Finaste Duxen! Segrade i lördagens Msv B:1, klassen sponsrades av Torstenssons Hästlastbilar och kolla vad snyggt täcke!!!!
Domare: Ylva Frohm
Det är ändå något magisk med ärovarv! Dux ÄLSKAR ärovarv, det spritter i hans kropp precis som att "kolla mig.... ha ha.
På bilden ovan så gör jag en hälsning innan ärorvarv. Att släppa tygeln vid hälsning gör jag bara vid prisutdelningen.
På bilden ovan ser ni två av mina hjälpmedel som finns på mitt angivet på mitt medicinska kort, ett spö av två och snoddar på stigbyglarna.
Söndagen var Möllegards Romeo ute på resande fot. Då var det pay and ride och vi startade vi LA:3, domare Carolina Mörk.
Pay and ride är en träningstävling under tävlingsliknande förhållanden, så därför får Romeo ha sin heltäckande huva på sig.
Romeo var superfin! Lydig och artig och ja jag finner faktiskt inte ord. Stor guldstjärna idag till han!
Eller det får de båda två! Bästaste vännerna - det är så skönt att sitta på hästryggen och låta dem bära mig, känna hur jag kan färdas framåt med kärleksfull kraft och energi. De är styrkan i benen jag inte har.
Energin var inte slut när han kom hem... han hade turen att få komma ut en stund på ridbanan och rulla i sanden och så passade han på att spralla loss.
Jag hittade förresten tyglarna jag nämnde i ett tidigare inlägg. www.ridecorrectconnect.com
Om du har testat dem så berätta gärna vad du tycker!
Jag har fått flera frågor och en himla massa fin och positiv feedback från Hippson och er läsare!
En fråga är vilka hjälpmedel jag har.
Jag har möjlighet att ha olika hjälpmedel såsom ex dubbla spön men jag har bara haft ett hittills.
Snoddar eller magnetiska stigbyglar, knut på tyglarna, specialdyna på sadel, behöver inte släppa tyglarna vid hälsning och så rida lätt/sitta ned.
Några är just för min grad men så har man som pararyttare en generell lista man kan hitta i TR, där finns alla hjälpmedel.
Det gäller att hålla koll på vad som är tilldelat mig själv och vad som är generellt tillåtet. Bara för att en pararryttare har 2 spön så är det inte generellt tillåtet, utan det kan ingå i ens tilldelade grad.
Det var allt för mig ikväll. Nu är jag supertrött och dax o sova - Godnatt alla!
Kram
Liknande webbartiklar
Läst 7838 ggr
Fler inlägg
Finner knappt ord…
Andreas H har vart en förebild under alla åren.
Vad hände med omdömet? Vart gick de fel… hur kunde det gå så fel… VARFÖR sa ingen stopp!
Sedan när behöver man 3 tyglar? Sen när behöver man använda dressyrpinnen till en våldsam tortyr…
Det var ju inte enbart AH heller som utsatte hästarna för den vidriga tortyren. Vilka är de andra?
Jag förstår verkligen inte .. men vissa saker ska man helt enkelt inte förstå - så är det bara.
”Vi är en fabrik och vi tillverkar hästar”
Kan någon förklara för mig HUR det kunde ske och under så lång tid …
Bakom mina stängda stalldörrar har hästarna lugnt och stilla, jag kan se hur de slappnar av o gärna lägger sig med för att slappa lite. Hör hur de tuggar på sitt grovfoder. Nån släpper en så där lång mjuk prutt 💨 sån som man tror men härrägud ska den inte ta slut snart.
Men nu bör det bli konsekvenser och det kan omöjligt enligt mig stanna vid ett års avstängning från danska förbundet!
Nä nu är det dax att hästvärldens ledningsgrupp sätter ned foten och gör det för att ge de drabbade hästarna rättvisa!
När förståndet tar slut tar våldet vid …. Usch säger jag.
Vem tar hand om hästarna nu?
Får de komma ut i hage om dagarna? Och framförallt - har de kommit ifrån sin plågoande? Eller rättelse- plågoandar för det ska fasen inte enbart falla skugga över AH för han hade ju faktiskt beridare…..
