TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj. 

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 

- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa

- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom. 

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först. 

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.

Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%

Ja då var vi på Finlänsk mark!

Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…

Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.

Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé. 

Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före. 

Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!

Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna… 

I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar. 

Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag. 

Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.

Tack arbetsterapeut för din envishet!

Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen. 
Skriver mer ikväll :-) 

Ett års väntan och längtan är snart över!

imorgon åker jag och en av mina Parakompisar till Ypäjä för internationell klassificering.

Timmarna av läkarbesök och ett gediget tjatande efter rätt dokument som ska till FEI för godkännande innan man blir tilldelad en tid. 
En internationell klassificering står högre i rang än den Svenska. 
Klicka gärna in på FEI och vad klassificeraren bedömer 

imorgonbitti har jag ett läkarbesök innan det är dax för att påbörja resan upp mot Stockholms båtterminal.

Älskar mina nya tyglar, de hjälper mig en hel del, svårt är det ändå men det glider inte fullt lika❤️

Synd man inte får tävla med dem .

Så här fäster jag snoddar på mina stigbyglar och som ni ser är min fot placerad långt in men det behöver vara så för att hjälpa mig med balansen. 
När ryggslutet krossades och var tvunget att sågas av så innebar det att nerverna som löper genom ryggraden och ner till Sakrum kapades med 😔

Det är många pararyttare har magnetsstigbyglar vilket verkar supersmidigt!

Tänk att kunna slippa de fula snoddarna! Men de hjälper att ha fötterna på plats men när benen tappar känseln är jag maktlös. 

Hemma på gården har vi elrullstolsträning. Dux är lite skeptisk än men det kommer. Det är viktigt att de båda får den tid de behöver.

Den vanliga lilla rullisen funkar jättebra med dem. Jättemysig att komma ut på långrullenad 😍

Dux och jag åkte till Sanna i söndags, alltid lika mysigt där! 
Vi lyckades lossa på lite spänningar och vi alla tre var mycket nöjda med passet. 
Pga mina skador är enormt svårt för mig att rida ihop en häst och man får gott andra mjuka vägar. 
Jag önskar att det vore enklare att komma iväg men nu är ju livet så här. Bara att acceptera. 



Världens bästa vänner! Utan hästarna hade jag nog inte klarat mig tillbaka, livet är nyckfullt 💕