar oss i motgång och delar vår glädje i medgång. ”Vi:et i vinsten”, ”it takes a village to raise a kid”; jag är så tacksam för alla vi har i vårt team!

Vad hade vi varit utan er?

 

Ida Pelander


Läst 38058 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för NAF Träningsakademin »



Här hittar du alla våra husbloggare

Om NAF Träningsakademin
Följ dressyrryttaren Ida Pelander och hoppryttaren Almida Erikssons utveckling i denna blogg.

Till bloggen

Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.