Jag hade tänkt skriva om annat men just nu har jag bara en klump av ångest och avsky i magen.
Om jag vore en fågel då vet jag på vad jag skulle skita iallafall…
❤️ jag älskar mina djur som om de vore mina barn❤️
kram!
Läst 98 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Så roligt att få gästblogga som Maries ”parakompis”!
Efter en skallskada 2009 fick jag möjlighet att klassificera mig och min försvagade vänstersida i Skellefteå 2014.
Accepterandet av följderna av olyckan är fortfarande en pågående process men i det stora hela en tacksam sådan.
Med funktionsvariation har jag ”tvingats” fördjupa mig än mer i både min egen och hästens biomekanik. Tyckte nog att jag var en mjuk och följsam ryttare som frisk, som utvecklades tillsammans med tränare.
Men mjukheten var ganska glappig. Jag har lärt mig lyssna bättre och inte bara kräva att min häst ska lyssna på mig.
Idag tror jag faktiskt att jag blivit en behagligare ryttare för min häst. Före, fuskade jag också med min sinnesstämning. Idag sitter jag inte upp om jag är stressad eller i affekt, då gosar vi i stället.
Utvecklingen har varit stor för parasporten sedan jag och Banjo deltog i vårt första SM 2015.
Bredden ökar och jag upplever att grenen får ta mer och mer plats.
Lite tufft är det att rida FEI-programmen som är desamma på alla stora mästerskap.
Att de är motsvarande Grand Prix för friska har jag problem med att acceptera när det kommer till procenten. Det är lätt att kraven på mig själv blir övermäktiga.
På sikt kanske Para växer så pass att det finns utrymme för motsvarande lätt- och medelsvår klass. Fnissar lite åt mig själv när jag skriver det här, verksam msvB-domare som jag är.
Och jag tror faktiskt att min ”para-resa” fört med sig lite bättre feedback i ett och annat dressyrprotokoll också.
Gott om material och duktiga tränare finns idag inom mental träning och den kunskapen tycker jag vi är skyldiga hästen att skaffa oss, för att vi inte ska trilla dit i frustration. Jag kan liksom inte be Banjo om ursäkt dagen efter för att jag varit grinig och att behöva be om ursäkt allt för ofta är nog heller inte så hållbart för vilken relation som helst.
Kanske blir det ett tionde SM för oss nästa år. Hela 14 år har fuxpojken bott hos mig och när han flyttade till mig, hösten 2010, kallade vi honom Långben för han snubblade mest på sina långa ben.
Turligt nog hade jag hjälp med ridningen i början av då 13-åriga dottern som hade lärts upp av min gamla tävlingshäst Låppan som hon tagit över.
Det och en vinter i en kuperad hage i snöiga Norrbotten gjorde susen för att lära sig var han hade sina ben. Bland de första sakerna vi jobbade med var att det skulle stannas när jag tappade tyglarna, som jag gjorde ganska ofta. Härligt att konstatera att det inte behövs längre – vi vet var vi är på väg utan tyglar.
Jag brukar kalla Banjo för min bästa medicin. En medicin som kickar in redan på morgonen genom att jag måste gå upp och komma igång med sysslor som får igång både kropp och knopp. Oftast så känns det som att jag inte kommer att kunna rida idag, och efter mockningen har nervtrådarna hittat varandra och det funkar att sadla ut trots allt.
En fantastisk resa har vi gjort tillsammans, min häst och jag, med SM, internationella starter och i fjol NM! 19-åringen är hur pigg och glad som helst och har inte lyssnat på pensionssnacket när jag började träna med en yngre förmåga i våras. Nejdå, min kompis håller igång med sin medryttare tills matten kan sitta upp igen efter ett lårbensbrott. Än är det några rekommenderade viloveckor kvar för mig och jag har bara varit uppe på uppsittningsrampen för att drömma lite. Passar utmärkt med en parahäst nu som kan göra en perfekt parkering vid rampen va!
Läst 383 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Frågestund!
Jag har fått några frågor som jag tänkte att jag besvarar här.
Anna undrar "Vad är paradressyr?"
Paradressyr är en gren inom hästsport som är anpassad för ryttare med funktionsnedsättningar.
Paradressyr skiljer sig från vanlig dressyr genom att den inkluderar ryttare med olika typer av funktionsnedsättningar, såsom fysiska eller sensoriska funktionsnedsättningar, synnedsättningar eller rörelsebegränsningar.
Varje ryttare tävlar inom en klassifikation som tar hänsyn till deras specifika funktionsnedsättning, och bedömningen görs med hänsyn till ryttarens prestation och förmåga att styra och kommunicera med hästen.
Bedömningen i paradressyr bygger på precision, harmoni och utförande av olika dressyrövningar, inklusive gångarter, övergångar och mönster.
Det är en sport som jag upplever betonar samarbetet och kommunikationen mellan ryttaren och hästen.
Och den tillåter oss med funktionsnedsättningar att tävla på lika villkor och visa upp sina färdigheter inom hästsporten.
Foto: Privat Marie och Dux SM 2023 Grad 4
Hästfiluren undrar: Hur bedöms paradressyr?
Enligt mig och min samlade erfarenhet så bedöms Paradressyr på liknande sätt som vanlig dressyr, med fokus på precision, teknik, kontroll, och harmoni mellan ryttare och häst.
Med det sagt, jag är inte domare!
Bedömningen görs av en (eller flera) domare som bedömer varje moment och ger poäng utifrån olika kriterier.
För att möjliggöra en rättvis bedömning av ryttare med olika funktionsnedsättningar används ett system med klassificering.
Man startar i en klass enligt sin grad. Detta syftar till att säkerställa att varje ryttare bedöms inom ramen för deras individuella förmågor och utmaningar.
Poängen från domaren/domarna sammanställs för att ge en total poäng för varje ryttare och deras prestation under tävlingen.
Den ryttare med högst poäng vinner tävlingen.
Anonym undrar: Vad är muskelatrofi?
Nu är ju inte jag läkare men jag ska förklara så gott jag kan :-)
Muskelatrofi innebär förlusten av muskelmassa och minskning av muskelstorlek.
Det innebär att musklerna krymper eller försvagas på grund av olika faktorer och kan påverka en persons förmåga att röra sig normalt eller att använda musklerna på ett effektivt sätt.
Det finns olika huvudtyper av muskelatrofi:
ex. Neurogen muskelatrofi: Detta sker när det finns en skada eller sjukdom i nerverna som är ansvariga för att kontrollera muskelrörelserna.
När nervimpulser inte når musklerna ordentligt kan det leda till att musklerna inte används tillräckligt och därmed krymper och försvagas med tiden.
Exempel på sjukdomar som kan orsaka neurogen muskelatrofi inkluderar amyotrofisk lateralskleros (ALS) och spinal muskelatrofi.
Igår...
Jag behöver lyssna till mina fysiska behov, men är svårt, iallafall är det så för mig. Jag kör gärna på - smile and be happy.
Igår, slog benen ifrån precis när jag ska kravla mig upp på Dux.
Jag åkte häst en stund i mörkret för det blev lite spänt, han var inte beredd på att mina ben skulle vara borta, jag var smart nog (läs: inte alls) att testa Romeos bett på Dux men det var inte hans cup of te.
Jag spenderade kvällen med att läsa artiklar om träningstips här på Hippson! Det finns ju så mycket bra!!
Tack för att ni ställde frågor och kram på er!
Läst 2812 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Paradressyr – bakom kulisserna »
Här hittar du alla våra husbloggare
Maries senaste
- Bakom stängda stalldörrar
- Hej Kristina Alderheim!
- Vad är paradressyr?
- Gapa stort
- Vintern är här!
- Känner någon igen vovven?
- Bettbyte ger resultat!
- "Idag mår jag inte så bra och det är okej det med"
- Bäckenbotten kan vara botten
- Hjälpmedel för rätt skänkelläge
- Glidande tyglar
- Känslan med ridningen
- Pass it on - I förtroende föds tillit och då skapas harmoni
- Icelandic takeover
- Mitt internationella bränsle
- 2 fina starter!
- Vad är en grad i mina tankar?
- Hjälpmedel för pararyttare - några tips på tyglar med handtag
- Vad är en pararyttare..?
- Helgen som försvann …